Mot Mossebo

Det var ett antal år sedan vi cyklade till Mossebo Stom och dess våffelcafé, jag och C-E.
Gissar på sju-åtta år sedan.
Sedan dess har det inte blivit av, beroende på min knäppa rygg, dålig planering av dyrbar sommartid och/eller tråkigt väder.
I år har ju kiropraktor David återställt ryggen i samma skick som den var för knappa decenniet sedan, lite knäpp är den fortfarande, men man kan göra ganska mycket med den numera. Ta lite längre cykelturer t.ex.

En cykeltur till Mossebo Stom var alltså inlagd i sommarplaneringen detta år, och idag blev den av.
Sträckan Stockremma-Moghult-Ryda-Brandsmo- Arnås-Hällhult- Mossebo-Grimsås-Stockremma  är enligt mina beräkningar knappa tre mil. Inte långt, men i detta fall så är det tre mil i backe upp-backe ner och det är inga nådiga backar inte.
Extremt backpass!
C-E tyckte att vi skulle ta motsolssträckan....och det kanske var lika bra det. Det var en massa lösgrus i de mest extrema uppförsbackarna, så om man vänt på det hela, så hade det blivit jobbigt att cykla nerför också. Annars är backarna lite snällare om man tar cyklar över Grimsås mot Mossebo.

Första fyra-fem kilometrarna är lättrampade. Det går nerför nästan hela tiden på den grusväg, som är vår "rättöversväg" till Tranemo.
Vi använder den sällan som bilväg, då den är smal, backig och krokig, men som cykelväg är den alldeles utmärkt.
Nästa delsträcka är ca tre km på länsväg 156 - på sträckan mellan Nittorp och Tranemo.
Såg att vattenståndet i Algustorpasjön ökat något sedan vi körde förbi igår. Detta trots det varma och torra vädret. Sannolikt så man släppt på vatten från Dalstorpasjön.
Två hägrar syntes på den lilla landtungan till vänster i bild.
Det finns flera par som häckar utmed Hjälmån.

Delsträcka nummer tre, det är "helvetessträckan". Direkt efter järnvägsövergången vid Brandsmo tar man vänster och sedan bär det uppför och uppför och uppför, genom skogar och förbi den gamla byn Arnås.
Därefter kommer en ganska ordentlig nedförsbacke, för dagen försedd med nytt grus, innan den riktigt branta backen upp till Hällhult tar vid.
Uppe på backkrönet är det fortfarande en bra utsiktspunkt, även om träden växer sig stora och vill förstöra den milsvida utsikten.
Karlas hus och ladugård syns ganska tydligt, det är bara en knapp halvmil från Hällhult till Kroken fågelvägen.

Det är stora områden av mossar och storskog för fåglarna att flyga över, när de tar sig från Hällhult till Kroken. 

Långt borta i fjärran, kan man skönja byggnader och öppen mark i Gölingstorp och där bakom smålänska skogar åt Unnarydshållet till.

Ja, det är en fin utsiktspunkt uppe på Kullen i Hällhult.

Aquila-sw har lagt ut en cache på utsiktsplatsen. Han fru kommer från denna högt belägna plats, och jag förstår att man gärna vill visa den för geocachare som gillar kvalitétscaching. För kvantitet, det blir det knappast fråga om när gömman ligger en bra bit bort från allfarvägarna.

Två gånger har jag varit här och letat. Både år nummer ett och år nummer två i min geocachingkarriär. ( Ja, så mycket till karriär är det väl inte... känner mig oftast som en oseende rookie.) Gömman har en svårighetsrankning på tre. De är för svårt för mig, för jag fixar inte sådana, det är tydligt. Terräng tre klarar jag oftast, men inte svårighet tre. Det är tydligt att jag inte är alls så smart som jag tidigare trott, det har geocachingen verkligen fått mig att förstå.

Idag var det fyra ögon som kollade... och C-Es falkögon lyckades lokalisera den lilla burken som låg i ett borrat hål mellan några trädstammar.De är tydligt vem som har bäst koll i den här familjen ... :)

När man nått toppen av den väldiga hällhultsbacken, då tror man ju att man nått toppen. 

Men icke. Två kilometer uppförsbacke ytterligare ( sammanlagt sju) är det innan grusvägen börjar plana ut och man befinner sig i den fina lilla Mossebobyn.

En ordentlig uppförsbacke till, och sedan, äntligen nerför!

Målet för dagen var denna vackra plats. Mosssebo Stom.

Ideella krafter driver det lilla kaféet, där man kan få våfflor och/eller hembakta kakor. Och kaffe eller saft förstås.

Kände att jag verkligen  hade gjort mig förtjänt av den goda våfflan.
Efter den och en stor mugg utsökt kaffe, så var krafterna tillbaka och vi kunde gå på upptäcktsfärd i och kring husen på gården.

Stommen, det är prästbostället, beläget alldeles mittemot kyrkan.

Man har dessutom flyttat ett antal andra hus till området, bl.a. denna gamla fattigstuga.

Den var fint renoverad och bestod av ett stort rum och ett kök.

Fattighjonen på 1700 och 1800-tal, de hade inte mycket eget utrymme.

Idag är det tvärtom. Många gamla har alldeles för stora lägenheter på sitt äldreboende.

Det finns många fina växter i trädgården.
En av de godaste människor som jag någonsin mött, den unga prästfrun Agneta Blomberg, var den som
var initiativtagare till de vackra blomsterrabatterna.

Agneta var barnbibliotekarie och så småningom bibliotekschef i Tranemo.
En av de få chefer som chefskapet inte "gick åt huvudet" på.

Tyvärr gick hon bort redan 2008, drygt 40 år gammal.

Agneta var en mästerlig fotograf och av hennes blomsterbilder har man gjort både tavlor och vykort.
Ynka fem kronor styck kostar dessa fina och användbara kort.
Köpte förstås några stycken.
I ett annat rum i det stora huset fanns det smycken till salu. De var gjorda av unga Emma Ljungdahl. www.emmabylove.blogg vars mamma är från Mossebo.
Jag kunde förstås inte motstå att köpa ännu ett halsband... jag har massor av sådana, krimskrams... men jag tycker att det är fint krimskrams  :)

Vi gick in i kyrkan, då dörren stod välkomnande öppen.
Mossebo kyrka är byggd 1773 och måste vara en av de mest intressanta kyrkorna som finns i trakten.

Taket är fyllt av målningar, och det är inga målningar som man tänker sig ska finnas i kyrklig miljö...

 ... en del är nästan obscena.Men ganska så spännande.

Det finns också flera trästatyer i den varsamt restaurerade kyrkan.
Kyrka och café är öppet varje dag under juli klockan 14 - 18.
Under augusti på helger.
Absolut värt ett besök.
Och vill man få sig en ordentlig genomkörare, ja, då tar man cykeln

Från Mossebo och hem var det asfaltväg hela tiden. Mycket uppförsbackar på hemvägen också, men mindre sådana. Och så den långa utförsbacken innan Grimsås.
Det måste ju jämna ut sig det här med uppför och nedför när man återvänder till samma plats. Idag kändes det som detta inte stämde.Det var motluten som var de dominerande. Nyttigt för gammal tant och gubbe... i natt kommer vi att sova gott!