torsdag 9 januari 2014

Lärarlyft

Är det inte konstigt att det ska ta 38 år i yrket, innan man fattar hur man ska jobba med läsförståelse?
Så att det funkar, alltså... eller, som jag tror/ är ganska övertygad om, funkar

Mycket tid har jag under alla år lagt ned för att skapa frågor till olika texter, framförallt frågor som man kan svara direkt på genom att läsa texten. Naturligtvis har ordkunskap varit en del av arbetet, liksom att förklara idiomen, talesätten, språkbilderna.
Längre tillbaka i tiden jobbade vi med färdiga läseböcker/övningsböcker, men de slutade jag med, eleverna tyckte inte om dem. Idag förstår jag varför. Eleverna fick helt enkelt inte verktygen att förstå dessa texter.

Under de senaste tio åren, och drygt det, så har mina elever haft tjugo minuters tyst läsning varje morgon. Eller iallafall de flesta morgnar. Många har tyckt att det har varit en skön stund, många har varit djupt fångade i sina böcker och har haft svårt att avsluta lässtunden.
Några har bytt bok efter bok efter bok, har inte hittat någon passande bok. Nu förstår jag varför det varit så. Man har inte fått undervisning i att läsa och förstå.
Gruppläsning har ofta fungerat bra, speciellt i grupper där man av egen vilja valt samma bok. Varför? Jo, man hjälper varann att förstå innehållet.
Högläsning fungerar oftast, men även där har jag under senare år förstått, att man måste stanna till och förklara texten.
Men jag har inte varit riktigt nöjd ändå. Det har känts mer och mer som om jag övergivit eleverna i sin utveckling av att lära sig läsa.


Före jul frågade jag mina sexor om de tyckte att det var OK att hålla upp med morgonläsningen  några månader och istället jobba med olika slags texter tillsammans.
Visst, tyckte de, speciellt som alla visste att de "förskräckliga" nationella proven gömde sig bakom vårterminsknuten.
För egen del, så hade jag tankar på hur jag skulle se till jobba  med texter ur olika vinklar. Vi skulle jobba med olika genrer och olika svårigheter, och eleverna skulle jobba mycket tillsammans i grupp.

Strax före jul hade jag blivit tipsad om att kolla en UR-film om olika lässtrategier.Denna kanske jag kunde ha hjälp utav??? När juldagarna var över satte jag mig vid datorn och hämtade hem filmen. Det blev det största lärarlyft som jag fått på mången god dag, kanske någonsin.
Efter 45 minuters kompetensutvecklande föreläsning via datorn, förstod jag hur man ska göra. Man ska jobba mycket mera tillsammans i klassen, med lärarledd undervisning. Det finns ett antal strategier för läsning, och när dessa är förankrade, då kan eleverna jobba i mindre grupper, iallafall stundtals.... och så småningom även enskilt.
Men först måste verktygen ges, hur man tar till vara förkunskaperna i ett ämne, hur man genom rubriker och bilder kan förutsäga vad texten handlar om, hur man tillsammans gör svåra ord förståeliga, hur man ställer frågor på innehåll, frågor på det som som står mellan raderna, frågor på det som man inte alls vet, hur man jobbar med inre bilder och känslor samt hur man sammanfattar det väsentliga i texten bl.a. genom att samla de innehållsbärande orden och begreppen.
Spågumman, detektiven, reportern, konstnären och cowboyen har man till sin hjälp. Påtagliga figurer som eleverna enkelt kan förknippa med de olika strategierna.

I projektet "En läsande klass"/ blogg- en läsande klass, kan alla ta del av det fantastiska lärarlyftet, det som lyfter högre än andra lyft .. åtminstone för mig.

Har jobbat två dagar och redan har mina sexor bekantat sig med de olika "strategi-personerna". De har tagit emot spådam, reporter, detektiv, cowboy på alla bästa sätt, de har diskuterat, de har kommenterat, de har hjälpt varann att förstå, alla har varit delaktiga. Helt otroligt!
Mina "stora" elever behöver träffa de olika "personerna" ett antal gånger och veta vad de står för, innan jag låter eleverna umgås med de olika strategipersonligheterna på egen hand, i av mig strukturerad samvaro.


Vid gårdagens repetition av syror och baser och efterföljande experiment, så var spådamen, detektiven och cowboyen med på lektionen. Spådamen kollade text och bild och förutsade vad kapitlet skulle handla om. Hon fick också delge alla tidigare kunskaper som fanns i ämnet.
Cowboyen sammanfattade sedan det lästa och de förkunskaper som fanns samt hittade några ledord; syra, bas, neutralt, 7, ph-värde, indikator....
Detektiven var väldigt overksam, texten var enkel och ämnet inte obekant. Det enda han behövde hjälpa till med, det var indikator ( Vilket någon av eleverna snabbt kunde förklara.)

Började idag tillsammans med spådam, konstnär och reporter läsa "Häxfeber" som högläsning. Oj, vilka diskussioner det blev kring den ganska svåra texten. När man pratar så ingående om innehållet i det man läser och får egna inre bilder/känslor då vill man gärna fortsätta och läsa mer.

Snacka om Lärarlyft... och det bara på någon timmes filmkoll och vidare sök på nätet. Nu är det bara för oss alla att träna, både för mig och mina elever ... och för mina kollegor,som jag berättat om mitt eget lyft för, och därmed fått även dem intresserade av en kompetenshöjning.



 Som grädde på moset, hade vi finbesök idag. Den härlige författarpersonligheten Peter Gissy kom resande från Göteborg, ända till Grimsås . ( Det är bara dryga 10 mil... men det ska ju funka med kommunikationer också.... och det gjorde det på tidig morgontid).

Peter Gissy berättade om sig själv samt intresserade sig för eleverna, på ett humoristiskt och för oss alla tilltalade sätt. Att han, från att ha varit en bra fotbollsspelare och gitarrist, också blev bokälskare och tidigt bestämde sig för att bli författare, det var en konsekvens av att han var sjuk under en längre tid i barndomen.
Genom böckerna fick han sällskap under ensamma timmar.


Peter Gissy har skrivit ett antal ungdomsböcker; serier om Jill och Jonatan, om Millie och en nyss påbörjad serie om Bellman. Millie är en serie som handlar om relationer, medan Jill och Jonatanböckerna och Bellman-serien är barn/ungdomsdeckare.

Syftet med Peters besök var att eleverna i åk 3-6 ska skriva sina egna deckarhistorier, utifrån en ganska vid ram, som Peter presenterade för dem. Berättelserna ska sedan skickas till Peter och om tre veckor, så kommer han tillbaka och läser en del berättelser och gör reflektioner kring dem.
Superspännande !

För egen del, så känner jag att mina elever fått mycket undervisning i skrivandets konst,  och jag tror att deras deckarberättelser kommer att göra dem väldigt stolta över sin egen förmåga. De gillade Peter, de gillade uppgiften, de var superinspirerade, de är vana vid att "pröva och ompröva" sitt skrivande. Snacka om motivation!

Läsandet och skrivandet går hand i hand.... och en häftig sak är.... spågumman och hennes strategivänner ska få vara med, då vi i klassen jobbar med varandras texter om ett par veckor.

Hoppas och tror att mina lärarlyft även lyfter mina elever lite extra när det är dags för de "förskräckliga" proven som förkortas NP.


5 kommentarer:

  1. Så spännande! Jag vet att mina kollegor jobbar på detta sätt med läsningen. Själv har jag ju inte svenska, men vi läser andra texter. Lite kan spilla över på mina lektioner. Lycka till med både läsning och deckarhistorierna!

    SvaraRadera
  2. Helena Halldén9 januari 2014 21:53

    Så intressant! Lustigt för det var ett inslag på TV:n ikväll om strategin du beskriver. Smarta personligheter som hjälp och stöd att förstå läsandet och skrivandet.

    SvaraRadera
  3. "Så länge vi jobbar med människor blir vi aldrig fullärd" är ett av mina stående uttryck. Nu jobbar ju jag med vård och omsorg men helt olika är inte våra yrken och huvudsaken är väl att vi är öppna för att tänka i nya banor. Det var mycket intressant att läsa ditt inlägg och jag önskar dig många lycka till. Lyckliga elever som har dig som lärare!

    SvaraRadera
  4. Tack för tipsen, jobbar på gymnasiet med Svenska och de lässtrategiord som jag använt mig av är lite svåra för vissa elever. Detta blev mycket användbart!

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas