Ganska glad

 Jo, det känns ganska så bra idag.
Förhoppningsvis vände allt till det bättre... Men sådant vet man ju inte... men lite glad kan man väl ändå få vara för det som är.
Skolan startade igår.
Kändes så där. Speciellt som det var Dagen före Operation, och C-E rastlös gick hemma och väntade på att det skulle bli dags att åka.
Nu gjorde han ganska många saker som man kanske inte förväntar sig av en som ska logga på operationsbordet i ett antal timmar dagen efter.... klippte t.ex hela gräsmattan!

Idag var vi Tranängskolans aula, tillsammans med alla grundskole- och  gymnasielärare i kommunen.
Har bävat lite för att behöva vara i ett så stort sammanhang denna operationsdag.
Men det kändes jättebra att få sitta tillsammans med gamla och nya kollegor, att prata med gamla bekanta på kafferasten.... och inte på något sätt komma i närheten av den enda människa som jag avskyr och fruktar ur djupet av mitt hjärta... vars närvaro i ett rum får mig att må fysiskt illa.... men idag var jag skyddad av dem som jag tycker om och känner tilltro till.

Vad pratade man om däruppe i från podiet? Det var bra, men inget nytt... vi måste göra våra elever trygga, vi måste tro på dem, vi måste utmana dem. Elevens bästa är allas ansvar. Man behöver inte vara misslyckad i livet, för att man inte lyckas så bra i skolan.

Reflektion: Betygen då... landsstrejk mot betyg före åk 8 borde genomföras.

Och sedan kom alla dess förbenade jämförelsediagram som jämförde årskurser och skolor, läsår kontra läsår. Dom säger ju inte så mycket heller de här diagrammen, för bedömning är ju trots allt, ganska subjektiv.

Exempel: Förra årets sexor hade högt meritvärde. Årets sjuor har ett lågt meritvärde. Det är samma elever, men olika bedömare. Vem har "fel", vi åk sex-lärare eller de som bedömer sjuorna. Sannolikt ingen, det är en fråga om inställning till betyg. Skolchefen ifrågasatte dock, varför man inte sätter högre betyg i sjuan. Åttorna klättrar en bra bit högre. Är det så att man inte SKA sätta höga betyg i sjuan, enligt rådande lärarinställning? Nä, tillbaka till betyg först i åk 8....

Blev glad  av min tidigare kollega, tillika en av döttrarnas lärare, som hade halkat in på min blogg och berömde fotona på bloggen.
Jag blir glad av sådant....
även om jag vet att det är PhotoFilter som hjälper mig att få till en del.... och att fotot ovan ligger på gränsen av vad man bör visa upp, med tanke på humleskärpan.
Personligen gillar jag att ha fokus lite längre bak i bland.... både vad det gäller foton och jobb.

Trevlig samvaro hade jag med mina nuvarande kollegor under lunchen på Glasets hus.Vi har fått en ny tjej i vårt arbetslag. Hon är verkligen glad, öppen och flexibel. Kan bli en riktig klippa för oss alla.

Bara en gång blev det lite konstigt:
Det var  när jag sa att jag ville bjuda in en politiker till min klass när vi jobbar med samhällskunskap i samband med valet.
Helt enkelt visa att en politiker är en vanlig människa som många känner, låta eleverna ställa frågor om vad man gör som politiker... och så skulle politikern kunna berätta några skillnader mellan den politik som  hens
( kolla nu kom det där otäcka ordet även här) politik står för i  jämförelse med t.ex ett av de andra stora partierna i kommunen.
Mina kollegor tyckte inte alls att det gick för sig.... för i så fall måste jag bjuda in minst två politiker, en från vardera "blocket".
Men jag vill inte ha politisk debatt, jag vill ha information.....
Vi var  oeniga i detta, jag och alla andra.Vad tycker du som läser?

Naturligtvis har dagens operation av C-E funnits i bakhuvudet varje minut.
Har iallafall lärt mig en positiv tes: "Inga nyheter är god nyheter".
Fick hjärtklappning när telefonen ringde i eftermiddags. Det var dock ett av de vanliga numren, ett som jag inte svarar på. 08-någonting.
Hade bestämt mig för att ringa avdelningen och fråga hur allt gått, vid sextiden. Operation kunde ju dra ut på tiden, det hade man sagt till C-E. Var i Hestra och hämtade ett paket bedömningsmuggar, köpte en fransk nougat och kroppen bara sög till sig allt det söta.
Var ändå riktigt trött då jag kom hem vid fem, tänkte lägga mig i sängen tills dess att det var dags att ringa.

Då ringer hemmatelefonen. "Hemligt nummer". Lite hjärtklappning, fast bara lite.
"Detta var doktor Magnus Joelsson. Jag vill bara tala om att jag opererat din make och att allt gått bra. .... osv."
En sådan fantastisk läkare ( det finns alltså fler sådana än min rosade svärson) som tog sig tid att ge anhöriga ett positivt besked. Han brukar höra av sig efter operationer berättade han. Varvid jag genast skrev ett rosande inlägg på FB. Under det att jag firade med en kopp kaffe och ett litet glas bananlikör. ( Det blev mycket sött i eftermiddag... nu får jag se till att gå ut en sväng också).

Sjukvården får så mycket skit. Det är den inte förtjänt av. Med ett enda undantag ( då jag skadat benet och träffade på en dansk hyrläkare på vårdcentralen) så har jag bara positiva erfarenheter av både vård och omsorg. Vi behöver bli bättre på att påtala de goda exemplen. Det gäller både vård och skola. Naturligtvis ska man påtala det som inte funkar, men det borde ju vara mer balans med positivt och negativt. Speciellt som det mesta är positivt.

Är ganska glad just nu. Hoppas att få vila i den känslan ett tag. Få se när C-E vill ha besök. I morgon eller på torsdag, blir det väl.

Tack alla för era kommentarer i FB. Och snälla tala gärna om vad ni tycker ska gälla vid politikerbesök i klass  hos 10-11-åringar.