Forjois Forshedafyndigheter

Hade bestämt  träff med Johanna och Martin vid Forsheda kyrka kl 14 på lördagseftermiddagen.
Äntligen skulle vi få tillfälle att leta/logga en del av forjois fyndiga gömmor, utgivna i samband med hennes semester-event i mitten av juli.

Åkte mot Gröndalsskylten ( Moenvägen), där en av våra bilar parkerades utanför en väldigt intressant ladugård. Såg ut att vara helt modern, både inredningsmässigt och arkitekturmässigt.

Första gömman var en enkel uppvärmningscache.
Gömma nummer två  och tre hade jag redan loggat tillsammans med forjoi herself, tror att det var redan förrförra året, en gång i samband att jag var stalledräng i H-hammar.

Johannas väst harmonierade väl med de begynnande höstfärgerna.
Undrar vad man hade använt de här riastakarna till. Hade de något samband med den frikyrkliga verksamhet som cachen berättade om? Stavhopparna, kanske?

Vid Vasabackarna var det läge för mig och C-E att skriva alcel53 i loggboken, för detta var en ny gömma för mig.

Den sandiga omgivningen utgjorde en utmärkt spårstämpel. Kunde det vara ett rådjur som gått här... såg ganska stort ut... finns det hjortar i omgivningen....eller var det en ensam miniälg?

Den fyndiga gömman låg med utsikt över ett av mina favoritfotomotiv, betande kreatur.
Här var det riktigt vackert, precis som det var vid de allra flesta cachegömmor i den småländska skogen.
En välskött skog som verkligen framkallade känslan av lingonröda tuvor och villande mo.

Hälsokällan var en av cacherna längs Moenvägen.
C:geo strulade lite, så jag fick göra en uppdatering och upptäckte då den var klar och vi parkerat drygt 200 meter från gömman, att vi inte alls hade ställt bilen där forjoi ville att vi skulle parkera. Vi hade följt vägen till bästa stället, tyckte vi, och parkerade alldeles bredvid gården Stora Furet.

På det sättet fick vi en lite besvärlig promenad... det började så bra med en fin stig, men sedan kom vi ut på en gammal skogsmaskins-förstörd väg och fick parera en hel del surhålor på den korta vägen till cachen.
Skulle gärna velat smaka på vattnet i den hälsobringande källan, men hade inget kärl med, så det fick anstå.
Martin påpekade också olämpligheten av att dricka stillastående vatten....

Svamp fanns det gott om längs de flesta stigar, vägar och icke-vägar som vi tog. Kremlan här var inte att tänka på att plocka, den skulle vara alldeles för skarp i smaken. Men en tygkasse Karl Johan fick C-E ihop. Svampen rensande han sedan och förvällde då vi senare kom till H-hammar.
Här hemma ska vi inte ha någon mer svamp, frysen är redan tillräckligt full av förvälld Karl Johan-svamp.

Stora Furet skulle vi se från håll och inte alldeles inpå. Gården hade en egen gömma, där man såg den fina lilla gården på ett par hundra meters avstånd.

C-E är ju fortfarande under konvalescens. Det passade honom utmärkt att gå till gömmor som låg ett par hundra meter från den välskötta skogsväg som vi åkte på. Ett antal cacher, bl.a "Mors lilla Olle" låg lite onödigt långt från vägen. Det är bra att ha några kvar till senare i höst också, för till dessa trakter kommer vi gärna tillbaka.
Martin gjorde som Mors lilla Olle, smakade på de välmogna blåbären som fanns lite varstans.

Lingonen var också mogna och växte tätt på sina ställen. Vi såg flera bärplockare i skogen, det fanns bilar parkerade lite varstans. Några fler geocachare såg vi dock inte till.

På c:geos karta tar vägen slut vid  ladan med egen innegrill.
I verkligheten fortsätter skogsvägen, ända till Torskinge.
Jag var lite tveksam till att köra på väg som egentligen inte finns, och som dessutom såg lite sönderkörd ut, men med goda råd och glada tillrop från mina medpassagerare, så gick det alldeles utmärkt.

Hittade alla utom två ( som vi sparar tills dess att C-E går lite längre sträckor) av Moenvägscacherna.

Hade kollat upp en forjoifyndighet med svårighetsgrad fyra.
Den måste vi bara försöka oss på, det var vi överens om.
Garmin gps, c:geo och iphoneapp nollade alla vid ett mjölkbord.
Jättefint smyckat var det gamla bordet!
Men var fanns cachen?
Jodå, vi fann den ... och snacka om fyndig gömma!

 
Blodsockret var lågt, då vi stannade till och letade upp mysteriecachen " Rannäs kyrka".
Det var med lätt yrsel jag tog mig fram de sista hundra metrarna.

Som tur var, så var det var bara några hundra meter kvar till Rannäs cache-café, vid Skogsbiblioteket.
Inga väntade oss med bröd, hemgjord ost och marmelad, hembakt kaka och Alfreds goda hemgjorda karameller.
Johanna och Martin hade letat upp cachen "Homemade in Rannäs" på vägen... och här fick vi åtnjuta diverse homemade smaskigheter.
En trevlig pratstund, blodsockerhöjning och en promenad  tillsammans med dagens fynd´s och och fyndigheters upphovskvinna, forjo/Inga, till dagens sista gömma, Flintyxan.

Tack för alla roliga och trevliga gömmor med tillhörande berättelser. Vi återkommer !

Utanför Dalsgård stod hästarna och tittade på förbipasserande och hemkommande.
Sushi från bästa sushistället i Värnamo, smakade förträffligt.
Återvände till Stockremma vid niotiden. Då hade mörkret fallit. Nu är det hösttid, bara att acceptera.