Härlig hösthelg

Att livet ter sig annorlunda från en helg till en annan för hispig tant, det är tydligt.
Denna helg har varit helt otroligt härlig, och jag har verkligen försökt njuta av den.

Började gårdagen med att ta ytterligare ett tag i trädgårdens rabatter. Nu är det bara  någon timmes arbete kvar, sedan är trädgårdshöstandet över för i år.
Klippte gräsmattan en sista gång, C-E rengjorde gräsklipparen och jag slängde årets gräsklipparskor i soptunnan.
Att bli använd som fotbeklädnad vid förkortande av grässtrån runt Stockremmahuset, det har varit den sista anhalten för många gympadojor under åren.

Vid halv fyratiden i går, lördag, dök Johanna och Martin upp. Vi skulle tillsammans åka till Borås, för att se Torsten Flinks tolkning av Doktor Glas på Sagateatern.
Föreställningen började inte förrän klockan sju, så vi hade tid att ta en promenad och avnjuta en del av konststadens skulpturer, tillika njuta av alla höstiga träd i Stadsparken samt äta gott grekiskt på Grekiska Tavernan.
Mätt av synnerligen välsmakande mixad förrätt och moussaka, satte vi oss på andra bänk på teatern och njöt återigen. Denna gång av Torsten Flinks magiska framförande, då han såväl gestaltade läkaren Glas som prästen Gregorius ... och berättade om Helga på ett publikintagande sätt.
Doktor Glas är ingen munter berättelse precis, men den är en inte helt orealistisk skildring av livet... ur en konstnärs perspektiv.

Idag var vi inbjudna till Anki coh Roger, hemma i mitt ombyggda barndomshem.
Anledningen till detta var  att Rogers och C-Es engelska favoritlag, Chelsea respektive Arsenal skulle mötas i en match som visades på Viasat - en kanal som vi inte har.

Letat cacher har vi inte gjort på tre veckor, så jag tyckte att vi kunde ta vägen över Hökerum, Härna och Nitta och åtminstone försöka leta upp några.
Har egentligen målet att få till 500 per år, vilket gör att jag skulle behöva hitta ytterligare 47 gömmor senast den 24 nov.
Ingen omöjlig uppgift.....

En liten burk med blött innehåll var gömd här vid Södra Vings gamla fina helgedom.

En annan gömma fanns vid "Fornstugan", ett hembygdsmuseum, där det kostade 25 öre att gå in. Nu var det inte öppet, och hade det varit det, så hade man behövt vara minst fyra för att kunna lösa inträde.
Med tanke på att Löfvén och Co lovat ta bort inträdena till museer, så kanske det även kan gälla hembygdsdito. Vilket skulle lösa problemet för två personer att kröka rygg och gå in i den lilla stugan.

Viskan rinner upp i sjön Mogden, öster om Hökerum. Här passerar den genom Nitta. Där hade samhällsföreningen i det lilla samhället anlagt en fin badplats, alldeles bredvid den asfalterade banvallen.
En lätthittad cache hade man också lagt ut.

Fotbollsmatchen började inte förrän klockan tre, så vi hade bestämt at vi skulle ta en ordentlig promenad samt äta lunch, innan det var dags att bänka sig framför TV-apparaten.

Vi gick en runda som jag aldrig gått, trots att jag var heltidsboeende i byn till nítton års ålder och deltidsboende ( åkte alltid hem från Jönköping och lärarhögskolan  på helger och lov) tills jag var nästan 23.

Vår runda startade med att vi passerade byn "finaste" gård, Södergården och fortsatte sedan ut på vägen som går på maderna bort mot Marsjön.

Johan, Malin och rävliknande lapphundsvalpen ( med tillägg i rasnamnet som tanten glömt bort) hade kommit hem från Norge under helgen. Och så var Tess med förstås, tioårig schnauzer, hemmahörande i Backgården.

Visst var det ett fantastiskt promenadväder.
Många björkar stod redan avlövade, men nu är det asparnas gulnings-tid, och då är det bedövande vackert.
Speciellt som solen sken över alltihop och det var alldeles lagom varmt i luften.
Tänk om man kunde konservera denna härliga, vackra tid ett par månader. Fram till Lucia, eller åtminstone advent. Men det går inte, så det gäller att njuta och vara ute så mycket som möjligt.

Kom ut på Varnumsvägen. Här cyklade jag och de av mina kamrater som bodde på vägen till Finnekumla, ja, förresten barn från hela Rångedala, för att lära oss simma i Marsjöns kalla vatten. Det lyckades bra för de flesta av oss. Fyra-fem kilometer åt varje håll var det att ta sig, en timmes simundervisning på det. Inte en tanke på att någon skulle skjutsas, det var ju sommar och lättcyklat.
Däremot hände det att man blev curlad med bilhämtning när det var riktigt dåligt vinterväder, men då var det förstås inte från simskolan, utan kanske från "Solglimten". Alla flickor (nästan iallafall) samlades i skolans matsal på lördagseftermiddagen och handarbetade. Alstrena såldes sedan på auktion i församlingssalen.
Det var tider det! Snacka om genusaspekt! Ordet feminist var ännu inte ens i sin linda.
Inte konstigt att man är gammal!

Hade kollat om vi missat någon geocache i det område som vi skulle promenera genom. Det hade vi.
En gömma med terräng 3 och svårighet 2,5. Gav mobil med c:geo i till Johan, för jag tyckte att det som skulle vara en utmaning för tanten, skulle vara en lätt match för honom.
Nu var det Malin som såg den dåligt gömda burken i bäckravinen.

Hon tog några skutt, hämtade burken och kastade över den till sin sambo.
Leahunden  gillade också att skutta från sten till sten.

Alcel53 antecknades i det lite småfuktiga logghäftet, och försluten burk kastades tillbaka, för att "gömmas" bland stenar och björkstammar igen.
Har aldrig hört talas om denna steniga snabbrinnande bäckfåra tidigare. Inget man pratade om vare sig på Solglimten, på simskolan eller i skolan. Trots att platsen sannolikt var lika trolsk och intressant att besöka, då som nu.
Som jag så många gånger sagt och skrivit: det bästa med geocaching, det är att få se vackra och intressanta platser. Idag fick vi se fyra stycken sådana, och nu är det bara 43 burkar att hitta på ( tror jag) sju veckor.
Fyra dagars skolfritt i slutet av oktober ska nog kunna bli fina cacheletardagar, åtminstone ett par av dem. Om livet inte ställer till nå´t förstås. Att dumma saker kan hända, det får man alltid ha med i beräkningen, det har jag lärt mig vid 61 ( -7 veckor) års ålder.

Vi gick på den gamla järnvägen mellan Borås och Ulricehamn, en bit.
På andra sidan det lilla vattenfallet såg vi kvarnen,  mellan höstfärgade grenar.
När jag var riktigt liten, och vi bara hade Frej och Lorry som hästkrafter, så åkte jag ibland med pappa till kvarnen. Jag satt i den lilla kärran ( häcken, kallad) tillsammans med ett antal säckar havre, som skulle ner till mjölnaren för malning. Nästa dag hämtades det färdigmalda mjölet hem igen. Havremjölet användes enbart som djurfoder.
Att sitta bakom Frej, och kanske också få hålla hans tömmar, det är ett av mina tidigaste minnen.

Ett annat, mindre trevligt minne, har jag från denna plats.
Under de tre gymnasieåren på Bäckängskolan i Borås, så åkte jag ofta buss in till stan och tåg hem.
Med moped ( på den tiden fanns f.ö. inte tanken på hjälm på kartan) tog jag mig ner till busshållplats eller tågstation. Jag brukade parkera mopeden på ett säkert ställe, mitt emellan station och busstopp, det är väl ca 500 meter mellan de båda platserna.

En höstdag i tvåan på gymnasiet kom jag, som oftast, hem med fyratåget, ( i Rångedala kl halv fem ungefär) gick till mopeden, satte igång den och körde iväg hem mot Finnekumla by.
Vad jag inte såg denna dag, det var att en turkosfärgad Opel kom körande på Varnumsvägen. Jag körde ut på vägen och rakt in i sidan på bilen. Föraren väjde och körde rakt in i telefonstolpen på andra sidan vägen. Den bröts i två delar.
Jag körde förstås omkull, men fick fort som attan upp mopeden, som möjligen kändes lite skev i ramen, men som funkade. Med bankande hjärta körde jag de 2,5 km hem, rusade in i huset, förbi mor och far som satt i köket och in på mitt rum.
Just då ringde telefonen. Det var någon i byn, som ringde till min pappa och uppmanade honom att komma ner till Finnekumlakorset, för hans dotter hade kört på en bil och bilen var köroduglig. Ingen hade, turligt nog, skadats.

Min pappa var en man som lätt brusade upp, men  vid detta tillfälle gjorde han inte det.
Han tog hand om sin dotters smitning från olycksplats på ett föredömligt sätt.
Jag kommer inte ihåg att jag blev så skrämd av händelsen, både jag och moped hade klarat oss nästan helt oskadda.

Nästa dag satt jag i soffan i Bäckängskolan bibliotek under en håltimme. Jag tittade förstrött i Boråstidningen.
Det var då jag blev ganska så upprörd, för på förstasidan fanns en ganska stor notis med rubrik "Mopedist körde på bil. Smet från olycksplatsen"

Nu blev det faktiskt ingen påföljd alls, vare sig vad det gällde vållande av olycka eller för att jag smitit.
Jag hävdade att jag inte sett bilen, vilket jag uppenbarligen inte gjort, för att även om jag gjort en del dumt i mina dar, så skulle jag aldrig kört på en turkos Opel Rekord av egen vilja. Nä, jag hävdade att det var skymning och att bilen inte haft något lyse på.
De var så lagstiftningen om halvljus  på dagen kom till.
Tror jag.

Fast egentligen vet jag varför jag inte såg bilen.
Jag var bedrövad och bedövad.
För jag hade för första gången i mitt liv, fått en tvåa på ett prov, på ett matteprov.
Så egentligen var det ju inte konstigt att jag inte kommer ihåg olyckan på ett traumatiskt sätt.
Jag hade ju redan varit med om det värsta som kunde hända i mitt ganska exakt sjuttonåriga liv: Jag hade fått EN TVÅA PÅ ETT PROV!

Hundförarna hade åkt bil en och en halv kilometer från Backgården, längst upp och bort, för att slippa ett otrevligt möte med en hund som inte gillar Tess.
Jag beslöt mig för att gå den  sista biten "hem" också.
Det är inte ofta man promenerar i sin barndoms by och ser dess vackra vyer.

Därnere gick vi, på vägen som går ute på maderna. De brukas f.ö. fortfarande och ger det fina, öppna landskapet.

Nordsvenskarna var också fina att titta på.
De hjälper också till med landskapsöppenheten.
Några körningar med spannmålsfyllda säckar som skulle till kvarnen, det har de inte fått vara med om. Hoppas att de fått vara med om andra körningar, för det är väl sådant man i första hand använder de kraftfulla muskelpaketen till.

Gick uppför Backgårdsbackarna och kom till min favoritplats, utsiktsplatsen där man kan se både Marsjön, Tärby, Varnum och Härna.
Har en cache här, på Finnekumlarundan. Om jag hade varit cacheletare, så hade jag gett den favoritpoäng... men cacheletarne i gemen, de tänker inte som tanten, de ger poäng föär gömmans beskaffenhet, mer än för vad en visar.
Obs! Jag skriver inte detta med någon som helst bitterhet över uteblivna favoritpoäng, för de intresserar mig nästan lika lite som att komma först-poäng... bara att det förvånar mig att inte ALLA har denna plats som favoritplats.

Lea satt på trappan och väntade. 

Man kunde ju tro att det var en räv som var guard utanför Rogers och Ankis hus. 

Det trodde iallafall huskatten Tindra, då Lea intog kattens hem i fredags. Hon blev livrädd, och har mest hållit sig ute ... och på långt avstånd från den farliga "räven".

Tindrakatten kom hem och in till sin vanliga plats, mindre än en timme efter det att det farliga djuret åkt iväg hem till Norge igen.

Roger ville visa hur fint han gjort i den gamla ladugården. Jag ville gärna se.
Min lillebror såg att mössen varit framme och sa att han skulle beställa en eller ett par skadedjurskontakter, för att skrämma iväg dem.
Grannen hade en och inte en mus fanns numera i det skogsnära huset.
Vi behövde också en eller ett par i Stockremma, framförallt till garaget, så att vi kunde ställa in bilen igen. Under de senaste åren har möss bosatt sig inne i motorrummets skydd, vilket har kostat oss ca 5000 kr.

Roger visade webbsidan och jag tyckte att jag kunde beställa apparaterna, så kunde han få köpa ett par eller tre när de kom farande från sin tillverkningsort/grossistort i Amerikat. Beställde 6 stycken. Tull och frakt tillkom.
Knappade in kortkod .. och ipaden började processa. Den fortsatte med sitt snurrande, så jag backade och gjorde om köpet. Då gick det direkt. När jag strax därefter kollade hotmail-meddelnade, så hade jag lagt två order á sex apparater.
Så nu får jag bli råttfällshandlare ... eller råttfångaren i Stockremma kanske. Sex - sju apparater finnes här i överflöd- Är någon intresserad av skadedjurskontakten, så hör av er. Den finns till försäljning för 400 kronor, så snart den ankommit Sverige och Stockremma.

Bjöds på supergod lunch, kycklingfilé i baconlinda, tillagad i mango chutney, grädde och creme fraiche. 40 minuter i ugnen. Serverat med ris. Ett mycket bra alternativ till den baconlindande kyckling, fylld med ädelost, som jag brukar göra lite då och då.

Kollade lite på fotbollen och även den allsvenska matchen,Örebro vs Elfsborg.
Boråslaget låg under med 2-0 efter bara några  minuter.
Tyckte att den fina eftermiddagen inte var någon innesittareftermiddag, utan gav mig på egen hand ut på ännu en liten runda.

Gick ner för backen bakom barndomshemmet, över bäcken och uppför den relativt branta skogsbacke, där mina barndoms skrämmande kor, gick alldeles fritt och betade.
När det var mjölkedags, så tog mor och far spänner, mjölkepallar och kruka med, och kallade på korna, så att de kunde mjölka dem på en någorlunda närbelägen och bekväm plats.
Under senare delen av min uppväxt, så kördes traktorn och det dieseldrivna mjölkmaskinsaggregatet till vallen nedanför ladugården. Dit kom korna, för det ville gärna bli av med lite mjölkstinnhet i juvren.

Utsikten på denna nivå, alltså ett snäpp högre än där min bror bor, är ju ännu mer betagande.

Helt ljuvlig, denna ljuvliga oktoberdag.

Gick den ca kilometerlånga rundan i sakta mak och njöt.
Hemma i huset hade Elfsborg fått ännu mer baklängesmål på sig. Senare visade det sig att även IFK, Häcken och AIK åkt på förluster i dag. Status Quo i Allsvenskan alltså, och bara ett lag värt att kalla topplag i hela Sverige, nämligen MFF. Grattis till SM-guld, f.ö.

Hemma i det fina huset fanns kaffe, glass och bär att njuta av.
Gjorde så... tackade för oss och för en fin dag... och tog vägen över Dalsjöfors och Dannike hem.

Tack alla för en toppenhelg: Johanna, Martin, Torsten, grekiska kockar, geocacheutläggare, Roger, Anki, Malin, Johan, C-E ... och alla djur.

Och som sagt... den som inte vill ha små söta möss inomhus, utan vill köra ut dem i kalla skogen i höst och i vinter, den kan få köpa en ivägkörningsapparat av råttfällegrossisten i Stockremma. Hör av er.. via mail, telefon eller genom att kommentera nedan. Skynda på, partiet är begränsat !