Recension och reflektion

Det är svårt med bilder nu. Har svårt att tänka mig att skriva blogg utan bild, men det är bara att inse att motiven blir färre och färre. Om man nu inte vill ta bilder på sovande natur förstås. Tycker inte att det är speciellt kul... men det kanske finns  mer än man anar om man kollar noga.

Dessutom är det svårt, det där med att få till skarpa bilder, nu när skymningen faller innan jag/vi hunnit ut på dagens promenad.
Så om jag skulle recensera dagens bilder, så är de alldeles för oskarpa, Bild nummer tre, tagen utan
för växthusfönstret, är lite häftig och den sista bilden är bra. Rosenbladen visar fina konturer.
De övriga bilderna?
Färgerna är fina.
Och så är det fantastiskt att gula blomman som vi hängde ut som liten planta i slutet av maj fortfarande växer.

Nu var det inte mina egna halvtaskiga bilder jag tänkt skriva om vad det gäller rubrik recension, utan om gårdagens evenemang, Claes Malmberg show i Borås.
Efter att ha ätit en god pizza på stans bästa pizzeria och kaffe med delikat minibrownie på nyöppnade kaffehuset, i samma hus som min barndoms EPA var, så vandrade vi längs Österlånggatan mot Folkan.
Den forna biosalongens foajé var knökafull redan en kvart innan föreställningsstart.
Föreställningen var helt utsåld och eftersom jag bokade sent så fick C-E och jag platser på olika rader. Han fick sitta längst fram, och det var bra, för då kunde han lätt ändra sittställning under den långa förställningen, nästan 2 timmar utan paus.

Jag tycker ju att Claes Malmberg är bland det roligaste som finns, och så kände jag det absolut under stora delar av förställningen. Men faktum är, att efter så där en och en halv timme, när ryggen började tala om att den inte gillade den mjuka fåtöljen, då blev jag riktigt irriterad på hans ordbajseri.
Det är roligt att höra hans invecklade utläggningar, med mängder av parenteser i pratet, en stund, men till slut blir det rätt tjatigt.
Claes Malmberg sjunger gärna, och gör det helt OK, men inte superbra.
Nu var det en hel del låtar av olika genrer som han framförde, ackompanjerad av en duktig pianist från Huskvarna. Tomas Darelid, tror jag han hette.
Claes Malmbergs lite nasala, stundtals lite gnälliga röst, passar bra till kupletter, till texter med lite underfundigheter och knorr, men har en hel del övrigt att önska då det handlar om att framföra skönsång.
De allra flesta låtar sjöng han direkt från notstället, med läsglasögon på, och tappade under dessa stunder publikkontakten helt.
Flera av sina monologer och några (bra) sånger hade han tagit med från föreställningen i Gunnebo, den som vi såg i mitten av juli.
Det gjorde inte så mycket, dessa sketcher och kupletter var så pass bra att man gott kunde höra dem igen.
Föreställningen som helhet?
Helt OK en mörk oktoberkväll. Stundtals fick man verkligen skratta ut, ibland fick man tänka till, och trots att jag inte gillade alla låtarna som sjöngs, så var pianokompet njutbart.
En paus på 15 minuter, bara för att sträcka lite på ben och rygg, det hade inte varit fel,

Rekommenderar jag föreställningen till andra? Svar : JA!

 Har ju haft min nya klass, en B-formsklass i ett par månader nu.
Känner att jag känner alla ganska bra redan.
Idag var det prov på Sverige, ett kartprov.
Under tiden som vi jobbat med den uppskattade Storylinen, så har jag haft en karta uppe, och vi har nästan dagligen repeterat ca 30 olika platser, sjöar, hav, öar....
Dessutom har eleverna haft möjlighet att på egen hand välja att jobba med betydligt mer avancerade kartor, på skoltid och hemma.
Visst kunde jag i stort förutsäga resultatet på provet, men blir samtidigt så fundersam över hur det kan vara en sådan enorm skillnad på kartkunskapen mellan elev och elev.
Vad beror det på?
Om jag hade varit halvgammal idag, istället för gammal, så hade jag velat ägna mig åt pedagogisk forskning: Vad är det som gör att skolresultaten skiljer sig så från elev till elev i samma grupp/klass? Jag skulle också vilja försöka hitta ett svar på frågan: Kan alla elever lära sig allt?

Hattie anser ju att läraren är det/den viktigaste för elevernas kunskapsutveckling, tätt följd av formativ bedömning. Jag är lite tveksam, efter att ha jobbat snart 40 år i skolans värld. I nästan alla grupper är det stor skillnad mellan topp och botten, trots att jag undervisat dem alla. Formativ bedömning, det jag skriver efter uppgifter/prov som rättas, det läses med stort intresse av de som redan är "duktiga" medan de svagare barnen inte alls/ bara lite bryr sig om vad jag skrivit.

Jag tror att nyckel till framgång absolut beror på läraren, men att framgångsfaktorer också kan vara:

• Genetiska arvet
• Hemmiljön
• Föräldrarnas kunskaper
• Föräldrar engagemang
• Föräldrars syn på skolan
• Elevens inneboende driv
• Någorlunda homogen klass ( det blir för svårt för dem som inte förstår, när många är på hela tiden, förstår och vill veta mer)
• Elevens mognad
• Elevers påverkan på varann
• Elevens koncentrationsförmåga och välmående
• Möjlighet för elev att få enskild hjälp att få saker förklarade....

Skulle var så intressant att få svaren.... synd att jag är född så där 15 -20 år för tidigt... och blev för gammal innan forskningen blev en del av den pedagogiska utvecklingen.

Riggat och klart är det iallafall för "Grej of the day". Inspirationsböcker inköpta från adlibris och världkarteplanscher från Tjeckien. De senare levererades idag med UPS-bud. Vilken service!

Uppstart för "Grej of the day" ska det förhoppningsvis bli på måndag efter lovet. Spännande att se hur dessa allmänbildande mikrolektioner kommer att upplevas av mina fina elver.