Brokig blandning

Tid att blogga två dagar i rad. Inte illa!
Fast visst handlar det till stor del om prioritering.
Ibland prioriterar jag öronlappsfåtöljen och strumpstickningen. Bara för att det är så god avkoppling.
Fast den största anledningen till att låta bli att blogga, det är att jag saknar bilder.
Inte riktigt fotoläge på vardagar. Nu har det blivit foto i dagarna två. Idag med lite sämre kamera än gårdagens.
Ska ta med en kamera under söndagspromenaden i morgon också, så att jag har lite i  fotoskafferiet om jag känner för att sätta mig bakom datorn och få till några rader under mörker-veckan.
För att blogga utan foton, nä, det finns inte på kartan för mig,
Sedan kan man undra om det är fotona jag vill visa och bevara och om texten bara är utfyllnad... eller om det är tvärtom.... eller både ock. Vill ju tro det sistnämnda.

Tänkte lägga in några rader i den privat-offentliga fotoskrivboken.

När jag skriver något av allmänintresse, då delar jag på FB. Det gör jag inte idag.

Gårdagens förstelärarfunderingar skickade jag faktiskt med länk till tillförordnad rektor. Tycker att skolledningen gott kan ta del av erfaren gammal lärarinnas tankar.

Vännen Inga hade f.ö. kommenterat att  hennes skola fick icke-förstelärana gå upp i tid för att försteläraren skulle få ledigt + 5000 kr. Varför river man inte upp denna idiotreform direkt? Finns det någon skolverksutvärdering på vad den hittills har genererat i ökad måluppfyllelse ( detta gräsliga ord)...? för det är ju faktiskt så att varje lärares uppdrag är just detta. Fast jag vill använda ett annat begrepp/en annan förklaring; att vi möter varje elev där den är och ger den förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt.

Lite brokig blandning av ihågkomster sedan dryga förra torsdagen och framåt.

Två glädjande saker, som värmer långt in i moderhjärtat:
Äldsta dottern har blivit fru och yngsta dottern har blivit fastighetsägare.
En har gift sig och fått dubbelefternamn, en har köpt alldeles egen lägenhet centralt i Malmö.

Roligt, roligt.
Vilket gör att tant-mamman, som haft en del bekymmerstankar, numera mår alldeles utmärkt i sinnet.

Fast den dumma tanten tänker då: Hur länge ska få må så här bra, vad ska hända här näst.
Dumma tant: Passa på att njut av en positiv känsla... och när det dumma kommer, så försök att komma ihåg att det allra mesta har löst sig så här långt i ditt liv.

I söndags åkte jag tillsammans med ett antal andra kommunanställda + vänner till Göteborgsoperan för att avnjuta "Kristina i Duvemåla". Det var verkligen fråga om att njuta. Inte bara av musiken- som i sig är skitbra- men jag njöt också storligen av det mästerliga sceneriet.
Kom just på att jag nog är väldigt mycket bildmänniska... jag som är så dålig på att rita.....

Göteborgsoperans uppsättning av utvandrarmusikalen var hämtat direkt från Helsingfors, med påföljd att det kändes lite konstigt att både Kristina och Ulrika från Västergöl pratade/sjöng på finlandssvenska i stället för smålänska. Men den nästan fyra timmar långa musikalen var alldeles, alldeles underbar..... Skulle med glädje se den en gång till nu med det samma.....

Tog bort det sista av sommar-höstblommande vissenhet i trädgården i dag. Det var inte mycket kvar.
Häftigt att se den vackra julrosen i full blom och med massvis av knoppar.
Hoppas på att det milda vädret fortsätter, så att knopparna kan slå ut.
Häftigt att ha en växt i full blom när höstmörkret börja tränga sig på rätt så ordentligt.

Bytte lite dukar i dag. Tänkte först bytt gardiner idag också, men så kom jag på att det är ju snart advent.
Gillar verkligen advent --- men är ingen julfreak. Det är bara för mycket, speciellt vad det gäller mat... och tomtar...
Advent är så lagom, då när man sätter fram adventsljusstakarna och byter till julgardiner och adventsdukar.
Rött passar bra i vårt gamla ( ja, lite smågamla då) trähus.

Plockade fram en av mina favoritdukar. Den broderade jag i nian. Broderade en massa då. Fick ändå bara tvåa i slöjd. Tycker att jag borde haft minst trea, kanske fyra. Men jag fäste väl inte trådarna på baksidan så bra.
Bitter så där 45 år efteråt?
Näää. Såväl gamla som nya betyg har en väldigt kort utgångsdatum. Har betygen någon annan betydelse än att söka med till högre utbildning?
Och nu ska idioten Björklund och hans ( delvis havererade) allianskollegor samarbeta med sverigedemokraterna. För att ge eleverna betyg från åk 4.
Till vilken nytta? Idioti!
Många av eleverna ( framförallt killar) har fortfarande inte riktigt fattat varför de går i skolan vid den åldern, och några av de ambitiösa skolmedvetna tjejerna kommer att få lida av betygstress ännu tidigare än vad de gör idag.
För att inte tala om alla lärare som ska sätta betyg på ännu fler elever. Är så erbarmligt glad att jag slipper det detta år, efter att ha haft sexor i två år.
Min tanke med lärarens arbete, det är att ha en så intressant undervisning att eleverna utvecklar förmågor och kunskaper utan att behöva ha en massa prov och utsättas för en bedömning  - som  aldrig blir riktigt objektiv....

Har haft möjlighet att jobba ihop med en konstnär via Skapande skola, under veckan som gått.
Det är utvecklande för oss alla. Arbetet med konstverken och de texter eleverna framställt,  har gett många intressanta diskussioner, där jag flera gånger kunnat länka tankarna mot andra berättelser, mot verkliga livet, mot värdegrunden.
Det är kvalitétsundervisning det. Men knappast bedömningsbart.



Träning två gånger i veckan. Mer hinner jag inte.
Den funktionella träningen, som hittills har varit så bra, hade fått ett nytt program. Det var lite för ryggjobbigt för tanten. Men det kan bli bättre nästa gång, då jag får levla ner mig vad det gäller vikter/ stång/hantlar
Träningen i sig var annars upplevlad ett par nivåer. Tyckte tant. Flera tanter var av samma åsikt.

Promenerade ca en km  ( två tur och retur)på vägen mellan Hestravägen och Ljungsarp idag. De gamla milstenarna visar på att det är en gammal kulturväg. Länge har man planerat att asfaltera denna väg. Nu ska det snart bli av, sägs det. Idioti, tycker tant igen. Jag brukar cykla en del på delar av vägen under sommaren. I bästa fall möter man/blir omkörd av någon enstaka bil.
Inte behöver man asfaltera en sådant lågtrafikerad väg.
Snälla vägverket, använd pengarna att sätta upp viltstaket på 27an mellan Tranemo och Gislaved i stället. Där handlar det om att rädda människor liv.... här handlar det om.... att inte skita ner bilen?????




Anledningen till promenaden var att Philip lat ut två nya cachegömmor längs vägen. En kille som går in för sin hobby är det.  Snacka om träsnideri inne i en av gömmorna.
Målet till tantens födelsedagsdag den 24 är därmed nått. 500 cacher. ( Hämtade cache nummer 1000 i samband med 60-årsmiddagen på Isaberg för ett år sedan snart).500, det är nog ganska lagom för mig, det målet. En kul hobby att utöva ibland, men det får inte kännas som ett påhäng att man måste ut och leta geocacher så snart man har en ledig dag.

Nu är det mattelyftsförberedelser som gäller.... eller hinner jag dem i morgon?
Ja, det gör jag nog.... eller också får jag dela upp de 40 sidorna på två gånger.

Anser fortfarande att Mattelyft är mer påhäng än lyft. Och det får jag ju tycka. Fast göra det som åläggs mig, det gör jag förstås. Den gamla lärarinnan skulle aldrig överväga något annat!