fredag 7 november 2014

Förstelärarn funderar


"Förstelärarbloggen" har jag sett länkat till Facebook.
I mailsignaturer har jag träffat på N N-ander , förstelärare
Tidningsartiklar har rapporterat vad förstelärare X X-son uttryckt.
Det är lärare som är stolta över sin titel och bär den med  högt huvud och lyft blick.

Jag är också förstelärare.
Jag har väldigt svårt för att se folk i ögonen och erkänna det.
För jag skäms.
Jag anser inte att den förstelärarbeskrivning som jag har är värd 5000 kr extra per månad.


Så idiotiskt av mig att söka.
Fast samtidigt, jag kunde inte låta bli.
Mest för att jag ville se vart en bra utförd ansökningsuppgift kunde leda mig.
Trodde ju att den skulle leda ända fram. Jag är rätt påläst vad det gäller skolforskning och jag har testat en hel del. Till annat har jag en klar förhållning, en underbyggd åsikt.
Nu  var vi bara tre som hade gett sig på den lite utmanande ansökningsuppgiften i vårt område. Två förstelärare skulle anställas. En av mina två kollegor drog tillbaka sin ansökan. Då fanns två gamla lärarinnor kvar. Visst kan man se det så att man kan få det extra påslaget som bonus för lång och trogen tjänst.... men det känns inte så bra.


Försteläraren vill utföra något för den lön som utbetalas.
Försteläraren behöver tid för kunna utföra detta.
De först anställda förstelärarna fick en dag undervisningsfritt för att kunna utföra sitt uppdrag. De var utsedda till mattelyftare och är nu de som leder detta.

Tänkte när jag sökte att jag sannolikt inte skulle kunna få en hel undervisningsfri dag, men kanske en halv dag utan elever,  en eftermiddag. Tid för att samverka med andra 1:elärare samt att utföra uppdraget på bästa sätt.
Så blev det inte, inte en enda ledig timme hängde med försteläraranställning nummer två.
I min uppdragsbeskrivning  samrådde jag med dåvarande rektor om hur mycket tid jag skulle lägga ner på uppdraget. En timme per vecka enades vi om. Det skulle man orka utöver den tid som man lägger ner för att
rodda sin egen klass. ( Rodda var min förra rektors favorituttryck...det kom bara till mig då jag erinrade mig  denna goda kvinna)


Jo, jag tror att jag lagt ner den tiden - en timma per vecka- på mitt uppdrag, men jag känner mig inte nöjd.
Samarbete med kommunbiblioteket har jag påbörjat, inbjudan att delta i projektet har jag skickat ut, läsvaneenkät gjordes till de elever som ska vara med, sammanställning av dessa ligger nu till grund för inköp av böcker till kommunbibliotekets skolpool, inläsning  av böcker till en av klasserna har jag gjort , bokprat är utfört....

Nä, jag vill mer. Detta kunde jag som oavlönad lärarbibliotekarie också kunnat göra....


För de allra flesta förstelärare så krävs ett aktivt intresse för uppdraget, från kollegorna.
Nu finns det mycket avundsjuka, icke-vara-profet mm och det är också så att  kollegorna  inte kan åläggas mer jobb för att hjälpa till att uppfylla förstelärarens löneförmånliga uppdrag.

Till min glädje så kom flera av mina kollegor att nappa på bokprojektet. Det gäller bara att få tid att på något sätt hålla det samman.


Vad skulle jag så vilja göra i mitt uppdrag som förstelärre?
Jo, jag skulle vilja vara mentor för obehörig lärare i ämne där jag kanske har mest erfarenhet av alla lärarna i kommunen. En mentor som hade veckoliga möten, lektionsuppföljningar och lektionsplaneringar.

Jag skulle vilja jobba mycket med att dela med mig av alla intressanta och läroplansriktiga idéer som finns på olika facebooksgrupper. Jag skulle vilja kunna uppmana varje lärare att vara del av minst en grupp: So, no, bild, big 5, förändra Skolsverige, läsande klass....
Jag skulle vilja ruska om dem som FB-vägrar och visa dem på vilka skatter som finns på det, för dem "farliga", mediet.


Jag skulle vilja ha riktiga studiedagar där vi förstelärare ansvarade för innehållet, och där det kanske kunde vara workshops utifrån de olika uppdragen.
Jag skulle  vilja visa på de sociala mediernas förträfflighet, nu när alla elever så småningom ska utrustas med datorer.
Blogg, webbstjärnan ( vilket ju också är en blogg), var man hittar tillåtna bilder på nätet, hur man kan jobbar tillsammans via google eller vikis, det skulle jag gärna vilja visa. Och förstås få kollegor att förstå att det är så man måste jobba idag, för det är ju så att världen blir mer och mer digital. Därifrån kan vi inte backa.


Jag skulle vilja stå inför alla mina kollegor i kommunen och berätta om Grej of the day. Förhoppningsvis finns det någon mer än jag i vår kommun som startat upp detta sätt att uppfylla många delar av läroplanen på ca 20 minuter per dag, på ett sätt som gör eleverna nyfikna, allmänbildade, informationsmottagande, informationsdelande och metakognitiva.

Och sist, och allra mest, jag skulle vilja ha tid och få möjlighet att hitta material och stödformer för elever som inte riktigt har förmåga att hänga med i skolarbetet, men som verkligen vill och försöker.

Kunde jag få göra allt detta, ja, då skulle jag känna mig som en riktig förstelärare.

Bilderna tog jag  denna gråa novemberdag, på en sen eftermiddagspromenad.

5 kommentarer:

  1. Jag läser att det finns många goda idéer inom dig som inte får utrymme att mogna och förvalta. Det ges inte utrymme! Synd och frustrerande förstås.

    5.000:-/månad i lönelyft! Det var häftigt, bara att gratulera. Samtidigt så förstår jag att det kan väcka avundsjuka i arbetsgruppen och det är förstås inte bra.

    SvaraRadera
  2. Du kan fantastiskt mycket och har mycket att ge. Roligt att du fått lite credit för det, men som vanligt ges det inte tid för detta viktiga arbete. Det verkar som att vi själva måste skapa oss tid. Hos oss var det vi andra som fick ta på oss fler lektioner när försteläraren fick nästan en hel dag + 5000 kr. Då är det väl ingen som precis jublar över påfundet.

    Som vanligt underbara bilder. Ha en underbar helg!

    SvaraRadera
  3. Jag hämtade min fru som fick läsa och hon sa att hon håller med dig till fullo och förstår din frustation. Själv tycker jag att du är en utmärkt förstefotograf. Proffsbilder. Trevlig helg. Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för berömmet. Får nog se till att bli vän med din fru. Hon verkar vara en osedvanligt klok kvinna.

      Radera
  4. Skrev en lång kommentar här igår och var sedan tvungen att logga in på gmail för att kunna fullfölja kommentaren. Då raderas allt jag hade skrivit och jag hade varken tid eller ork att börja om från början. Gör ett nytt försök nu.

    Jag tycker att ditt bokprojekt är spännande. Jag ser fram emot att få prova det i min klass. En av fördelarna för min del är att jag inte behöver plocka fram och förbereda så mycket (det motiga jobbet gör du istället - TACK!). Det är ofta det jag tycker tar längst tid i vårt yrke - att leta fram och förbereda material. Särskilt till de yngre eleverna, där man ofta får göra materialet själv... Än mer motigt blir det när man inte hittar det man önskar.

    Jag tycker att alla lärare borde få 5000 kr mer/månad (eller helst 10 000 kr mer/månad som regeringen pratade om för ett tag sedan!). Vi har ett krävande jobb. Vi har ett tungt jobb. Vi har ett intensivt jobb. Vi har ett viktigt jobb. Vi lägger grunden till människors framtid, till samhällets framtid. Nu menar jag inte att andra jobb är mindre viktiga, men andra jobb har oftast inte en påverkan på andra människor/samhället i stort. Du kan stå på en industri och tjäna 5000 kr mer/månad och det unnar jag den personen - för det jobbet han/hon gör. Skillnaden mellan en lärare och en industriarbetare är att den sistnämnda inte har ansvaret över en annan människas kunskaper och om personens framtid. Att det då skiljer så mycket i lön tycker jag känns sådär...

    Ja, det var ungefär det jag fick ner här igår. Idag hoppas jag att jag kan fullfölja kommentaren helt och hållet. =) Vi ses i morgon.

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas