Borås och burkar

Skulle lämna tillbaka en experimentlåda som jag lånat från Navet. Lika bra att få det gjort på lovet, för jag vet hur det blir sen, man har ingen större lust att bege sig till stan.
En liten tur genom affärer som säljer kläder till tanter blev det också. Blev ett par långbenta träningsbxor inköpta ... skönt att kunna åka till träning utan överdragskläder ... och så fick ytterligare en klänning komma med hem till Stockremma. Det är så roligt att det finns en hel del klänningar att välja bland numera. Indiska är de som levererar allra bäst. Där fanns det mycket... och jag fann en ny, skön, mjuk, ganska färgglad favorit. Lite färg på tanten piggar definitivt upp!

Nöjd och glad och med en köttbullsmacka från fiket Bakgården i magen ... men med dåligt samvete för de stackars tiggare som satt ute i kylan... var det så läge att leta lite burk i trakten av Borås.

Vädret från igår fanns inte kvar, lite mulet var det när jag hittade en ny väg, bakom Sjöbo, som gjorde att jag kom ut på vägen mot Fristad utan att passera den välbekanta stadsdelen. Förstår att det var länge sedan jag åkte här, tror att denna vägen öppnades någon gång förra året.

Gpsen hade varit välvillig, visade det sig, då jag igår lade in koordinater till gömmor utmed något som hette Knektåsvägen.
Gpsen ville att jag skulle svänga av vid Tosseryd, och det gjorde jag.

Det blev till  stor del en nostalgirunda som jag körde denna trettondagsafton.

Det är nästan så att jag har bilden kvar någonstans i hjärngömmorna, bilden på Simbas  och en lejonninnans inhägnad här i Tosseryd. Det var Sigvard Berggren som tagit Simba tíll Sverige och Tosseryd, och det var många som tog en biltur just hit för att beskåda de vackra djuren. Måste varit tidigt sextiotal, som den lilla tjocka tösen var här sist.

Samhället Tosseryd hade flera  gömmor nära vägen. Lite sådär, tyckte jag... det var många som var ute och gick. Men jag tror att de var vana vid folk som snokade omkring i hushörn och som lyfte på stenar.

Vägen till Knektås, den bar som namnet antyder, uppåt.
Gömmorna var varierande, några fixade jag inte.... de flesta hittades lätt.

Kan detta vara Knektås tro? Gillar verkligen de här gamla husen... kanske därför att jag inte bott i ett sådant här stort fint hus...och gärna skulle velat pröva. To late, känns det som....

 Favoriten var denna lätthittade gömma. De är en adventscache sedan förra advent.
Man blir glad åt lite fägring utmed vägen.... och så är det gott att slippa rota under stenar och i stubbar.

Tar med denna suddiga bild och gör den så liten som möjligt.  Högst uppe i backen hade Borås GIF sin stuga och längdskidanläggning. Här fanns det en cache av hög svårighet som skulle vara i en gran. Gps nollade mitt  på  vägen.... nä, det var inte min grej att försöka leta reda på något svårt när jag inte hade en aning i vilken gran jag skulle leta.
Pistmaskinerna gick för fullt,  och jag tänkte i mitt anti-snösinne: "Hoppas att detta är de enda snötyngda granar jag behöver se denna vinter".
Kallt och rått var det här på toppen och med inverkan av pistmaskinerna.

Sen gick det neråt - och tänk - i en lång nedförsbacke mötte mig en välkänd utsikt; den över min barndoms mader och ända bort till Backgården, till min brors hus.

Mer nostalgi blev det när Knektås-cacherna gick över i cacher benämnda "Vägen till Gretlanda " #1 - #6"
Gretlanda hör till Rångedala, och där bodde min mammas faster, hennes kusin och hennes kusin berömda son, centerriksdagsman och senare TV -känd auktionsutropare.

Vägen gick från Hjortsered mot Gretlanda, och den åkte jag några gånger med min mor och far, då jag var med hos deras vänner i just Hjortsered.

Bilden visar ett stenröse innehållande en cache. Inte min favoritplats precis, men här var stenarna stora och gömman schysst placerad.

Nästan framkommen till Gretlanda kom jag till denna fina hage/lund med en stor och tydlig treudd... anlagd någonstans under folkvandringstid, yngre järnålder. Hade inte en aning om att det fanns sådana fina fornminnen i min hembygd.

Den gamla surkartsaplen blev dagens sista cache. Hittade sammanlagt fjorton på ca två och en halv timmes sökande. Hittade inte fyra stycken... och de tog förstås längst tid att leta efter.

Stängde av gps och vände ner mot Rångedala. Tog en bild på min gamla skola, genom bilrutan. Skulle gärna vilja komma på återbesök, så här ungefär 50 år efter det begav sig.
Någon återträff av klasskompisar, nej, det tror jag inte på. Vi hade en ( eller ett par) för 25-30 år sedan. De var i och för sig kul. Men nu är vi nog för gamla och gaggiga... : )

Såg förresten den omtalade filmen "Återträffen" i går.... tyckte inte att den var så bra. Tur att man inte gjorde ett av sina sällsynta biobesök för att se den....

Kände ett stygn av dåligt samvete för att jag inte stannade till vid kyrkan och besökte föräldrarnas grav. Tror i och för sig inte att de bryr sig om vilket ... speciellt inte vid denna årstiden. Hade det varit sommar, så kunde jag ha fixat lite blommor att sätta framför deras gravsten.

De blev vägen över U-hamn hem, ett snabbstopp på Sibylla i Gällstad för att fylla på glukos. Hemma väntade katterna på att komma ut. C-E har alltid årets längsta jobbardagar så här vi trettonhelgstid, så honom hämtade jag inte hem förrän efter klockan sju.

En dag kvar på lovet. I morgon ska jag vara hemma och njuta av ledighet ... eller göra skoljobb ( iallafall en stund). Borås och burkdagen blev en bra trettondagsafton. Sänder ett extra bravo till den bara marken för det!