Murar mellan

Funderade på det när jag satt i solstolen i Halmstad igår... ja, det var alldeles klar himmel och en värmande junisol... svårt att tänka idag, då det blåser isande kallt igen....
Iallafall, jag satt där i syrendoften och vart jag tittade såg jag blommande syrener i olika lila och vita färger ... om nu vita syrener kan ha mer än en färg... och förresten var där mest lila....väldigt mycket mest lila, faktiskt....i fler olika färger.....
... och så såg jag höga staket, trämurar mellan stugorna. Alla tre stugor som ligger närmast vår, har satt upp trämurar .... och Lennart och Lena, snett emot oss, de har just satt upp ett nytt lågt staket... de är sociala människor och pratar gärna...
När stugan inköptes av farfar ( tillsammans med sina barn) 1977, då fanns det bara låga, tomtavskiljande staket överallt. Man sa hej över staketen, man pratade med varann över staketen... man "umgicks" inte...men man var social.
Funderar på när allt det sociala försvann.... kanske omkring millenieskiftet.
Tråkigt, tråkigt med murarna mellan människor....

Vet att jag bloggtjatat om detta många gånger... men det sociaal har blivit så annorlunda under tid.
Förr umgicks vi i byn... nu ses vi möjligtvis i någon affär någongång...
Försökte bibehålla tantträffarna länge, men det var så få som var intresserade, så att jag la av...

Vad är det för konstiga hinder vi sätter upp mot varann?
Människor borde kunna göra mycket mer saker ihop... så var det ju när vi var unga och halvunga.
Ett enkelt umgängessätt, det var söndagspromenaderna.
Ett helt kravlöst sätt att umgås ett par timmar på söndagseftermiddagarna.
Det dog ut... är nog fyra- fem år sedan sist.

Den sociala tjejen, som fixade så mycket har blivit en osocial tant.
Vad var det som hände?
Idag är hon nästan livrädd för människor, och försöker många gånger komma undan eventuella planerade möten.
Eller sådana som kan ske....

Det finns en plats där den sociala fixande tjejen, den osociala tanten, fortfarande är  den hon en gång var. Nästan så hon drar lite på sin (nästan) ständigt nedåtgipade mun - som enligt ett alldeles färsklänkat inlägg på Facebook, ska ge henne 7 år mindre livstid än om hon kunde kostat på sig att dra lite på mungiporna ... https://land.se/ny-hjarnforskning-du-mar-som-du-tanker...... när hon tänker på hur det blev,,,

En kollega ska sluta... en annan kollega undrade om vi inte skulle fixa ett "avfirande"  och hade en idé hur...Vem tog tag i det  hela tror ni? Jodå, den som har slutat fixa något alls på det privata planet.....för hon har gett upp ... det känns som om det är för många murar uppställda... sannolikt omedvetet...
Men det kändes ganska bra att få vara fixare... för det är jag ju egentligen en....

Gick en promenad tidigare.... passerade ett hus där en äldre man bor. En murbyggargubbe, berättade C-E. Det ska ju byggas fibernät i området så snart finansiering blir klar. Murbyggarmannen vägrar låta de sammanlänkade fibertrådarna grävas ner utmed hans skogsväg... och de som ska planera fibervägen måste planera för en ordentlig omväg.
Hur kan man bli så envis och tjurig? Till vilken nytta?

 Avslutar med  Nisse Simonsons 10 råd till dig som vill bli gladare , från den länkade artikeln.
Här har jag MYCKET att jobba med, men jag är inte ensam om det det.
Lever man enligt detta, behövs inga murar, varken av trä eller av tankekraft. 
Vi har så mycket positivt att ge varann, vi människor, om vi bara kunde förstå det... och sluta vara rädda för varann, sluta bygga murar med tankar, ord, handlingar....

1. Glädje och lycka kommer från dina egna tankar.

2. Livet går i tankens riktning.

3. Man kan grubbla sig sjuk – och man kan tänka sig frisk.
4. Ge akt på vad du tänker – och spräng bort mörka tankar.
5. Du inte ska idissla – stäng av det negativa tänket.
6. Du bör sluta vara surmulen. Lägg undan dina sorger – och snart skiner du upp igen.
7. Du bör göra glada saker.
8. Välja bort energislukande surkartar.
9. Söka efter ett rejält gapskratt varje dag.
10. Världen är som den är – och du mår som du väljer att leva i den.

Fast det kanske är så att jag är bortvald, för att jag är en energislukande surkart... så kan det ju också vara.... näää, så illa är det inte....