Frågan

- Ska du aldrig gå i pension?
Jag skrattade högt innan jag svarade, medan frågeställaren blev illröd i ansiktet.
Inom mig var jag rasande. Igen!
Det var tredje gången på bara någon månad som frågan om jag och pensionsingång ställdes, av tre olika människor som inte har ett dugg med saken att göra.
Det är väl konstigt en fråga, som egentligen är vänligt ställd, kan göra mig både arg och ledsen.
Undrar om det är det som kallas att bli kränkt, att känna sig arg och ledsen.
Jag menar, jag har sannolikt kränkt flera människor, utan att mena ett dugg elakt med det.....

Blommorna ovan planterades i mitten av maj. De är still going strong. om än lite vildvuxna och spretiga. Så är det väl med en del av oss människor också; även om vi inte kan göra så mycket  åt det yttre förfallet, så kan det finnas både nyfikenhet och energi kvar, trots att bäst före datum är utgången.

Borde inte bry mig, men jag gör det.

När jag var liten, ung, så var pensionsåldern 67 år. Visst borde det vara större anledning att ha den gränsen idag, då de flesta är friskare och  lever längre än vad man gjorde förr. Som sagt, när jag går i pension det ska alla fullständigt skita i.
I stället borde man uppskatta och använda sig av vår erfarenhet, den som vi "gamlingar" besitter.

Vid snabbt nalkandes pensionsålder  - 1 år, så finns det några saker jag vill slippa. Det mesta handlar om extra möten på eftermiddagar, om ältanden i olika skrivningar/ bestämmelser.
Skolutvecklingsfrågor på längre sikt.
Jag vill leva i den verklighet som råder idag, och är inte intresserad av det som kommer efter det att sista förbrukningsdag av tanten har infallit.

Gnäll och gny, jag vet. Men, om du läser detta inlägg, som jag inte avser att länka: Ställ inte den där frågan, det finns så mycket annat vi kan prata om!