Vackert

Vår bästa tid är nu.... eller i alla fall den vackraste. 

Man kan inte njuta nog av naturens vackerhet, så här mellan hägg och syren. 

Om någon vecka, så är den vackraste tiden över- speciellt som man hotar med högsommarvärme under några dagar i veckan som kommer.

Blev en hemmafredag idag, efter många geocaching-fredagar.
Kändes lite konstigt att ha en "ledig" dag- har efter ett läsår inte riktigt vant mig vid lediga fredagen. Mest av den anledningen att fredagar oftast har varit fyllda med något som betyder att man inte är hemma.
C-E har inte heller vant sig, han trodde att det var lördag idag.

Naturen är, som sagt, fantastisk.
Rena körsbärsdalenkänsla, även om det just nu handlar om äppelblom.

Tog en promenad till Kroken idag.
Har inte varit därute, sedan Karla gick bort.
Idag ville jag titta på hennes fruktträd.

Det var som vanligt utanför Kroken. Södergård.
Hästar på sommarbete.

Frodigt gräs att beta.
Nu finns det ingen Karla som ser till att hästarna mår bra och fyller på deras vattenhoar.
Det måste ägarna åka ut och göra.

Såg att flera hästägare låtit sina hästar gå ihop.
Roligt när de kan samsas, nordsvensk och halvblod.
Min barndoms arbetshästras och döttrarnas ridhästras.

Det luktade så gott, av äppelblom, päronblom, syrener och vägkantsblommor.
Och himlen var oskyldigt blå.

Ja, utanför Kroken såg det ut som det brukar.
Huset såg mindre "ledset" ut nu, än vad det gjorde då Karla var dålig och låg på sjukhus.
Kändes bara så sorgligt i hjärtat att inte bara kunna gå fram till huset, knacka på dörren och utan att vänta på svar, kliva in och sätta sig ner och få en pratstund med Karla.

Ibland smakade det med en kopp kaffe, oftast tackade jag nej på frågan om hon kunde bjuda på något...

Jo äldre man blir, desto svårare är det att glömma dem som lämnat oss.
Kanske för att man själv har en begränsad tid kvar.
Även om man aldrig vet vad som kommer att hända, så tror man (iallafall  gjorde jag) före femtio års ålder, att man är i det närmaste odödlig.
Ju äldre man blir efter det, desto mer smyger sig vissheten om att det finns ett slut, på.
Speciellt när ens vänner går bort.

Så det gäller att njuta av vackerheten, så länge man kan. Och just nu kan man, för det är så otroligt vackert därute i naturen.