Veckans vandring

Visst är det som C-E sa, då vi var på väg till veckans vandring: Detta är en utmärkt sysselsättning i dessa covid-19tider.
Geocaching, alltså.
Ingen risk att man behöver trängas med någon på rundorna, belägna i områden långt från tätare civilisation.

Idag gick resan till trakten norr om Bottnaryd, en resa på dryga fem mil enkel väg. Vandringen, den gick längs en led som hette Sjöboleden. Där fanns det fyra olika leder att följa. Geocachingrundan låg utmed röd slinga. Fast det fattade vi inte först, hade fått för oss att det var på blå väg vi skulle gå. Varvid vi gick fel, kollade inte i vilken ordning de olika burkarna låg inlagda i gps, utan trodde att närmaste burk var den rätta.

Nu gjorde det ingenting. Vi fick en kilometer längre vandring på det sättet och vi fick ett bättre, brantare backpass än om vi skulle gått "den rätta vägen" och fått nedförsbacke i den låååååånga backen.
Dessutom fick vi träffa på de här vackra kreaturen två gånger.

Det var en väldigt fin vandring. Naturen var omväxlande och längs stigarna och vägarna så fanns det info-skyltar om vad som funnits här en gång.
Här hade det funnits en backstuga, en bit in på nittonhundratalet. Ännu fanns det minnesmärken i form av körsbärsträd och en riktigt gammal vildvuxen apel.

Det lär bli mycket blåbär i Småland i framåt sommaren. Några lingonblommande tuvor såg vi inte till, så visan är inte helt sann- På lingonklädda tuvor.... borde ändras till blåbärsklädda tuvor. Nu är ju Småland ett stort landskap, så det finns sannolikt både det ena och det andra...

Det var en rolig runda, i och med att den var lite utmanande understundom. För att hitta några av burkarna, så behövde man ge sig in i terrängen och upp på otillgängliga branter. Ingen söndagspromenad precis, men så är det ju bara lördag....

Ibland så är de eftersökta burkarna försvunna. Så var fallet vid denna vackra tjärn. Rena Hökensåsnaturen, tyckte jag och tänker att de olika vyerna och den smått ansträngande vandringen är betydligt viktigare än de funna cacherna/burkarna.
Men hade inte geocachingrundorna funnits, så hade vi inte hittat de olika vandringsvägarna.

Så, som sagt, geocaching är verkligen toppen i denna distanserade tid. Dessutom är försommaren bra, för då är det fortfarande lätt att ta sig fram utanför vägar och stigar, det är inte riktigt lika mycket lövklädda snår att snärja in sig i. Och vädret är verkligen toppen för vandring, när temperaturen ligger mellan 10-15 grader.

Energi ger energi. 7-8 kilometers vandring gjorde tanten riktigt pigg. Så pigg att bilen blev tvättad när vi kom hem. Ser fram emot nästa veckas vandring... för jag hoppas att vi kan hitta någonstans att vandra varje vecka- även om det inte finns geocacher att leta upp. Klimataspekt i all ära, men jag tycker att det är OK att åka en bit, en gång i veckan för att få nya vyer och ny mark under fötterna.