fredag 2 juli 2021

Geisten

 


Det händer nog de flesta att man tappar geisten då och då. Har haft några sådana dagar. Nästan så att man blir rädd för sig själv! Tanten, som i normala fall, hela tiden måste ha något att göra, orkade inte ens komma igång med att läsa i en bok!  

Riktigt skrämmande känsla att inte få "något gjort". Maken gjorde mig sällskap framför ett antal avsnitt av två olika tv-serier. Jag som aldrig skulle få för mig att se på tv under eftermiddagstid annars.


Har kollat på den tysk/danska serien "Under ytan" på SvT-play. En riktigt bra serie, även om det tog ett par avsnitt att inse att den var uppbyggd så att man såg på samma händelser ur olika personers perspektiv. 

Danska "Brottet" har många säsonger bakom sig. Kollar på säsong ett för tillfället. Den är från 2007. Men riktigt, riktigt bra. även om den har några år på nacken.


Den borttappade geisten har väl flera förklaringar. En heter knä. Kollade med vårdcentralen hur mycket tabletter man kan ta för att slippa ha ont. Rätt många, enligt dem. Jag som knappt vågat använda några tabletter....

Glad över att ha sluppit värkande nätter på ett tag ( trots att jag inte tagit tabletter på kvällen och att jag faktiskt tagit ett par kilometer länga promenader varje dag - trots frånvarande geist ) så beslöt jag mig för att börja dagen med smärtlindring och sen ta en elcykeltur. 

Blev en härlig tur längs grusvägar och glest trafikerade asfaltsvägar. 


Kollade f.ö. med sköterskan om de kunde fixa en knäprotes för insida knä. Alltså bara halva knät. Har verkligen läst på om artros i knäet under det att geisten varit borta- eller kanske är det det som jag använt geisten till- och sett att man ibland bara byter halva knäleden. Vilket borde räcka för min del! 
Sköterskan nästan skrattade åt min förfrågan- för att komma i fråga för operation, så räcker det inte med mindre än två månaders besvär...


Funderade på det under cykelturen; Tänk så många som varit uppsatta för operation av knä, höft,axel... ja olika förslitningsskador eller andra ledproblem, och som fått operationerna uppskjutna gång efter gång under pandemin. Så ont de har haft! så mycket smärtlindring de måst använda! 
Ganska nyttigt faktiskt, att få känna på lite "motgång" vad det gäller det fysiska måendet. Speciellt när det inte är något riktigt farligt ( = dödligt).



Geisten är återuppväckt. Känner mig mycket mera "på" igen. Får bli daglig elcykeltur  och en daglig kort promenad. Tror att det ska hjälpa till att hålla den på ok nivå. 
I morgon blir det förhoppningsvis en tur till havet. Över dagen - igen. 


16 kommentarer:

  1. Skönt att du fått geisten tillbaka! Själv skulle jag vänta i det längsta att få knäprotes. Vet flera som inte alls blivit bättre av det.
    God fredag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så? Tycker att folk byter knä och höftleder både här och där...och en och två.
      Nä, det är nog ingen som vill byta något på mej.... Man får anpassa sig...och äta smärtstillande...

      Radera
    2. En kompis bytte båda. Ena blev kanon, andra inte alls bra. Mammas särbo likadant.

      Radera
    3. Jobbigt! Min, sedan ett år, framlidne vän bytte båda knäleden samtidigt då hon var drygt 60 år. Det blev bra. Olika hur det funkar...

      Radera
  2. Känner igen mig i detta att tappa geisten. Smärtan påverkar en enormt mycket och det vare sig man vill eller ej. Och att gesietn tar över är kanske sunt i sig.
    Jag har starka naproxen som jag tar innan jag ska ut på längre sträckor men de påverkar tyvärr magen men lindrar ju fint smärtan.
    Sen är det detta med att acceptera att man har ont, inte kan och rent allmänt är begränsad. Knepigt det också.
    Låter fint om du kan cykla och ta kortare promenader och samtidigt smärtlindra. Men knepigt är det ju att hitta balansen här.
    En tur till havet låter klart uppiggande.
    Kram och trevlig kväll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl så det är för många. Man behöver medicinera. Har inte insett det riktigt än. Svärsonen skrev ut Tradil. De funkar bra.
      Ha det gott!

      Radera
  3. blåklockor gillar jag (visar havsutsikten från berget)

    SvaraRadera
  4. Tack! Vill gärna se! Blåklockorna börjar blomma nu. Och håller på till i oktober....

    SvaraRadera
  5. Det gäller att lära sig att tappa geisten. Att inte göra någonting är nämligen inte alls så dumt - ibland alltså, inte varje dag. Jag anser det en bonus av pensionärslivet.
    Ja, om det bara räcker med två månader med smärta är det ju bara sätta igång och be om en operation. Ju tidigare du "ansöker" ju snabbare får du ett nytt halvt knä.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Behöver ha ont mycket längre än så! Nu får det bli smärtstillande i stället...
      Och där gick Spanien till semifinal. Scheiße!

      Radera
  6. Jag kan faktiskt känna igen mig i dina tankar just nu så även jag fastnade vid teven i går. Det gäller att komma ihåg att även icke dödliga åkommor kan vara nog så besvärliga för den som är drabbad.

    Kram och god lördag!

    SvaraRadera
  7. Att gnistan dalar är nog bekant för oss alla. Det är bara att vänta tills den är på uppåtgående igen. Och då är det alldeles tillåtet att inte göra något under tiden. Att tillåta sig att vara lat hör också till livet.
    (Om nu inte gnistfrånvaron blir permanent... då ska man söka hjälp).
    Om man har ont någonstans så påverkas måendet förstås. Känner igen det. Det gäller att hålla i träningen... NU ska jag genomföra min.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Träna är jätteviktigt. Salta bad är toppen. Och upp och ner går livet. Kram!

      Radera
  8. Ja, vem tappar inte geisten ibland, o har man ont är det ju inte alls oväntat! Vården var ju redan innan pandemin i ettläge med långa väntetider för operation. Många ringde själva runt till olika sjukhus för att hitta en snabbare möjlighet till operation än i det egna landstinget.Och nu kommer det förstås att ta ännu längre tid. Jag har tyvärr inte de möjligheterna, att byta ut lite slitna delar, man vågar inte söva mig! Jag har en halspulsåder som är helt igentäppt som ingen läkare törs röra, och sövning är inte att rekommendera. Fast, de kan ju numera operera med lokal smärtlindring, i alla fall till en del...
    Vilka gulliga kossor, "mina" är på andra sidan ån och är inte klappnära, nås bara med maxzoom på kameran. Ha det gott du envisa quinna

    SvaraRadera
  9. Jobbigt! Vi har alla våra krämpor...eller iaf många av oss. Klappa kor, det gör jag inte...men tycker om att titta på dem.Kram!

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas