Nu blir det reklam

 

Två bilder blev det på dagens promenad. Har inte med inlägget att göra... eller är möjligen reklam för livet på "bonnvischan".

Influensers har  jag inget till övers för. Förstår inte den tid vi lever i, där folk/ tjejer ska tjäna hutlöst mycket pengar på att få unga människor/tjejer att köpa sådant de oftast inte behöver. Till överpris. Blir riktigt arg, ända ner i magen då jag tänker på' t.

Tips, däremot, tar jag gärna emot. Om någon annan, exempelvis någon av mina bloggande vänner, har testat något och rekommenderar detta, så är jag mer än gärna "på".

Så nu tänkte jag tipsa om fyra helt olika saker i min "reklamkampanj".. Kanske  kan vara till nytta för någon...

BOKSERIE:

Blev själv tipsad om Elly Griffits böcker om arkeologen Ruth Galloway och kriminalkommissarie Harry Nelson av Hannele.  Serien, som utspelas i Norfolk i östra England i består av 15 böcker. Jag har nu läst ut den sjunde boken och längtar till måndag, då biblioteket är öppet, så jag kan låna två-tre av de följande.

Ruth är expert på gamla ben och får då och då uppdrag att bistå polisen i olika utredningar. Det är intressant att följa huvudpersonerna och bifigurerna i deras relationer genom åren. Är bara orolig för att slutet på den femtonde boken, inte blir det jag önskar...

Läser f.ö. då jag letar upp bilden, att samma produktionsbolag som gjorde "Downton Abbey", ska göra en filmserien av böckerna. 

POSTURAL YOGA:

Jag har många gånger beklagat mej över min rygg. Jag är, som många andra, sned i bäckenet och får ont i ryggen då jag går, och ibland när jag cyklar. För att inte tala om då jag dammsuger eller torkar golv....eller stryker...

Jag har lagt ut massor av pengar på kiropraktorer, naprapater och osteopater för att få hjälp. Hur jag än gjort så blir jag inte helt bra. Så numera så gör jag ett pass Postural Yoga i stället. Har precis samma effekt. Plus att det lindrar nu och här. Man mår alltid superbra efter en halvtimmes stretch av olika muskler. Rebecca Reis heter tjejen som leder passen via sin  hemsida. https://www.posturalyoga.com/

 Det finns mängder av pass att välja bland. Man får testa gratis och vill man ta del av yogan, så kostar det 99 kr per månad för pensionärer. 

TVÅL:

Vi är nog många som blir torra i huden och behöver smörja in både ansikte och kropp efter bad och dusch. På vintern händer det att det kliar så att man river sig blodig och på sommaren,  då ben och armar blivit brunbrända, "fnasar " det efter det man duschat. Det går åt en hel del hudkräm, framförallt på sommaren. För att den tokiga människa jag är, gärna vill "visa" mina brunbrända ben och armar. Och då ska de ju vara bruna och inte vita av "fnas". 

För en månad sedan var jag och mina väninnor, ute på en roadtrip. Vi stannade då till vid lilla affären, långt ute på landet, 11 hektar. En av väninnorna hade varit här tidigare och köpt en ansiktstvål. Den hade hon blivit "beroende av" påstod hon.

Jag tvekade en stund, skulle jag också köpa tvål????Jag som aldrig använder hårdtvål. Och ingen tvål alls i ansiktet. Köp-jävulen slog till, och det är jag synnerligen tacksam för. Jag köpte en ansiktstvål och en kroppstvål. Sedan den dagen har jag vare sig använt  ansiktskräm eller bodycream. Istället för att torka ut, som vanlig tvål gör, så tillför dessa tvålar fett under det att de rengör. Trodde inte att det var möjligt, men det FUNKAR. Blir mer köpsugen av de utmärkta ekologiska produkterna som finns på 11hektar. Kan förstås skicka efter via nätet, men tänker ta med maken ... ja, han får sätta sig på fiket  Crea Diem, som ligger på samma stora tomt... och handla över disk. Tar nog en timma att köra till Od. Området har mängder av småbutiker och olika sevärdheter, som är öppna under vissa dagar i veckan, framförallt  torsdag till söndag. .

SÖTSUGSBROMS/ KROM:

Sötsuget har inte varit nådigt under de senaste månaderna. Vill ju inte äta en massa onödigt sött, det tillför ju inget, utom extra fettlager... och det har jag ändå. Kommer ihåg att jag ätit kosttilsskott Krom tidigare. Med gott resultat. Skickade efter en burk från Apotea. Fraktfritt. Prisvärt. Kom dagen efter jag skickat efter dem, direkt i postlådan. Och de hjälper. Har inte alls samma sötsug längre. Om det är något jag blir sugen på, så är det nötter. Fett det också, men nyttigt.... 

Promenadens andra foto blev detta. En kråkklöver som fått besök av både fluga och bagge.

I morgon kan ni läsa min sommarkrönika i Borås Tidning. Alltid lite orolig för att vara publicerad i text och bild. 

Åker till Halmstad och sammanstrålar med hela vår lilla familj ( nio personer) i morgon. Men tänker nog lägga ut krönikan en annan dag. Annandag midsommar kanske.

Fika

 

Såg årets första blåsippa på seneftermiddagens promenadrunda

Konstaterar att fikaträffar/bjudningar tillhör mina favoritträffar. Framförallt om man ska träffas "hemma hos" och då i synnerhet hemma hos mej.

Hade en fikaträff hos oss på förmiddagen. Ganska hastigt påkommen. Det var fem av sex damer i PROstyrelsen. Reseansvarig insåg att hon behövde hjälp att planera höstens resa. 

Så trevligt att träffas över en kopp kaffe, en bulle och ett par småkakor. Lätt fixat för den som gillar att baka.  Mycket prat om allt möjligt, samt planering av en resa till Varnhem  och Lidköping i september.

Nyponros från gårdagens besök i Halmstadsstugan

Förr hade man gäster, eller var bortbjuden, flera helgkvällar i månaden. Numera är det sällsynt. Tror att detta gäller många, och väldigt mycket i vårt hem. Jag tycker ju att matlagning är så tråkigt. Och ska man ha kvällsgäster, så känns det som det tar en stor del av dagen. Det ska ju vara både mat och något extra gott till efterrätt/kaffet. 

Fikabjudningar... det är ett par trevliga timmar. Kvällbjudningar kan bli  långa historier... En annan som är kvällstrött, önskar ju att folk ska gå hem före  normal läggdags.

Fotokonst i Glasets  hus Limmared. Bra ställe att träffas för fika f.ö.

Det finns sådana som jag inte riktigt "kan med" att bara bjuda på fika. Sådana som jag tror, räknar med mat. För att de brukar bjuda på lördagskvällsmåltid.

Funderar på att bjuda dem på lunch i stället. Speciellt när alla numera är pensionärer, och bjudningarna kan ske på vardagar. Känns betydligt mer kravlöst med lunch. Även om det ska lagas både mat och efterrätt. Och så är ju en lunchbjudning inget hot mot kvällssömnen!

Prisvärd och god räkmacka, Glasets hus

Eller kan man bjuda på en god räkmacka på kvällsbjudning? Knappast. Passar bättre på eftermiddagsfika i så fall. Att göra mackor är ganska kul.

Funderar på att bjuda in på fika lite oftare. Är ju så enkelt. Och så trevligt! 

Mer fotokonst

Och har ni vägarna förbi så hör av er. Kaffe finns alltid hemma, och kanelbullar eller frallor plus någon småkaka, finns alltid i frysen.

Inspirerad

 

Svärsonen skickade denna bild via Whatsup, på förmiddagen. Han och sönerna var ute på cykeltur!  

Oj, vad jag blev cyklingssugen!  Har inte blivit så mycket cykling denna vår. Har helt enkelt inte funderat på att ta en cykeltur, i stället för att ta den dagliga promenaden.

Elcykeln står i källaren. Med oladdade batterier. Egentligen är jag inte så förtjust i att cykla på den, gillar min treväxlade Monark bättre.

Så fick det bli.  Den röda Monarken fick komma ut på tur.

Mörka moln tornade upp sig i sydost, då jag påbörjade turen. Var på väg att vända. Inte för att jag har några problem med regn. Men åska har jag respekt för.  Såg regnet på håll, men fick bara några droppar på mej. Någon åska hörde jag inte.

Tänkte ta den "vanliga" rundan. Över alla byarna som slutar på -bo. Remmabo, Spolabo, Amnabo, Gumpebo. Konstiga namn. Undrar vad de egentligen betyder...

Ett årsföl fanns bland de nordsvenska hästarna. Jag har alltid känt en sådan samhörighet med denna ras. Storvuxna hästar med hårman som hänger ner över ögonen...

Jag vet att man ska tycka att det är förfärligt med dessa vägrenar. Jag tycker det är jättefint! Men... under den minst 500 meter långa allén av lupiner, så hann jag också tänka att jag inte skulle vilja en sådan i vår by. Variation av arter är att föredra.

Prästkragar finns det gott om i år. De blommar lite överallt.

En annan art som det är gott om, det är denna fridlysta växt. En orkide. Nattviol. Var ovanlig förr, men nu finns den i mängd. Vilket ju är glädjande.

För att slutföra den "vanliga rundan", så ska jag ta vänster, då jag kommer till landsvägen. Jag valde att svänga höger.. och sen höger igen, in på en annan byväg. Det är helt ljuvligt att, i sakta mak, insupa all vackerhet och alla varierande vyer som finns längs grusvägar.

Alla fem kreaturen låg ner då jag kom cyklande. Det sägs att när korna ligger ner, så ska det snart bli regn. "Snart" tycks inte stämma, för än har det inte kommit någon nederbörd idag. Vilket är tacknämligt! Det känns som om det inte behöver komma mer regn på ett tag...

Backen upp mot Hornhult, den är lång och brant. Inget som jag cyklar uppför med mina tre växlar. Gott att gå lite också.

Backen nedför är nästan lika brant. Och ännu längre. Plus att det är en del lösgrus. Jag bromsade så att det gnisslade ljudligt.  Lät som en människa eller ett djur i nöd. Behöver smörja bromsarna!

Tog en avstickare upp till detta vackra gamla hus. Tyvärr i gravt förfall. Ledsamt.

Såg årets första kantareller längs vägen upp till den  gamla gården.  Lite för små för att plocka.

Efter att ha passerat ännu ett ödehus, ett riktigt kulturminne, så var jag snart nere i samhället Nittorp.  Tre kilometer asfalt. Ganska tråkigt...men lättrampat. Sista etappen hem, fyra kilometer grusväg och med en stigning på 60 m. Jobbigt! Men nyttigt! Och roligare än landsväg.

En fin runda blev det! Får tacka svärsonen för inspirationen till att ta en cykeltur.

Skillnad

 Funderar på när det började. Gissningsvis i början av seklet. Naturligtvis var det större genomslag i en del områden än i andra, och på en del platser märkte man nog av förändringen redan på sextiotalet. 

Men inte jag, lantis, som jag var. Gick mina första sex år i en skola med B-form. Alltså 1-2, 3-4, 5-6.  Där fanns det inte någon med ett utländskt efternamn. De flesta hette något sonnamn. Vi var två som hette Jonsson...och så fanns Gustavsson och Göransson och Martinsson. Samt några icke son-namn.

I sjuan fick vi börja i centralorten. I min klass fanns det några icke-svenska efternamn. Till det stora textilföretaget hade man fått arbetskraftinvandring från Finland .

I gymnasieklassen i Borås, så fanns det också några finska efternamn.  Tänkte förstås inte på det, alla såg ut som vi andra, och pratade samma språk.

Under alla mina år i min första skola, där jag vikarierat i vår,  där var det likadant.  Svenskklingande efternamn och en del finska. Det var först när jag bytte skola, till den skola som jag aldrig kunnat slita mig helt ifrån, som det fanns efternamn från andra språk. Spanska efternamn, ( flyktingar från Chile), ungerska efternamn och albanska efternamn. Dessutom såg dessa barn lite annorlunda ut vad det gäller hår och hudfärg. Några hade även svårigheter med språket. Och jag fick en chans att gå på kurs på universitetet ( lördagskurs) i Göteborg för att läsa Sv2. Som senare ändrades till SvA. Svenska som andraspråk. Kul, lärorikt! 

Det fanns ett aber; hur skulle vi göra på skolavslutningar?Av tradition har vi haft dem i kyrkan, med sång, rektorstal och präst. Men hur skulle vi göra med dessa muslimska elever? 

Det fanns väl någon enstaka som inte fick gå till en svensk kyrka. Men det var ett fåtal. Det visade sig att hela familjer, som bekände sig som muslimer, kom till kyrkan då det var avslutning.

Mycket har hänt under de senaste tio åren. Numera finns det elever med bakgrund från många länder, både inomeuropeiska och inomeuropeiska, i alla skolor. Kollar i "min" skola med 49 elever. Där finns barn som har bakgrund i minst tolv olika länder, och efternamn som härrör från landet.

Igår var jag på avslutning i "mina"  två olika skolor/kyrkor. Sammanlagt 160 barn stod i koret och framträdde med sång och musik. Så många olika hår och hudfärger och olika  efternamn, med ursprung från olika länder. 

En sådan skillnad på mindre än ett kvarts sekel. Och en sådan skillnad på "publiken". Många olika nationaliteter... och många muslimer som gärna går till en kyrka. Enkelt och bra.

Det är skillnad på avslutningarnas innehåll, jämfört med bara för några år sedan.

Traditionen med att ha avslutningen i kyrkan, fortsätter. Testade ju med skolgårdsavslutning under pandemin, men insåg fördelarna att vara inomhus, i en stor  vacker lokal.

Under de senaste åren har vi inte haft någon präst med. Bara sång och musik och tal av rektorn. Blandad reportoar vad det häller sångerna. Grannen Måns "Sommarlov" framfördes vid båda anslutningarna i går, liksom "Guld och gröna skogar". Personligen så tyckte jag att min "musikskola" hade en mer passande sommarreportoar än min "vikariatsskola", medan jag saknade de gemensamma sångerna, som alla elever sjunger, vänd mot "publiken" i min "musikskola". Gåshud!  Får ta och återinföra den traditionen nästa år igen .

Hade en lunchdate med min gamla väninna igår. Vi har varit vänner sedan vi gick i sjuan. Även om vi bara ses ett par gånger per år, så är det absolut ingen skillnad på hur mycket vi har att prata om varje gång.  Började med en promenad på en av Hofsnäs vandringsleder och åt sedan lunch på herrgårdsrestaurangen.

Förmiddagen idag har ägnats åt att leta upp ytterligare fem naturpass. De första två fanns i så tråkig och risig terräng, så att jag kände mig gråtfärdig.

När vi flyttade oss ett antal kilometer, kom vi till en helt annan terräng, och fick uppleva denna vackerhet.

Det är stor skillnad på att gå bland stenar och ris, jämfört med att gå på mjuk mossa eller i blåbärs/lingonskogen. Det finns anledning att påpeka detta för dem som lägger ut kontrollerna. Jag får väl dra mitt strå till stacken, angående det påpekandet.

Från 100 till 0

 Ungefär så kändes det en stund i dag. Minst två månader med alldeles fullt upp. Efter morgondagens två avslutningar och lunchträff med en väninna, så är det alldeles tomt i kalendern.

Sommarlov! 

Kommer ihåg att jag, sedan döttrarna flyttade hemifrån... och det är länge sedan...haft lite "ångest". Vad ska jag /vi hitta på....?

Det fixar sig alltid. Huvudsaken är att man själv och de närmaste får vara friska. Låter klichéartat, men är sant.

Tror dessutom att jag kan börja fylla på i almanackan igen. Har lyckats få till ett par dagar nästa vecka. Och sen kommer midsommar. 

Vilka "problem" man skapar sej! Heltokiga!

Använde makron på min ...tycker jag... fantastiska mobilkamera under dagens promenad.  Överraskar... nej O-överraskar...med lite blombilder.

Ängsyra

Vallört

Hundäxing

Smultronschersmin

Prästkrage

Gökblomster

God kväll!

Lämnat tillbaka nyckeln

 Men bara en! Den andra nyckeln/taggen behåller  jag. 

Hade en tjugo minuters lunchdate med gamla kollegan och goda vännen idag. I skolans matsal! Hon konstaterade att hennes första elever fyller 60 i år. Hennes make hade uttryckt att hon sannolikt kommer att jobba vidare, när hennes första elever blivit pensionärer!

( Konstaterar att eleverna min första egna klass är 59 år gamla! Och att de första elever som jag undervisade som utbildad lärare måste vara  61!)

Jag blir så glad och tacksam över det otroligt positiva bemötande som jag får, av såväl kollegor som elever. Jag och min ett år äldre kollega, vi gör nytta och skillnad, då vi jobbar. Det får vi höra nästan varje vecka.

Blev så hjärteglad då en av de två klasser som jag haft i NO, undrade om jag inte kunde komma i höst också. Så att de lärde sig något...Får ta det senare med en nypa salt, och blev mest glad över positiviteten från klassen som inte alltid varit riktigt enkel att "handskas" med.

Lovade att komma till avslutningen på fredag. Så då blir det två avslutningar, en i min "musikskola" och en i "vikariatsskolan".

Det var lite nostalgi i hjärtat  ( mycket känslor idag) då jag återigen lämnade tillbaka nyckeln i denna skola. Första gången efter att ha jobbat där i 25 år, andra gången efter ett vikariat ( när covid härjade som mest) och återigen idag, efter ett vikariat, en förmiddag i veckan sedan slutet av mars.

Är definitivt öppen för att återkomma igen. Än är jag inte passe'. 

Skolan ligger precis vid en sjö.  Har många minnen därifrån.Tog några bilder innan jag åkte hem. 

Efter några svalare dagar, så blev det en fin sommardag, under några timmar idag. Arbetsdagen var slut efter lunch, så jag har hunnit sitta på altanen och njuta av sol och värme och jag ( + maken) har hunnit med en promenad genom byn och konstaterat att det varit full fart på höskörden i eftermiddag.  Nu regnar det igen... men man får vara glad gör det lilla.

Den här bilden skickade Johanna ( dottern i Värnamo) för en stund sedan.  Hennes "hästtjej", sedan många år tillbaka, har studentbal i kväll. Vad som gör mej så glad och nöjd är att hon bär Karins ( dottern i Malmö) drygt tjugo år gamla balklänning. Använd en gång! Inköpt i Lund f.ö. då Johanna pluggade där. Kostade flera tusenlappar redan på den tiden. Och då blir jag så in i hjärtat glad att den används igen.

2001 såg den ut så här...

För att knyta ihop det hela... En nyckel är tillbakalämnad. En nyckel ligger kvar i skolväskans ytterfack, för att användas till hösten. Om livet fortsätter att vara bra och schysst mot en sjuttioåring, så känner jag mig inte alls färdig med läraryrket. Min ett år äldre kollega, dagens korta lunchdate, är av samma åsikt.

Valt

 

Valet är gjort. Snabbt och ganska så lätt. Läste på en extra gång på morgonen...För säkerhets skull...

Hade en liten tanke på att gå riktigt lång promenad denna dag, då maken arbetar i vallokalen. Tolv kilometer på Store Mosse. Vädret avskräckte dock. Så det blev en sju kilometers-runda här hemma i stället. Var helt säker på att jag skulle komma hem, blöt som en dränkt katt. Men snacka om timing; det kom några droppar under den första kilometern, men sedan var det blå himmel. När jag kom hemåt hade molnen dragit ihop sig, och då jag kommit innanför dörren, så öste regnet ner. 

Tog en väg som jag inte går så ofta, och fick se den vackra växten på ovanstående bild. Missne.

Gula blommor, alldeles bredvid. Är videörten redan på gång? Vid närmare koll, så insåg jag att detta inte alls är videört. Fick kolla upp den då jag kom hem. Och lärde mig något nytt: Topplösa.  Kul att lära sig känna igen nya sorters vilda växter. Topplösa är en ganska vanlig växt, som man hittar nära vattendrag och i fuktiga marker.

Ja, jag vet, lite väl suddigt. Men jag är ju ingen perfektionist...

Fortsatte att fundera över det där med hur man tänker och väljer, under promenadens gång. Ett av partierna, som tyvärr har alldeles för många anhängare enligt mej, vill ju bygga en mur till EU. Stoppa alla flyktingar som vill söka sig ett bättre liv. 

Jag förstår inte tanken. Rädslan. Vad är det man är rädd för? Var tvungen att kolla upp om det finns någon  statistik kring var brottslingar kommer ifrån. Hittade inte så mycket. Verkar som man är rädd för att hänga ut någon från olika myndigheters sida sett. Men denna hittade jag: Lägesbild över aktiva gängkriminella i Sverige. Från Polismyndigheten. Det finns 48 000 personer i Sverige som är del av eller har anknytning till kriminella nätverk. Av dessa har 11 % utländskt medborgarskap och 8 % dubbelt medborgarskap. 

Vi behöver inte vara rädd för att släppa in nya människor i vårt land eller i EU. Men vi måste se till att ta hand om dem, hjälpas åt att ge dem förutsättningar till ett bra liv. Så att de inte hamnar fel....

Stöldligor, det kanske inte ses som några större problem, för de skadar ju ingen. Bara stjäl. Men stöldligorna har sitt ursprung inom EU. Det vet alla. Vore kanske läge att ha lite mer koll vid gränserna....och "haffa" rätt personer.

Frågade igår efter tidigare bloggvännen "Dammsamlare". Fick en kommentar, där jag fick hjälp att hitta henne... och har skickat en bild på gul vallmo till den som skickade fröna för många år sedan. Klickade sedan på länken till den som kommenterat. Ojojoj, vilket hat mot utrikesfödda och mot invandrare. Har ännu inte helt hämtat mig, för jag tappade nästan andan då jag läste inläggen. Jag är naiv, jag trodde inte att ett sådant hat kunde existera.... 

Tänk er ett Sverige utan invandrare. Vem skulle då ta hand om oss då vi blir gamla och skröpliga, eller ta de viktiga undersköterskejobben på sjukhus, vem skulle fixa maten åt oss på lunchrestauranger, på pizzahak, vem skulle städa i våra offentliga lokaler... eller kanske även hemma hos oss? Vem skulle sitta i orkesterdiken och ge kulturen ett lyft, hur skulle vår väl kända svenska musik se ut? Hur urvattnad skulle inte såväl vår forskarvärld som vår idrottsvärld och vår underhållnings/programledarvärld vara, utan människor från olika länder, inom och utanför EU. Liksom politiken... 

Jag tror inte att alla de som röstar mot invandrare har förstått hur viktiga de är för vårt Sverige!

Följer Göran Greider på Instagram.  Denne , enligt mej, kloke man, hade publicerat sin ledare från Daldemokraten på Instagram idag. 

Tänker precis som han. Vad det handlar om idag, det är klimat, det är miljö, det är medmänsklighet.

Och då finns det fyra olika partier att välja bland. Hoppas att många, många inser vad dagens val handlar om. 

https://www.dalademokraten.se/2024-06-09/en-blomma-sager-att-du-ska-rosta-idag/

I valet...

 .. och kvalet.

Eller så mycket kval är det väl inte. Men en massa val. Har  ni tänkt på hur många val man gör varje dag.

Ska jag ta på långbyxor eller behålla "tiocentimeterunderknäbyxorna" på under dagens promenad? Ska jag förresten ta någon promenad, med tanke på att det kommer skur efter skur och är tretton grader i luften? Ska jag göra den sista av terminens lektionsplaneringar eller läsa ut boken jag håller på med? Ska jag hälla i lite rödvin eller lite mellangrädde i såsen till pannbiffarna? Ska jag blogga idag... eller vänta tills i morgon?

Resultatet av den senaste frågan ser ni här. I övrigt blev det regnpromenad i kortare byxor än långbyxor ( jag är väl som en gammal höna, jag har inte mycket blodkärl kvar i underbenen, så där fryser jag inte). Terminens sista planering gjordes ( jo, jag ska fortsätta med musikundervisning även nästa läsår) och det blev en skvätt mellangrädde i såsen. Den smakade alldeles utmärkt.

Det går väl an att välja mellan två saker. Men i dagens samhälle finns det massor av val för samma sak. Jag kommer i kval, varje gång jag ska välja en eller två smaker av Riccardos italienska glass, när vi är i Halmstad. Ändå brukar det bara finnas sju-åtta smaker att välja bland.

I morgon är det val. Man kan ju tänka; vad betyder min röst i bland alla röster i stora EU? Men vad skulle hända om alla tänkte så?

Har gjort  både Aftonbladets och SVTs valkompasser. Mest för att kolla om det verkligen stämmer att jag ska rösta så som jag tror. Det gör det. Men det är inte lätt ändå. Det finns fyra partier i det laget jag håller på... ingen valhemlighet här.. de är rödgröna. Det knepiga är att i båda undersökningarna så hamnar alla de fyra partierna  på nästan samma höga resultat.  Vilket gör att jag ändå utstår ett mindre kval... vilket ska jag rösta på? Maken har meddelat vilket han ska rösta på. Alltså går det partiet bort., Vi behöver ju inte lägga våra röster på samma parti. Sen vet jag ju att de olika partierna kommer att hamna i olika grupper i det stora Europaparlamentet. Så då gäller det alltså att tänka efter: Vad är den viktigaste frågan för mej? Jo, den fråga som borde vara viktigast för alla. Miljö och klimat. Är det då självklart att det grönaste partiet ska få min röst?  Får göra det slutgiltiga valet i morgon...

I valet att plocka in denna blomma till buketten på köksbordet eller ej, så väljer jag att låta bli.  Vallmo-växter tappar så snabbt sina kronblad. Jag fick fröer till denna växt av en bloggvän, för många år sedan. Hon bara försvann från cyberrymden. Tänker på henne varje sommar, och undrar vad som hände. "Dammsamlare" kallade hon sej. Någon som känner igen och vet något?

Nationaldag

Nej! Hellre en riktig pingsthelg och svenska flaggans dag. Brukar väl inte höra till bakåtsträvarna, men i detta fall gör jag det. Pingsthelgen, vilken ju är central för kristendomen, blir helt bortglömt. Fadern, sonen och den helige ande. Om nu sonen har två långhelger, både jul och påsk, så borde anden fått ha kvar sin långhelg.  Tycker den, som inte varit kyrkligt aktiv de senaste tjugofem åren. Men som sagt, vad det gäller helgdagar, så är jag i det närmaste fundamentalist.

Kommer ihåg Svenska flaggans dag, sen barndomen. Vi samlades runt flaggstången i vår lilla skola. Sjöng både "Du gamla du fria" och "Ur svenska hjärtans djup" och någon av lärarna höll ett kort tal. 

Fin liten tradition... även om även fundamentslisten kan tycka att "Kungssången" känns lite passe. Men den har en fin och lättsjungen melodi...

Nä, vi har inte firat någon nationaldag. Jag har bakat bröd. Och gått regnpromenad. Vet ni vad jag hittade! Jo!

Liljekonvalj!  Late bloomers i ett skuggigt läge! Blev glad ända in själen...och plockade förstås med en bukett till köksbordet.

Kom på en sak där på promenaden!  Man borde göra en realitysåpa med Putin, Trump, Kim Jung och Netanyahu på en öde ö.  Vore väl något! Fyra gravt kriminella tillsammans ensamma under ett år. ... 

Ok... knäppt... men tycker om tanken...

Blått och gult! Passar bra på Svenska flaggans dag.

Grannens vimpel är det närmaste svenska flaggan som jag kommit idag.

Stenar

 

Läge för Naturpass idag. Kände för en stunds "skogsbad" idag, efter veckans arbetsförmiddag. Maken var på. Vädret, växlande molnighet, blåsigt, sexton grader, passade utmärkt för  skogsvandring.

Fem kontroller utsedda. Bilfärd på två mil...ungefär.

Kontrollen finns vid stenen.

Det är klart att man förväntar sig se något rödvitt tygstycke här. Letade förgäves. Vände oss om, 180 grader. 

Där fanns också en sten. Storleken har ingen betydelse i orienteringssammanhang.

Ytterligare två av kontrollerna fanns vid stenar.  Jag fick upp mobilen vid en av dem.

De andra två kontrollerna var vid grop resp höjd. 

Tänkte att orientering måste se väldigt olika ut i olika delar av vårt land. Gissar att det vare sig finns stenar, gropar eller höjder i slättlandskap.  Kanske inte bästa förutsättningar för orientering.  Vilket vi ju har våra skogar, med massor av minnesmärken från inlandsisen. Minnesmärken i form av gropar, höjder, branter ...och mängder med stenar.