onsdag 12 juni 2024

Lämnat tillbaka nyckeln

 Men bara en! Den andra nyckeln/taggen behåller  jag. 

Hade en tjugo minuters lunchdate med gamla kollegan och goda vännen idag. I skolans matsal! Hon konstaterade att hennes första elever fyller 60 i år. Hennes make hade uttryckt att hon sannolikt kommer att jobba vidare, när hennes första elever blivit pensionärer!

( Konstaterar att eleverna min första egna klass är 59 år gamla! Och att de första elever som jag undervisade som utbildad lärare måste vara  61!)

Jag blir så glad och tacksam över det otroligt positiva bemötande som jag får, av såväl kollegor som elever. Jag och min ett år äldre kollega, vi gör nytta och skillnad, då vi jobbar. Det får vi höra nästan varje vecka.

Blev så hjärteglad då en av de två klasser som jag haft i NO, undrade om jag inte kunde komma i höst också. Så att de lärde sig något...Får ta det senare med en nypa salt, och blev mest glad över positiviteten från klassen som inte alltid varit riktigt enkel att "handskas" med.

Lovade att komma till avslutningen på fredag. Så då blir det två avslutningar, en i min "musikskola" och en i "vikariatsskolan".

Det var lite nostalgi i hjärtat  ( mycket känslor idag) då jag återigen lämnade tillbaka nyckeln i denna skola. Första gången efter att ha jobbat där i 25 år, andra gången efter ett vikariat ( när covid härjade som mest) och återigen idag, efter ett vikariat, en förmiddag i veckan sedan slutet av mars.

Är definitivt öppen för att återkomma igen. Än är jag inte passe'. 

Skolan ligger precis vid en sjö.  Har många minnen därifrån.Tog några bilder innan jag åkte hem. 



Efter några svalare dagar, så blev det en fin sommardag, under några timmar idag. Arbetsdagen var slut efter lunch, så jag har hunnit sitta på altanen och njuta av sol och värme och jag ( + maken) har hunnit med en promenad genom byn och konstaterat att det varit full fart på höskörden i eftermiddag.  Nu regnar det igen... men man får vara glad gör det lilla.


Den här bilden skickade Johanna ( dottern i Värnamo) för en stund sedan.  Hennes "hästtjej", sedan många år tillbaka, har studentbal i kväll. Vad som gör mej så glad och nöjd är att hon bär Karins ( dottern i Malmö) drygt tjugo år gamla balklänning. Använd en gång! Inköpt i Lund f.ö. då Johanna pluggade där. Kostade flera tusenlappar redan på den tiden. Och då blir jag så in i hjärtat glad att den används igen.

2001 såg den ut så här...


För att knyta ihop det hela... En nyckel är tillbakalämnad. En nyckel ligger kvar i skolväskans ytterfack, för att användas till hösten. Om livet fortsätter att vara bra och schysst mot en sjuttioåring, så känner jag mig inte alls färdig med läraryrket. Min ett år äldre kollega, dagens korta lunchdate, är av samma åsikt.







22 kommentarer:

  1. Härligt att känna sig uppskattad och rosad. Av både elever och arbetskamrater. Det måste betyda att du gör ett bra jobb, och det tror jag verkligen att du gör. Då är det bara att fortsätta så länge orken finns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får väl se. En termin I taget, det får det bli. Fast mår jag bra även fortsättningsvis, så räknar jag med hela läsåret.

      Radera
  2. Kul att känna sig uppskattad!
    Då har ni skolavslutning samma dag som här. Har var studentbalen igår och studenten är i morgon.
    Så bra att klänningen kom till användning. Vansinnigt med dessa dyra klänningar som bara används en gång!
    God kväll! Eval8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktigt roligt att Tuva ville använda den!

      Radera
  3. Kul att vara uppskattad av både kollegor och elever. Och du vill ju fortsätta jobba, du älskar ju ditt yrke, så då är det ju bara att fortsätta på den inslagna vägen. Och för skolan är det en win-win situation också - de slipper ju betala arbetsgivaravgift för sig som pensionär också.
    Kul att dotterns fina klänning fick en renässans där:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst. Absolut win-win. Så kul att Tuva ville använda Karin balklänning...

      Radera
  4. Vilken skön känsla och fylld med mycket glädje. Kul med balklänningen som kom till användning. Känner igen mycket av det du skriver i inlägget och minns med ett leende alla avslutningar. Det hann bli 40 år med dessa;1970-2010,plus två extra år Valde att gå i pension när jag var 62 år men jobbade då extra som skolledare och därefter som reseledare. Men efter vår vistelse i Peking så hade jag i princip ingen lust att jobba i svensk skola här hemma.
    Kul att du känner att du gärna fortsätter. Och visst är det ett både roligt och givande jobb.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle säkert kunna göra något annat..t.ex. guide... Några dagar i veckan. Men pensionär på heltid... nej!

      Radera
  5. Jag förstår att du trivs mycket bra med ditt arbete och då kan det väl kännas skönt att fortfarande ha en fot kvar i arbetslivet. Lärare behövs ju och lärare med gedigen erfarenhet är guld värda skulle jag vilja säga. Härligt att vara uppskattad dessutom.
    Så fint att den vackra balklänningen kom till användning ännu en gång.

    Önskar en sen god kväll nu!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kul att Tuva tänkte på återanvändning. Johannas balklänning var/är röd och specialsydd till henne. Den hade inte passat Tuva alls. Men Karins klänning passade bra.

      Det är konstigt att det är så svårt att bli pensionär på heltid. Men man behöver ju göra något. Du...ja, du är ju fortfarande ung... men du har ju något meningsfullt att fylla din tillvaro med, när du tränar din och andras hundar. Jag har inget sådant...och har väldigt svårt att tänka mig att börja med boule eller mattcurling. Testade ju bridge...men nej... Inget för mej...Så mitt snart 50-åriga jobb, får bli min hobby...
      Mycket för att jag känner mej behövd..bekräftad. God kväll !

      Radera
  6. Vilket härligt inlägg! Så fint det måste kännas att vara så uppskattad. En fin kommentar från klassen. Och så klänningen. Jättefin är den och så bra båda klär i den. Så, så roligt att hon valde att använda den. Gillas!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kul med återanvändning av 23 år gammal klänning!

      Radera
  7. Så kul att få så mycket beröm! Skönt att själv kunna bestämma om man vill jobba eller inte. kLänningen är så vacker och jag gillar när saker återanvänds. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Klart glädjegörande. Kram

      Radera
  8. Fantastisk plats för skolan, här är ganska lantligt här med. Vilka fina minnen du har!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fina minnen från den skolan. Mina 25 bästa(?) år gjorde jag där. Från 25-50!

      Radera
  9. Vad roligt att klänningen kom till användning igen. Sofie ska på bröllop i augusti, så hon provade sin balklänning, tyvärr så är den för liten, så provade hon tärnklänningen som hon hade på Therese bröllop, efter två graviditeter så har klänningen krympt lite runt magen och sen har den växt lite över brösten. Det går kanske att fixa till, men hon valde att köpa en annan klänning. Hon är ju bara en vanlig gäst, så hon ska nog inte vara så uppklädd.
    Kul att du så uppskattad av eleverna. Måste kännas varmt i hjärtat.
    Vi var på skolavslutning i går. En lärare som Stefan och jag hade på högstadiet, har jobbat på låg och mellanstadiet på Linneryds skolan nu i 43 år, hon gick i pension för två år sedan, men hon gör som du, jobbar fortfarande. En fantastisk lärare. Hon har undervisat vår familj i tre generationer.
    Ha en bra dag! Kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läraryrket är väl ett av de yrken, där man kan hålla på länge. Erfarenhet är guld värt!
      Kanske dottern kan ha sin mammas klänningar en gång. Festkläder är ju ganska tidlösa. Om de inte är extrema i sin modell! Kram

      Radera
  10. Många av de äldre lärarna måste väl vara av ett väldigt gediget virke.
    De som våra barn hade i låg-och mellanstadiet verkade vara i mycket gott skick 30 år senare. Flera av dem bodde i samma område som vi, i Brämhult (Borås).
    Något förvånande kan jag tycka när man hör hur himla tufft det är i läraryrket och att många blir utmattade.
    Det verkar inte gälla alla.
    En av mina syskon arbetade också i skolans värld och fortsatte jobba till runt 71/72.

    Du/Ni är fantastiska och jag avundas er era friska hjärnor.
    Här går det långsamt utför. . .

    Önskar dig fina avslutningar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror inte det går utför för dej! Du häller ju igång ganska mycket.

      Det beror nog dels på ens eget sätt att vara och dels på i vilket område man jobbar, om man blir utmattad eller ej.
      En fördel är att man verkligen gillar och försöker förstå barn... Kram

      Radera
  11. Så bra att du kan fortsätta jobba som lärare, när du trivs och andra trivs med det. Jag gillar det verkligen, när man är äldre sitter man på en gedigen erfarenhet som man bör dela med sig av till de som kommer efter i ålder. Härligt och härligt också att balklänningen återanvänds. De blir ju använda i stort sett bara en gång. Snygg är den!
    Ha en bra dag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Erfarenhet är mycket värt i läraryrket!
      Hoppas att även Karins dotter vill ha balklänningen...om 12 år.... Är ju inte länge om man betänker att den hängt på sin galge i 23 år sedan senast...Kram ... och jag fortsätter att besvara kommentarer Kram

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas