Skillnad

 Funderar på när det började. Gissningsvis i början av seklet. Naturligtvis var det större genomslag i en del områden än i andra, och på en del platser märkte man nog av förändringen redan på sextiotalet. 

Men inte jag, lantis, som jag var. Gick mina första sex år i en skola med B-form. Alltså 1-2, 3-4, 5-6.  Där fanns det inte någon med ett utländskt efternamn. De flesta hette något sonnamn. Vi var två som hette Jonsson...och så fanns Gustavsson och Göransson och Martinsson. Samt några icke son-namn.

I sjuan fick vi börja i centralorten. I min klass fanns det några icke-svenska efternamn. Till det stora textilföretaget hade man fått arbetskraftinvandring från Finland .

I gymnasieklassen i Borås, så fanns det också några finska efternamn.  Tänkte förstås inte på det, alla såg ut som vi andra, och pratade samma språk.

Under alla mina år i min första skola, där jag vikarierat i vår,  där var det likadant.  Svenskklingande efternamn och en del finska. Det var först när jag bytte skola, till den skola som jag aldrig kunnat slita mig helt ifrån, som det fanns efternamn från andra språk. Spanska efternamn, ( flyktingar från Chile), ungerska efternamn och albanska efternamn. Dessutom såg dessa barn lite annorlunda ut vad det gäller hår och hudfärg. Några hade även svårigheter med språket. Och jag fick en chans att gå på kurs på universitetet ( lördagskurs) i Göteborg för att läsa Sv2. Som senare ändrades till SvA. Svenska som andraspråk. Kul, lärorikt! 

Det fanns ett aber; hur skulle vi göra på skolavslutningar?Av tradition har vi haft dem i kyrkan, med sång, rektorstal och präst. Men hur skulle vi göra med dessa muslimska elever? 

Det fanns väl någon enstaka som inte fick gå till en svensk kyrka. Men det var ett fåtal. Det visade sig att hela familjer, som bekände sig som muslimer, kom till kyrkan då det var avslutning.

Mycket har hänt under de senaste tio åren. Numera finns det elever med bakgrund från många länder, både inomeuropeiska och inomeuropeiska, i alla skolor. Kollar i "min" skola med 49 elever. Där finns barn som har bakgrund i minst tolv olika länder, och efternamn som härrör från landet.

Igår var jag på avslutning i "mina"  två olika skolor/kyrkor. Sammanlagt 160 barn stod i koret och framträdde med sång och musik. Så många olika hår och hudfärger och olika  efternamn, med ursprung från olika länder. 

En sådan skillnad på mindre än ett kvarts sekel. Och en sådan skillnad på "publiken". Många olika nationaliteter... och många muslimer som gärna går till en kyrka. Enkelt och bra.

Det är skillnad på avslutningarnas innehåll, jämfört med bara för några år sedan.

Traditionen med att ha avslutningen i kyrkan, fortsätter. Testade ju med skolgårdsavslutning under pandemin, men insåg fördelarna att vara inomhus, i en stor  vacker lokal.

Under de senaste åren har vi inte haft någon präst med. Bara sång och musik och tal av rektorn. Blandad reportoar vad det häller sångerna. Grannen Måns "Sommarlov" framfördes vid båda anslutningarna i går, liksom "Guld och gröna skogar". Personligen så tyckte jag att min "musikskola" hade en mer passande sommarreportoar än min "vikariatsskola", medan jag saknade de gemensamma sångerna, som alla elever sjunger, vänd mot "publiken" i min "musikskola". Gåshud!  Får ta och återinföra den traditionen nästa år igen .

Hade en lunchdate med min gamla väninna igår. Vi har varit vänner sedan vi gick i sjuan. Även om vi bara ses ett par gånger per år, så är det absolut ingen skillnad på hur mycket vi har att prata om varje gång.  Började med en promenad på en av Hofsnäs vandringsleder och åt sedan lunch på herrgårdsrestaurangen.

Förmiddagen idag har ägnats åt att leta upp ytterligare fem naturpass. De första två fanns i så tråkig och risig terräng, så att jag kände mig gråtfärdig.

När vi flyttade oss ett antal kilometer, kom vi till en helt annan terräng, och fick uppleva denna vackerhet.

Det är stor skillnad på att gå bland stenar och ris, jämfört med att gå på mjuk mossa eller i blåbärs/lingonskogen. Det finns anledning att påpeka detta för dem som lägger ut kontrollerna. Jag får väl dra mitt strå till stacken, angående det påpekandet.