Så jag har funderat på detta! I veckan som gick, så fanns det en artikel över två sidor i lokaltidningen( Borås Tidning), där rubriken löd "Alla ljuger minst tre gånger om dagen".
Läste artikeln och kom fram till att detta stämmer inte på mej. Inte på mina närmaste heller. Inbillar jag mig. Jag ljuger ytterst sällan. Enda gången det skulle vara, så är det om någon frågar om maten smakar bra... och den inte gör det. Eller om någon undrar vad jag tycker om det nya klädesplagget, och jag inte gillar det. För då blir en osanning utsagd. Man vill ju inte såra...
Nu är det sällan någon frågar vad man tycker om maten. Svärmor gjorde alltid det. Oftast smakade maten bra. Jag slapp ljuga.
Sen är det väl lite då och då, som man håller tyst. Inte kommenterar alls. Det är väl inte att ljuga? Det är väl att visa hänsyn.
Nu ska man inte tro på allt man läser i tidningen, men är det så att folk ljuger flera gånger om dagen, då kan man inte lita på nån. Och jag som litar på alla jag känner...
Barn ljuger. Små barn allra helst. När KP var två-tre år, ritade han med svart tuschpenna på den vitmålade väggen därhemma. Föräldrarna frågade sin pojkar, vem som gjort detta. Svaret kom från K-P: - Det har mormor gjort!
När han nu snart är sex år, så tänker jag att han säger sanningar oftare än någon annan.
Pratade om det där med att ljuga med mina elever, lite då och då. Det fanns en hel del som erkände att de ofta ljög. Jag tänkte att det skulle "växa bort" hos dem, när de blev äldre.
Är det någon mer än jag, som tillhör den skaran som inte ljuger? För jag har rannsaka mig gång efter gång, och kommit fram till att jag ( med undantag av någon sällsynt nödlögn) inte ljuger. Sen är det bara att konstatera, att det antagligen inte är bättre att alltid säga sanningen. Vet ju att det finns de som tycker "illa" om mej, för att jag är för ärlig och "rak".
Vet ni, jag tror att den där tidningsartikel ljuger. Eller som det heter numera, är fake. Hoppas att det var så!
Väderrapporten är helt sanningsenlig:
Regnskurar med korta solglimtar däremellan.
Bilderna är alldeles nytagna. Några av de växter som blommar runt huset just nu, fotade med mobilens makro..
( Blev förresten jätteglad, då min kusin, som var på besök igår, tyckte att vår ostrukturerade trädgård är fin. Hon försäkrade att hon verkligen menade detta.)
Tror att jag har hört det där i nåt program på tv också. Jag är mycket skeptisk till påståendet, det stämmer i alla fall inte in på mig heller - eller är jag inte ens medveten om det själv. ;)
SvaraRaderaHar det med uppfostran att göra? Med ens personlighet? Kön? Ålder? Tidsanda?
Vita lögner = man sårar inte andra. Det räknas in under omtanke-kontot.
Vore ju förskräckligt om många yngre ljuger en massa... nej, jag vill inte tro. Men jag är godtrogen, jag vet det. Och vill så vara. Kram
RaderaSäg som så - att ljuga ingår i arbetsbeskrivningen för alla politiker. Så är det bara.
SvaraRaderaHar aldrig tänkt på om jag ljuger. Är precis som du ärlig och rak och tänker inte alltid efter före. Men jag anser mig inte ha någon anledning att ljuga heller. En nödlögn där och då hör till. Sedan finns det visst vita lögner också, och de är okej. Men som sagt, har nog inte haft någon anledning att ljuga på år och dag...
PS. Äter ju rätt ofta ute, och där frågar personalen ofta om maten varit bra. Och med åldern har jag lärt mig att svara ärligt på frågan. För om man inte säger att maten till exempel var kall eller för salt, då tror ju kocken att maten var bra... DS.
Eller också svarar man inte på frågan. Är nog ofta så för mej...
RaderaKonstigt. Varför skulle man ljuga? Tror inte att jag gör det så ofta. Men säkert någon gång. Inte tre ggr/dag i alla fall. Tre ggr/veckan, knappast det heller. Väldigt sällan... tror inte jag var med i undersökningen.
SvaraRaderaDen anonyme var jag, Anna-Lena/ mammselen
SvaraRaderaVi var många som inte var det!, tycks det.
SvaraRaderaMin mamma var speciell, det är alla mammor men min mamma var mycket sträng, ibland rolig och kramig och hade speciella metoder i sin uppfostran. När det gällde ljugandet var hon benhård, det fick man inte göra! Om jag ändå gjorde det avslöjades det direkt, för då fick jag svarta prickar i ögonen! Det var ett bra knep för när jag någon gång talade osanning tordes jag ju inte se min mor i ögonen utan irrade med blicken eller sänkte ner den i bordet, o vips hade mamma avslöjat mig...Hävdar precis som du att jag sällan ljuger! Nu ska jag göra ett experiment o försöka tänka efter om det stämmer, problemet är ju att jag inte pratar med så många, ibland går det dagar utan att jag pratar med någon, men, då ljuger jag i vart fall inte! Ha en fin sommarvecka!
SvaraRaderaMen visst är det så ..när man ljuger kan man inte se någon i ögonen...
RaderaNä, inte tre gånger om dagen iallafall. Inte tre gånger i veckan heller.
SvaraRaderaIntressant. Jag ljög igår förresten. Kom från marknaden och mötte H. Han undrade om jag inte gjort några fynd, eftersom jag var tomhänt. Nej, svarade jag.
Det var en lögn. För i fickan på koftan hade jag precis tryckt ner påsen med Tryffelost, som han skulle få i present på kvällen.
Vi hade jättebra väder igår! Nu har det mulnat på, efter en fin morgon. Eval8
Haha! Nödlögn! Men sånt räknas väl! Sol i Halmstad nu. Ska väl mulna på. Men gott med lite varmare väder iaf.
SvaraRaderaJag har hört detta också att alla skulle ljuga men det var till och mer än tre gånger om dagen. Själv är jag rak och tydlig och ljuger inte. Men visst, ibland blir det en nödlögn för att inte såra eller så säger jag inget alls.
SvaraRaderaBarn i en viss ålder ljuger och vissa av mina elever har varit fenomenala på det. Oftast för att rädda sitt eget skinn och många gånger har föräldrarna backat upp lögnerna. Oftast så växer det bort men en del människor har alltid lätt för att handskas ovarsamt med sanningen. Tråkigt men oftast avslöjar de sig själva förr eller senare och då vet man att de inte är att lita på.
Önskar en fin tisdag!
Kram
Kommer ju ihåg föräldrar som trodde mer på andras barn... som ville bli populära... än på mej. Sånt blev man ledsen av.
RaderaHm ... nu har jag rannsakat mig själv och kommit till samma resultat ... jag brukar inte ljuga jag heller.
SvaraRaderaDen fina blomman du inte har namn på heter purpurklätt :)
Tack! Den där forskningen får man allt ta med en nypa salt! Kram
SvaraRaderaKan det vara möjligt. Låter väldigt konstigt tycker jag. Kan nog med gott samvete säga att jag inte ljuger. Och så ser jag att du redan fått svar från Anki på blommans namn, purpurklätt. Har sett många på promenaden genom koloniområdet senast idag.
SvaraRaderaKram
Vackerblomma. Skulle köpt mer än en planta då när jag hade chansen. Kram.
Raderajag ljuger oerhört sällan, har ingen anledning, är istället lite för rak...
SvaraRaderaDå är vi två..
RaderaDet är inte ofta som jag ljuger, och om jag gör det så är det en nödlögn.
SvaraRaderaStefans pappa frågade alltid om maten inte var god. Jag tröttnade på denna kommentaren, så en gång svarade jag Nej. Han blev jätte paff, Har man ätit sig mätt så är det inte gott att fortsätta att äta. Efter denna gång så slutade han med Var det inte gott!? Kram