On the road again

 Två gånger om året, vår ( försommar) och höst, brukar vi träffa min "kompis" ( känns konstigt med ordet kompis, då vi nu är 72-73 år gamla) från lärarhögskolan ( i Jönköping) och hennes man. Vi brukar göra en vandring, på högst sex-sju km tillsammans och sedan äta lunch på något trevligt ställe.

Idag blev det en tur till Sverige vagga igen, till inre delarna av Västergötland.

Vandringen utgick från en slottsruin, Höjentorps slott. Det måste ha varit vackert att bo här med utsikt över en av alla sjöar som fanns i området, Vallebygden.

Grönt och vackert längs stigarna genom lövskog.

Leden gick sjönära till stor del. Fast visst gick leden även genom skogsområden och natur som är ganska lik den vi har hemma hos oss. Men det kan ju inte vara ögonfröjd hela vägen. 

Det doftade ramslök i lövskogen. Den var nästan överblommad dock.

 Smakade på fröställningarna. Mycket goda och smakrika.

Medhavd fika passade bra på den något havererade bryggan vid en av alla sjöar.  Rofyllt.

Omsluten av grönska.

 

Efter fikapausen gick det uppför. Typiskt att man ska börja med backe då man fikat. Man blir ju lite extra andfådd, då kroppen hellre vill bearbeta maten än att anstränga dig med att vandra. 

Rödglim i mängd, lyste upp längs skogsstigen.

 

Vandringen gick vidare genom skog, öppna marker, genom hagar, förbi sjöar och genom träskmarker. Välordnat med broar och spångar, där det behövdes.

Vackert att vandra i en "alle " av olika växter. Här var det mest akleja...och senare växte det kummin  på båda sidor av stigen.

Se där fanns ett skuggigt parti, där ramslöken ännu blommade.

Tillbaka till platsen där Höjentorps slott en gång varit beläget.

En fin och vandring i varierad natur.

Dags för lite kultur!

Varnhems ståtliga kyrka och dess klosterruin, passerade vi på vår väg till Höjentorp..

Naturligtvis måste vi  stanna till här och ta del av historiens vingslag.

Ingen av herrarna hade tidigare besökt Varnhems kloster. Märkligt tyckte jag, som varit här flera gånger tidigare. Konstaterade att det måste ha varit i samband med utfärder från skolan.

En kille i högstadieåldern satt uppkrupen vid en av ingångarna. Frågade om jag fick ta en bild. Det fick jag. Han tyckte nog att jag var en konstig tant. Jag tyckte att det var lite märkligt att han satt där, vid ettiden på dagen... 

En pampig byggnad, i vacker omgivning. 

Katas gård var ny för mej. Innan klostret byggdes fanns en storgård med egen kyrka, nära den  nuvarande kyrkan. Man har grävt ut den gamla kyrkan från tidig kristen tid, och hittade då skelettet av en 35-årig kvinna, under en gravsten vid muren. 

Den utgrävda kyrkan, sannolikt en av de första kyrkorna i Svea rike, från 900-tal, har byggts in och är nu ett mycket fascinerande museum. 

Synnerligen intressant!

En vandring genom den gamla klosterruinen blev det också, innan vi passade på att äta lunch i Klosterkafeet. Bakad potatis med skagenröra smakade väldigt bra.

Efter lunch var det dags att gå in i kyrkan.

Många små bönerum och något gravrum finns i utbyggnaderna.

Tände ett ljus och sände en bön för nära och kära i den heliga moderns lilla krypin. 

En pampig byggnad. Birger Jarls grav är det första som möter en, då man kommer in i helgedomen. Och det sista man ser på väg ut.

En rolig, trivsam och givande roadtrip i goda vänners lag. Absolut en bättre måndag!