Fritt flygande funderingar

Flyget till Göteborg gick enligt tidtabell i måndags.
Alltså hade vi kommit hem som tänkt och dessutom fått uppleva riktigt ruskigt Londonväder.
Jag blir så besviken på mig själv, besviken på att jag inte kan fixa någon presumtiv svårighet, utan att helt falla ihop.

Nu var det väl inte fel att komma hem, och det ekonomiska avbräcket blev i slutändan inte speciellt stort.... men ÄNDÅ!

Den låga stresströskeln har sannolikt med barndomsmiljön att göra.
Men då uppkommer en fundering.....

Hur kunde jag få barn som inte blev som jag, när jag är lika hispig som min mor var i sina värsta stunder?
Knepigt!

Förstår i allafall varför jag inte kunde bli något annat än en sketen mellanstadielärare, förstår varför jag aldrig vågat mig på att byta jobb. Jag är för feg, en riktig äkta "chicken".

Jag kommer att gräma mig över att jag aldrig gjorde något annat än att vara lärare i hela mitt yrkesliv , att jag aldrig försökte ...ja, det grämer mig väl delvis redan... men nu känns all yrkesmässig förändring för sen.
Vem vill förresten anställa en bitter gammal lärarinna, en som sällan tar saker på riktigt stort allvar? En gammal lärarinna som inte längre är säker på att hon varit en hyfsat bra pedagog....

Fritt funderande, det blir gärna lite negativt ... och självnedvärderande.

Hade en elev i förra klassen, som ofta påpekade att jag inte var snäll emot mej själv. Bra insikt av ung person.
Gammal tant har sämre insikt....

Måste sluta jämföra mig med andra. Måste sluta tänka på saker som bara gör mig nedstämd,  bitter på mig själv, ledsen på mig själv och som tär på den eventuella självkänsla som finns.

I morgon är det Sveas begravning.
Fick en konstig begäran. En begäran om att jag inte skulle skriva någon om begravningen på Facebook.
Begriper egentligen inget, men har en dålig känsla i magen... vad är det man vill och vad är det man tänker om mig?
Vad jag vet, så brukar jag inte lägga ut opassande inlägg på FB.
De länkar som jag skickar till bloggen, de är genomtänkta att inte vara stötande eller utmanande.
Länkar gör jag när jag har något att berätta.
Idag länkar jag inte.
Idag skriver jag av mig.... och så njuter jag lite av de fina bilder som "nya" kameran tar åt mig.
Nej, jag hade inte tänkt att skriva om Sveas begravning på FB:
Kanske hade jag gjort ett blogginlägg... nu låter jag bli det ... och undrar vad hela friden varför jag blev misstänkt  att skriva något olämpligt.
Saknar Svea, det gör jag faktiskt! Känns tomt att aldrig kunna åka till Hjälmå och hälsa på henne mer.

Under denna månaden har FB påmint mig om två avlidna personers födelsedagar.
Känns konstigt!
Dödsdagar borde också ha angivits.... eller!
Några av mina bortgångna vänners FB-konto försvann direkt efter deras död.
Borde finnas en möjlighet för anhöriga att ta bort kontot, utan att känna till lösenord. Fast jag kan förstås på egen hand ta bort den "vän" som inte längre finns, från mitt konto... har inte tänkt på det tidigare. Lösningen funnen under det att de fria funderingar flög och flaxade.
Det kan ju finnas anhöriga som verkligen vill ha kvar kontot, som ett minne från en levande tid....

Stormen blev det inte mycket med.
Hispiga jag hade förstås ont i magen nästan hela måndagen, under det att varningarna i media gick från kategori 2 till kategori 3 och tillbaka till 2.
Den som har mött Gudrun, glömmer inte hur hemsk en riktig storm kan vara.
Väntade och väntade, hoppade över spinningen, utifall stormen kom och träden föll under tiden som svetten lackade.
Klockan halv tio började det blåsa. Men inte värre än att det gick bra att somna.
Vid midnatt var det färdigblåst.
Stormen gick dock inte helt obemärkt förbi. En plastskiva hade lossnat från växthusets gavel. Den återfanns i ett stycke på andra sidan vinbärsbuskarna.
Vi får försöka sätta tillbaka den under helgens ljusa timmar.

Under förmiddagens promenad fick jag huka mig för komma under ett par nerblåsta granar.
Så lite tog vinden allt i, även om det var kort.

Igår blev det gympa. Tycker att tisdagens funktionella träning är så bra.
Gårdagens pass leddes inte av ordinarie ledare.
Tror aldrig det tidigare hänt att jag inte blivit ett dugg svettig på ett gympapass.
Musklerna kändes dock lite möra. Och det var ju bra....

Blir säkert läge för transpiration på kvällens planerade spinningpass istället.

 Två studiedagar blev det under veckan.
Ok bra, men inte speciellt utvecklande.
Gav mig mest självnedvärderande tankar; Tänk om jag inte är tillräckligt noggrann i min bedömning av eleverna....
Men....
... vad spelar det för roll om en elev i sexan får C när den skulle haft D... eller tvärtom.
Jag vill hjälpa mina elever till självkänsla, till att bli nyfikna och vetgiriga och till att våga tycka, tänka samt att hitta sin kreativitet.
Betygen vill jag inte ha.... men naturligtvis måste jag sätta sådana.... men om det blir fel på en bokstav i alfabetet, det är väl inget jag behöver gräma mig över ...
Och hur ska man veta att man valt den rätta bokstaven????

Har en dum fot.
Alltid har jag lite ont någonstans...undrar om det sitter i huvudet det också?
Fast känns i foten.
Hallux Valgus....? Ja, en smula. Plattfot... ? Kanske.Annat skelettfel? Kanske. För tung tant? Absolut!
Men jag orkar inte banta.... orkar inte svälta.... vill äta det som är gott....
Är full av beundran och omättligt avundsjuk på dem som lyckats med en lyckad viktreducering .. och lyckats behålla den.....

Köpte en stock snus när jag handlade idag. Skitdyrt! Kostade över 500 kr.
Tio dosor snus var inte till mig... men till annan invånare i samma hus...
Tycker snus är så äckligt! Vill inte köpa, vill inte se....
Men jag kan inte säga nej....
... däremot är jag bra på att gnälla. Vilket jag nu gjort offentligt! förlåt!

Varde vinter

... och så plötsligt, bara som genom ett trollslag, så hade den kommit... den av så många efterlängtade snön.

På kvällen den 4 dec kom den första täckande snön denna säsongen. Senare än någonsin, och inte ett dugg efterlängtad av mig.

Fast barnen i skolan gillade ju förstås det vita glidbara. Och visst blev det fint, snö och blå himmel passar väldigt bra ihop.

Bara det att gravt medelålders lärartant inte gillar det glidbara som hon måste passera på vägen över skolgården. Hade säkert varit bättre om vi haft en sammanbyggd skola, men nu måste vi som huserar i "nya" byggnaden gå över skolgården, och idag var det, trots liten söt upplogad stig, väldigt halt.

Det lär vara halt på vägarna också, hör om många halkincidenter på vägarna runt omkring. Man påstår att vägverket sköter sitt jobb dåligt, och det kan väl vara lite symptomatiskt över hur det står till med det mesta just nu. Alla har häcken full samt brist på pengar,och då blir det inte bra. Ingen orkar/kan riktigt ta ansvar.

 Igår var det traditionsenligt besök på julmarknaden i Apladalen. Det var blött och råväder, julstämningen ville väl inte riktigt infinna sig, men det är ändå ett mysigt adventsmåsteställe. Svåger och svägerska var också med, en ena hade inte varit i Apladalen någongång, den andre på en skolresa i femman. Klart sevärd plats, de gamla husen är synnerligen välbevarade och det är riktigt kul att få komma in i dem och få en känsla från en tid som var.

 Var färdighandlade och vände hemåt när skymningen sänkte sig. Fick i vanlig ordning med lite "onödiga" grejer hem - en dyr (men fin) krans till dörren, ett  smycke från Amandas smycken, ett bivaxljus, ett par våffelmöstrade vantar ..... I år blir det sannolikt bara Apladalens julmarknad som får besök.... om man inte räknar ett planerat besök på marknadernas marknad , Lisebergs Jul..... få se om vi kan få till det....

Sov riktigt dåligt i natt- hade väl ätit och druckit för mycket under helgen - och så var det en massa annat som spökade i hjärnan. Lucia t.ex. Känns lite jobbigt - ensamt -i år. Känns som själva skoljobbet och alla omdömen kväver en. Samt att vi är så få lärare på skolan att vi inte räcker till att hjälpa varann.  Funderade på om vi i framtiden kommer att få tid och ork att  träna in ett luciaprogram över huvudtaget. Och att sedan ta ut det på samhället - och knappast få ett tack för det hela- det kommer inte att vara helt självklart. Samtidigt som jag anser att skolan måste söka sig ut och göra saker i och med närområdet. Det har funkat tidigare ... men som sagt, i år känns den nya läroplanen som ett tungt ok på de kraftiga axlarna.... och vad ska det inte bli nästa år när det är betygssättning. Som jag tidigare framfört, jag har redan en känsla av ångest inför nästa höst.
En annan sak som jag funderar över är hur mycket mer uppskattning man fick för det man gjorde extra förr i tiden. Nu kan en del tycka att man kan göra saker ideellt och det kan jag ju också tycka. Men en blomma är man väl ändå värd om man "offrar" en helgeftermiddag eller ett antal timmar efter arbetstid för att se till att samhället får sitt luciafirande. Eller jag kanske bara gnäller...... Och det kanske egentligen handlar om det samma som de dåligt skötta vägarna, fulla häckar och brist på blominköpspengar.
Men jag måste ge en eloge till föreningen i samhället, där visas fortfarande uppskattning, och där vet jag att det är både häckfullt och pengabrist..... alla andra jobbar dessutom ideellt. Det är det stora företaget som gör mig besviken .... och där finns det mänskliga och finansiella resurser.....
.
Usch, usch, gnälltant jag.....

Man kanske inte behöver så mycket sömn.... jag har nog bara sovit tre timmar i natt .... men känner mig pigg. Det tycker jag är konstigt..... eller kanske är det vinter och vitt som piggar upp, fast det skulle jag aldrig erkänna! :)