Stängt

 

Vemodstanten sitter med en klump i magen och tårkänsla bakom ögonlocken, då hon kollar på gårdagens bilder.  

Samtidigt känns det lite glatt i bröstet. Det var en så fin dag i Halmstad, på årets stugstängningsdag. Johannas familj ville gärna åka till sommarstället, en sista gång för denna säsongen. Och visst blir det extra trevligt och glädjegörande med de bästa av sällskap.

Det regnade nästan hela vägen, de dryga tolv milen ner till Östra Stranden. Som så många gånger tidigare, så upphörde regnet då vi kom till kusten.  Vattnet i havet var lite upprört och  det var väldigt lockande att gå precis i vattenbrynet. Men påföljd att det blev lite blött. Nåja, det blev inte värre än att det snabbt torkade.

Slutsuttit för säsongen? Inte säkert. Kan nog bli några fler fina dagar i höst.  Utmärkt placering, med fin utsikt över havet.

Lämnade stranden och tog småvägar mellan alla stugor, tillbaka till vår. Det är klart att man ska utnyttja de lekplatser som man passerar.

Efter lunch, så var det dags för morfar att stänga av vattnet och tömma systemen. Vi andra tog ytterligare en tur ner till stranden.

Konrad hade med sig en spann som han skulle fylla med musselskal och ta med hem till hönorna.

Kommer ihåg från det jag var barn, att man köpte snäckskal som gårdens hönor skulle få hacka i sig. Skulle antagligen ge bättre kvalitet på äggens skal... 

Tyvärr har jag en yrkesskada, och "måste" bara rätta till det som är fel. Det är inga snäckskal som vågorna sköljt in till stranden. Det är till 99, 9 % musselskal. Något enstaka snäckskal har vi funnit, då vi, under härliga sommardagar, letat efter vackra kalkskal.

Konrad fick snabbt ihop spannen full. Rena hönsgodiset med de salta skalen....

Solen bröt igenom molnen, och det blev riktigt gott väder, Så härligt att bara lyssna till vågornas skvalpande.....

Karl- Petter passade på att gräva sig ner till vattennivå. Är man fyra ( om en månad) så hör fortfarande grävande till favoritsysselsättningar. Stranden är allra bästa platsen för den sysselsättningen.

Hej då, stranden! Tack för i år. 

Det har varit en hel del fina dagar här under sommaren. De bästa dagarna på hela året, speciellt de gånger som hela vår niopersonersfamilj varit samlad. Hoppas att få uppleva sådana dagar igen.

Tillbaka till stugan. C-E hade tömt alla vattenbehållare och rör. Det var bara toalettstolen kvar, där det stod vatten, och där hällde han i glykol. Socker fryser inte...

Möblerna som stått på altanen sedan i april bars in i huset, matvaror plockades ner i en kasse, elen stängdes av och dörren låstes för sista gången denna säsong. 

Förhoppningsvis kommer vi ner till Östra stranden några gånger under vintern, oftast under det att vi kör förbi, på väg till Malmö. Men huset, det kommer inta att öppnas förrän det blir vår igen.  Allt är ju avstängt, så länge det är risk för frost.

Återkommer varje år till önskan att ha ett åretrunthus. Men det blir bara en önskan.... 

Samtidigt, vårt gamla hus, det fyller våra behov....

Njöt av höstfärgerna på vägen hem. Funkade bra att ta bild på Nissan, genom bilrutan. 

Fick t.o.m en bild på denna speciella växtplats. Tittar alltid på hur det ser ut på den trädbevuxna stocken, då vi kör förbi..  Tyvärr gör den sig inte lika bra i höstskrud, som den gör när den är sommarklädd. 

Den långa vintern står framför dörren. Inget jag ser fram emot. Men efter det, så kommer våren, Då får man öppna upp i Halmstad igen. Det är något att se fram emot.

Stängt

 

Baddräkten var den enda packning som jag tagit med mig, då vi åkte ner till Halmstad,  för att stänga till den gamla stugan. Det kunde ju vara en liten utmaning med ett sista bad, i mitten av oktober. 

Men stranden var stängd. Där var det en större tävling i Enduro! Ett riktigt öronbedövande spektakel.

Familjen Friberg  kom också ner till kusten. Johanna hade, liksom jag, sett fram emot en strandpromenad  med pojkarna. 

Nu blev det att kolla på motorcyklar en stund. Med utsikt från pappas axlar.´...

... eller från en upphöjd och säker plats med utsikt över både de väsnande motorcyklarna och det lockande havet.

Fyrahundra startade lär det ha varit. I tre olika klasser. En hel del jobb torde ha gjorts för att få till lite extra svårigheter i den lösa sanden. Medan vi stod här och tittade, i kanske fem minuter, så var det två omkullkörningar på detta guppet.

Vi stod med utsikt över hela stranden, 3-4 km lång, och KOLLA... den södra delen, den var inte ockuperad av motorcyklar.

Så vi tog bilen till naturreservatets parkering och därifrån var det bara en kort promenad ner till vattnet. 

Baddräkten? Kvar i stugan.

Vattnet? Klart badbart, vad det gäller temperatur.

Men Anna-Lena, du befinner dej ju just nu vid Östra strandens nakenbad! Nej tack, det är inte min grej. Jag vill allt ha en baddräkt på,  när jag ska bada....

Så det blev inget bad...

Det var lågvatten, så vi kunde lätt ta oss ut till "ön". 

K-P ritar, precis som sin bror, bokstäver i sanden. Men han har inte riktigt koll på vilken bokstav han ritat. Nej, Karl-Petter, det är inget L....

En pojke kom ganska torrskodd från ön och havet. Det var han med gula stövlar. Han med blå stövlar, han var alldeles genomblöt på både byxor och stövlar. Ombyte fanns i stugan...

Men kolla vem som kommer där! Pappa! Han tog gärna en snabb promenad längs enduro-tävlings-sträckan. 

Dimman kom rullande in för en stund. Då blev det rått och kallt.  Men vackert...

Borde man oroa sig? Inga kläder, bara ett par glasögon.... Hur är det med nakenbadare,  egentligen... de har väl kläderna med till stranden... men glömma glasögonen.... hur kan man göra det?

Sanddynerna är betydligt högre i området vid naturreservatet, än vad de är på den norra delen av stranden. Där har de nästan helt spolats bort under senare år.

Tillbaka till stugan, där morfar hade lunch klar. 

Mamma åkte iväg på några ärenden, morfar tömde vatten ur alla ledningar och pappa röjde bort buskar i trädgården.  Konrad och Karl-Petter passade på att leka lite med Clara, barnbarn till bästa sommargrannen. 

En fin och rolig dag blev det. 

Nu är sommaren -21 stängd. Med undantag för ett lite trilskande knä, så kan vi se tillbaka på  en riktigt bra sommar. 

Idag har vi  fortsatt sommarstängningen  här hemma.  Trädgården har fått höstomvårdnad och utemöblerna är inställda i garaget.

Vemodigt! Som alltid.

För första gången på många år, ser jag lite fram emot krispiga vinterdagar. Sol och snö.....Och att äntligen kunna gå på teater och konserter igen. Nästa helg är det dags för första evenemanget! När sommaren stänger, så öppnar sig nya möjligheter!

Oktober

 

Oktober! Ofrånkomligt- nu är det höst. Bara att vänja sig vid mörkret. Och bara att inse, att de ljumma dagarna, mulna eller soliga, håller på att ta slut och inte kommer tillbaka förrän möjligen om ett halvår. 

Märker att det är lite olika från år till år, men detta år tycker jag mycket om hösten. Ja, inte då det spöregnar, som det gjorde igår... men lite duggregn är helt ok. "Mycket syre i luften då" brukar maken säga.... 

Oktober, det brukar betyda att jag höströjer i trädgården. Jag vet att en del anser att växterna ska stå kvar över vintern och klippas ner på våren. Jag har alltid klippt ner och röjt undan på hösten. Det känns som ett bra avslut på växtsäsongen, om inte annat.  Och jag njuter faktiskt av att se den höst- iordninggjorda trädgården, klar för att möta en ny vår så småningom.

Röjde ut i växthuset idag. Och tömde pallkragarna i grönsakslandet. 

Vi har ett litet växthus i plast. Felköp- men vad visste vi. Det hade varit bättre med ett växthus i glas. Det ser trevligare ut, och framförallt tror jag att det skulle vara mer hållbart.  De dubbla plastskivorna har en del skavanker efter ( tror jag ) åtta år. Hade det varit ett hus av glas, så kunde man lätt byta ut det som är trasigt. Har inte kollat om det finns plastskivor att köpa, men det kanske det gör..... Nåja, plasthuset lär nog hålla några år till.

Hör inte till dem som läser trädgårdsbloggar eller trädgårdsböcker. "Bra tant reder sig själv." Lite mitt motto i mycket... Men jag lyssnar gärna till de av mina vänner, som kan  lite mer än jag om odling.  Grannen hade lagt tomatskivor i såjord. Det började växa upp små tomatplantor direkt, berättade hon. Jag måste ju testa, så jag lade två cocktailtomater, med ursprung Egypten, delade i halvor i en kruka.

Det tog inte lång tid innan det började växa. 

Det visade sig att de tomatskivorna gav betydligt bättre skörd och betydligt finare plantor, än de som jag köpte på trädgårdsfirman. Fina, goda tomater har det ´blivit. De stora tomaterna, de är från plantan som jag fick av grannen, de mindre det är tomaterna vars "föräldrar" importerades från Egypten.

Förhoppningsvis kommer även de gröna tomaterna att mogna inom några veckor. 

Nästa år så tänker jag driva upp mina egna tomater. I några olika färger. Samt ha ett samarbete med grannen.... 

Lämnade kvar en frisk tomatplanta, med några klasar gröna tomater på, samt alla tagetes , som samsats med gurka och tomater och som fortfarande blommar för fullt. 

Ska bli spännande att se om det går att hämta röda tomater från växthuset, även i oktober.

Räknade ut att det är dryga halvåret sedan som jag sådde diverse små frön i balkonglådor och ställde in i växthuset. I början av juni hade det vuxit upp fina plantor, som jag planterade ut på olika ställen i trädgården. En del av astrarna har blivit mat till rådjur, frosten förstörde en del dalior och zinniablommor, men de allra flesta har varit till glädje där de blommat eller i en bukett inomhus. 

Det kan ha varit den sista buketten som gick att plocka, den som står på köksbordet sedan i morse. 

Ser redan fram emot att bläddra bland alla sorters fröer, som det bara kliar i fingrarna att skicka efter, då ljuset kommer tillbaka i början av april. 

Rosenskärna är ett säkert kort för frilandssådd. Klarade faktiskt två nätters frost i september, och blommar ännu.

Tog bort  tomma stjälkar, av det som en gång var vallmoblommor. Funderade på om jag ska så en växt som är så kortlivad som den. Så vacker, men överblommad på någon vecka. Få fortsätta fundera över vintern....

Dahliorna, som står vid garageväggen klarade sig bra. Gillade dalior förr, men .... nej,,, jag ska inte så några dalior nästa år. Tycker att  de är rätt tråkiga... 

Astrar, det är årets favoritblomma.  Sådde fem olika sorter. En grodde inte alls! Resten har verkligen levererat.  Det finns så många olika sorters aster, så det får bli både nya och gamla sorter, nästa år.  Samt zinnia. Båda är så tacksamma att plocka in, de står sig inomhus i två veckor. 

Det småregnar ute. Men det får bli en halvtimmes promenad ändå. För det gäller att ta vara på dagens ljus, njuta av vackerheten i höstfärgerna och den ljumma luften, som fredagen den första oktober bjuder på....

Stängt

Höstvemodet satte åt tanten idag.
Det gör det alltid, vid den tid på året, då vi stänger till den gamla Halmstadsstugan.
Det känns så definitivt, sommaren är över, nu har vi en lång, mörk vinter framför oss, innan vi kan öppna huset för användning igen.
De flesta stugägare ( tror jag iallafall) behöver inte stänga ner för vinter längre. De har moderna isolerade stugor. De behöver inte bekymra sig för sönderfrusna rör, och de kan utnyttja sitt sommarhus året runt.

På ett sätt så skulle jag också vilja ha det så, men tänker jag på ett annat sätt, så ser jag inte tjusningen att tillbringa helger i ett sommarstugeområde, när det är kallt och mörkt och havet är allt  annat än inbjudande.
Samtidigt så vet jag, det är många som lämnar sina hus i inlandet och flyttar till sina sommarhus, när barnen lämnat hemmet eller när man kommit upp i pensionsåldern.
I vårt hus kan man inte bo på vintern, det är byggt som ett sommarhus en gång för länge sedan, och det är så vi får använda det.
Någon gång på vinterm på väg till eller från Malmö, så brukar vi åka fram och titta till det. Det brukar bli en kort promenad på stranden också. Lockas till havet året om, det gör jag... men föredrar insjöbad. Sån är jag....
Årets Halmstadsommar har väl varit ganska normal. Ganska många besök i stugan, inte så många övernattningar.
Men nu är det slut, nu är där stängt för i år.

Dagens promenad på stranden var helt underbar.
Solen sken från en molnfri himmel och luften var ovanligt siktig. Man såg t.o.m Väderöarna, där utanför Bjärehalvön. ( Inbillade jag mig)
Spår av hästhovar visade att stranden tidigare idag, hade använts som en jättepaddock.
Hundar är numera tillåtna på stranden, träffade på ett par stycken tillsammans med matte/husse.
De sista veckorna i sommar var strandlinjen riktigt tråkig med massor av tång och sjögräs, som man fick vada genom för att komma ut till badbart vatten,
Idag var alla spår av den illaluktande sörjan borta, liksom massor av strandsand. Det har tydligen blåst stormbyar vid hallandskusten. Lite kallt att bada dock, men vattnet såg väldigt inbjudande ut.

En ensam nyponros var sent ute. Inte en chans till pollinering. Men en härlig påminnelse av den sommar som var, det var den.
Tänk om man kunde göra som många djur gör, gå i idé mellan november och febr- mars.
Visst skulle man, nu när man är pensionär - eller iallafall borde vara-  bosätta sig i Spanien/Kanarieöarna under några vintermånader.
Tror bara att jag skulle längta hem, något alldeles förfärligt.... till barnbarna.... och även till vintern i Sverige. Trots att jag avskyr den.
En vecka i solen i februari... det har vi ju unnat oss tidigare.... kanske  man skulle kolla den möjligheten igen.......

Nog stämmer det att äpplena blir fina när det är mycket rönnbär. Inga mängder med äpplen i år, men de är verkligen fina. Inga larvhål, inga bruna skorvprickar,  Har aldrig förstått hur det hänger ihop, mycket rönnbär, fina äpplen.Någon som vet?

Resan till Halmstad, det blev en tur på ungefär sex timmar. Halva tiden på vägen. En stund i Halmstad, med torgbesök och fika på  det anrika caféet Regnbågen.
Medan C-E såg till att tömma stugans alla vattenrör, så tog jag den härliga promenaden. Satt en stund i solen och njöt... sen var det dags att åka hem, för den som bestämmer ville hem till fotbollslördag framför tvn. Lite synd att inte ta tillvara det fina vädret....

Fick hem och lägga in gurka/göra bostongurka i stället. Fanns fina smågurkor på torget. Inte till samma pris som på Möllevångstorget i Malmö, men till väldigt fin kvalitet. Har aldrig gjort Bostongurka tidigare, men fann ett recept på https://fredriksfika.allas.se/ och resultatet blev riktigt bra. https://fredriksfika.allas.se/?s=bostongurka

Den här buketten plockade jag in i går. Idag har den vackra rosenskäran blivit helt förstörd av frosten.
Sommaren har definitivt stängt för i år. Jag längtar till det är öppningsdags och invigning av en ny sommar.

Recension och reflektion

Det är svårt med bilder nu. Har svårt att tänka mig att skriva blogg utan bild, men det är bara att inse att motiven blir färre och färre. Om man nu inte vill ta bilder på sovande natur förstås. Tycker inte att det är speciellt kul... men det kanske finns  mer än man anar om man kollar noga.

Dessutom är det svårt, det där med att få till skarpa bilder, nu när skymningen faller innan jag/vi hunnit ut på dagens promenad.
Så om jag skulle recensera dagens bilder, så är de alldeles för oskarpa, Bild nummer tre, tagen utan
för växthusfönstret, är lite häftig och den sista bilden är bra. Rosenbladen visar fina konturer.
De övriga bilderna?
Färgerna är fina.
Och så är det fantastiskt att gula blomman som vi hängde ut som liten planta i slutet av maj fortfarande växer.

Nu var det inte mina egna halvtaskiga bilder jag tänkt skriva om vad det gäller rubrik recension, utan om gårdagens evenemang, Claes Malmberg show i Borås.
Efter att ha ätit en god pizza på stans bästa pizzeria och kaffe med delikat minibrownie på nyöppnade kaffehuset, i samma hus som min barndoms EPA var, så vandrade vi längs Österlånggatan mot Folkan.
Den forna biosalongens foajé var knökafull redan en kvart innan föreställningsstart.
Föreställningen var helt utsåld och eftersom jag bokade sent så fick C-E och jag platser på olika rader. Han fick sitta längst fram, och det var bra, för då kunde han lätt ändra sittställning under den långa förställningen, nästan 2 timmar utan paus.

Jag tycker ju att Claes Malmberg är bland det roligaste som finns, och så kände jag det absolut under stora delar av förställningen. Men faktum är, att efter så där en och en halv timme, när ryggen började tala om att den inte gillade den mjuka fåtöljen, då blev jag riktigt irriterad på hans ordbajseri.
Det är roligt att höra hans invecklade utläggningar, med mängder av parenteser i pratet, en stund, men till slut blir det rätt tjatigt.
Claes Malmberg sjunger gärna, och gör det helt OK, men inte superbra.
Nu var det en hel del låtar av olika genrer som han framförde, ackompanjerad av en duktig pianist från Huskvarna. Tomas Darelid, tror jag han hette.
Claes Malmbergs lite nasala, stundtals lite gnälliga röst, passar bra till kupletter, till texter med lite underfundigheter och knorr, men har en hel del övrigt att önska då det handlar om att framföra skönsång.
De allra flesta låtar sjöng han direkt från notstället, med läsglasögon på, och tappade under dessa stunder publikkontakten helt.
Flera av sina monologer och några (bra) sånger hade han tagit med från föreställningen i Gunnebo, den som vi såg i mitten av juli.
Det gjorde inte så mycket, dessa sketcher och kupletter var så pass bra att man gott kunde höra dem igen.
Föreställningen som helhet?
Helt OK en mörk oktoberkväll. Stundtals fick man verkligen skratta ut, ibland fick man tänka till, och trots att jag inte gillade alla låtarna som sjöngs, så var pianokompet njutbart.
En paus på 15 minuter, bara för att sträcka lite på ben och rygg, det hade inte varit fel,

Rekommenderar jag föreställningen till andra? Svar : JA!

 Har ju haft min nya klass, en B-formsklass i ett par månader nu.
Känner att jag känner alla ganska bra redan.
Idag var det prov på Sverige, ett kartprov.
Under tiden som vi jobbat med den uppskattade Storylinen, så har jag haft en karta uppe, och vi har nästan dagligen repeterat ca 30 olika platser, sjöar, hav, öar....
Dessutom har eleverna haft möjlighet att på egen hand välja att jobba med betydligt mer avancerade kartor, på skoltid och hemma.
Visst kunde jag i stort förutsäga resultatet på provet, men blir samtidigt så fundersam över hur det kan vara en sådan enorm skillnad på kartkunskapen mellan elev och elev.
Vad beror det på?
Om jag hade varit halvgammal idag, istället för gammal, så hade jag velat ägna mig åt pedagogisk forskning: Vad är det som gör att skolresultaten skiljer sig så från elev till elev i samma grupp/klass? Jag skulle också vilja försöka hitta ett svar på frågan: Kan alla elever lära sig allt?

Hattie anser ju att läraren är det/den viktigaste för elevernas kunskapsutveckling, tätt följd av formativ bedömning. Jag är lite tveksam, efter att ha jobbat snart 40 år i skolans värld. I nästan alla grupper är det stor skillnad mellan topp och botten, trots att jag undervisat dem alla. Formativ bedömning, det jag skriver efter uppgifter/prov som rättas, det läses med stort intresse av de som redan är "duktiga" medan de svagare barnen inte alls/ bara lite bryr sig om vad jag skrivit.

Jag tror att nyckel till framgång absolut beror på läraren, men att framgångsfaktorer också kan vara:

• Genetiska arvet
• Hemmiljön
• Föräldrarnas kunskaper
• Föräldrar engagemang
• Föräldrars syn på skolan
• Elevens inneboende driv
• Någorlunda homogen klass ( det blir för svårt för dem som inte förstår, när många är på hela tiden, förstår och vill veta mer)
• Elevens mognad
• Elevers påverkan på varann
• Elevens koncentrationsförmåga och välmående
• Möjlighet för elev att få enskild hjälp att få saker förklarade....

Skulle var så intressant att få svaren.... synd att jag är född så där 15 -20 år för tidigt... och blev för gammal innan forskningen blev en del av den pedagogiska utvecklingen.

Riggat och klart är det iallafall för "Grej of the day". Inspirationsböcker inköpta från adlibris och världkarteplanscher från Tjeckien. De senare levererades idag med UPS-bud. Vilken service!

Uppstart för "Grej of the day" ska det förhoppningsvis bli på måndag efter lovet. Spännande att se hur dessa allmänbildande mikrolektioner kommer att upplevas av mina fina elver.