Åtskilliga åsikter

 Det pratas mycket skola bland oss som jobbar i skolan. Kanske pratas det mycket skola bland andra också, det vet man ju inte. Undrar om det pratas positivt någonstans. Man hoppas ju det.

 Ett superroligt jobb, som jag har haft i 36 år till, det har blivit mycket mindre roligt. Det beror inte på eleverna. Den delen är, som jag tidigare så många gånger framfört, minst lika kul som förr.
Ännu roligare egentligen, så många elever är så medvetna, man kan föra riktiga diskussioner med dem. Dessutom är de så nyfikna och vill veta om olika saker, och då blir den gamla mellanstadieläraren glad, en mellanstadielärare har ju en bred utbildning ... och dessutom är man gammal och har lärt sig massor av kunskap genom alla levnadsår.

 Det finns så många nätverk och så många andra möjligheter via Internet, som gör att arbetet får nya, utvecklande dimensioner. Tänker bl.a. på de e-twinningprojekt  klasserna varit del i, och på det som ska påbörjas, liksom kommande medverkan i Webbstjärnan. Universitetens satsningar på grundskolebarn, via Känguru, Rädda ägget och Snilleblixtarna har också varit riktiga höjdare. Roliga för elever, man har tvingats var kreativ, man har utvecklats såväl intellektuellt som socialt.

 Nu hinner man inte med det roliga, kreativa och utvecklande. Det är möte efter möte, papper efter papper som ska framställas.

 Är medveten om att jag är tjatig, skrev ju sammalydande inlägg för några dagar sedan. Till min tillfredsställelse, så har jag sedan dess hört åtskilliga åsikter om hur vår skoltillvaro har blivit.
Den klara majoriteten anser att det har blivit alldeles förgjort och helt galet.

 Suveränt duktiga pedagoger berättar att de för första gången i sitt liv tittat på platsannonser. Andra gläds över att pension snart är möjlig. Någon enstaka säger att allt detta är oss ålagt, och då måste vi acceptera det som det är. Den senare uppfattningen gör mig både rasande och uppgiven.

 Mitt råd till de som leder skolan är följande:
Ta det lugnt!
 Låt oss ta denna termin att bara kolla läroplanens innehåll och försöka få till ett bra sätt att organisera hur man ska göra för att vi ska få med allt. Det centrala innehållet, det är det centrala för mig. 
Låt oss därefter - nästa termin - få möjlighet att sätta oss djupare in i vad de olika bedömningskriterierna står för. Innan dess ska vi heller inte lämna ut omdömen med annat innehåll än  de vi lärare formulerat.
Planeringen, det är sådant  vi alltid har gjort, alltså måste varje professionell lärare få utforma den som man vill, utifrån det centrala innehållet. Ensam eller tillsammans med kollega.

 Sist - men absolut viktigast: Kom inte mer med klichéuttrycket "Ni gör ett bra jobb, men det kan bli ännu bättre" utan tala om för var och en vari det goda jobbet består och uppmuntra oss att  fortsätta på samma vis.
Då orkar vi mycket, mycket mer.... och framförallt vill vi  fortsätta vara bra på det man är bra på.

 Förra året var jag på e-twinningsammankomst i Sevilla. Välutbildade pedagoger, pedagogiska ledare och folk från EUs "lärandesektion" var på plats. Alla var rörande överens om att den största faran, för att skolor ska misslyckas i sin ambition  att bli framgångsrika samt  att risken för västvärlden kommer att halka efter t.ex Indien, Kina i bl.a. teknisk utveckling, det beror på att alla ska vara likadana och göra likadant. Konformismen blir västvärldens ekonomiska och tekniska fall....
Vi är där nu.... man pratar t.o.m om att våra planeringar ska se likadana ut ....  Så sjukt!

När man protesterar så får man höra att våra barn har rättighet till likadana planer, bedömningar och resurser. Vad man inte tänkt på är att när man, utan någon hänsyn, pressar deras lärare till än det ena än det andra, så kommer de att vara så utslitna, trötta och uppgivna, att undervisningen blir sämre än någonsin.
Men det kanske inte spelar så stor roll, bara man skrivit rätt på papperen.....

Nej, jag har inte funderat på att byta jobb..... vad ska en gammal kärring på 58 få för jobb????
Jag ska  göra som jag brukar, jag går på en liten stig vid sidan om . Gör det som ska göras, men på ett sätt som passar mig. Man kan knappast avskeda en gammal lärarinna som gör det hon ska, men som inte gör det på det sätt som de som bestämmer vill. Det får bli min lösning för att jag ska orka fortsätta göra ett bra jobb de allra flesta dagar. För det är ju så att jag tycker att mitt arbete i klassrummet - och mina förberedelser för lektioner ( samt det efterarbete som behövs) det är oftast så himla roligt!