Skattesänkarsjukan samt skola

Sextio år gammal, det är jag alldeles snart.
Gammal, grå och med sex decenniers livserfarenhet, så konstaterar jag att jag förstår mindre och mindre av den värld jag lever i.
En värld som till stor del styrs av män ( niskor) i min egen ålder!!!!

 Alla som har ögon att se med  och öron att höra med, lär ha insett att vårt fina Sverige har blivit en kall och ogästvänlig plats under senare år.
Vårt fina välfärdsland är nedmonterat till stor del och har gjorts till ett land, där skillnaden mellan rik och fattig, lyckad och misslyckad, frisk och sjuk, arbetande och arbetslös har blivit större och större....och riktigt stor.

För egen del har jag varit med om att se skolans resurser krympa under  minimitaket, sett duktiga lärare sluta - eller bli sjukskrivna- för att de inte orkar med den tuffa skolvardagen och inte klarar av att hela tiden känna att man inte kan göra mer än sitt bästa och ändå inte hinna med att se och stötta alla elever.

I tidningar läser man skräckexempel från sjukvården. Människor som blir feldiagnostiserade och felbehandlade för att sjukvårdande personal är slutkörd och gör misstag.
Väntetider för operationer och behandlingar är lång-långa, många har ont/kan inte arbeta för att de inte fått sina krämpor åtgärdade.

Det finns en lösning på problemet.
Höj skatten, anställ fler människor i vård, omsorg och skola och ge alla en lön som är rimlig utifrån de studieår som har lagts ner för att nå professionen samt för  det ansvar man har i sitt arbete.
Vad gör den förskräckliga regering som styr vårt land?
Den sänker skatten ännu mer! Och naturligtvis mest för höginkomsttagarna, eftersom skattesänkningen står i proportion till den lönesumma som var och en har. Dessutom ska man höja taket för statlig skatt till 60 000 kr/mån.
Hur i hela friden tänker man???
Reinfeldt och hans lakejer måste vara helt sjuka i sin skattesänkarnoja och dessutom besatta pengadjävulen!

Vad vill "vanligt" folk, folk i gemen?
De allra, allra flesta inser att pengar inte gör någon lyckligare, men sätter stort värde på en god skolgång för sina barn, en sjukvård där man blir tagen på allvar av kunnig personal som har tid att lyssna, tid att undersöka och tid att behandla och en bra åldringsvård för den generation som byggde upp Sverige till det fina välfärdsland som det faktiskt var tills de mörka, giriga, oempatiska och egoistiska krafter som nu styr vårt land, påbörjade den nedrustning som folk lurats att tro skulle bli till något bra för dem.

Människor i alla åldrar, här ute på landsbygden iallafall, är ganska så eniga om att vi måste höja skatterna för att få det bättre i landsting och kommun.

 Vad säger ledande kommunpolitiker?
De säger nej! De vågar inte annat, för tänk om de förlorar makten. För det gör man väl om man "hotar" med att höja skatten?
Även Stefan Löfvén visar på feghet i skattefrågan.
I den debatt ( jag kallar det knappast debatt när två personer talar förbi varann) som var i Aktuellt i veckan, så lovade han inte inte  ta bort den skattesänkning som nu klubbas igenom.

Åh, vad jag hade önskat att han vågat säga: -Vi kommer att behöva höja skatterna, för att återföra  Sverige till ett land där alla kan leva i trygg förvissning om att deras barn får en bra skola och utbildning, där man får den vård man behöver då man blir sjuk, där man kan vara sjukskriven och arbetslös utan att hamna under existensminimum och där man skapar nya jobb inom landsting och kommun för att man ska kunna genomföra en återgång till ett välfärdsland för alla, för dem som har bott här i hela sitt liv och för dem som kommit till Sverige under senare år.

Tyvärr vågade han inte säga detta.
Det gjorde mig ledsen och bekymrad.... för vem ska man tro och vem ska man lägga sin röst på i nästa val, om även den politiska inriktning som man haft närmast hjärtat, därför att ideologin har ett hjärta,  har drabbats av skattesänkarsjukan?

Ska vi bilda ett skattehöjarparti? Är det någon som hänger på?

I den kalla verklighet som råder, är man rädd att stå för sina åsikter, att säga det som är sant - för att det finns någon som ser och hör och inte gillar, och som tar till maktbefogenheter för att tysta det som inte passar.
Så även i skolans värld... man får inte uttrycka det som är synligt, utan måste linda in det i så mycket lindor att det inte längre syns....

Även detta sjukt!
Vi måste kunna vara raka och ställa krav, på alla som jobbar i verksamheten, på politiker och på föräldrar.
Inte dalta och inte blunda.

Skolan är en rolig arbetsplats. Detta år jobbar jag, förutom med min lilla klass, i ett par andra klasser.

Även kollegorna jobbar på detta sätt.

Det känns verkligen som om alla barnen är allas ansvar och allas glädje.

Arbetsglädje, det är viktigt det!

Skattesänkarsjukan och rädd-för-vad-någon-har-att-säja-sjukan, kan någon bota dessa vidriga åkommor, snarast!