Fina lördag

 Vilka fantastiska dagar vi haft! Strålande sol och riktigt vårvarmt. Vårkläderna på och utomhusliv under största delen av dagen.

Idag regnar det. Termometern visar på 10 grader. Igår var det dubbelt upp, på plussidan. Visst saknar jag solen, värmen och det naturliga att vara utomhus... men jag vet  att regnet behövs, och ja... det är lite gott att få en del inomhussaker gjorda också. Har bara varit ute och "luktat" på vår-regns-doften ännu, jag ska ge  mig ut på en regn-promenad, om en stund.

Vårregn, det ger så härliga dofter.

Igår var en superrolig dag. Jag har tre svägerskor. Alla är födda inom en tidsrymd av tre månader, 1962-63. En av svägerskorna har jag tyvärr ingen relation med.... men de andra två, nästan tio år yngre än jag, är det alltid kul att träffa och att åka på olika evenemang och utflykter, tillsammans med. 

Igår blev det träff och utflykt med båda svägerskorna. De hade fyllt sextio, med två dagars mellanrum, i början av februari. Det där med prylpresenter, det har vi lämnat, alla har vad de behöver och lite till. Så det brukar bli en blomma och en aktivitet, som blir presenten. Makens syster och hennes man blev bjudna på den berömda "limmared-snitseln" för en månad sedan. Min brors fru... och min bror... ville hellre bli bjudna på lunch på Hofsnäs Herrgård, en vacker vårdag.

Egentligen hade vi bestämt dagen idag, söndag, men svägerskan undrade om vi kunde byta till lördagen istället. Med tanke på det aviserade väderomslaget.'

Absolut rätt tänkt. Nu var det ju mängder av andra vårfirare som tänkt samma sak. Men det funkade bra ändå, vi fick bord utomhus, och trots att det var fullt på alla utomhusplatser... och en del inomhus... så fick vi maten inom en halvtimme. Inga problem att vänta en stund, det finns ju mycket att prata om ....

Efter god lunch, så var det dags för en promenad på en av vandringslederna  på Hofs-näset. Breda stigar som går längs sjön ( Åsunden) i princip hela tiden. Först på ena sidan näset, och sen tillbaka på andra sidan.

Ekorna var redo för uthyrning. En modig, ej flytväst försedd familj, som sannolikt firat Eid i fredags,  gav sig ut på det blåa vattnet.

Ett ungt par hade gett sig ut på udden, med den vackra utsikten mot Torpa stenhus.

Vitsipporna tokblommade, med sina kronblad alldeles vidöppna, i hagarna som hör till den gamla herrgården. ( Numera ägs området av Borås kommun, trots att det ligger inom Tranemo kommuns gränser)

Vi promenerade i tämligen lugnt tempo, för att kunna njuta av den gudomligt vackra naturen. 

Det blev den mellanlånga rundan, som blev vald. Tre kilometer är "ko-rundan", medan "skalbaggsrundan" mäter ca 5 km.

En padda var också ute på  promenad på den sjönära stigen.

På östra sidan av näset går stigen alldeles vid sjön. Här finns inte alls samma vitsippsprakt, som på motsatta sidan.

Hofsnäs och dess omgivningar passar för många former av uteliv. Här var det femårsfest på gång.

Torpa Stenhus har inte öppnat för säsongen ännu. Tror att man öppnar såväl slott som restaurang i samband med första maj -helgen. Stenhuset, slottet där Gustav Vasa hämtade sin tredje fru, Katarina Stenbock, ligger fyra km från Hofsnäs. Vägen mellan kommunens bästa utflyktsmål går på en slingrig väg genom hagmark. Så vackert med alla vitsippor  längs vägen. 

Nära Torpa finns ett område, där det också växer en massa blåsippor.

Kanske var det sista "blåsippsfrossan" för denna vår.

De har så kort blomningstid, de vackra blå sipporna.

Vilket syns tydligt på bilden här under. Flera blommor har tappat sina kronblad....

En fin och trivsam lunch/eftermiddag tillsammans med bror och svägerska. 

Hem och byta om, samt att njuta av solen på altanen, för en kort stund.

På seneftermiddagen, så var det dags för en tur till Borås, tillsammans med makens syster och henne man. Som f.ö. har samma namn som min bror. Roger. Finns det någon som döper sina barn till det namnet numera? På 50-60-tal, så var det populärt... så det dröjer nog några decennier innan det börjar användas på små barn, igen.

Ett gästspel från Göteborgs stadsteater skulle framföras på stadsteatern i Borås. Det hade svägerskan  snappat upp i någon tidning. Så det var så sent som i torsdags, som hon undrade om vi ville åka med. Och det ville vi. Föreställningen handlade om Beatles, fakta och massor av musik. Pepperland kallar sig de duktiga musikerna, när de tillsammans framför  delar av Beatles´ låtskatt. De framför låtarna så likt ursprungsmusiken, som möjligt. Vilket de lyckas jättebra med.

En riktigt bra föreställning. Enda negativa kritiken var att de hade med en tjej, som kom in och smålarvade sig lite då och så. Hon sjöng dessutom några låtar, och det gjorde hon utan att ha speciellt bra röst. Men sammantaget var det en riktigt härlig  kväll, som avslutades med en hämtpizza hemma hos svägerskans och svågerns dotter med sambo. Kul att se deras relativt nya lägenhet, i ett helt nyuppfört hus.

Lite seg är allt tanten idag. Det har varit ett par otroligt fullspäckade, men härliga och superroliga veckor. Lite lugnare kan det nog bli i veckan som kommer, då det iaf bara är en aktivitet inplanerad per dag. Nu är det dags att trotsa regnet och dofta på våren.

Finnekumla...

 ... och Finnekumla och Uddetorp. Dagens program så här långt.

Hämtade upp bror och svägerska i Finnekumla by, min barndomsby i Rångedala. 

Brunch på, ett för C-E och mej, nytt ställe var inplanerat. Sedan länge. Nu blev det av. 

Vi skulle till Uddetorp säteri, utanför Borgstena. Där serveras brunch varannan söndag under vår och höst. Under en stor del av året är det öppet för fika eller lättlunch under helgerna.

Brunchen var supergod, av allra högsta kvalitet. Mycket grönt i olika anrättningar, lax, pate, engelsk frukost på svenskt sätt, ost, frukt, bröd samt kaffe och kakor. Verkligen något att återvända till.

Tog en bild på fikabrödsdisken! Också något att återvända till för att få smaka på någon godsak..

Brunchen var klart prisvärd dessutom! 

Mycket folk gick det in i den till restaurang ombyggda ladugården. Men det var aldrig trångt runt bufféborden.

En stor damm fanns i anslutning till säteriet. Runt dammen fanns en gångväg. Gott med lite frisk luft, efter mycket god mat.

Vägen hem till barndomshemmet, Rogers och Annkis fina hus, går genom blåsippshagarna. 

Naturligtvis bad den sipp-besatta tanten att bli avsläppt, och att få promenera den sista kilometern "hem".

Annki gjorde mig sällskap.

Blåsippor har lite olika färg och lite olika form på kronbladen. 

Här fanns en del riktigt ljusblå plantor. 

Andra var mer lilafärgade och hade fler och mer avlånga kronblad.

Riktigt ljusa blåsippor. I mängd. Det fanns en del vitsippor också, men inte uppblandade med de blå.

Kolla vilken fin lila färg!

Tack  för i år....? Kanske det blev ett avsked från den blåsippsrikedom vi sett i veckan.  

Tack och hej, ses snart igen, sa vi till bror och svägerska.

Fyra-fem mil från min barndoms Finnekumla, finns det en stor by med samma namn. En by med egen kyrka, och som sannolikt haft egen skola och affär tidigare. 

I Finnekumla finns det gulsippor.

Lika bra att få frossa lite i sådana också. 

Nog för att jag skulle kunna frossa  sippor dagligen, ännu i flera veckor, MEN nu tror jag att jag får nöja mig med vitsipporna här hemma vid. 

Gulsippan är väldigt lik sin vita kusin....och min favorit, det är och förblir den blåa sippan.

Besatt

 

Som jag skrev på Instagram/Facebookkontona: "Inser att jag är besatt av sippor".

Det är tredje gången den här veckan som jag lägger upp sipp-bilder på sociala medier.  Kan bara inte låta bli, är helt betagen av de, i det närmaste, marktäckande  sipporna.

Idag har det varit en stor dag i vårt närområde. Gölingstoprs marknad. En vår och höst-marknad som har anor tillbaka till 1700-talet, och som under årens lopp bara varit inställd vid två tillfällen, ända tills för två år sedan. Pandemin har gjort att det blivit ytterligare fyra inställda marknadstillfällen. Idag var det dags igen.

Jag gillar vare sig marknadsutbudet eller den trängsel som hör en välbesökt marknad till. Så jag åkte till sipp-backarna i Månstad i stället. 

Ett utmärkt val. Alldeles ensam var jag i det stora området, där marken lyste i blått och vitt.

Där strosade jag alldeles ensam, tog en massa bilder med mobilkameran, satte mig på en sten mitt bland alla blommor och bara tittade, luktade och njöt.

Funderade över min besatthet vad det gäller sippor, och kom fram till att det är något som jag har med mej från barndomen.

Så snart snön var borta på våren, så ville jag gå nerför den branta backen, ner till det närmaste blåsippsstället.

-Akta dej för det bottenlösa kärret, förmanade mamma. 

Det gjorde jag....

Egentligen fattar jag inte hur mor vågade släppa iväg en fem-sexåring på egen hand till det ( tror jag) bottenlösa kärret. Men det fanns lite torrmark precis där blåsipporna växte, och där klängde jag mig fast. Hittade blåsippsblad och i det närmaste våldförde mig på de allra första ulliga knopparna. Bröt av någon outvecklad knopp och skyndande glädjefull uppför backen för att visa mitt fynd.

- Du måste vänta tills de blommar, sa mor. Det kunde jag inte!  Det blev dagliga besök i blåsippsbacken, och så småningom kunde jag komma hem med en utslagen blomma. Den fick plats i en äggkopp... och tappade snabbt sina kronblad, där inne i stugvärmen.

Blåsippor, dem är det inte mycket idé att plocka. De "fallnar" nästan direkt.

Blåsippor ska avnjutas på plats. 

Vitsipporna blommar oftast någon vecka senare än blåsipporna. Dessutom är de mycket mera vanliga, och mycket mera tacksamma att plocka en bukett utav.

Vitsipporna vid barndomshemmet, de växte i den branta backen bakom ladugården. Vid en alldeles speciell sten, där solen låg på, brukade de första vitsipporna slå ut. 

Men även dessa blev skövlade av lilla Anna-Lena, medan de var i tidig knopp.  

Jag kan fortfarande förnimma den jublande känslan av att hitta den första blåsippan som visade lite blåa kronblad eller den första rangliga vitsippan med sin gulgröna slutna knopp.

Några gulsippor har jag inte fått njuta av i år. De är inte vanliga i vårt område, men det finns några bestånd. Kanske kan bli en tur dit under de närmaste dagarna. 

Köpte plantor av tovsippa, då jag besökte en handelsträdgård i veckan. Ska bli intressant att se om det blir några blommor i år.   Annars får jag vara nöjd med de senare dagarnas sipp-frosseri.

 Förhoppningsvis blir det ytterligare ett "sipp-bad" i morgon. Då ska jag till barndomens trakter. Aktar mig nog för det bottenlösa kärret, och uppsöker de blåsippshagar som jag, mamma och mormor brukade söndagspromenera till, flera gånger varje vår.

Visningsvärt

 Har man inte så mycket att skriva om, så kan man ju alltid visa några bilder, som man tycker är speciellt visningsvärda.

-Vilka konstiga fåglar, sa maken. Det var igår morse. Jag låg kvar i sängen och drog mig, och var glad över att min arbetsdag börjar vid tiotiden.

Men nu fick jag bråttom upp. Konstiga fåglar, det är bättre upphopparfjäder än den ettrigaste väckarklocka.

Det tog en stund innan fåglarna kom så nära, att man klart kunde  se den vackra teckningen och de lysande gula och röda färgerna.

Visst var det en steglits. Eller rättare sagt fyra stycken. 

Vi har haft besök av enstaka steglitser tidigare. Kommer inte ihåg att fågeln är så liten. Erinrar mig den mer i traststorlek än som en art av den relativt småvuxna familjen finkar. 

Men se, så fel jag hade. Steglits och koltrast samsades gott och kalasade på de frön av olika slag. som numera befinner sig mer på marken än på fågelbordet

Skyndande mig att ta några bilder.  

Snart var det tomt under fågelbordet igen. Den lilla steglitsflocken hade fått ny energi och flugit vidare mot lämpliga häckningsplatser.

Koltrasten, han stannar troget kvar och förgyller vårmorgnar och vårkvällar med sin skönsång.

Dags för gårdagens musiklektioner. Mellan sportlov och påsklov, så är det instrumentspel som står på schemat. Femton ukulele finns det i rektorsområdet. Lånade med mig svärsonens instrument från "mormorstisdagen". Och se, där fanns det en ukulele till var och en av de sexton eleverna. 

Igår spelade vi bara med två ackord. Förhoppningsvis kan någon finmotoriskt välutvecklad elev byta till tre eller fyra ackord nästa vecka.

Ville gärna ta en bild på hela klassen, då alla håller i var sitt färggrant instrument.  Men så var det det där med GDPR!

- Vi håller upp ukulelen för ansiktet, sa någon smart elev. Då syns vi inte....

Jag gillar att balansera på kanten till det milt "otillåtna", sånt som inte är farligt för någon, bara (enligt mej) dumheter från dem som har makten att bestämma. Jag tror egentligen inte att den här bilden är tillåten att visa enligt GDPR. MEN är det någon som förfasar sig över "felsteget", så är det mer "fel" på den "talibanen" än på mitt och elevernas sätt att komma runt GDPR.påhänget!

Har dessutom fått positiv respons av såväl lärarkollegor som rektorn!

Idag har jag också varit i skolan några timmar. 

Det är dags att skicka in första bidraget till årets retorikmatch. Ett tal på en minut, där eleverna berättar varför de borde vara med bland de tolv bidrag som går vidare till höstens retorikmatcher i radio ioch tv. Eftersom det gått så bra för de senaste årens sexor, så var de här femmorna supertaggade på att komma igång. Ett bidrag som blev okejat av sexorna och deras lärare, är nu klart. Det skulle vara kul att åtminstone gå vidare till nästa uttagningsomgång.

Tog mej över smålandsgränsen , till närbelägna Hestra, efter avslutad fredagsskoldag.  Ett antal olika blommor kom med hem. Första uteplantering gjord! Man blir vårglad av lite blommor på trappan.  

En eftermiddagspromenad till "Karlas hage", visade att nu är det vår. Tre utslagna blåsippor stod där och väntade på mig.

En av de tre visade på att sannolikt gör ont då knoppar brister, i alla fall om det går för fort. Att sedan frosten gjort det extra kallt om kronbladen nattetid, det har inte gjort livet bättre för den lilla blomman.

Jag blev i alla fall glad, om än något berörd, av att se den  "kantstötta"  blomman. Och tycker att den, trots sina skavanker, är både glädjegörande och visningsvärd.

Lovutflykt

 Idag har jag påsklov! Kan det vara min sista påsklovsdag... eller ska det bli en sådan nästa år också. Det står skrivet i stjärnorna - eller kanske i kommunens ekonomi....

Föreslog för maken att vi kunde fira lovet med en promenad runt Ösjön, och sedan en lunch på Glasets hus.

Fågelvägen så är det mindre än en mil till sjön,   några kilometer mer med bil. 

Ändå en utflykt så god som någon. 

 Vi har gått runt sjön några gånger tidigare, fast enbart i samband med att vi letat geocacher. De geocachande limmaredskillarna har varit duktiga på att lägga ut sådana i närheten av sitt samhälle.

Har tyckt att rundan varit ganska lång tidigare. Det känns så när man stannar och tittar efter gömda burkar gång efter annan. Det tar sin tid, och det tar energi.

Idag mätte jag upp vägen. Nästan exakt fyra kilometer. Kändes förstås inte alls långt, nu när vi gick utan att stanna.

Det fanns en geocache längs vägen, som hade kommit till sedan vi gick här sist. Den kunde vi ju leta upp, tänkte jag. Det var en arbetad gömma. 

Kollade i geocachingappen och såg att det fanns några cacher till en bit bort. En till kunde vi leta upp. Den har en mera vanlig cachedesign. En gammal medicinburk ( eller petrör) upphängd i ett träd.

Under ett antal år så var jag väldigt nördig på geocacher. Det var det roligaste jag visste att åka iväg, gärna gå en runda, och leta upp de gömda burkarna. På senare år har intresset avtagit avsevärt. 

Men någon geocachingletarutflykt ska det nog kunna bli, nu när ljuset kommit tillbaka och när det blir lite varmare i luften.

Stekt fläsk, löksås och potatisgratäng ( !) kostade inget alls på Glasets hus i Limmared. 

Vi har flera presentkort lunch i huset. Dels har jag fått i "tackpresent" under åren och dels har vi vunnit en del på quizet, som brukade hållas i huset varje månad, då när allt var normalt,

Kändes tryggt och bra att plocka  från buffébordet  och sedan placera sig vid ett av de gest placerade borden. Lite folk kom och gick, men det var stora avstånd i de rymliga lokalerna. 

Maten var jättegod, och kan man tänka sig; krämig rosmarinkryddad potatisgratäng passade utmärkt till det gudomligt goda fläsket. 

Några kilometer från samhället finns det ett område där det brukar vara blått med blåsippor. Så även denna dag, även om det fortfarande är en hel del som står i knopp. Om några veckor dominerar vitsipporna, men blåsipporna kommer fortfarande att finnas kvar, Då är där som allra vackrast.

En bonde körde ut gödsel, så det fanns inte en chans att känna den speciella blåsippsdoften, inte ens då jag gick ner på knä.

Men vi kan återkomma, för sipp-säsongen har bara börjat.

Allra helst vill jag åka till min barndoms blåsippsbackar i Rångedala och dofta. Förhoppningsvis kan vi få till det nästa helg.