Rad ett, plats ett

 Det finns en del stunder som är så där riktigt härliga, nästan magiska. Och då undantar jag allt som har med familj och vänner att göra.

En vårpromenad i solsken, då fåglarna yrvaket kvittrar i alla tonarter.

Känslan att befinna sig i ett hav av vår och försommarblommor. blåsippor, vitsippor, liljekonvanlj, midsommarblomster...

Simma i mjukt vatten i en uppvärmd insjö

Läsa en fängslande bok på stranden, men vattenskvalp i bakgrunden. Eller i skuggan under äppelträdet, då lufttemperaturen ligger på 25+.

Se världen förvandlas av rimfrost eller gyllene höstlöv.

Uppleva en helt ny plats, och nästan tappa andan av de vackra vyer som man får se.

Men allra, allra bäst... på plats nummer ett, det är att få bänka sig framför en stor scen och höra den stora orkestern slå an inledningstonerna till en musikal. Magiskt! Och magin den fortsätter i flera timmar framöver, Musik och sång av hög klass, dans, rörelse, färger, teknik och en handling, ja, helt enkelt teater. 

Igår var det dags för denna helt fantastiska upplevelse igen. Födelsedagspresent från Värnamofamiljen, Med dottern som sällskap. Musikalen Wicked på Göteborgsoperan.

Jag har sett musikalen i London för mer än tio år sedan. Dottern hade gjort detsamma. Kommer inte ihåg handlingen, men minns den som en av alla bra musikalupplevelser som jag haft i den brittiska huvudstaden.  Kul att se den på svenska. 

Wicked har sitt ursprung från "Trollkarlen från Oz" och berättar om händelser som gjorde den Glinda till den "goda häxan" och Elphaba till "den onda". Berättelsen utspelas i landet Oz. Trollkarlen visar sig f.ö. vara pappa till Elphaba, den gröna häxan.

Det blåste ordentligt i Sveriges andra stad i går. Vita gäss syntes på Göta älv, alldeles utanför Operan. Johanna parkerade, i vanlig ordning, sin bil i Limmared och så var det gamlingen som körde in i storstaden. Alltid lika spännande att se om man lyckas ta sig till parkeringen närmast Operan.  Det känns som om man hållit på med vägbyggen däromkring i tio års tid. 

Vi lyckades även denna gång. Det fanns gott om svindyra, men lättillgängliga p-platser. Nordstan ligger ett stenkast bort, och där bjöd Johanna på lunch på en av alla restaurangerna i köpcentret.  Visst blev det en liten runda bland alla butiker också. Jag upphör aldrig att förvånas över hur så många butiker kan överleva. En del är alldeles tomma på kunder. Gissar att hyran är saftig... och personal kostar.... Ekvationen går inte ihop för mej...

Vi hade skilda platser på Operan. Johanna överlät den bästa till mej. Den på rad 1, plats 1. Hon satt på rad fyra, ganska rakt bakom mej. 

Blir alltid lika fascinerad av alla otroligt duktiga musiker, som finns där nere i "diket".  Jag har nämnt det många gånger tidigare; Duktiga musiker borde få betydligt mer uppmärksamhet. De gör ett minst lika stort arbete som sångare och dansare.

Alldeles nedanför min plats fanns denne man. Percussion-killen. Han hade ett sjå att förflytta sig mellan alla sina instrument, xylofon, marimba, vibrafon samt ett antal skrammel och slaginstrument. 

Försökte zooma in hans noter på marimban... men det blev inte så bra. Tänker att det är svårt att veta när man ska komma in, speciellt som han stod med ryggen åt dirigenten ibland. Men han hade koll...

Vände mig om och tog in hela salongen med sina tre balkonger. Har suttit på den översta någon gång. Det är högt!

Det var fotoförbud under föreställningen. Vilket jag absolut förstår. Hade dock gärna tagit en bild på slutscenen i första akten, då Elphaba, med sin rykande kvast "flög" upp i hålet i taket.  Att hon bara vågade hänga där , så högt över publiken.  Jag hade absolut andan i halsen. 

När det blev paus, så stod en rejäl fika uppdukad till oss. Laxmacka och morotskaka. Visst gick det ner, smakade supergott... även om hälften hade varit nog.  

Och utanför de stora fönstren var det fortfarande ljust, trots att klockan var mer än halv fem. Härligt!

Vid applådtacket var det ok med foton. Gott så! 

En superbra föreställning, med lysande musikalartister och musiker. Bra musik, handling med budskap. Fartfyllt! Mycket som hände på scenen, såväl med scenografi som med dans och sång. Scenen. vridscen samt scengolv, som kan lyftas och sänkas, både uppifrån och nerifrån gör att scenografin snabbt kan förändras.

Helt otroligt att få stornjuta i mer än tre timmar. Bästa presenten jag kunde få!

Sen var det det där med att ta sig ut från centrala Göteborg. Har varit betydligt värre än att at sig in, under de senaste åren. Speciellt i mörker, då det är svårt att veta var man befinner sig. Kändes lite lättare, lite mindre kringelikrokar, än då vi körde senast, i november. 

En toppendag blev det! Tack för den Johanna !

Omställning

 

Ställde om väckarklockan på nattduksbordet i går kväll. Gott att ha rätt tid, då man vaknar på morgonen. Inbillar mej att tidsomställningnen ska gå lättare på det sättet.  Armbandsklockan/aktivitetsklockan och mobilen, de ställer om sig själva. Det är tacksamt.  

 Gillar inte alls sommartid... iaf inte under de första veckorna. Nu är det bara ett par dagar denna vecka som jag har morgontid att passa, men jag inbillar mig att de gångerna kommer att kännas lite extra motiga. Efter påsk, så har man vant sig. Men ändå, jag levde i tjugosex somrar utan tidsomställningar, mina föräldrar var bönder och beroende av ljus och värme. Normaltiden funkade  bra för oss alla!

Omställningen till en normal-lugn tillvaro kan nog också ta någon vecka. Denna vecka har varit heltokig i allt som varit inplanerat. Varje dag har haft en, två eller tre inbokade "events".  Tittar i kalendern hur det ser ut nästa vecka.... braa mormorstisdag ( utan något extra på kvällen) och en extra läng arbetstorsdag inbokade. Jag får se till att hitta på lite mer saker att göra, annars lär jag väl klättra på väggarna....

Hade eventuellt tänkt äta brunch ihop med bror och svägerska på en helgöppen restaurang/cafe utanför Borås idag. När svägerskan fick höra om veckans aktiviteter, så sa hon bestämt ifrån. Vi skjuter upp brunch-besöket två veckor. Det får väl vara nog någon gång för en tant på 68.  Det var nog bra, för jag känner mig lite småtrött idag.... MEN det hade funkat.... Nu är det kul att ha något att se fram emot....

Funderar på hur toppolitiker orkar med sina åtaganden. När man är i 40-årsåldern och ett tag uppåt i åren, så funkar det kanske, men en "gamling" som Biden.... hur tusan orkar han fara och flänga land och kontinenter runt?  Tycker att även att vår utmärkta femtiofemåriga statsminister borde känna sig sliten ibland..... liksom hennes gravt medelålders föregångare....

Igår, lördag, var vi i Göteborg, Johanna (äldsta dottern) och jag. Kul med en mamma-dotter -utflykt.

Vi träffades i Limmared och åkte tillsammans den drygt timslånga resan till vår närmsta storstad.

Eftersom vi skulle gå på Operan på eftermiddagen, så parkerade jag bilen alldeles nära den stora byggnaden. Dyraste parkeringasavgiften som jag någonsin betalt! 204 kr för att hyra en yta mark från 10.30 till 18.15! 

Man får betala för bekvämligheten att ha nära till bilen, då man snabbt vill åka hemåt.

Blev glatt öevraskad över att det äntligen var de gamla vanliga körvägarna som gällde, in och ut från stadskärnan. Under tidigare besök, ett par stycken före pandemin, snurrade jag runt, runt utan att komma framåt. det var så mycket vägbyggen som stoppade upp.

Insåg att vi ville vara ute i det fina vädret, så mycket som möjligt, så vi tog en fin promenad till den gamla stadsdelen Haga.

Vackra blommor att njuta av längs vägen, krokus som täckte hela kyrkbacken vid Hagakyrkan och tokblommande vårlök i en stor del av Kungsparken, längs "Allén"

Och så "gofika"... jag har svårt  för det ordet... för det är ju inte alltid s.k. gofika är så god... Men på anrika Husaren... med världens största kanelbullar (?), Hagabullen, som största attraktion, så var det verkligen gofika. Citronbiskvin, bakad i långpanna, smakade himmelskt.

Dagens egentliga mål, det var att se Håkan Hellström-musikalen  " Kärlek skonar ingen", på Göteborgsoperan. 

En tre timmar lång föreställning, med  bortåt femtio personer i ensemblen.

Nu är jag ingen expert på Hellströmslåtar.  Han har gjort många fina texter, men jag har lite svårt för hans röst. Nu var det andra som framförde hans låtar, eller ... ja, mest delar av dem. 

Det var ganska mycket  dialog också, som förde handlingen framåt.

Jag tyckte mycket av det jag såg och hörde från scenen. 

Det är lite olika på olika typer av föreställningar, om man får fota  eller ej, Ofta är det så att det är ok att ta foton under "applådtacket". På Gbg-operan var fotografering av föreställningen helt förbjuden. Nu hade vi platser allra längst fram, så då fick det bli ett foto på orkesterdiket. 

Stor orkester i diket och en sexmanna rockorkester på scenen. Det blev bra tryck ibland. Lite svårt att höra texterna, iaf då den stora kören sjöng, vilket den gjorde ofta. Tur att det  finns textning, även om det betydde att man fick böja nacken ordentligt bakåt, för att se den... 

En härlig dag i Göteborg, blev det. Våren var verkligen närvarande, denna vårljumma lördag. Fullt med folk på uteserveringar. Och mycket folk på stan, som alltid en lördag... speciellt när det är lönehelg.

Nu gäller det att ställa om till lugnare dagar, som sagt. Ikväll blir det årets första "by-promenad". Ett trevligt sätt att träffas... och ett riktigt vårtecken.

Veckan

Halloeweentider. Spöktider. Förgänglighetstider .
Allahelgonatider, minnestider, tacksamhetstider.
Jag föredrar det senare.
Tycker extremt illa om halloween-traditionen.
Har inget med Sverige att göra.
En gammal irländsk högtid, som till viss mån likar allahelgona, men med ett stort mått av övernaturlighetstro.
Så blev det amerikaniserat, och kom över Storbritannien, i amerikanskt skick till oss.
Jag ogillar verkligen spökklädda, skelettprydda, blodig-gjorda barn.
Nej, nej, nej- finns inget positivt med amerikanska halloween-traditioner, enligt mig.
Man tycker olika. Det får man göra, förstås.

Är dålig på minneshögtiden också. Har inte besökt någon kyrkogård under helgen.
Kan bero på att det är sex mil till den kyrkogård, där mina förfäders  kvarlevor finns.
Känner tyvärr ingen samhörighet med den kyrkogård där min urna ska grävas ner.
Kände mest trötthet denna lördagskväll.

Men det är bättre idag.
Tog en långpromenad efter det att planeringen av nästa område i no ( el och magetism) var gjord.
Mår bra av att jobba med skola. Mår bra av att gå ut och gå.
Ger positiv energi.
Funderade igenom veckan som gick.
Tog bilder som jag själv gillar...
Förgänglighetsbilder kan också vara vackra....

Tantträffen gick av stapeln, kvällen efter förra blogginlägget.
Trevligt? Jodå! Javisst!
För många runt ett bord bara. Tolv tanter... en del fortfarande tjejer.
Blev inte möjlighet att prata med alla.  Man borde ha ett roterande system vid sådana sammankomster...
Sen finns det en som inte pratar med mig.... Gör mig så ledsen.... fast jag inte borde bry mig.

Två fina dagar i Malmö, lördag- söndag, med de båda "stora" barnbarnen.
Även vädret var helt otroligt fint, där nere i södra Sverige. Soligt, varmt och gott.....
Tid för både utevistelse, bus inomhus och bokläsning med morfar...

Måndag var det studiedag. En enda dag behövde jag jobba under veckan. Inte allt för betungande att lyssna på föreläsning och att gruppdiskutera med kollegorna.
Höll inte med föreläsaren i allt. Naturligtvis vinklas det utifrån vad man vill ha fram.
I detta fall att våra skolbarn har så mycket olikheter och måste bemötas på så många olika sätt.
Ja, barn med olika funktionshinder behöver man ta speciell hänsyn till förstås, man måste skapa relationer med olika barn på olika sätt, men man måste också kunna ställa krav.
Jag känner mig som expert, jag har faktiskt 44 år i yrket.
Nu är föreläsaren i nästan samma ålder, också expert, men har jobbat med de barn som har diagnoser, som specialpedagog och på BUP.
Så vi ser på eleverna från två olika håll.....

Tisdag- mormorsdag i vanlig ordning.
Mormorstisdagarna går in i varann, det är ofta tisdag.
Barnpasserska och hushållerska, så att "frun i huset" kan ägna sig åt sina hästar .... och även umgås en del med sina föräldrar.
Ja, det är en rolig dag... men man blir trött av den.

Onsdag: Begravning.
Vaktmästaren på min gamla skola, en god vän till oss alla som jobbade på skolan på den tiden, hade hastigt lämnat jordelivet.
Det var många som ville visa en sista uppskattning för honom, Kyrkan i Dalstorp var i det närmaste fullsatt.
En vacker begravning, och ett berörande avsked.
Det kändes som om en stor del av mitt liv passerade revy där i kyrkan. Så många bekanta ansikten, åldrade men ändå lätt igenkända.  Bekantskaper från tjugofem års lärarliv och från den nästan decennielånga perioden i Dalstorpsrevyn....

Torsdagens promenad ( ja, det har blivit en ordentlig promenad alla dagar- aktivitetsklockan är nöjd) gick till Kroken. Pratade en stund med Anders och var inne hos Karla en liten stund.

På eftermiddagen kom Johanna, Konrad och grannen deras i Ulås, Maria.
Konrad stannade hos morfar, medan vi andra begav oss till Göteborg.
Hade lite ångest för att köra ända till Operan. Tidigare har det varit lätt att hitta till Lilla Bommen, men med förra årets besvärliga resa i gott minne, så kändes det lite oroligt.  Förra året missade jag den nya avfarten och hamnade i tunneln under stan.  Vände när vi kom ut ur tunneln, någonstans i trakten av Masthugget och hittade sedan rätt väg.
Vägen ut var desto mer besvärlig, det var många kringelikrokar och många rondeller innan vi kom ut på riksväg 40 igen.

Hade kollat kartan ordentligt inför torsdagens resa, hade koll på vilken rondell jag skulle svänga av i.
Men icke, det var avstängt en bra bit innan den rondellen, så vi hamnade fel den här gången också.
Tack vare Marias gps-ledning, kunde vi ta oss till Operan på öppna vägar.
Puh! Jobbigt!

Musikalen "Oliver" var jättebra. Så många duktiga barn -ungdomar i många av rollerna.
Skönt med en historia som fick ett lyckligt slut.... till skillnad mot förra årets föreställning " Ringaren i Notre Dame".

Att köra från Operan till riksväg 40, det var betydligt enklare denna gång.  Nästan raka - gamla vanliga vägen....

Roligt att komma ut och se på god underhållning....borde man göra oftare.... fast ... på lördag är det ju dags igen.... "Spelman på taket" på Spira i Jönköping.

Konrad stannade hos morfar och mormor under fredagen.
Det blev besök på den helt otroligt fina lekplatsen i Limmared. Jistanes, vilket bygge! Där finns saker att göra för alla från tvåårsåldern ända upp i tonåren.
Fika på Glasets Hus, besök i Pers maskinhall... ja, det är roligt att ha barnbarnsbesök.

Ulåsdag, med återförande av "stora" pojken hem till mamma och lillebror, stod på lördagens agenda. Pappan jobbade, så barnpassning togs tacksamt emot av mamman.

Blev extremt trött. Det hade varit en jobbig vecka för en tant som inte är ung längre.

12 timmars sömn i det närmaste. Länge sedan sist. Men behövdes tydligen.
Skolarbete och långpromenad med kameran i fickan. Det är energigivande.

Tror att det kan vara sju veckor kvar till jul. Lite naggade i kanten av olika före-jul-aktiviteter.
Beredd att ta mig an de sista veckorna före sista jullovet, det känner jag mig. Trots tröttheten igår. så känner jag mig rätt så utvilad och jobbtaggad.