På utflykt till solen

 

Idag blev det en tur till barndomens stenar. Där sken solen och naturen var täckt av rimfrost. Vi hade lite sol genom tunna moln, här hemma också.

 Jag kände mig klart uppiggad av att åka genom ett landskap som var solbelyst.Vi hade ett ärende till bror och svägerska och kunde utföra det, samt få en pratstund med svägerskan, då hon jobbar hemifrån på måndagar. 

Naturligtvis blev det en promenad längs "rundan runt", den som jag ofta gick med mamma och mormor då jag var barn. Då var den förstås bara tillgänglig på sommaren. På sextiotalet var det riktiga vintrar och en tredjedel av rundan var snötäckt.

Visst blir man extra glad av en promenad i solsken och längs vägar där barndomsminnen poppar upp ett efter  ett.

Ett skäl att åka till Rångedala, var att  besöka deras otroligt fina handelsträdgård. Nu var jag inte ute efter en julgrupp, utan ville ha ytterligare några amaryllis. De jag köpte för en månad sedan, det är överblommade.

Köpte också lite blommor till köksfönstren. 

Det är så härligt att gå omkring bland alla blommorna och bara njuta av färger och dofter. 

Dags för lunch. Halv två var vi på plats på Räven och Rönnbären i Dalsjöfors. Biff Lindström var slut, men fiskgratäng gick ju lika bra. Tyvärr var den lite väl "vitpepprad"   Men mätta blev vi.

Solen stod ganska lågt, då vi åkte hemåt. Men på öppna platser och över de sjöar som vi passerade, så sken solen frikostigt.

Vi såg dimbanken på håll. När vi kom in i vår egen kommun, Tranemo kommun, körde vi in i den gråa väggen igen. Dimman låg tätare än igår.

En sådan tur att vi fick till en utflykt till solen! 

Snålt

 

Sol över hela Sverige idag! Så stod det i en av Aftonbladets huvudrubriker i morse. Ett hoppfullt löfte som inte kunde hållas...

Det har varit extremt snålt med sol idag. Liksom under de allra flesta dagar i december. Ingen sol alls helt enkelt.

Fast... Igår så såg jag den.  Solen. En skymt på fem sekunder. 

Idag har dimman legat tät över oss. Bra fotoväder. Gillar bilder tagna i dimma.

Hörde på nyheterna idag att svenska folket samlat in mer än sju miljarder under året, i olika insamlingar. Varvid jag insåg hur jädrans snål jag blivit. Förr hände det lite då och då att jag skickade iväg någon hundralapp till olika insamlingar. Läkare Utan gränser, Frälsningsarméns hjälparbete, Stadsmissionen...ja, till människor som har en besvärlig tillvaro. Hade fadderbarn via Plan under många år. Det åtagandet sa jag upp för några år sedan. Tror att det var då som stålheten satte fart ordentligt.

Ok, jag har två bidrag kvar på autogiro. 100 kr till Unicef, 200 till Cancerfonden.  För några år sedan skänkte jag dubbelt så mycket. Samt skickade iväg en hel del bidrag när "tiggarbreven" kom. Idag slänger jag dem oöppnade!  Visst skäms jag över min snålhet. Tyvärr räcker det inte att skämmas. Ändring måste komma till stånd .. och den ändringen tror jag inte så mycket på.

Jag är rätt snål mot mej själv också. Det svider i snåltarmen, om något man vill ha, eller t.o.m behöver, är för dyrt. Att gå ut och äta och betala kvällspriser för maten, det är i princip inte att tänka på...

Det enda jag inte är snål mot, det är barnbarnen. Önskar de sig något, så får det kosta ( nästan) vad som helst.

Heltokigt! Eller kanske bra...

Det har varit riktigt snålt med dagsljus under lång tid. Men nu har det vänt! Nu går vi mot ljusare tider. Även om det går långsamt i början! Hoppas att ljuset kan göra mig till en mera öppensinnig och givmild person, så att jag kan känna att jag är del av den stora massa som bryr sig om människor som är i behov av hjälp.

Bilderna är från dagens promenadrunda.

Tokigt

https://youtu.be/WRw5m04JC88

- Välkomna till kyrkan. Det är inte tillåtet att fota eller filma! 

Jag blir tokig på dessa förbud! Visst vill man ha både foto och film när ens barn, för dagen extra fint klädda, framträder i kyrkan. Jag vet, det finns skäl att inte lägga ut bild och film på sociala medier. MEN man måste väl för tusen gubbar visa att man litar på folk, och be dem att absolut inte lägga ut något i det offentliga rummet.

Två sånger sjöngs av både barn och vuxna. Dem dokumenterade jag på följande sätt. 

https://youtu.be/ZHXiNiBwms8

Tror att det var någon ung kollega som inte gillade att jag tog upp mobilen överhuvudtaget. Men det struntar jag i.

Bredvid mig i kyrkbänken satt en kille vars syster jag hade i klassen på den gamla goda tiden. - Min syrra är med på You Tube från sina skolavslutningar, sa han. Det är kul att se på. 

Tokigt är det att man inte ens kan filma för eget bruk. För egen del, så tycker jag att det är rätt tokigt att man inte heller kan dela med sig av fina skolavslutningasupplevelser nu för tiden. Det finns skäl att låta bli om man har elever med skyddad identitet. Men att tramsiga föräldrar är "rädda" för att deras barn, ingående i en grupp, ska synas på sociala medier, det tycker jag är helknäppt.. Och att det dessutom är de som "bestämmer" över alla andra. 

Det blev en jättefin avslutning. Hade gärna velat dela alla sångframträdanden. Eller iallafall sparat för EGET BRUK.

Det tycks som om den stora majoriteten av skolans  dryga 55 elever är storsångare. Jag får nog fortsätta som musiklärare, så länge jag orkar.... 

Sände också en tanke till skolan där jag jobbade förra året. Där träffas man stadievis i skolans bibliotek och sjunger en julsång som varje klass valt ut, då det är julavslutning. Vet att årets sexor valde "All I want för Christmas is you", Inte den enklaste låten att sjunga i grupp. Dessutom vet jag att väldigt många elever och föräldrar/anhöriga vill ha en högtidlig julavslutning i kyrkan. Men man gjorde en omröstning om man ville gå till kyrkan eller om man ville ha fika + avslutning i skolan, för fem- sex år sedan. Fika och skola vann. Knappt. Eller så var det ett fejkat resultat, då  den informella ledaren inte vill gå till kyrkan.

-  Är det inte dags för ny omröstning, undrade jag förra året. Många elever i min klass vill verkligen gå till kyrkan.

- Nej, bestämt är bestämt! 

Var är demokratin i den skolan?

Jag behöver inte bry mej, jag vet. Men jag retar mig på att någon enda/några få, ska kunna köra över alla andra. 

Tallriset, ersättning för den saknade julgranen, har kommit på plats. Liksom tomtar och juldukar. Kan väl vara ok nu när det är helg, tänker jag. Man hinner njuta av det juliga under några dagar. Om en vecka är ju julen över. 

Är lite seg idag, efter gårdagens stegrika vandring på Liseberg. Vaknade dessutom tidigt. Skolavslutningen var klockan åtta. Skoldagen var slut kl nio.

Hann med en timme på gymmet. Mycket folk där idag. Bekanta. Så det blev en del pratstunder mellan de olika redskapen. Trevligt! Och bra! Hann med en kort promenad i dagsljus också. Samt lite städning av huset, så att tomtarna slapp stå i damm. Sen sa ryggen i från att nu får du stilla dej, gamla tant....

Gjorde det genom att sätta mig framför DATORN...

Liseberg

-Du måste åka Balder, mormor! Det tyckte båda killarna när vi pratade om det traditionella "Jul på Liseberg"- besöket, i tisdags.

Ok! Jag ska! 

Jag sov lite dåligt i natt. Vaknade varannan timme. För det kanske var min sista natt i livet! Jag kanske inte skulle överleva den våldsamma berg och dal-banan. 

Eller, våldsam och våldsam. Kollar man på hur värsting- berg och dalbanan, Valkyria, ser ut, så är väl Balder rena barnleken.

Pulsen gick på högvarv, när jag stod i kön till vagnen. Den äldste av killarna hade dessutom backat ur. Han hade åkt tidigare, så det kändes ju inte helt tryggt att han inte ville åka igen.

Träkonstruktion. Inbyggd bana. Brant uppför. Utplaning. Man lyfte där man satt fastspänd, när det gick utför. Backe upp och backe ner. Samma känsla av att lyfta varje gång det var nedförsbacke. 

Jag överlevde. Med råge. Kan absolut tänka mig en tur igen.

Nä, man ser inte speciellt vacker ut i brant nedförsbacke. Men jag bangade inte ur, trots ( mild) dödsångest..

Det var mycket folk på Liseberg. Visst är det lite mysigt att gå runt bland alla ljusen. Kolla i bodarna. Provsmaka.

Tomten fick förstås besök.  Önskelista lämnades in av Karl-Petter.  Konrad hade ingen lista med. -Tomten finns ju ändå inte, sa han. Iaf inte den typen av tomte. Möjligen en liten gårdstomte...

Killarna åkte tillsammans en del, jag åkte tillsammans med båda killarna och bara med Konrad. Jo, lagom snurrande tingest, på inte allt för hög höjd, det är allt lite kul.

Det är svårt att avbilda vackerheten på det julpyntade Liseberg. För vackert är det, med alla ljusslingor, så vackert och genomtänkt ordnade. Ett imponerande ljusbygge.

Dags att vila den trötta tanten. I morgon är det tidig uppstigning igen. Klockan 08 ska jag vara i kyrkan. Klink-kompa till min "luciakör", som ska framföra tre sånger 

Sen tar vi jullov!

Nöjda elever

 -Är ni nöjda med dagen, frågade jag 4-6orna, innan vi avslutade sista lektionen. Det var de. 

-Det var den bästa lektionen som jag haft, sa en av de lite "röriga" killarna i sexan, en stund tidigare.

Vad gjorde vi?

Jo vi gjorde en undersökning. Av sex sorters julgodis. Eller godis, snarare.  På skoltid. Jag har gjort samma typ av undersökande arbete, flera gånger tidigare. Även då jag jobbade "på riktigt". Jag har fortfarande inte blivit  kickad, eller ens ifrågasatt, för att ha utsatt eleverna för sockerchock.

Så här gick det till:

Vilka kriterier ska vi undersöka? 

Eleverna kom direkt med bra förslag;  Smak, utseende, konsistens, sockerinnehåll, varaktighet i munnen...

Bedömningsskala: 0 -10

Godis att bedöma; Tomteskum, året tomteskum ( apelsin-caramel), toffifee, knäck, ischoklad, Marianne.

De allra flesta grupper, blandade ur åk 4,5, 6, gjorde ett kanonbra jobb. 

Resultatet?

Toffife var knapp segrare, före vanligt tomteskum. Marianne kom på tredje plats. Många gillade  mintkaramellen, men hade också kommentaren att det var ett bra godis för gamla människor.😊

Knäck, köpeknäck, kom klart sist. Smakade papper. Det fanns någon kvar, så jag smakade också. Den var inte god...och dessutom helt "livsfarlig" för ev.plomber i tänderna. Kände att jag undkom med blotta förskräckelsen.....

Jag tyckte att årets tomteskum (fjärde plats)  var nog så god, som den traditionella. 

Kommentarer till varför ischoklad kom så långt  ner som på femte plats, var att den smälte bort i munnen alldeles för snabbt 

Lite sent kom jag på att ta en bild på test-godiset.

Det fanns en del kvar efter det att alla grupper redovisat. Alla 23 elever fick välja ytterligare en godisbit. Två valde knäck!!

Vi sjöng julsånger på musiken. "Last Christmas" var en riktig höjdare. Liksom den gamla barnvisan om de tre pepparkaksgubbarna. Kanske inget man ska sjunga nu för tiden heller...Någon kan bli kränkt. Men faktum kvarstår, pepparkakor är bruna...

Förr, tills för fem-sex år sedan, serverades julbord i skolmatsalen. Med tillhörande julmust. Något som eleverna såg fram emot. Numera är julbordet utbytt mot jullunch, bestående av kalkon, klyftpotatis och div. tillbehör. Samt chokladpudding till efterrätt.. Gott tycker jag. Betydligt bättre än julbordsblandningen. 

Julmust ingår inte längre. Men vi köper in,  med pengar från den skolkassa, dit bl.a. lucia-inkomsten går.

Kan ett glas julmust, en gång om året, glädja barnen, så ska de förstås få det.

Sockerchock idag alltså. Men nöjda barn 

I morgon blir det risgrynsgröt och skinkmacka. Rejäl julmat, tycker jag.

Ny plats

 Tallnäs, det låter som en plats i Dalarna. Är nog så att jag förväxlar med Tällberg. ..

Tallnäs är en stiftsgård, tillhörande Växjö stift ( tror jag). En stor anläggning med många hus. Hotell, läger, konferens, restaurang med daglig lunch, beläget mindre än en mil öster om Skillingaryd. 

Värnamofamiljen bjuder på julbord varje år. Under de senaste åren har vi varit på Toftaholm. Lite väl mycket mat där, tycker jag. Man måste inte ha 15 sorters sill och nästan lika många sorters lax. 

I år var vi då inbjudna till julbord på Tallnäs.

Ett "lagom" julbord. Fyra sorters sill, två sorters lax, sallader, kallskuret, varmrätter. Lutfisk fanns, men vi "slapp" dopp i gryta.

Jag har svårt med blandad mat. Det betyder att jag får hämta många gånger, för jag vill inte att två olika rätter .. inte ens olika sillar... ska blanda ihop sig.

Efter tre hämtningar hade jag smakat på det jag ville. Och med tanke på att det inte var så jättemånga olika rätter, så smakade jag på det mesta.

Efter sill, lax, ägg, lite pastej, lutfisk och Jansson var jag sugen på efterrätt. Det brukar vara så gott med lite grädde efter allt man blandat ihop.

Men det fanns ingen efterrätt!! Snacka om besvikelse. I övrigt har jag inget att klaga på vad det gäller maten. Den var god och vällagad.

Blir mer och mer arg då jag tänker på det! Man kan väl inte servera ett fullt julbord utan efterrätt! Skäms.

Kaffe/te, pepparkakor, skumtomtar och geléhallon  var det som fanns på "gottebordet". Samt en skål med frukt!

Mätt blev man. Lite för mätt! Det behövs ingen mer mat idag. Mer än lite frukt. Kanske lite glögg...

Förresten, det brukar serveras glögg på i samband med julbord...det fanns det inte heller...

Inget viktigt egentligen! Gnälltant! Fast... det där med efterrätten har jag svårt att komma över..😊

Ett fint och trivsamt ställe i övrigt! Fint adventspyntat.

Naturligtvis behövdes frisk luft när vi kom hem. Regn och gråväder. Skymning före solnedgången. Vilken sker på tidigast möjliga tid. Kl 15.20.  Om en vecka vänder det!!!

-Ska du skriva några julkort? undrade C-E. 

Jo hans få äldre släktingar skulle nog uppskatta det. Samt någon av min gamla vänner. Köpte frimärken på hemvägen från Tällnäs. Sju julkort blev skrivna... annat var det förr i tiden... då var det nog ett trettiotal. Nu skickar vi hälsningar via nätet i stället. Enkelt, bra... och billigt!

Luciadag

 Lucia blir jag aldrig trött på. Jag tycker att uppmärksammandet av det italienska helgonet, är det bästa med hela julmånaden. Så mycket ljus i mörkret, så mycket vacker sång och musik. 

Vårt luciafirande har fått mycket beröm. Det finns många otroligt duktiga sångare i fyran och femman. Så inte kan jag lämna skolans musikundervisning ännu....  Jaja, får jag bara vara frisk, så kan jag fortsätta att jobba några lektioner per vecka...

Streamade luciafirande i SVT i eftermiddags. Väldigt stämningsfullt. Mitt under det stämningsfulla ringde telefonen. Det var kollegan, aktiv i grannbyn damklubb, som ringde från deras luciafirande och meddelade att jag vunnit första pris i deras lotteri, ett julbord.

Under många år har jag brukat köpa lotter av kollegan i olika lotterier. Idag hade jag tur! Det är inte mycket som behöver kompletteras till det vi brukar äta på julaftons kväll. Grönkål, lax och västerbottenspaj...

Dagens höjdpunkt var luciakonserten i Värnamo. Anordnad av Kulturskolan, i samverkan med Lions.

Så otroligt bra.Det var närmare 100 barn och ungdomar i kören. En konsert där alla körer, från åk 2 till sista året på gymnasiet sjöng tillsammans. Så mäktigt, så vackert!

Konrad var med för första gången. Han hade full koll på alla tolv låtar som han skulle sjunga. Det är så roligt att jag har  så musikaliska barnbarn! Sång och  musik är ett av livets stora glädjeämnen.

Skulle tro att kören bestod av ca 25 % killar i olika åldrar. Några av killarna var också solister. Det gör mig glad att se att så många killar vill fortsätta att sjunga även när de blir äldre.

Och som inser att man kan både vara sångare och idrottare. Konrads lag hade fotbollscup I Växjö idag. Han hann med att vara med i två (av fyra) matcher. Två mål och fem assists fixade han. 

En härlig luciadag. En sådan som lyser upp i den mörkaste tiden.

Meningen

 

 

Lyssnade med ett halvt öra på den ständigt ljudande radion, under det att jag rörde ihop ett filmjölksbröd och en filmjölkspepparkaka.

Hajade till och började lyssna med båda öronen, då man pratade om uttrycken " Det var meningen att detta skulle hända" och "Det är en mening med detta". 

Personen, som jag uppfattade jobbade inom sjukvården, motsatte sig detta tänk å det bestämdaste. Jag kände  mig  så stärkt av det ställningstagande.

Så många gånger jag hört folk säga dessa uttryck, då när något sorgligt eller olyckligt hänt.

- Det finns en mening med att den skulle bli sjuk/handikappad/drabbas?

-Det var meningen den skulle gå bort ung...

- Vi har vår utsatta tid...allt är förutbestämt..

Jag tror inte ett dugg på sådant här. Ibland kan jag känna att folk tycker att jag är en kall och hård människa, som säger emot, då jag hör klyschorna.

Jag förstår, det är någon typ av tröst det handlar om. För ingen kan väl tro på det förutbestämda på riktigt...eller..?

Men aldrig hör man väl någon säga: - Det var en mening med att den skulle vinna två miljoner. -Det finns en mening med den personens framgång...

Jag tror på slumpen, otur, tur och eget engagemang och arbete.

Vore intressant att höra andras tankar om detta...

Så satt man där igen och klinkade...

 

Ja, så satt man där igen och klinkade på pianot.  Bakom luciaföljet. För vilken gång i ordningen? Har inte en aning... många gånger är det iaf.

Kan tyckas lite tidigt med luciafirande idag, den 10 dec. 

Det stora företaget i Grimsås, Nexans, kan aldrig ha luciakaffe för alla anställda på en fredag. För då finns där inget andraskift, alltså någon som börjar jobba kl 14. Och alla ska vara med....eller har möjlighet till...

Planen från Nexans sida var att lägga luciatåget som i morgon, men det passade inte skolans schema. Språkval för sexorna, "bad" för 4-6. Vilket tydligen inte kunde ändras. Men Nexans kunde ändra i sin planering.

Så där satt jag bakom pianot och tyckte, i vanlig ordning, att mitt pianospel är alldeles för enkelt. Samtidigt känner jag en mild form av "ångest"... Tänk om jag får en stroke, hjärtflimmer, illamående....förlamning...

Så varför utsätter jag mig för detta år efter år, och dessutom som extremt "överårig" i skolans värld?

Det är som en osynlig kraft som gör att jag inte kan hålla mig ifrån luciaframträdandena... Eleverna tycker att det är så roligt och pratar om lucia, långt  innan det är dags. Jag ger eleverna möjlighet att framträda, vilket jag vet är något som ger bra självkänsla. Det blir bra. Mitt enkla pianospel, utan virtuosiska utsvävningar, det är lätt att följa. Det vet jag... och ändå sitter jag där bakom pianot och tycker att jag inte riktigt  duger ... 

Skrev jag nyss något om självkänsla?

Tre framträdanden blev det på Nexans. Efter att ha gästat den stora fabrikens matsal vid tre olika tillfällen, så flyttade vi till bygdegårdens scen, för dagens sista framträdande. Längs de dukade borden satt 120 "kompisar" till mej.... Nexans pensionärer...

C-E var också på plats, i samspråk med sina gamla arbetskamrater på ekonomiavdelningen.

De drygt tjugo barnen i luciatåget var superduktiga. Klarade sina solon och den stämsång som fanns med, alldeles galant.

Så egentligen, trots all vånda där bakom klaviaturen, tycker jag att det är lika kul som mina elever.

På fredag kör vi två föreställningar i kyrkan. En för skolans övriga elever och en för allmänheten.

Ni är hjärtligt välkomna kl 9.30. 

Som tack fick jag ( och min kollega) var sin vacker adventsbukett från Nexans. Skolan får dessutom en ordentligt slant, att använda till resor för skolbarnens räkning.

Vart tog julen vägen?

 Inte ett dugg märkligt att man har julgranen framme på offentliga platser. Denna fina granen finns på Gästgivaregården i Värnamo. Det var där vi åt dagens lunch. 

Ljusklädda adventsgranar lyser på torg och i trädgårdar. Det hör adventstiden till. 

Jag må vara gammal och halvt  senil, men något som förvånar mig, det är att folk lägger ut bilder på att de redan tagit in julgranen i huset.  Mycket märkligt, tycker jag. Vart tog julen vägen? 

Nu har vi tyvärr ingen gran, för C-E tror att han är allergisk mot doften. Och en plastgran, det släpper jag inte in i huset.

För mej är själva julen förknippad med tomtar och julgran. Förberedelserna inför julen var många och tog hela december. Några dagar före jul kom tomtarna fram och på julafton, eller möjligen dagen innan, kläddes  julgranen.

Julkänslan infann sig.Julgransdoft. Juldoft. Det är jul!

Julgran och tomtar i huset redan från luciattiden, eller ännu tidigare.Kan man då verkligen få en känsla av jul, när det är jul på riktigt?

Vore kul att få höra hur andra ser på detta!

Visst är det så att juletiden genomsyrar hela december. Killarna ville ha både luva på hjälmarna och på ponnisarna huvuden, när de tog med mormor på en skogsrunda.

Och se där. Tomtarna hade redan fått kommit fram. Utomhus, längs ridrundan. 

Det var väldigt härligt med mycket utomhustid idag. 8 grader. Så gott med många plusgrader. 

De ridande tomtenissarnas julgran står fortfarande på rot ute i skogen. Mormor uppskattar att slippa se den inomhus,  före det att hon kommer på julaftonsbesök

För när granen står på plats inne i huset, och sprider sin speciella doft, då är det jul. För mej!

Lite märkligt ändå...

 

C-E var i lilla ICA-affären i Dalstorp, för att hämta beställda hemmagjorda fläskkorvar. Nära kassan fanns det några spänner med rosor  i tio-pack. 30 kr bunten!! Vem kan motstå det priset?

L

"Lagom" stora knoppar av rosor sattes i medföljande näring och ljummet vatten i fredags. Skulle de slå ut?

Idag ser de ut så här!

Adventsljusstaken fick flytta från köksbordet till köksbänk, för att ge plats åt de ljuvliga rosorna.

Tycker att det är lite märkligt att billiga rosor kan bli så här fina, medan det gånger som man fått dyra rosor, så nickar de  ofta redan i knoppstadiet.

Jag avskyr ju denna tid på året, och tycker att det är högst märkligt att man kan få spela en låt som Andy Williams 62 år gamla "The most wonderful time of the year" på radion. I dessa tider, då alla blir kränkta av allt, så blir jag rent kränkt av den låten.. 😊

Satt under takfönstret, under förmiddagen, och läste de tidskrifter som samlats under senaste veckan. Regnet smattrade mot rutan. Huvudvärken kom som ett brev på posten.  Efter lunch kom jag äntligen ut på en ordentlig promenad. Har varit dåligt med sådana under de senaste dagarna. Vad hände? Huvudvärken försvann direkt ! Mitt behov av frisk luft i kombination med rörelse, det kanske inte är så märkligt. Gissar att vi är rätt många som har behov av dagsljus och lite pulserande aktivitet utomhus.

Utanför svägerskas och svägerskan hus hajade jag till. En synnerligen märklig syn mötte mig. Undrar om ballongerna bär på något hemligt meddelande? Eller tänk om det är något giftigt där inne i folien? Och framförallt... var tusan kommer det stora ballongknippet ifrån?

Oplanerat

 Hade inte alls planerat något mer julmarknad.  Men idag hamnade jag ändå på en.

En superförkyld morfar, en mamma som inte riktigt visste när hon skulle komma hem med sin hopphäst och en pappa på jourhelg... det kändes lika gott att jag körde hem pojkarna efter lunch.

-Åk fram till julmarknaden i Marieholm, skrev Johanna på WhatsUp. Och passa på att säga hej till min gymnasiekompis. Han och hans sambo är med bland försäljarna.

Det är väldigt vackert längs vägarna norr om Gnosjö. Längs vägar som man mycket sällan kör. 

Ville killarna åka på julmarknad?

Gärna.

De hade julmarknaden i Segerstad, och alla provsmakningar där, i färskt minne.

Ojdå, här var det grötservering. Och kyrka. Fint hus, men inte mycket till marknad. 

På andra sidan vattnet ligger det gamla bruket.  Från början var det ett järnbruk, där man tillverkade jordbruksmaskiner. När den verksamheten lades ner användes lokalen till att tillverka båtar, både segelbåtar och motorbåtar.

Under de senaste decennierna har här varit en plats för evenemang av olika slag.

Det fanns väl inte så mycket av intresse på marknaden. Kände  att jag "beundrade" försäljarna, som trots dåligt med kunder, såg glada ut.

Avsmakningar var det också skralt med. En liten bod med vilt-korv fanns. Killarna smakade förstås, och jag köpte både vildsvinsprinskorvar och fåristerband. Väldigt smakrika.

Mammas gymnasiekompetens kände igen killarna. Jag passade på att  köpa en burk god marmelad och hemkokta marknadskarameller av honom. 

Korv med bröd smakade gott. Speciellt när det inte gick att äta sig mätta på "provsmakningar". 😊

Mörkret föll på vägen mot pojkarnas hem, utanför Värnamo.

Konstaterar att jag avskyr detta mörker, jag mår psykiskt "dåligt" av det... Vi behöver dagsljus!

Mamman dök upp tidigare än beräknat. Man hade avstått att hoppa högsta höjden.. hästen var för  pigg och lite okoncentrerad. Så är det med djur... ibland funkar det toppenbra, ibland funkar det mindre bra.  Är nog så med oss människor också..

Önskar alla en fröjdefull andra advent!

Nya vyer...på nära håll.

 

Hämtade killarna från ridlektionen i Gnosjö. 

-Ska vi kolla om fiket i Nissafors är öppet? undrade jag. För  ni är väl fikasugna.

Det var de.

C-E och jag tänkte fika på omtalade Kråksången för några fredagar sedan. Då var det stängt.

Idag var fiket/ enkla restaurangen i det gamla stationshuset, utmed Kust till kustbanan, öppet.

Ett sådant fantastiskt ställe. Hembakat, till allra största delen. Rimliga priser.

Mycket att titta på längs väggarna. Härliga sittplatser. Mycket gröna växter.

K-P valde blåbärspaj.

Jag valde en saffransbulle.

Konrad satte tänderna i en stor macka, BTL. Bacon, tomater, lettuce, på hembakat bröd.

Hit återvänder vi. Snart!

I lördags såg jag dessa två kvinnor i "Såsom I himmelen" på Spira. De spelade rollkaraktärerna Siv respektive Inger, prästens fru.

Idag framträdde de i skepnad av Annelie och Elisabeth. Annelie var svärdotter till skogsbonden Elisabeth. De båda skådespelarna framförde föreställningen "Skogen" i Öreryds bygdegård, ett stenkast från min favoritbadplats.

En bra föreställning, ett relationsdrama, där den lilla orkiden knärot fick stor betydelse.

För en skogsägaren ( jag har aldrig sett mig som sådan, men maken är ju det) har den lilla knäroten fått stor påverkan. Finns knäroten i ett område som man tänker avverka, så sätter Naturvårdsverket stopp för den avverkningen.  Tyvärr har jag bara sett knärot i överblommat tillstånd, och inte alls i våra skogar... trots att den finns där...och har stoppat avverkningen på några områden.

Extra trevligt var, att i bygdegården träffa gamla bekanta och framförallt att träffa min riktigt gamla bloggvän, som inte bloggat på många år, igen.