Nöjda elever

 -Är ni nöjda med dagen, frågade jag 4-6orna, innan vi avslutade sista lektionen. Det var de. 

-Det var den bästa lektionen som jag haft, sa en av de lite "röriga" killarna i sexan, en stund tidigare.

Vad gjorde vi?

Jo vi gjorde en undersökning. Av sex sorters julgodis. Eller godis, snarare.  På skoltid. Jag har gjort samma typ av undersökande arbete, flera gånger tidigare. Även då jag jobbade "på riktigt". Jag har fortfarande inte blivit  kickad, eller ens ifrågasatt, för att ha utsatt eleverna för sockerchock.

Så här gick det till:

Vilka kriterier ska vi undersöka? 

Eleverna kom direkt med bra förslag;  Smak, utseende, konsistens, sockerinnehåll, varaktighet i munnen...

Bedömningsskala: 0 -10

Godis att bedöma; Tomteskum, året tomteskum ( apelsin-caramel), toffifee, knäck, ischoklad, Marianne.

De allra flesta grupper, blandade ur åk 4,5, 6, gjorde ett kanonbra jobb. 

Resultatet?

Toffife var knapp segrare, före vanligt tomteskum. Marianne kom på tredje plats. Många gillade  mintkaramellen, men hade också kommentaren att det var ett bra godis för gamla människor.😊

Knäck, köpeknäck, kom klart sist. Smakade papper. Det fanns någon kvar, så jag smakade också. Den var inte god...och dessutom helt "livsfarlig" för ev.plomber i tänderna. Kände att jag undkom med blotta förskräckelsen.....

Jag tyckte att årets tomteskum (fjärde plats)  var nog så god, som den traditionella. 

Kommentarer till varför ischoklad kom så långt  ner som på femte plats, var att den smälte bort i munnen alldeles för snabbt 

Lite sent kom jag på att ta en bild på test-godiset.

Det fanns en del kvar efter det att alla grupper redovisat. Alla 23 elever fick välja ytterligare en godisbit. Två valde knäck!!

Vi sjöng julsånger på musiken. "Last Christmas" var en riktig höjdare. Liksom den gamla barnvisan om de tre pepparkaksgubbarna. Kanske inget man ska sjunga nu för tiden heller...Någon kan bli kränkt. Men faktum kvarstår, pepparkakor är bruna...

Förr, tills för fem-sex år sedan, serverades julbord i skolmatsalen. Med tillhörande julmust. Något som eleverna såg fram emot. Numera är julbordet utbytt mot jullunch, bestående av kalkon, klyftpotatis och div. tillbehör. Samt chokladpudding till efterrätt.. Gott tycker jag. Betydligt bättre än julbordsblandningen. 

Julmust ingår inte längre. Men vi köper in,  med pengar från den skolkassa, dit bl.a. lucia-inkomsten går.

Kan ett glas julmust, en gång om året, glädja barnen, så ska de förstås få det.

Sockerchock idag alltså. Men nöjda barn 

I morgon blir det risgrynsgröt och skinkmacka. Rejäl julmat, tycker jag.

Ny plats

 Tallnäs, det låter som en plats i Dalarna. Är nog så att jag förväxlar med Tällberg. ..

Tallnäs är en stiftsgård, tillhörande Växjö stift ( tror jag). En stor anläggning med många hus. Hotell, läger, konferens, restaurang med daglig lunch, beläget mindre än en mil öster om Skillingaryd. 

Värnamofamiljen bjuder på julbord varje år. Under de senaste åren har vi varit på Toftaholm. Lite väl mycket mat där, tycker jag. Man måste inte ha 15 sorters sill och nästan lika många sorters lax. 

I år var vi då inbjudna till julbord på Tallnäs.

Ett "lagom" julbord. Fyra sorters sill, två sorters lax, sallader, kallskuret, varmrätter. Lutfisk fanns, men vi "slapp" dopp i gryta.

Jag har svårt med blandad mat. Det betyder att jag får hämta många gånger, för jag vill inte att två olika rätter .. inte ens olika sillar... ska blanda ihop sig.

Efter tre hämtningar hade jag smakat på det jag ville. Och med tanke på att det inte var så jättemånga olika rätter, så smakade jag på det mesta.

Efter sill, lax, ägg, lite pastej, lutfisk och Jansson var jag sugen på efterrätt. Det brukar vara så gott med lite grädde efter allt man blandat ihop.

Men det fanns ingen efterrätt!! Snacka om besvikelse. I övrigt har jag inget att klaga på vad det gäller maten. Den var god och vällagad.

Blir mer och mer arg då jag tänker på det! Man kan väl inte servera ett fullt julbord utan efterrätt! Skäms.

Kaffe/te, pepparkakor, skumtomtar och geléhallon  var det som fanns på "gottebordet". Samt en skål med frukt!

Mätt blev man. Lite för mätt! Det behövs ingen mer mat idag. Mer än lite frukt. Kanske lite glögg...

Förresten, det brukar serveras glögg på i samband med julbord...det fanns det inte heller...

Inget viktigt egentligen! Gnälltant! Fast... det där med efterrätten har jag svårt att komma över..😊

Ett fint och trivsamt ställe i övrigt! Fint adventspyntat.

Naturligtvis behövdes frisk luft när vi kom hem. Regn och gråväder. Skymning före solnedgången. Vilken sker på tidigast möjliga tid. Kl 15.20.  Om en vecka vänder det!!!

-Ska du skriva några julkort? undrade C-E. 

Jo hans få äldre släktingar skulle nog uppskatta det. Samt någon av min gamla vänner. Köpte frimärken på hemvägen från Tällnäs. Sju julkort blev skrivna... annat var det förr i tiden... då var det nog ett trettiotal. Nu skickar vi hälsningar via nätet i stället. Enkelt, bra... och billigt!

Luciadag

 Lucia blir jag aldrig trött på. Jag tycker att uppmärksammandet av det italienska helgonet, är det bästa med hela julmånaden. Så mycket ljus i mörkret, så mycket vacker sång och musik. 

Vårt luciafirande har fått mycket beröm. Det finns många otroligt duktiga sångare i fyran och femman. Så inte kan jag lämna skolans musikundervisning ännu....  Jaja, får jag bara vara frisk, så kan jag fortsätta att jobba några lektioner per vecka...

Streamade luciafirande i SVT i eftermiddags. Väldigt stämningsfullt. Mitt under det stämningsfulla ringde telefonen. Det var kollegan, aktiv i grannbyn damklubb, som ringde från deras luciafirande och meddelade att jag vunnit första pris i deras lotteri, ett julbord.

Under många år har jag brukat köpa lotter av kollegan i olika lotterier. Idag hade jag tur! Det är inte mycket som behöver kompletteras till det vi brukar äta på julaftons kväll. Grönkål, lax och västerbottenspaj...

Dagens höjdpunkt var luciakonserten i Värnamo. Anordnad av Kulturskolan, i samverkan med Lions.

Så otroligt bra.Det var närmare 100 barn och ungdomar i kören. En konsert där alla körer, från åk 2 till sista året på gymnasiet sjöng tillsammans. Så mäktigt, så vackert!

Konrad var med för första gången. Han hade full koll på alla tolv låtar som han skulle sjunga. Det är så roligt att jag har  så musikaliska barnbarn! Sång och  musik är ett av livets stora glädjeämnen.

Skulle tro att kören bestod av ca 25 % killar i olika åldrar. Några av killarna var också solister. Det gör mig glad att se att så många killar vill fortsätta att sjunga även när de blir äldre.

Och som inser att man kan både vara sångare och idrottare. Konrads lag hade fotbollscup I Växjö idag. Han hann med att vara med i två (av fyra) matcher. Två mål och fem assists fixade han. 

En härlig luciadag. En sådan som lyser upp i den mörkaste tiden.

Meningen

 

 

Lyssnade med ett halvt öra på den ständigt ljudande radion, under det att jag rörde ihop ett filmjölksbröd och en filmjölkspepparkaka.

Hajade till och började lyssna med båda öronen, då man pratade om uttrycken " Det var meningen att detta skulle hända" och "Det är en mening med detta". 

Personen, som jag uppfattade jobbade inom sjukvården, motsatte sig detta tänk å det bestämdaste. Jag kände  mig  så stärkt av det ställningstagande.

Så många gånger jag hört folk säga dessa uttryck, då när något sorgligt eller olyckligt hänt.

- Det finns en mening med att den skulle bli sjuk/handikappad/drabbas?

-Det var meningen den skulle gå bort ung...

- Vi har vår utsatta tid...allt är förutbestämt..

Jag tror inte ett dugg på sådant här. Ibland kan jag känna att folk tycker att jag är en kall och hård människa, som säger emot, då jag hör klyschorna.

Jag förstår, det är någon typ av tröst det handlar om. För ingen kan väl tro på det förutbestämda på riktigt...eller..?

Men aldrig hör man väl någon säga: - Det var en mening med att den skulle vinna två miljoner. -Det finns en mening med den personens framgång...

Jag tror på slumpen, otur, tur och eget engagemang och arbete.

Vore intressant att höra andras tankar om detta...

Så satt man där igen och klinkade...

 

Ja, så satt man där igen och klinkade på pianot.  Bakom luciaföljet. För vilken gång i ordningen? Har inte en aning... många gånger är det iaf.

Kan tyckas lite tidigt med luciafirande idag, den 10 dec. 

Det stora företaget i Grimsås, Nexans, kan aldrig ha luciakaffe för alla anställda på en fredag. För då finns där inget andraskift, alltså någon som börjar jobba kl 14. Och alla ska vara med....eller har möjlighet till...

Planen från Nexans sida var att lägga luciatåget som i morgon, men det passade inte skolans schema. Språkval för sexorna, "bad" för 4-6. Vilket tydligen inte kunde ändras. Men Nexans kunde ändra i sin planering.

Så där satt jag bakom pianot och tyckte, i vanlig ordning, att mitt pianospel är alldeles för enkelt. Samtidigt känner jag en mild form av "ångest"... Tänk om jag får en stroke, hjärtflimmer, illamående....förlamning...

Så varför utsätter jag mig för detta år efter år, och dessutom som extremt "överårig" i skolans värld?

Det är som en osynlig kraft som gör att jag inte kan hålla mig ifrån luciaframträdandena... Eleverna tycker att det är så roligt och pratar om lucia, långt  innan det är dags. Jag ger eleverna möjlighet att framträda, vilket jag vet är något som ger bra självkänsla. Det blir bra. Mitt enkla pianospel, utan virtuosiska utsvävningar, det är lätt att följa. Det vet jag... och ändå sitter jag där bakom pianot och tycker att jag inte riktigt  duger ... 

Skrev jag nyss något om självkänsla?

Tre framträdanden blev det på Nexans. Efter att ha gästat den stora fabrikens matsal vid tre olika tillfällen, så flyttade vi till bygdegårdens scen, för dagens sista framträdande. Längs de dukade borden satt 120 "kompisar" till mej.... Nexans pensionärer...

C-E var också på plats, i samspråk med sina gamla arbetskamrater på ekonomiavdelningen.

De drygt tjugo barnen i luciatåget var superduktiga. Klarade sina solon och den stämsång som fanns med, alldeles galant.

Så egentligen, trots all vånda där bakom klaviaturen, tycker jag att det är lika kul som mina elever.

På fredag kör vi två föreställningar i kyrkan. En för skolans övriga elever och en för allmänheten.

Ni är hjärtligt välkomna kl 9.30. 

Som tack fick jag ( och min kollega) var sin vacker adventsbukett från Nexans. Skolan får dessutom en ordentligt slant, att använda till resor för skolbarnens räkning.

Vart tog julen vägen?

 Inte ett dugg märkligt att man har julgranen framme på offentliga platser. Denna fina granen finns på Gästgivaregården i Värnamo. Det var där vi åt dagens lunch. 

Ljusklädda adventsgranar lyser på torg och i trädgårdar. Det hör adventstiden till. 

Jag må vara gammal och halvt  senil, men något som förvånar mig, det är att folk lägger ut bilder på att de redan tagit in julgranen i huset.  Mycket märkligt, tycker jag. Vart tog julen vägen? 

Nu har vi tyvärr ingen gran, för C-E tror att han är allergisk mot doften. Och en plastgran, det släpper jag inte in i huset.

För mej är själva julen förknippad med tomtar och julgran. Förberedelserna inför julen var många och tog hela december. Några dagar före jul kom tomtarna fram och på julafton, eller möjligen dagen innan, kläddes  julgranen.

Julkänslan infann sig.Julgransdoft. Juldoft. Det är jul!

Julgran och tomtar i huset redan från luciattiden, eller ännu tidigare.Kan man då verkligen få en känsla av jul, när det är jul på riktigt?

Vore kul att få höra hur andra ser på detta!

Visst är det så att juletiden genomsyrar hela december. Killarna ville ha både luva på hjälmarna och på ponnisarna huvuden, när de tog med mormor på en skogsrunda.

Och se där. Tomtarna hade redan fått kommit fram. Utomhus, längs ridrundan. 

Det var väldigt härligt med mycket utomhustid idag. 8 grader. Så gott med många plusgrader. 

De ridande tomtenissarnas julgran står fortfarande på rot ute i skogen. Mormor uppskattar att slippa se den inomhus,  före det att hon kommer på julaftonsbesök

För när granen står på plats inne i huset, och sprider sin speciella doft, då är det jul. För mej!

Lite märkligt ändå...

 

C-E var i lilla ICA-affären i Dalstorp, för att hämta beställda hemmagjorda fläskkorvar. Nära kassan fanns det några spänner med rosor  i tio-pack. 30 kr bunten!! Vem kan motstå det priset?

L

"Lagom" stora knoppar av rosor sattes i medföljande näring och ljummet vatten i fredags. Skulle de slå ut?

Idag ser de ut så här!

Adventsljusstaken fick flytta från köksbordet till köksbänk, för att ge plats åt de ljuvliga rosorna.

Tycker att det är lite märkligt att billiga rosor kan bli så här fina, medan det gånger som man fått dyra rosor, så nickar de  ofta redan i knoppstadiet.

Jag avskyr ju denna tid på året, och tycker att det är högst märkligt att man kan få spela en låt som Andy Williams 62 år gamla "The most wonderful time of the year" på radion. I dessa tider, då alla blir kränkta av allt, så blir jag rent kränkt av den låten.. 😊

Satt under takfönstret, under förmiddagen, och läste de tidskrifter som samlats under senaste veckan. Regnet smattrade mot rutan. Huvudvärken kom som ett brev på posten.  Efter lunch kom jag äntligen ut på en ordentlig promenad. Har varit dåligt med sådana under de senaste dagarna. Vad hände? Huvudvärken försvann direkt ! Mitt behov av frisk luft i kombination med rörelse, det kanske inte är så märkligt. Gissar att vi är rätt många som har behov av dagsljus och lite pulserande aktivitet utomhus.

Utanför svägerskas och svägerskan hus hajade jag till. En synnerligen märklig syn mötte mig. Undrar om ballongerna bär på något hemligt meddelande? Eller tänk om det är något giftigt där inne i folien? Och framförallt... var tusan kommer det stora ballongknippet ifrån?

Oplanerat

 Hade inte alls planerat något mer julmarknad.  Men idag hamnade jag ändå på en.

En superförkyld morfar, en mamma som inte riktigt visste när hon skulle komma hem med sin hopphäst och en pappa på jourhelg... det kändes lika gott att jag körde hem pojkarna efter lunch.

-Åk fram till julmarknaden i Marieholm, skrev Johanna på WhatsUp. Och passa på att säga hej till min gymnasiekompis. Han och hans sambo är med bland försäljarna.

Det är väldigt vackert längs vägarna norr om Gnosjö. Längs vägar som man mycket sällan kör. 

Ville killarna åka på julmarknad?

Gärna.

De hade julmarknaden i Segerstad, och alla provsmakningar där, i färskt minne.

Ojdå, här var det grötservering. Och kyrka. Fint hus, men inte mycket till marknad. 

På andra sidan vattnet ligger det gamla bruket.  Från början var det ett järnbruk, där man tillverkade jordbruksmaskiner. När den verksamheten lades ner användes lokalen till att tillverka båtar, både segelbåtar och motorbåtar.

Under de senaste decennierna har här varit en plats för evenemang av olika slag.

Det fanns väl inte så mycket av intresse på marknaden. Kände  att jag "beundrade" försäljarna, som trots dåligt med kunder, såg glada ut.

Avsmakningar var det också skralt med. En liten bod med vilt-korv fanns. Killarna smakade förstås, och jag köpte både vildsvinsprinskorvar och fåristerband. Väldigt smakrika.

Mammas gymnasiekompetens kände igen killarna. Jag passade på att  köpa en burk god marmelad och hemkokta marknadskarameller av honom. 

Korv med bröd smakade gott. Speciellt när det inte gick att äta sig mätta på "provsmakningar". 😊

Mörkret föll på vägen mot pojkarnas hem, utanför Värnamo.

Konstaterar att jag avskyr detta mörker, jag mår psykiskt "dåligt" av det... Vi behöver dagsljus!

Mamman dök upp tidigare än beräknat. Man hade avstått att hoppa högsta höjden.. hästen var för  pigg och lite okoncentrerad. Så är det med djur... ibland funkar det toppenbra, ibland funkar det mindre bra.  Är nog så med oss människor också..

Önskar alla en fröjdefull andra advent!

Nya vyer...på nära håll.

 

Hämtade killarna från ridlektionen i Gnosjö. 

-Ska vi kolla om fiket i Nissafors är öppet? undrade jag. För  ni är väl fikasugna.

Det var de.

C-E och jag tänkte fika på omtalade Kråksången för några fredagar sedan. Då var det stängt.

Idag var fiket/ enkla restaurangen i det gamla stationshuset, utmed Kust till kustbanan, öppet.

Ett sådant fantastiskt ställe. Hembakat, till allra största delen. Rimliga priser.

Mycket att titta på längs väggarna. Härliga sittplatser. Mycket gröna växter.

K-P valde blåbärspaj.

Jag valde en saffransbulle.

Konrad satte tänderna i en stor macka, BTL. Bacon, tomater, lettuce, på hembakat bröd.

Hit återvänder vi. Snart!

I lördags såg jag dessa två kvinnor i "Såsom I himmelen" på Spira. De spelade rollkaraktärerna Siv respektive Inger, prästens fru.

Idag framträdde de i skepnad av Annelie och Elisabeth. Annelie var svärdotter till skogsbonden Elisabeth. De båda skådespelarna framförde föreställningen "Skogen" i Öreryds bygdegård, ett stenkast från min favoritbadplats.

En bra föreställning, ett relationsdrama, där den lilla orkiden knärot fick stor betydelse.

För en skogsägaren ( jag har aldrig sett mig som sådan, men maken är ju det) har den lilla knäroten fått stor påverkan. Finns knäroten i ett område som man tänker avverka, så sätter Naturvårdsverket stopp för den avverkningen.  Tyvärr har jag bara sett knärot i överblommat tillstånd, och inte alls i våra skogar... trots att den finns där...och har stoppat avverkningen på några områden.

Extra trevligt var, att i bygdegården träffa gamla bekanta och framförallt att träffa min riktigt gamla bloggvän, som inte bloggat på många år, igen. 

Njut, skrev kusinen.

 

"Mysigt! Men njutbar! Snart får du ingen hjälp längre". Så skrev kusinen, då jag lade ut bilder av pepparkaksbakande killar på Instagram.

Och jag njöt av två killar som numera fixar att både kavla och ta ut fina pepparkakor. Att den äldre var betydligt bättre på att använda degen på bästa sätt, det ligger i sakens natur.

Många pepparkakor blev det. Tror bara att jag lyckades bränna ett par små, som var längst in på sista plåten. 

Nybakade pepparkakor, det är gott det. Hade gjort en deg hemma och så hade pappan köpt en deg. Vi bakade upp båda. Det var ingen större skillnad på smaken, dagarna emellan.

När Karl-Petter fyllde sju förra veckan, så fick han ett stort paket av mej/oss, innehållande Forskarfabrikens adventskalender.

Idag var det dags för "lucka"/ försök nummer 2. Man skulle trä någon slags fiberduk ovanpå en avklippt pet-plaska. Sen skulle  man droppa karamellfärg på duken och därefter doppa allt i en lösning av vatten och diskmedel. Därefter blåste man i flaskans överdel.

Superhäftigt!

Killarna ville inte sluta... Både bord och Konrad täcktes av "bubbelkorvar". Nästan så att jag vill göra detta med mina no-elever efter jul...då det är dags för kemi.

Fast då får vi nog lämna de vanliga klassrummen, där det är heltäckningsmatta.

Mycket musik

 Första adventshelgen blev en riktigt härlig musikhelg.

När Johanna bokade biljetter till "Såsom i himmelen" på Jönköpings musikteater, Spira, så var det försommar. Den 29 nov kändes långt borta. Tänkte att det kunde vara riktigt dåligt väglag vid den tiden på året...Så det kändes "så där" att den bokade föreställningen låg i slutet av november. Nu hade jag inte behövt oroa mig ett dugg för väglaget. Det var många plusgrader och torra vägar.

Jönköping har verkligen bytt skepnad sedan de åren jag bodde  i stan... Nu är det ju 50 år sedan..så det är inte så konstigt.

Promenaden från stora parkeringen vid högskolan, över Munksjöbron och mot det upplysta Spira är så fin.

"Så som i himmelen" är en av de föreställningar som jag sett flest gånger. På bio, på TV, som musikal i Stockholm och i Malmö. Och nu också i Jönköping. Här var det inga kända musikalartister som gjorde de olika rollerna. Men, som jag konstaterat tidigare, för att man är kändis behöver det inte betyda att man är bättre än den som är mindre känd. 

Musikalen var superbra, från början till slut. Och slutet var lika sorgligt som alltid... Förstås!

Idag har det varit dubba framträdanden för "Grimsåskören". Äntligen hade jag ledig torsdagseftermiddag och möjlighet att delta på  övningarna.  Kören består av enbart sångglada pensionärer och "uppstår" varje år, i samband med jul och påsk.

Det  är kul att sjunga julsånger! Tror att vi lät rätt bra. Speciellt med en trumpet som grädde på moset.

Adventsfint

 Det tog ett antal timmar, trots att vi hjälptes åt, att få huset adventsfint och någorlunda rent. 

Jag kan inte säga att jag storgillar arbetet, men jag tycker mycket om slutresultatet. Ljus eller stjärnor i varje fönster, röda gardiner i köket och röda dukar på alla bord.  Det ger en speciell känsla. En känsla av att man bör lugna ner sig lite och njuta av alla ljusen. Det ska jag göra i kväll. Ta fram en bok att läsa. Det har jag inte hunnit ( eller kanske inte prioriterat) på flera veckor.

Förra helgen gjorde jag ett antal kransar.Ville bara använda naturmaterial. Inget plast

 Den här hängde jag på vår dörr. Gissa hur det gick med den? De otacksamma fåglarna, som C-E så vänligt matar med dyra fröer och talgbollar, slet bort vartenda bär. Samt krafsade ner en massa barr på verandagolvet.

Idag har jag satt dit lite konstgjorda saker i stället. Det ska iaf göra ont på de små näbbar om man ger sig på plastkulorna. 😀

Ingen perfektion i mina skapelser, som ni ser. Men det är något som jag själv gillar..  Speglar väl personligheten.😊

En krans med ganska tätt med ljus i, har lyst upp  garagegaveln en hel vecka. Denna satte C-E upp på framsidan av verandan nyss. Bra med ljusslingor i kransarna. Det döljer alla skavanker ..

Jag tror att alla julklappar är fixade/beställda. Brukar utnyttja den svarta veckan vad det gäller fotobok och fotokalender. Så även i år. Har dessutom beställt lite önskningar från barnbarnen. Det ser ju billigare ut i annonserna under Black Week , men kanske är det bara hitte-på. Jaja, nu är det beställt och betalt.

Det är sällan man har turen att se vackra soluppgångar/nedgångar. I går kom jag alldeles lagom, då jag körde ner till skolan. Stannade förstås mitt på vägen och hoppades slippa bli påkörd bakifrån. Jag klarade mej... och fick två vackra bilder.

Önskar alla en fin första adventshelg!

Mer firande

 

Idag fyller han sju, mormors sextiofemårspresent. Vi firade med tårta och presenter på gårdagens "mormorstisdag". 

Det blev sång, tal och hurrarop. Och en skål med kaffe eller saft i kopparna. Födelsedagsbarnet blev väldigt nöjd med all uppmärksamhet.

Mamma och storebror hade förberett ett litet tal utifrån "affischen" med det långa namnet Karl-Petter. 

-Tycker du att det stämmer? undrade mamman. 

Det tyckte han.

Idag fick Karl-Petter presenter på sängen. Till kvällsmat på födelsedagen önskade han sig sushi.  Gissar att han också blev uppmärksammad i skolan och på fritids. Och att alla som går i hans del av skolan vet om att han fyller år idag... Det var det flera som hade hört redan igår, då vi hämtade honom utanför skolbyggnaden.

Idag har det varit jobbdag och sedan PRO-möte för min del.

Det har blivit tradition att vi bjuder in till "Adventmys" veckan före första advent. De medlemmar som kommer till årets mest besökta möte ( brukar vara omkring 100) bjuds på landgång och musikunderhållning. Då jag inte kunde vara delaktig i dukning och landgångsgörande, så fixade jag lite bordsdekoration med hjälp av vintergröna växter, i går kväll. 

"Aprilskämten" kallar sig kvartetten som stod för underhållningen. Det är en grupp  "unga" pensionärer, med lokal anknytning, som återbildat den musikgrupp som man startade 1973 och som bl.a. vann en talangtävling i Borås.

Jätteduktiga, med fartfyllda låtar. Samt några stämningsfulla stämsånger, framförda a capella.

En trevlig avslutning på PRO-hösten. Programmet inför våren är i det närmaste klart, och det kommer att bli jättebra. Är lite stolt att vara med i traktens mest kreativa ( tycker jag) PRO - styrelse.

I morgon är det kort arbetsdag och därefter körövning. Uppsjungning första advent. I två kyrkor.

På fredag ska jag väl få till lite adventsstämning i huset. Förhoppningsvis!

Årsringar

 

 

Så har en ytterligare en årsring fullbordats. Försöker att tyda hur många årsringar den här tillintetgjorda sälgen (?) har.  Skulle kunna vara ungefär lika många som mina. 72. 

Synd att vi människor inte har årsringar. Skulle vara intressant att se hur de ljusa och breda varieras med de mörka och mindre utvecklade. Vid 72 års ålder, så har man förstått att det är just det som är livet, mörkt och ljust... och för all del, gryning, skymning och lysande sol. Den riktigt mörka natten har jag bara fått uppleva någon enstaka gång. Och då har den så småningom förbytts i gryning och solsken. Jag hör till de lyckligt lottade, definitivt.

Amaryllisarna har börjat slå ut. Känns som allra bästa födelsedagsblomman.

Bilden kom på posten idag. 

"Grattis mormor. Gissar vart vi ska åka när det blir vår?"

Jag gissade på 1)Tivoli 2) Lousianna.

Rätt svar: 2 

Ser fram emot det.

I morgon ska vi fira dubbelt hos Värnamofamiljen. Jag fick ju en Karl-Petter i sextiofemårspresent. Två dagar "för sent" levererades han. I morgon firar vi ( enligt Karl-Petters önskemål) med prinsesstårta. 

Johanna messade i går och meddelade att han ville att vi skulle hålla tal på hans födelsedagsfirande. I lördags var familjen hos goda vänner och firade en tjugoåring. Där höll man tydligen några tal till födelsedagsbarnet. Det gillade K-P.  Vi får klinga i kaffekoppen och säga några väl valda ord till sjuåringen. 😊

Kvällens "firande" förlades till Borås. Pizza på stans bästa pizzeria, Granada, och sedan bio på Biostaden.

Vi såg den danska filmen "Den siste vikingen". En riktig fempoängare. Så väl gjord. Så bra skådespelare.  Den danska skådespelareliten med Mads Mikkelsen, Nikolaj Lie Kaas och Sofie Gråböl i spetsen, gjorde bärande roller.  Svenske Kardi Razzazi gjorde en av rollerna, som den svenske killen som trodde att han var blåögd och blond.

"Den siste vikingen" är en film som lockar till riktiga skratt, till utrop av förskräckelse och till tårar av avsky och medlidande. Gå och se den filmen! Danskar är mästerliga filmskapare!

 Tänkte också att filmen kanske inte skulle kunna göras i vårt land. Man skulle inte våga skämta med psykiskt sjuka människor. Även om man här gjorde det med stor kärlek. Men i Sverige kan man ju få allt till en kränkning.

Fina belysningar i stan.

Det lackar mot jul, det är tydligt.

En månad kvar till julafton.

Mindre än en månad kvar tills det "vänder". Och jag, jag börjar så smått på min årsring nummer 73. Hoppas att jag får möjlighet att göra några årsringar till...