Gott Nytt År!

 

Ljusen på Toarpskronan var nedbrunna, efter dagens frukost.

En bra symbol för 2025.Året är "utbrunnet".  

Pragmatikern i mig påminner om att tiden alltid pågår. Det är bara det att vi i vår del av världen valt att göra denna 31 december till brytningsdag. 

• Kinesiska/Vietnamesiska nyåret (Lunar New Year): Infaller i januari/februari. Familjesammankomster, stora måltider, röda kuvert (Kina) och fyrverkerier (Kina/Vietnam).
• Persiska nyåret (Nouruz/Newroz): Vårdagjämningen (ca 21 mars). Firar våren med ett bord dukat med "sju sorter" (t.ex. äpple, vinäger).
• Judiska nyåret (Rosh Hashanah): September/oktober. Börjar med shofarblåsning (vädurshorn) och avslutas med Försoningsdagen.
• Islamiska nyåret (Al Hijra): Början av månaden Muharram. Fokuserar på Muhammeds flykt. Mer reflekterande.
• Japanska nyåret (Ōmisoka): Ringer 108 klockslag i buddhistiska tempel för att rena från årets 108 begär.
• Thailändska nyåret (Songkran): 13–15 april. Stora vattenkrig för rening och glädje.
• Etiopiska nyåret (Enkutatash): 11 september. Slutet på regnperioden, blommor, kyrkobesök.
• Tibetanska nyåret (Losar): Längre firande med ceremoni och gemensam födelsedag för alla.
• Assyriska nyåret (Kha-b-Nisan): 1 april. Sång, dans och assyrisk mat. 

Det persiska nyåret skulle passa mig allra

bäst. Så härligt  att få fira nyår då naturen 

vaknar.  1 april skulle också var en bra nyårs-

dag.

Det blev en blek sol på 2025 års sista dag.

Tog en promenad efter lunch. Förmiddagen 

gick åt till att förbereda kvällen. 

Vi är sex par i ålder ca 60 till  ca75 som samlas.

Värdparet bjuder på huvudrätt. Vi andra tar med

förrätt, efterrätt, sallad, bröd och ost samt nyårs-

skål, efter ett schema. I år ska vi ha efterrätt med

oss. Jag har valt att göra det enkelt, med marängsviss. Men med hemgjorda maränger och chokladsås. Med äggulor över, så gjorde jag också en Silviakaka, om det ska serveras kaffe efter 12-slaget.

Ett frosseri i mat och dryck. Naturligtvis serveras det en sorts vin till  varje rätt.

Jag brukar må pyton en bit in i frosseriet.  Gillar ju egentligen mat, men inte i sådana  mängder, och absolut inte så sent på kvällen. Men nu är det som det är när det är nyår...Tur att det bara är den enda dagen på året, med ett sådant vansinnigt frosseri.

Jag är ju en lite ångestladdad person. Denna tid på året är en av de värre, för en sådan som mej. Även om jag försöker att intala mig att årsgränser är av människor uppsatta, så känns det lite oroligt inför det nya. Vad har 2026 i sitt sköte?

Tillbakablick på 2025. 

Världen är som den är. Jag fattar ingenting av det där  med krig, vapenskrammel, upprustning. Att skicka ut unga människor i döden, i försök att försvara ssitt land..Till vilken nytta?

Sverige har blivit ett kallt land. Omtanke och omsorg om utsatta människor är borta. Rikedom, skönhet, ungdom ärcdet som gäller. Det är inget land som jag känner  mig stolt över. Eller bekväm i.

Rent personligt, familjemässigt, så har det inte hänt mycket under året. Det är bra! Det är så man vill ha det. Två små barn har tillkommit i släkten, på makens sida. C-Es syster och svåger blev mormor och morfar till Ella. Det unnar jag dem verkligen. Att träffa lilla Ella och hennes föräldrar, det gör mig glad.

Brodern fick sitt femte barnbarn. För vissa familjer går allt som på räls...Ingen värdering  i det... Bara ett konstaterande. 

Toarpskronan har fått nya ljus. Och ljusmanschetter i ljus  färg. I morgon, vid (sen) frukost, tänder vi nya ljus för 2026.

Gott Nytt År!🥂🌟✨️

Överraskning

 Ibland kan man verkligen överraska sig själv! Det gjorde jag idag. 

Hade bokat tid med vaktmästaren i Dalstorps Församlingshem kl 9. Ska genomföra ett PRO-möte med quiz där nästa vecka. Har gjort en PowerPoint med länkar till you tube, Spotify mm och kände att jag måste kolla att församlingshemmets IT-teknik var kompatibelt med min dator. Det var den! Funkade direkt!

Tittade ut över sjön, där solen just höll på att  gå upp. Så vackert! Kollade att jag hade mössa och vantar i kappfickorna. Det hade jag. Måste bara ta en promenad längs sjön. Öppnade bakdörren på bilen. Där låg ett par stavar.  Då kunde jag ju gå i ojämn terräng! Kanske rent av runt sjön. Dryga åtta km.

Såg den illa behandlade ekan vid sjökanten. Tänkte att jag kände mig betydligt piggare än vad den ser ut, åldern till trots!

Det är svårt att dela med sig av vackerheten längs sjön, då när solen strålar sänder  spegelbilder. 

Skickade ett SMS till C-E och informerade om att han inte behövde undra vart jag tagit vägen, för jag tänkte kanske ta vägen runt hela Dalstorpssjön.

Började använda stavarna, då jag lämnade asfalten och kom in på den breda stigen i skogen.  Det kändes lätt att gå. Kroppen var på bra humör. Men ojdå...där låg jag framstupa på marken..trots säkerhetsutrustning i form av två stavar. Hade snubblat på en liten rot... 

Det gick bra... Bara att resa sig upp och gå vidare. Ibland är jag tacksam över att ha en rustik kroppshydda. 

Det var nog här, vid första bron, som jag blev varse "överraskningen". Inte hade jag haft den minsta tanke på att gå runt Dalstorpssjön, när jag åkte hemifrån. Nu hade  jag gått så pass långt, det var ingen idé att vända tillbaka...

Q

Det var mer än ett år sedan som jag fick rundan senast. Blev minst sagt överraskad att man dragit om vandringsleden. Men insåg att det var klokt.  Den slitna leden precis längs Hjälmån, med mängder av stenar och rötter, den behöver vila några år.

Det var lättvandrad väg fram till hängbron, då man gick på en skogsväg i stället för på "svårgådd" stig.

Full fart på vattnet. En del is hade bildats nära stenarna, trots att vattnet tryckte på. 

På andra sidan ån är stigen fortfarande i ok skick. Även om det sticker upp en del snubbelvänliga objekt. Jag kollade noga var jag satte fötterna. Ville inte ha någon mer vurpa. Så fint att stigen går längs ån, nästan ända till den rinner ut i sjön.

På andra sidan sjön, syns kyrkan. Byggd på sextiotalet. Den gamla brann ner 1963. Tänkte på alla de jag jobbat ihop med, som finns på den kyrkogården. Inga, Berith, Kerstin, Märta, Ingemar,  Christer, Birgit från skolan. Arne, Kent, Janabo från revytiden... 

Kändes lite sorgesamt i tanken. Samt tacksamhet att själv få vara med...

Då jag gick rundan medsols, så slutade den med den tråkigaste sträckan. Den genom samhället. Tog en bild på badplatsen. Kände mig inte ett dugg badsugen. Men kände sommarlängtan.

Det blåste kallt från norr. Vindar som kom farande tvärs över sjön. Vackert med isformationerna.

Tillbaka till Göstas brygga, där jag parkerat bilen. 1 h 45 min. En vurpa. Många fotostopp. Ett antal möten med ytligt bekanta eller obekanta människor längs vägen.

Vilken härlig överraskning jag bjöd mig själv på, på årets näst sista dag.

Mellandagar

 Eller kanske snarare slutdagar.

Passerade samhällets stora fabrik idag. 500 anställda. Tre bilar stod på parkeringen. Tydligen hade man stängt ner helt, så här mellan jul och nyår.  Noterade dock inte om det stod några väntande lastfordon på den speciella parkeringen. Antagligen har man, även i exportländerna, koll på att det är julhelg. Värre kan det vara vid andra helger. Det har hänt att utländska förare fått vänta tre-fyra dagar, för att få sitt fordon lastat. 

Långtradarchaufförer måste vara en extremt uthållig yrkesgrupp.

Tänkte att det skulle bli alldeles för lugnt i mellandagarna. Men det behövde jag inte oroa mig för.

Karins familj, där alla har tagit sig ledigt ända tills den 7 januari, tog vägen förbi oss, på väg från Värnamo till Malmö.

De åkte hemåt igår. Och genast blev det tyst i huset. Alltid lite sorgligt...

Fick promenera bort sorgsenheten. Funkar bra.

Härligt väder dessutom.  Äntligen lite sol. Så även på dagens runda.

Igår kväll var jag på bio. I Dalstorp. Ett äldre ( jag, inte så gamla som jag) par, eldsjälar, har blåst liv i bioverksamheten i bygdegården  igen. 

Såg "Regnmannen". Robert Gustafsson, Jonas Carlsson.... och dalstorpssonen Simon Gregor Carlsson, i ledande roller. Är ju alltid kul när man ser något bekant ansikte på film/ tv. Simons mamma hade jag i min första klass i Dalstorp. Simons pappa spelade jag revy med, på scenen där filmduken är uppspänd. Simon hade som barn/ungdom roller i lokala Torpaspelen, under flera somrar.

Var filmen bra? Nja... ganska seg. Lite konstig. En svag trea ( av fem) i betyg från mej. Men kul att ha bio på 12 km avstånd... för den som bor på rena rama landsbygden.

Idag aviserade bror och svägerska att de hade ett ärende i våra trakter, och gärna kom på besök, på en av de lediga mellandagarna. De kom lagom till lunch och stannade några timmar.

Trevligt med besök. Det har man alldeles för sällan nu för tiden. 

Avslutar med några bilder på vackra amaryllis. Fler är i knopp. Dock inga översomrade. Ännu.

Långpromenad

 

Det  vita på marken, det var borta i morse. Inte mej emot. Domherrarna, som letade frön som fallit från fågelbordet, tyckte sannolikt att det var gott med barmark och temperatur strax över nollan. 

Vädret kändes nästan lite trolskt idag.  Dimma och sol. Föränderligt mellan de båda. Ibland solsken genom dimma. Kändes som läge för långpromenad. 

Fìint fotoväder. Nu går inte C-E med på de långa  promenadrundorna, och det tycker jag är bra. Det blir många fotostopp på vägen, det blir ingen promenad som bara flyter på.

Klarblå himmel och dimma. Märkligt. Vackert.

Dimbanken närmar sej...  

Solen lyckades lysa igenom, även då jag kom in i dimman.

Helt plötsligt var det klarblått igen. Sol på vita björkstammar.

Järnvägen passeras. Det är bra sikt åt båda håll. Dessutom hör man när ett tåg är på gång. Så det känns tryggt att gå över.

När jag gick där längs spåret, så kom tåget. Från Kalmar/Alvesta. Mot Göteborg. Tror att det går fyra-fem  persontåg åt varje håll dagligen. Samt en hel del godståg.

Farfars/svärfars jaktstuga/dansbana låg i djup skugga. Här var det full fart på festligheter på åttio-nittiotal. Jag/vi har använt den till några olika samlingar på senare år också. En ännu fungerande "bra att ha plats".

Tillbaka i utkanten av byn. Rundan färdiggången. Solen på väg ner. Två km byväg, samma som jag kom på innan, kvar.

 

Medan jag knatar på uppför den långa backen, sänker solen sig i dimman

Så stämningsfullt. 

Lite trolskt. 

Byns "mittpunkt" ligger också i dimma. Och höstsådden är  vackert grön.

Klarblå himmel. Nymåne. Flygplan.

En  härlig promenad. 

Så var det jul igen...

 Det har pratats mycket om vit jul eller ej, i radio och tv. Det skulle inte bli någon sådani våra trakter. Sas det. Men där hade väderprofeterna fel. Bästa tänkbara julvädret fick vi... ja, om man undantar frånvaron av solen. Ett tunt, tunt täcke med julesnö.

Så här såg det ut på juldagsmorgonens promenad. 

Gårdagens lunchpromenad med döttrarna..och Adina ( Mackes och Karins... och Avas hund) var också en riktig höjdare. Lite snö, men ingen halka! 

Skönt med promenad, före lunch.

Morfar fixade lunchen. Han är lutfiskskokar- expert. Till barnen hade han stekt torskfilé. Alla blev nöjda och jag tror faktiskt att det togs tabberas på lunchmaten.

Sen var ju frågan? När kommer tomten? Kommer tomten?  Han hade ju visat sig, och levererat godispåsar till K-Ps sjuårskalas i lördags. Så det var  inte alls säkert att han skulle hinna komma på julafton också..

När får vi öppna paket? Jag orkar inte vänta längre!!!

Men... vem är det som kommer därute?

Tomten! Coolaste tomten i trakten!

Karl-Petter åtog sig direkt att vara tomtens assistent och hjälpte till att läsa vem som skulle ha klapparna. Tomten erbjöd honom jobb i tomteverkstaden inför nästa jul, men det erbjudandet tackade K-P bestämt nej till.

Konrad har slutat tro på Santa Claus. Han tror bara på gårdstomtar. Han kollade noga...

Haha, det är Berit. Min kompis! 

Tomten hade bara med sig en del av alla julklappar som fanns. Men det var väldigt bra att få lite klappar som man kunde ägna sig åt, i väntan på resten...

Kalle Anka på tv. Det är också ett bra tidsfördriv. Tror att Generation X och Z uppskattar den mer än generation Alfa.

  

De största paketen orkade inte tomten bära med sej. De fick ligga kvar till kvällens paketutdelning. Två likadana paket. Ett till Ava, ett till Karl-Petter.  Vad kunde det vara ?

Innan vi får veta, så måste vi äta av julmaten. Det fanns en hel del som passade barnen. Konrad tyckte att Janssons frestelse var gott! Killarna sjöng dessutom "Janssons frestelse-blues" för oss. Något man sjungit på musiklektionerna. 

Äntligen var det så dags för kvällens tomtenisse att dyka upp. Han kom smygande, i mörkret bakom huset, men säck och lykta, och gick in genom altan/uterumsdörren.

Paket till... Karl-Petter! Var kan han vara? Får lägga det här bredvid tills han kommer tillbaka.

- Jag kan hjälpa tomtenisse att läsa.

- Behövs inte.  Den här nissen KAN läsa nu. En av hans favoritsysselsättning faktiskt, det är just att läsa.

- Snart borde det dyka upp ett paket till mej, tyckte Ava.

- Tack. tomtenissen!!

 -Vi öppnar våra stora paket samtidigt, tyckte Ava. Precis vad jag önskat! Ett stall till käpphästarna!

Karl-Petter hade redan hämtat in några av sina käpphästar från sadelkammaren. Han och Ava hade fått en del käpphästgrejer från Johanna. Eller rättare  sagt, av eftermiddagens coola tomte.

Grejerna måste ju prövas...

-Tack mormor, för tröjan och mössan du stickat. Så mjuka och sköna...

En fin julafton med de bästa. 

Vi tackade för oss och åkte hem en stund före nio. Julklapps-kaoset lämnade vi bakom oss.

Skulle vi 70plussare orka vara vakna en stund till?

Jag var tveksam, men C-E tyckte att "vi kan sova i morgon".

Midnattsmässa i Dalstorps kyrka. Mycket sång, vacker violinmusik...och julevangeliet.

Känns som det blev en riktig julafton, en sådan som man önskar sej när man är gammal..