Vart tog julen vägen?

 Inte ett dugg märkligt att man har julgranen framme på offentliga platser. Denna fina granen finns på Gästgivaregården i Värnamo. Det var där vi åt dagens lunch. 

Ljusklädda adventsgranar lyser på torg och i trädgårdar. Det hör adventstiden till. 

Jag må vara gammal och halvt  senil, men något som förvånar mig, det är att folk lägger ut bilder på att de redan tagit in julgranen i huset.  Mycket märkligt, tycker jag. Vart tog julen vägen? 

Nu har vi tyvärr ingen gran, för C-E tror att han är allergisk mot doften. Och en plastgran, det släpper jag inte in i huset.

För mej är själva julen förknippad med tomtar och julgran. Förberedelserna inför julen var många och tog hela december. Några dagar före jul kom tomtarna fram och på julafton, eller möjligen dagen innan, kläddes  julgranen.

Julkänslan infann sig.Julgransdoft. Juldoft. Det är jul!

Julgran och tomtar i huset redan från luciattiden, eller ännu tidigare.Kan man då verkligen få en känsla av jul, när det är jul på riktigt?

Vore kul att få höra hur andra ser på detta!

Visst är det så att juletiden genomsyrar hela december. Killarna ville ha både luva på hjälmarna och på ponnisarna huvuden, när de tog med mormor på en skogsrunda.

Och se där. Tomtarna hade redan fått kommit fram. Utomhus, längs ridrundan. 

Det var väldigt härligt med mycket utomhustid idag. 8 grader. Så gott med många plusgrader. 

De ridande tomtenissarnas julgran står fortfarande på rot ute i skogen. Mormor uppskattar att slippa se den inomhus,  före det att hon kommer på julaftonsbesök

För när granen står på plats inne i huset, och sprider sin speciella doft, då är det jul. För mej!

Lite märkligt ändå...

 

C-E var i lilla ICA-affären i Dalstorp, för att hämta beställda hemmagjorda fläskkorvar. Nära kassan fanns det några spänner med rosor  i tio-pack. 30 kr bunten!! Vem kan motstå det priset?

L

"Lagom" stora knoppar av rosor sattes i medföljande näring och ljummet vatten i fredags. Skulle de slå ut?

Idag ser de ut så här!

Adventsljusstaken fick flytta från köksbordet till köksbänk, för att ge plats åt de ljuvliga rosorna.

Tycker att det är lite märkligt att billiga rosor kan bli så här fina, medan det gånger som man fått dyra rosor, så nickar de  ofta redan i knoppstadiet.

Jag avskyr ju denna tid på året, och tycker att det är högst märkligt att man kan få spela en låt som Andy Williams 62 år gamla "The most wonderful time of the year" på radion. I dessa tider, då alla blir kränkta av allt, så blir jag rent kränkt av den låten.. 😊

Satt under takfönstret, under förmiddagen, och läste de tidskrifter som samlats under senaste veckan. Regnet smattrade mot rutan. Huvudvärken kom som ett brev på posten.  Efter lunch kom jag äntligen ut på en ordentlig promenad. Har varit dåligt med sådana under de senaste dagarna. Vad hände? Huvudvärken försvann direkt ! Mitt behov av frisk luft i kombination med rörelse, det kanske inte är så märkligt. Gissar att vi är rätt många som har behov av dagsljus och lite pulserande aktivitet utomhus.

Utanför svägerskas och svägerskan hus hajade jag till. En synnerligen märklig syn mötte mig. Undrar om ballongerna bär på något hemligt meddelande? Eller tänk om det är något giftigt där inne i folien? Och framförallt... var tusan kommer det stora ballongknippet ifrån?

Oplanerat

 Hade inte alls planerat något mer julmarknad.  Men idag hamnade jag ändå på en.

En superförkyld morfar, en mamma som inte riktigt visste när hon skulle komma hem med sin hopphäst och en pappa på jourhelg... det kändes lika gott att jag körde hem pojkarna efter lunch.

-Åk fram till julmarknaden i Marieholm, skrev Johanna på WhatsUp. Och passa på att säga hej till min gymnasiekompis. Han och hans sambo är med bland försäljarna.

Det är väldigt vackert längs vägarna norr om Gnosjö. Längs vägar som man mycket sällan kör. 

Ville killarna åka på julmarknad?

Gärna.

De hade julmarknaden i Segerstad, och alla provsmakningar där, i färskt minne.

Ojdå, här var det grötservering. Och kyrka. Fint hus, men inte mycket till marknad. 

På andra sidan vattnet ligger det gamla bruket.  Från början var det ett järnbruk, där man tillverkade jordbruksmaskiner. När den verksamheten lades ner användes lokalen till att tillverka båtar, både segelbåtar och motorbåtar.

Under de senaste decennierna har här varit en plats för evenemang av olika slag.

Det fanns väl inte så mycket av intresse på marknaden. Kände  att jag "beundrade" försäljarna, som trots dåligt med kunder, såg glada ut.

Avsmakningar var det också skralt med. En liten bod med vilt-korv fanns. Killarna smakade förstås, och jag köpte både vildsvinsprinskorvar och fåristerband. Väldigt smakrika.

Mammas gymnasiekompetens kände igen killarna. Jag passade på att  köpa en burk god marmelad och hemkokta marknadskarameller av honom. 

Korv med bröd smakade gott. Speciellt när det inte gick att äta sig mätta på "provsmakningar". 😊

Mörkret föll på vägen mot pojkarnas hem, utanför Värnamo.

Konstaterar att jag avskyr detta mörker, jag mår psykiskt "dåligt" av det... Vi behöver dagsljus!

Mamman dök upp tidigare än beräknat. Man hade avstått att hoppa högsta höjden.. hästen var för  pigg och lite okoncentrerad. Så är det med djur... ibland funkar det toppenbra, ibland funkar det mindre bra.  Är nog så med oss människor också..

Önskar alla en fröjdefull andra advent!

Nya vyer...på nära håll.

 

Hämtade killarna från ridlektionen i Gnosjö. 

-Ska vi kolla om fiket i Nissafors är öppet? undrade jag. För  ni är väl fikasugna.

Det var de.

C-E och jag tänkte fika på omtalade Kråksången för några fredagar sedan. Då var det stängt.

Idag var fiket/ enkla restaurangen i det gamla stationshuset, utmed Kust till kustbanan, öppet.

Ett sådant fantastiskt ställe. Hembakat, till allra största delen. Rimliga priser.

Mycket att titta på längs väggarna. Härliga sittplatser. Mycket gröna växter.

K-P valde blåbärspaj.

Jag valde en saffransbulle.

Konrad satte tänderna i en stor macka, BTL. Bacon, tomater, lettuce, på hembakat bröd.

Hit återvänder vi. Snart!

I lördags såg jag dessa två kvinnor i "Såsom I himmelen" på Spira. De spelade rollkaraktärerna Siv respektive Inger, prästens fru.

Idag framträdde de i skepnad av Annelie och Elisabeth. Annelie var svärdotter till skogsbonden Elisabeth. De båda skådespelarna framförde föreställningen "Skogen" i Öreryds bygdegård, ett stenkast från min favoritbadplats.

En bra föreställning, ett relationsdrama, där den lilla orkiden knärot fick stor betydelse.

För en skogsägaren ( jag har aldrig sett mig som sådan, men maken är ju det) har den lilla knäroten fått stor påverkan. Finns knäroten i ett område som man tänker avverka, så sätter Naturvårdsverket stopp för den avverkningen.  Tyvärr har jag bara sett knärot i överblommat tillstånd, och inte alls i våra skogar... trots att den finns där...och har stoppat avverkningen på några områden.

Extra trevligt var, att i bygdegården träffa gamla bekanta och framförallt att träffa min riktigt gamla bloggvän, som inte bloggat på många år, igen. 

Njut, skrev kusinen.

 

"Mysigt! Men njutbar! Snart får du ingen hjälp längre". Så skrev kusinen, då jag lade ut bilder av pepparkaksbakande killar på Instagram.

Och jag njöt av två killar som numera fixar att både kavla och ta ut fina pepparkakor. Att den äldre var betydligt bättre på att använda degen på bästa sätt, det ligger i sakens natur.

Många pepparkakor blev det. Tror bara att jag lyckades bränna ett par små, som var längst in på sista plåten. 

Nybakade pepparkakor, det är gott det. Hade gjort en deg hemma och så hade pappan köpt en deg. Vi bakade upp båda. Det var ingen större skillnad på smaken, dagarna emellan.

När Karl-Petter fyllde sju förra veckan, så fick han ett stort paket av mej/oss, innehållande Forskarfabrikens adventskalender.

Idag var det dags för "lucka"/ försök nummer 2. Man skulle trä någon slags fiberduk ovanpå en avklippt pet-plaska. Sen skulle  man droppa karamellfärg på duken och därefter doppa allt i en lösning av vatten och diskmedel. Därefter blåste man i flaskans överdel.

Superhäftigt!

Killarna ville inte sluta... Både bord och Konrad täcktes av "bubbelkorvar". Nästan så att jag vill göra detta med mina no-elever efter jul...då det är dags för kemi.

Fast då får vi nog lämna de vanliga klassrummen, där det är heltäckningsmatta.

Mycket musik

 Första adventshelgen blev en riktigt härlig musikhelg.

När Johanna bokade biljetter till "Såsom i himmelen" på Jönköpings musikteater, Spira, så var det försommar. Den 29 nov kändes långt borta. Tänkte att det kunde vara riktigt dåligt väglag vid den tiden på året...Så det kändes "så där" att den bokade föreställningen låg i slutet av november. Nu hade jag inte behövt oroa mig ett dugg för väglaget. Det var många plusgrader och torra vägar.

Jönköping har verkligen bytt skepnad sedan de åren jag bodde  i stan... Nu är det ju 50 år sedan..så det är inte så konstigt.

Promenaden från stora parkeringen vid högskolan, över Munksjöbron och mot det upplysta Spira är så fin.

"Så som i himmelen" är en av de föreställningar som jag sett flest gånger. På bio, på TV, som musikal i Stockholm och i Malmö. Och nu också i Jönköping. Här var det inga kända musikalartister som gjorde de olika rollerna. Men, som jag konstaterat tidigare, för att man är kändis behöver det inte betyda att man är bättre än den som är mindre känd. 

Musikalen var superbra, från början till slut. Och slutet var lika sorgligt som alltid... Förstås!

Idag har det varit dubba framträdanden för "Grimsåskören". Äntligen hade jag ledig torsdagseftermiddag och möjlighet att delta på  övningarna.  Kören består av enbart sångglada pensionärer och "uppstår" varje år, i samband med jul och påsk.

Det  är kul att sjunga julsånger! Tror att vi lät rätt bra. Speciellt med en trumpet som grädde på moset.

Adventsfint

 Det tog ett antal timmar, trots att vi hjälptes åt, att få huset adventsfint och någorlunda rent. 

Jag kan inte säga att jag storgillar arbetet, men jag tycker mycket om slutresultatet. Ljus eller stjärnor i varje fönster, röda gardiner i köket och röda dukar på alla bord.  Det ger en speciell känsla. En känsla av att man bör lugna ner sig lite och njuta av alla ljusen. Det ska jag göra i kväll. Ta fram en bok att läsa. Det har jag inte hunnit ( eller kanske inte prioriterat) på flera veckor.

Förra helgen gjorde jag ett antal kransar.Ville bara använda naturmaterial. Inget plast

 Den här hängde jag på vår dörr. Gissa hur det gick med den? De otacksamma fåglarna, som C-E så vänligt matar med dyra fröer och talgbollar, slet bort vartenda bär. Samt krafsade ner en massa barr på verandagolvet.

Idag har jag satt dit lite konstgjorda saker i stället. Det ska iaf göra ont på de små näbbar om man ger sig på plastkulorna. 😀

Ingen perfektion i mina skapelser, som ni ser. Men det är något som jag själv gillar..  Speglar väl personligheten.😊

En krans med ganska tätt med ljus i, har lyst upp  garagegaveln en hel vecka. Denna satte C-E upp på framsidan av verandan nyss. Bra med ljusslingor i kransarna. Det döljer alla skavanker ..

Jag tror att alla julklappar är fixade/beställda. Brukar utnyttja den svarta veckan vad det gäller fotobok och fotokalender. Så även i år. Har dessutom beställt lite önskningar från barnbarnen. Det ser ju billigare ut i annonserna under Black Week , men kanske är det bara hitte-på. Jaja, nu är det beställt och betalt.

Det är sällan man har turen att se vackra soluppgångar/nedgångar. I går kom jag alldeles lagom, då jag körde ner till skolan. Stannade förstås mitt på vägen och hoppades slippa bli påkörd bakifrån. Jag klarade mej... och fick två vackra bilder.

Önskar alla en fin första adventshelg!

Mer firande

 

Idag fyller han sju, mormors sextiofemårspresent. Vi firade med tårta och presenter på gårdagens "mormorstisdag". 

Det blev sång, tal och hurrarop. Och en skål med kaffe eller saft i kopparna. Födelsedagsbarnet blev väldigt nöjd med all uppmärksamhet.

Mamma och storebror hade förberett ett litet tal utifrån "affischen" med det långa namnet Karl-Petter. 

-Tycker du att det stämmer? undrade mamman. 

Det tyckte han.

Idag fick Karl-Petter presenter på sängen. Till kvällsmat på födelsedagen önskade han sig sushi.  Gissar att han också blev uppmärksammad i skolan och på fritids. Och att alla som går i hans del av skolan vet om att han fyller år idag... Det var det flera som hade hört redan igår, då vi hämtade honom utanför skolbyggnaden.

Idag har det varit jobbdag och sedan PRO-möte för min del.

Det har blivit tradition att vi bjuder in till "Adventmys" veckan före första advent. De medlemmar som kommer till årets mest besökta möte ( brukar vara omkring 100) bjuds på landgång och musikunderhållning. Då jag inte kunde vara delaktig i dukning och landgångsgörande, så fixade jag lite bordsdekoration med hjälp av vintergröna växter, i går kväll. 

"Aprilskämten" kallar sig kvartetten som stod för underhållningen. Det är en grupp  "unga" pensionärer, med lokal anknytning, som återbildat den musikgrupp som man startade 1973 och som bl.a. vann en talangtävling i Borås.

Jätteduktiga, med fartfyllda låtar. Samt några stämningsfulla stämsånger, framförda a capella.

En trevlig avslutning på PRO-hösten. Programmet inför våren är i det närmaste klart, och det kommer att bli jättebra. Är lite stolt att vara med i traktens mest kreativa ( tycker jag) PRO - styrelse.

I morgon är det kort arbetsdag och därefter körövning. Uppsjungning första advent. I två kyrkor.

På fredag ska jag väl få till lite adventsstämning i huset. Förhoppningsvis!

Årsringar

 

 

Så har en ytterligare en årsring fullbordats. Försöker att tyda hur många årsringar den här tillintetgjorda sälgen (?) har.  Skulle kunna vara ungefär lika många som mina. 72. 

Synd att vi människor inte har årsringar. Skulle vara intressant att se hur de ljusa och breda varieras med de mörka och mindre utvecklade. Vid 72 års ålder, så har man förstått att det är just det som är livet, mörkt och ljust... och för all del, gryning, skymning och lysande sol. Den riktigt mörka natten har jag bara fått uppleva någon enstaka gång. Och då har den så småningom förbytts i gryning och solsken. Jag hör till de lyckligt lottade, definitivt.

Amaryllisarna har börjat slå ut. Känns som allra bästa födelsedagsblomman.

Bilden kom på posten idag. 

"Grattis mormor. Gissar vart vi ska åka när det blir vår?"

Jag gissade på 1)Tivoli 2) Lousianna.

Rätt svar: 2 

Ser fram emot det.

I morgon ska vi fira dubbelt hos Värnamofamiljen. Jag fick ju en Karl-Petter i sextiofemårspresent. Två dagar "för sent" levererades han. I morgon firar vi ( enligt Karl-Petters önskemål) med prinsesstårta. 

Johanna messade i går och meddelade att han ville att vi skulle hålla tal på hans födelsedagsfirande. I lördags var familjen hos goda vänner och firade en tjugoåring. Där höll man tydligen några tal till födelsedagsbarnet. Det gillade K-P.  Vi får klinga i kaffekoppen och säga några väl valda ord till sjuåringen. 😊

Kvällens "firande" förlades till Borås. Pizza på stans bästa pizzeria, Granada, och sedan bio på Biostaden.

Vi såg den danska filmen "Den siste vikingen". En riktig fempoängare. Så väl gjord. Så bra skådespelare.  Den danska skådespelareliten med Mads Mikkelsen, Nikolaj Lie Kaas och Sofie Gråböl i spetsen, gjorde bärande roller.  Svenske Kardi Razzazi gjorde en av rollerna, som den svenske killen som trodde att han var blåögd och blond.

"Den siste vikingen" är en film som lockar till riktiga skratt, till utrop av förskräckelse och till tårar av avsky och medlidande. Gå och se den filmen! Danskar är mästerliga filmskapare!

 Tänkte också att filmen kanske inte skulle kunna göras i vårt land. Man skulle inte våga skämta med psykiskt sjuka människor. Även om man här gjorde det med stor kärlek. Men i Sverige kan man ju få allt till en kränkning.

Fina belysningar i stan.

Det lackar mot jul, det är tydligt.

En månad kvar till julafton.

Mindre än en månad kvar tills det "vänder". Och jag, jag börjar så smått på min årsring nummer 73. Hoppas att jag får möjlighet att göra några årsringar till...

Vinst

 Kändes som en vinst att öppna dörren idag och mötas av en mild vind och en vintergrön värld. Den lilla snön som kommit, den var borta. Väderomslaget hade kommit snabbt. När vi åkte hem igår, så var det minus 8 grader.

Det blev vinst igår kväll också. På quizet i Glasets hus. 

Som jag skrivit tidigare, så tycker jag att det är så pinsamt att vinna. Resterande delar av vårt lag, C-E samt svåger och svägerska, är inte alls lika besvärade.  Det är svägerskan som ser till att vi blir anmälda varje gång. Oftast brukar det var utsålt till sista plats, men hon brukar se till att vi kommer med. Och jag tycker väl också att det kan vara trevligt att åka till Limmared, äta lite god mat och vara med på quizet. Men vi vinner för ofta...

Igår var det vår tur att ta hand om vinsten, Kunskapens äpple. Handblåst i hyttan på Glasets hus. Limmareds glasbruk har en historia ända sedan 1700-talet. Idag framställs vodkaflaskor, ölflaskor och medicinflaskor på bruket. Tidigare gjorde man mycket formpressad glas, sådant som gemene man kunde ha råd att köpa.

Det som blåses av, ofta utländska, glasblåsare på Glasets hus, det kostar. Men är otroligt vackert.

Varför vi har vunnit så mycket? Antagligen är vi fyra personer som tillsammans kan mycket. Herrarna har koll på sport, svåger är brett allmänbildad i nutidsfrågor, C-E likaså, svägerskan mer allmänbildad i musik, tv-serier och litteratur. Jag står för mattefrågan och ev. naturvetenskapliga frågor.

 På vårt matsalsbord står nu tre ex. av Kunskapens Äpple. Svåger och svägerska har lika många samt två i en gul färg. Dessutom har vi ett antal glaspokaler, inte alls lika snygga, sedan tidigare år 

Visst är det vackra? Speciellt som alla äpplen är olika.

En av tjejerna som jobbar i ledningen av Glasets hus berättade att de bl.a. fått beställningar av glasäpplen från Högskolan i Borås och från kommunstyrelsen i Tranemo.

- Ni får köpa en korg till alla era äpplen, hade någon sagt till svågern. 

Vore väl synd att lägga dem i en korg... Men det räcker med tre. Tycker jag.

Svägerskan har redan anmält oss till quizet den 30 Jan!

Två plus, ett minus

Två plus och ett minus, det blev resultatet av förmiddagens bedömningar.

Eller förresten ett plus till för vädret. Härligt promenadväder. Strålande solsken, fyra minusgrader i skuggan, en väldigt tunt snötäcke, blå himmel.

Kollade, som vanligt, mobilen ganska snabbt efter uppvaknandet.  Sovmorgon idag f.ö. Vaknade inte förrän klockan var nästan åtta.

Hade fått ett meddelande från ICA-banken via Kivra. Jag informerades om att jag övertrasserat mitt ICA-konto, och ombads att betala in närmare 400 kr å det snaraste.

Jag har inte alls övertrasserat något konto. Har en kredit på ett antal tusen samt flera tusen därutöver innestående på kontot.  Ringde alltså upp ICA-banken, kom snabbt fram och fick tala med en dam, med utländsk brytning.

Hon förklarade lugnt och sansat vad det var fråga om. Makens rosa ICAkort  slutade fungera i vintras/våras. Jag försökte då, via nätet att beställa nya kort, men det blev galet. Jag fick två gula kontokort. Vi har aldrig använt dem, utan klarat oss med mitt rosa kort. Det var de korten som det var en avgift på. Eftersom det aldrig funnits några pengar på dem, så blev avgiften till en övertrassering.  Därtill kom påminnelseavgift och någon straffavgift. 

-Men detta visste jag ju inte om, sa jag. ( Jag kanske borde gjort det om jag läst allt finstilta som hör till alla åtaganden...) Så du kan väl ta bort påminnelseavgiften på 100 kr.

Helt plötsligt hade kvinnan tagit bort både påminnelseavgift och "straffavgift". Det blev 141 kr kvar att betala.

-  Vart ska jag betala dem?, undrade jag, samtidigt som kvinnan avslutade mitt ej aktiverade konto.

- Jag ser att du har bonuspengar på ditt konto, sa damen. Jag kan ta dem och betala med. 

- Toppen, tyckte  jag, och undrade om hon kunde skicka ett nytt rosa kort till maken. 

Visst kunde hon det. Hon behövde bara prata med honom och att han identifierade sig via bank-id.

- Är det något mer jag kan hjälpa till med? undrade kvinnan.

- Du har verkligen hjälpt oss med allt vi behöver sa jag. Blir det en bedömning på ditt samtal ( vilket det blev) så får du 5+.

Kvinnan tackade!

Wow, vilken service.

I Nissafors, på andra sidan smålandsgränsen lär det finnas ett trevligt fik i det gamla stationshuset. Kollade på nätet. Jo, det var öppet on-sö. Föreslog C-E, som MÅSTE ha förmiddagsfika, att vi kunde åka dit. 

- Stängt idag, stod det på en skylt utanför caféet. 

Hur skulle detta lösas? Kaffe var ju ett MÅSTE. Gnosjö? Eller... kom jag på...det finns ju fika på Höganloft, Isaberg. Det står ju t.o.m café och restaurang på skylten detas.

- Vi kan servera kanelbulle eller kladdkaka, informerade serveringspersonalen.

Kaffe och kanelbulle blir bra, tyckte vi.

166 kr för var sin kanelbulle och kaffe därtill. Naturligtvis reagerade jag och talade om att det var hutlöst dyrt. En kanelbulle som kostade 45 kr!! Den måste väl vara hembakt?

Kaffet var helt ok, men den uppvärmda bullen vi fick, den var söt, degig och inte alls god. Liknade bullar som man kan köpa för  5 kr i större ICA-butiker ibland.  

Klart minus! Jag sa inget om bullen till serveringspersonalen. C-E  "skämdes" tillräckligt då jag ifrågasatte notan.

Stannade till på Stationen i Hestra för att köpa en bukett blommor till köksbordet. Gjorde som jag brukade, beställde en bukett för 250 kr. Gärna innehållande både nejlikor, krysantemum och lite grönt.

Oj, en sådan fin bukett jag fick! 

Talade förstås om hur nöjd jag var, för tjejen som bundit buketten.

Två ( tre) plus och ett minus. Det får man väl ändå tycka är ok. 

I kväll står quiz i Glasets hus på agendan. Vill gärna ha en placering bland de tre bästa... men undvika att vinna...😃

Tisdagsbilder

 

-Ta med dej väskorna in, sa killarna till sin gamla mormor, då vi anlände till hemmet en stund efter kl 13. 

- Vi ska spela fotboll. Morfar, du står i mål! 

Så fick det bli!

- Släpp ut hönorna om ni ska vara ute, messade mamman ifrån sitt hemmakontor. 

Det hade morfar redan gjort.

Två nya fotbollar hade köpt s in, under studiedagens resa till Ullared. Tretton fotbollar räknade jag in. Då fattas det ändå några...  

Så någon fotboll är knappast aktuell när det ska köpas  julklappar. Även om fotboll tycks vara en åretruntsport för killarna.

( Det blir lego i julklapp, även detta år för  killarna. Efter egna önskemål. Ava har lovat att snart skicka sin önskelista. På den tror jag inte att det står Lego... men jag kan ha fel.)

Årets äpplen har inte blivit skördade. De var/är fulla med larvangrepp. Konstigt nog hänger många kvar ännu. Rena adventspyntet. Fåglarna tycks inte gilla dem heller. De äter hellre på det, med goda fröer, dukade fågelbordet. 

Medan fotbollskillarna roade sig med bollspel, gick jag rundan kring dammarna. Isen hade lagt sej. Dock inte läge för skridskoåkning ännu. 

-Kan du cykla med mej på en tur med Lycke, innan det blir mörkt, undrade Johanna. Visst kunde jag det. Faktum var att det var riktigt skönt utomhusväder.

När vi kommit en bit, så började detta snöa. Årets första snö. 

Mörkret hade nästan fallit, då K-P tog en skrittur med Bolt. 

K-P ville leka skola när han kom in. Det är så roligt att följa killen som fyller sju nästa vecka, i hans utveckling. Det går så snabbt framåt med både läsning, skrivning och matte.

Konrad ville också vara med. Han, som snart är nio, fick hjälpa mig att vara lärare åt K-P. 

Kvällsmat åt alla. Sen skjutsade jag Konrad till fotbollsträningen, medan Johanna och ridtjejen Elvira var ute med Hugo. C-E gjorde K-P  sällskap tills Johanna var klar,  och hon och Karl-Petter åkte iväg och hämtade Konrad. Vi åkte hem i den mörka kvällen.

Livet på landet. Där är det fullt upp, nästan jämt.