Vart tog julen vägen?

 Inte ett dugg märkligt att man har julgranen framme på offentliga platser. Denna fina granen finns på Gästgivaregården i Värnamo. Det var där vi åt dagens lunch. 

Ljusklädda adventsgranar lyser på torg och i trädgårdar. Det hör adventstiden till. 

Jag må vara gammal och halvt  senil, men något som förvånar mig, det är att folk lägger ut bilder på att de redan tagit in julgranen i huset.  Mycket märkligt, tycker jag. Vart tog julen vägen? 

Nu har vi tyvärr ingen gran, för C-E tror att han är allergisk mot doften. Och en plastgran, det släpper jag inte in i huset.

För mej är själva julen förknippad med tomtar och julgran. Förberedelserna inför julen var många och tog hela december. Några dagar före jul kom tomtarna fram och på julafton, eller möjligen dagen innan, kläddes  julgranen.

Julkänslan infann sig.Julgransdoft. Juldoft. Det är jul!

Julgran och tomtar i huset redan från luciattiden, eller ännu tidigare.Kan man då verkligen få en känsla av jul, när det är jul på riktigt?

Vore kul att få höra hur andra ser på detta!

Visst är det så att juletiden genomsyrar hela december. Killarna ville ha både luva på hjälmarna och på ponnisarna huvuden, när de tog med mormor på en skogsrunda.

Och se där. Tomtarna hade redan fått kommit fram. Utomhus, längs ridrundan. 

Det var väldigt härligt med mycket utomhustid idag. 8 grader. Så gott med många plusgrader. 

De ridande tomtenissarnas julgran står fortfarande på rot ute i skogen. Mormor uppskattar att slippa se den inomhus,  före det att hon kommer på julaftonsbesök

För när granen står på plats inne i huset, och sprider sin speciella doft, då är det jul. För mej!