"Måste" till havet

 

När det är sådana här sensommardagar, som det varit senaste veckan, så känner jag att jag bara "måste"  till havet. Blev glad, när Johanna meddelade att hon och pojkarna hade samma havslängtan. 

Jag kom ner någon timme före dem, och satte ut en stol i solen, med tanke på att träna på att inte göra någonting.  Det gick inte riktigt bra. Jag hann kolla igenom ett par filmer från Mediapoolen, som jag tänker använda i no-undervisningen under veckan. Ingen större ansträngning, och bra att ha gjort.

När Johanna och killarna aviserade att de var klara med sina ärenden och var på väg, värmde jag upp qournfärssås och pasta. Gott att ha färdiglagat hemifrån. Blir mycket enklare så.

Hungriga killar. Quornfärs/ köttfärssås är ett säkert kort.

Efter lunch var det dags att gå till stranden.

En duktig illustratör hade varit där före oss.

En boll var förstås med. Det blåste lite, så plastbollen hamnade lätt i vattnet.

 

En boll är till glädje för många.

Nu är det ok med både hästar och hundar på stranden.

Tog en tur bort till handikappsbadet, samt till den stora lekplatsen där bredvid. Det var några som badat och de försäkrade att det var helt ok vattentemperatur. Jag hade ju dessutom vadat i vattnet längs med stranden, så jag hade konstaterat detsamma.

Så jag travade hem och bytte om till baddräkt.

Så det blev ett bad idag också. Tyvärr verkade handikappsbadet vilja ställa till handikapp. Halkade i den "säkra" trappan och högerfoten fick sej en törn. Känner att den värker lite nu... men det går väl över så småningom. Ett gott bad var det iaf. Stannade i en liten stund.

Johanna och pojkarna körde hemåt vid fyratiden. De hade en ridtid att passa.

Jag röjde undan det lilla som behövdes och tog sedan bilen ner till parkeringen nära havet. Bara för att njuta lite extra av den fina dagen.

Hemresan gick bra. Och jag tycker att dryga en och en halv timme går snabbt, då man sitter i en bil. Och gillar att köra den samma.

En kortkort recension av gårdagrns grnrep på Macbeth på Borås Stadsteater.  Tung, lite svår att komma in I, fängslade, tankeväckande och en fantastisk rollprestation av huvudrollsinnehavaren Lennart Eriksson.