Märklig känsla.

Igår var det säsongspremiär på den posturala träningen. Eller egentligen lite smygpremiär. Det ordinarie schemat börjar nästa vecka.

Det var många anmälda till smygpremiärklass nummer 2. Jag kom tidigt. Vill gärna ha en plats där jag inte är inträngd bland andra. En ytterplats, helt enkelt.  

En efter en kom klassens deltagare in. Eftersom jag gått på postural träning I flera år, känner jag igen många. Ett igenkännande hej, och kanske några ord, utväxlades med de flesta.

Så kom en kvinna i medelåldern, ja i nedre medelåldern, in i lokalen. Hon fick snabbt syn på mej, där i ytterkanten, och förmedlade ett, som jag uppfattade det, igenkännande "hej" till mej.

Visst kändes kvinnan bekant. Men hon hade aldrig varit med på någon av de klasser jag varit på, det var jag säker på. Vem var hon?

Jag sneglade försiktigt på henne gång efter annan, där hon var på platsen bredvid/bakom mej. Det var en ganska storvuxen tjej, inte tjock, ej heller smal... ja, som jag sett ut då jag var hennes ålder . Håret, tunt, uppsatt i hästsvans,  gick lite åt det gråa hållet. Tonat? Äkta?

Visst hade hon drag av min namne. Kunde det vara hennes dotter. Min namne, som var en av mina första elevers ( jo, det var så sent som i min tredje egna klass) stora kärlek.  Dotterdotter till makens ( betydligt äldre) arbetskamrat. Ja, faktiskt dotter till min tandläkare.

Jag tordes förstås inte fråga. Men när klassen var slut, så gick ledaren av passet fram till henne och frågade: -Hur är det med C då? Har du börjat jobba än?

Det var hon! Och då  tänker man.. oj, vad tiden går fort och samtidigt sakta. 

När jag bytte skola och började i Grimsås, så gick hon i sexan. En av de fyra elever som var "normala" i den klassen, enligt den dåvarande lärarkåren. De flesta har det blivit "folk" av.

En extremt söt, späd tjej. Trevlig. Duktig. När hon gick sin gymnasieutbildning i Borås, tog hon kontakt med mej. Hon, tillsammans med en annan tjej,  ville göra sitt examensarbete genom att anordna en resa till Bodaborg i Sävsjö för min klass. Hon ville  ge tillbaka till en fin skola! Fantastiskt!

Genom de återkommande besöken hos hennes mamma fick jag veta om utbildning..Tidigt barnafödande, sagobröllop, separation... Många bilder var ute på sociala medier på det fantastiska  bröllopet. Sen har jag inte sett henne...men vet ju att hon är kvar i vår lilla kommun och var hon jobbar.

Det var en så märklig känsla! Det är ju bara " en stund sen", några år sedan, hon gick i skolan. Alldeles nyss ordnade hon resan,...

Så fort tiden går! Så fort man blir vuxen och medelålders. Fast man nyss var barn. Förändring av utseendet tycks ske i unga år. Efter 35-40, så händer det inte lika mycket. Inbillar jag mig.

Så roligt att hon kände igen mej. Hoppas att vi ses i någon mer klass. Då kan jag ju våga byta några ord med henne.

Bilder från olika åldrar kommer från dagens promenad. Härligt väder idag, men lite märklig känsla; både en känsla av högsommar och sensommar.

Bilderna är foton på favoritobjekt: Nötkreatur. Jag tycker att de är så vackra. Från min utsiktsplats på andra sidan staketet!