Roligt nästan jämt!

 Kom på mig själv att jag är en riktig Gnällfia. Tycker allt som oftast att jag har ett tråkigt liv. Då himla barns-likt tänkt. "Har jag inget att göra, så har jag tråkigt." Klart bortskämd tant!

Barnbarnskillarna var ju på besök må och ti em och kväll...och natt.  Alltid lika trevligt. Hann med ett bad i Gusjön under den varma tisdags eftermiddagen. Konrad och jag badade..K-P gick på "skattjakt" och hittade en stendöd abborre.

Alla skatter är bra. Denna återbördades till sitt rätta element. 

Igår var vi på Beatleskonsert. Det var svägerskan som kollat upp vad det fanns för Sommarmusik i Ulricehamns pastorats kyrkor.  Tre herrar i min ålder framförde Beatleslåtar.  ( Ursäkta dålig bild)

De gjorde det bra. Har hört mannen till höger tidigare. Han är väl mer proffs än amatör, väldigt duktig på både sång och gitarr.

Det var en väldans fart från början, men mattades av och blev lite väl långrandigt. En timme är bra, sen behöver man röra på sej eller få ett avslut. Speciellt när man sitter i en kyrkbänk. Klart lyssningsvärt i alla fall. Så roligt att kyrkorna numera öppnas som konsertlokaler för olika slags musik. 

Kom på att vi måste hitta på något idag också. 

Se vad jag hittade; outforskade vandringsleder på dryga 2 mils avstånd och en lunchrestaurang inte långt därifrån.

De här vandringslederna  måste vara nya fr i år.  Tydliga och väl iordningställda. Vi valde den gula leden. Verkligen en fin och varierad led. Backe upp och backe ner förstås. Så är det ofta i våra trakter. 

Här började blå led. Man fick följa den en bit längs Stormalen, för att komma till gula leden.

Tydligt skyltat.  Väl upptrampade stigar.

Flyttblock och branter. 

Så kom vi ut på byväg och kunde äntligen se Lill-Malen. Sjön som vi gick rundan runt.

Riktigt läskigt. Smal spång, smal bro. Högt! Andas in, andas ut... jag kom över till slut...

Vackert i skogsmarkerna i sensommartid.

Mötte en tysk familj, som valde att gå leden medsols.  Började prata med dem på stapplig tyska...men övergick till engelska. Kändes enklast för alla.

Så inbjudande med fräscha rastplatser.

En trygg liten bro över vattnet mellan Lill-Malen och Stor-Malen.

Tillbaka till parkeringen, starten för blå vandringsled, med utsikt över några av kommunens stoltheter, vindmöllorna.

Nästa gång vill jag gärna gå en av de längre lederna. Med lite matsäck och vattenflaska.

Verkligen njutbart att ha så fina vandringsleder i vår närhet 

Dags att köra en halvmil för att komma till lunchstället, Ambjörnarps Värdshus.

Här fanns tidigare en cykelaffär. Mitt ute på landet, i lilla Ambjörnarp. 

Att komma in i värdshuset kändes som att komma till en tysk enklav.  Ägarna pratade tyska... och engelska.  Inne i restaurangen pratades det tyska vid många bord.  Några svenska ord slapp igenom då och då. 

Vi tänkte äta snitzel. Det fanns bara en kvar, då vi kom kl 13. Restaurangen har bara öppet kl 12-14. Jag kunde lika väl äta rödspätta. C-E uppskattar kött mer än vad jag gör. ( Köttbullar och en vegetarisk rätt med spenat erbjöds också)

God sallad, god mat och goda kakor till kaffet. Hit ska vi åka fler gånger. Vi testar nog en lördag, för då har man betydligt fler rätter att välja bland. 

Så kul att upptäcka nya pärlor hemomkring. Roligt nästan jämt..nu ska jag ge mig själv lite "läsa-bok-tid". Det är också roligt... om man hittar rätt bok.