Borås, bio, bär och bullbak

 

Igår blev det en tur till Borås. Till stan. Borås, det är STAN för mej. Jag är uppvuxen i närheten av den gamla textilstaden.

C-E  skulle träffa hjärtsköterska på sjukhuset, SÄS. Första återbesöket efter ballongsprängningen av det tilltäppta kranskärlet, för en månad sedan. Jag behövdes inte i skolan, så det passade bra att jag körde patienten till det tidiga morgonbesöket.

När vid närmade oss stan, så var det precis som i visan "Här är polisen som mitt i gatan står". Alla fordon, på väg in till stan, blev stoppade.

-  Har jag kört för fort?  var min första tanke. För visst blir man orolig, och får en massa tankar i hjärnan, då man blir stoppad av polisen.

En lång rad med poliser i uniform, stod uppradade, där jag körde in efter den lätta motorcykel, som kört om mej några hundra meter tidigare. Och som jag funderat över; är det inte för kallt att åka motorcykel, då det är en temperatur på fem grader?

- Maken har tid på sjukhuset om 25 minuter, var det första jag sa till den unge polisen, som tittade in genom den nedvevade rutan.

- Ingen fara, det här går fort. Vi kontrollerar körkort och nykterhet, informerade killen. Med darrande händer plockade jag fram körkortet. Ja, jag blir darrig av polisuniformer och polisbilar. Knäppt! De är ju till för vår trygghet. Men sedan jag fick fortkörningsböter för många år sedan, så tror jag bara att de letar efter fel som jag gjort. I trafiken.

Vi hann fram till SÄS ( Södra Älvsborgs sjukhus) i god tid. Släppte av C-E vid huvudentrén, körde bort till parkeringen och tog sedan en promenad i omgivningarna. Tycker f.ö. att det är tokigt med parkeringsavgifter vid sjukhus. Där tycker jag att alla ska få stå gratis 

Gick genom en del av det stora sjukhusområdet, innan jag vek av mot Karpdammen. Kommer ihåg den sedan tidigare promenader i området. 

Ganska otroligt att näckrosor fortfarande blommande. Måste nog vara förädlade för lång blomning.

Det blev ingen långpromenad. Nöden tvingade mig tillbaka till sjukhusets stora entrelokal, med tillhörande toaletter.

Kändes som en fika skulle sitta bra, när C-E var klar med sitt sköterskebesök. Åkte ner till centrum och fick en god och rejäl fika på café Bakgården. Det är så sällan vi är i Borås, så det blev en liten extra promenadrunda i centrum. Jag tycker att det förändras hela tiden. Antagligen beroende på att jag bara är där några  gånger per år.

På kvällen blev det bio. I Dalstorps bygdegård. Inte dumt för en lantis,  att ha möjlighet att gå på bio bara dryga milen bort. På en onsdag.

Man visade "Resan till Piemonte". En fin film. En feel good -film. Helena Bergström fick gråta flera gånger och Kjell Bergqvist fick vara så sarkastisk som bara han kan vara.

Idag börjar älgjakten i södra Sverige. Inte läge för någon promenad på skogsvägar.  Så det fick bli en bakförmiddag. Kanelbullar och tvp sorters brödbullar blev resultatet. 

Visste  man inte vad som försiggår, så skulle man bli helt förskräckt av att höra vad jag just nu hör där jag sitter inomhus med stängda fönster. Drevkarlarna skriker och ropar, där de går på bred front genom skogen bakom huset, för att skrämma älgarna. Skyttarna sitter i älgtornen, med utsikt över eventuellt passerande skrämda älgar. Åtta älgar har man lov att skjuta. Än har jag inte hört något skott.

Vi stannade till i Tranemo och veckohandla på väg hem från Borås igår. I en av kylarna fanns det flera hyllplan med jordgubbar. Svenska. Till ett pris långt under  sommarens priser. Jag kunde förstås inte motstå de fina bären. Trots att det senaste köpet, för några veckor sedan, var en besvikelse. De jordgubbarna var helt smaklösa.

Dessa bär, odlade i Skåne, smakade jättemycket. Nästan lika mycket som de solmogna jordgubbarna från i somras.  Gissar att dessa odlas i växthus. Så gott att kunna äta svenska jordgubbar i oktober!