Snöskottning

På fredagar brukar jag vara den som sist är kvar på skolan, ja, iallafall i den byggnad som jag och min klass huserar i.
Tycker att det är så skönt att sitta kvar i skolan en stund, när det är alldeles fredagstyst.

Summera veckan lite, och förbereda nästa.

Gamla nationella prov ligger på katedern inför måndagen. Tänkte "öva" inför det som ska ske i veckan, fyra prov i svenska, och få eleverna att förstå att de kan använda sina nyinlärda/nyaccepterade kunskaper/förmågor vad det gäller lässtrategier, även när de läser provtexterna på tisdag och torsdag.

Usch, vad jag inte gillar alla prov som eleverna har på våren i sexan. Enligt förra läroplanen  var proven förlagda till våren i femman,  och fanns bara i svenska, engelska och matte. Det var bra, jag gillade de proven, för de hjälpte mig att lägga upp arbetet i klassen under sexan, hjälpte mig att se vad eleverna kunde och vad de behövde träna mer på.
De här proven kommer lite för sent, och så ska de ligga till grund för betygsättning.... betyget på våren i sexan ska inte skilja sig för mycket ( + - ett betygssteg) från resultatet på de nationella proven... om det inte finns starka belägg för större skillnad. Stressande för oss alla, speciellt för eleverna. 21 olika prov i fem olika ämnen hade eleverna förra året. Sannolikt rör det sig om lika många detta år.
Och jag undrar bara ... till vilken nytta?

Det är just nu mycket diskussion kring "problemen" i svensk skola och vad dessa kan bero på.
Två olika orsaker har jag skrivit något om i Facebooksgrupperna i veckan:

•  Prov betyg och "alla ska bedömas utifrån samma mall" styr, i stället för att lustfylldhet, intresse, förutsättningar, förmågor och kreativitet får vara ledstjärnor är problemet.  skrev jag i gruppen Förändra Skolsverige.Det blev gillat! Naturligtvis är det många som tänker som jag. På elevens val, har under några perioder eleverna inte haft så mycket till val, utan vi lärare har valt för dem. Vi har delat in i tjej-killgrupper. Killarna jobbar med foto och "fotofilmer" medan tjejerna har idrott, och tvärtom. Idag hade jag några lysande pojkögon, äntligen fick de jobba med något som de tycker är roligt, har mycket förförståelse för och som blir riktigt bra. Så roligt det är när man får jobba kreativt utifrån sin egen förmåga. Så vill jag alltid jobba, och i min skolvärld finns det varken plats för kontollerade prov eller betyg, bara för omdömen som för varje elev framåt, utifrån den nivå som han eller hon ( vägrar använda tramsordet hen) befinner sig.
• Man hinner inte göra en sak klar, bara nosa på den, förrän det är dags för något annat. Detta gäller framförallt för oss lärare. Höstterminen började med en föreläsning om språkutveckling. Inte efter modell "En läsande klass", men ändå. Det hände inget mer med detta, men nu, då  superbra FB-gruppen "En läsande klass" fått så stort genomslag, då är många intresserade av att diskutera och förbättra detta arbetssätt. Men då ska vi ha mattesatsning i stället. Vilket ingen tycks vara i behov av, medan många av oss lärare verkligen känner behovet av att jobba med elevers läsning. Tror att det är satsningen på förstelärare i matte, som gjort att alla nu ska ha matte. Förstelärare är sannolikt ganska skadligt för skolan det också, många av oss tycker att det är extrem orättvist att några få personer ska uppbära 5000 kr mer i lön per månad samt ha en ledig dag i veckan för att arbeta med matteprojekt ... som vi alla ska jobba med sedan. 
• 
  
  

Peter Gissy gästade oss igår igen. Första gången, den 9 januari, gjorde han ett superbra framträdande och gav eleverna en skrivuppgift. Oj, vad mycket skrivet det blev, och så bra det blev.... Vi processade en hel del i min klass.... gjorde ändringar flera gånger, både formmässigt och innehållsmässigt.

Alla berättelser, skrivna av elever från åk 3-6, skickades till Peter Gissy. Han skulle läsa dem alla och komma tillbaka och kommentera, vilket han gjorde igår.

Visst är det en trevlig man, Peter Gissy, men vi var inte nöjda med gårdagens besök. Tre upplästa texter  utan några utvecklande kommentarer och sedan flera, lite småtramsiga lekar. Nä, han hade inte behövt åka från Göteborg för att avlägga reprisvisit. Den första var bra, däremot. Eleverna tyckte förstås att det var lite kul igår också..... så, ja, då kanske det ändå var befogat.

• 

"Snöskottning" löd rubriken. Har ju inte fått till något om det. Men skottat har jag. Det var närmare femton cm fluffsnö att skotta bort från garageinfart och husingång. Tycker mer om att skotta snö än vad jag tycker om vintern. Snöskottning är inte alls tråkigt... det enda tråkiga vardagsbestyr jag vet, det är matlagning. Tur att C-E gillar att stå vid spisen... och att sota pannan, så kan jag göra det mesta av det andra som ska göras här hemmavid.

I övrigt så anser jag att alla västeuropeiska - ja, alla demokratiska länder - ska bojkotta OS i Sotji. Blev så förbenad då jag såg det granskande tv-programmet om hur de som byggt upp den sjukt stora OS-anläggningen blir behandlade ... och hur de riktigt äckligt rika Putin-kompisarna skor sig på spektaklet. Lägg ner OS, det är överspelat i den sjuka girighetsvärld som vi lever i. VM i varje idrott, det duger gott!

Lärarlyft

Är det inte konstigt att det ska ta 38 år i yrket, innan man fattar hur man ska jobba med läsförståelse?
Så att det funkar, alltså... eller, som jag tror/ är ganska övertygad om, funkar

Mycket tid har jag under alla år lagt ned för att skapa frågor till olika texter, framförallt frågor som man kan svara direkt på genom att läsa texten. Naturligtvis har ordkunskap varit en del av arbetet, liksom att förklara idiomen, talesätten, språkbilderna.
Längre tillbaka i tiden jobbade vi med färdiga läseböcker/övningsböcker, men de slutade jag med, eleverna tyckte inte om dem. Idag förstår jag varför. Eleverna fick helt enkelt inte verktygen att förstå dessa texter.

Under de senaste tio åren, och drygt det, så har mina elever haft tjugo minuters tyst läsning varje morgon. Eller iallafall de flesta morgnar. Många har tyckt att det har varit en skön stund, många har varit djupt fångade i sina böcker och har haft svårt att avsluta lässtunden.
Några har bytt bok efter bok efter bok, har inte hittat någon passande bok. Nu förstår jag varför det varit så. Man har inte fått undervisning i att läsa och förstå.
Gruppläsning har ofta fungerat bra, speciellt i grupper där man av egen vilja valt samma bok. Varför? Jo, man hjälper varann att förstå innehållet.
Högläsning fungerar oftast, men även där har jag under senare år förstått, att man måste stanna till och förklara texten.
Men jag har inte varit riktigt nöjd ändå. Det har känts mer och mer som om jag övergivit eleverna i sin utveckling av att lära sig läsa.

Före jul frågade jag mina sexor om de tyckte att det var OK att hålla upp med morgonläsningen  några månader och istället jobba med olika slags texter tillsammans.
Visst, tyckte de, speciellt som alla visste att de "förskräckliga" nationella proven gömde sig bakom vårterminsknuten.
För egen del, så hade jag tankar på hur jag skulle se till jobba  med texter ur olika vinklar. Vi skulle jobba med olika genrer och olika svårigheter, och eleverna skulle jobba mycket tillsammans i grupp.

Strax före jul hade jag blivit tipsad om att kolla en UR-film om olika lässtrategier.Denna kanske jag kunde ha hjälp utav??? När juldagarna var över satte jag mig vid datorn och hämtade hem filmen. Det blev det största lärarlyft som jag fått på mången god dag, kanske någonsin.
Efter 45 minuters kompetensutvecklande föreläsning via datorn, förstod jag hur man ska göra. Man ska jobba mycket mera tillsammans i klassen, med lärarledd undervisning. Det finns ett antal strategier för läsning, och när dessa är förankrade, då kan eleverna jobba i mindre grupper, iallafall stundtals.... och så småningom även enskilt.
Men först måste verktygen ges, hur man tar till vara förkunskaperna i ett ämne, hur man genom rubriker och bilder kan förutsäga vad texten handlar om, hur man tillsammans gör svåra ord förståeliga, hur man ställer frågor på innehåll, frågor på det som som står mellan raderna, frågor på det som man inte alls vet, hur man jobbar med inre bilder och känslor samt hur man sammanfattar det väsentliga i texten bl.a. genom att samla de innehållsbärande orden och begreppen.
Spågumman, detektiven, reportern, konstnären och cowboyen har man till sin hjälp. Påtagliga figurer som eleverna enkelt kan förknippa med de olika strategierna.

I projektet "En läsande klass"/ blogg- en läsande klass, kan alla ta del av det fantastiska lärarlyftet, det som lyfter högre än andra lyft .. åtminstone för mig.

Har jobbat två dagar och redan har mina sexor bekantat sig med de olika "strategi-personerna". De har tagit emot spådam, reporter, detektiv, cowboy på alla bästa sätt, de har diskuterat, de har kommenterat, de har hjälpt varann att förstå, alla har varit delaktiga. Helt otroligt!
Mina "stora" elever behöver träffa de olika "personerna" ett antal gånger och veta vad de står för, innan jag låter eleverna umgås med de olika strategipersonligheterna på egen hand, i av mig strukturerad samvaro.

Vid gårdagens repetition av syror och baser och efterföljande experiment, så var spådamen, detektiven och cowboyen med på lektionen. Spådamen kollade text och bild och förutsade vad kapitlet skulle handla om. Hon fick också delge alla tidigare kunskaper som fanns i ämnet.
Cowboyen sammanfattade sedan det lästa och de förkunskaper som fanns samt hittade några ledord; syra, bas, neutralt, 7, ph-värde, indikator....
Detektiven var väldigt overksam, texten var enkel och ämnet inte obekant. Det enda han behövde hjälpa till med, det var indikator ( Vilket någon av eleverna snabbt kunde förklara.)

Började idag tillsammans med spådam, konstnär och reporter läsa "Häxfeber" som högläsning. Oj, vilka diskussioner det blev kring den ganska svåra texten. När man pratar så ingående om innehållet i det man läser och får egna inre bilder/känslor då vill man gärna fortsätta och läsa mer.

Snacka om Lärarlyft... och det bara på någon timmes filmkoll och vidare sök på nätet. Nu är det bara för oss alla att träna, både för mig och mina elever ... och för mina kollegor,som jag berättat om mitt eget lyft för, och därmed fått även dem intresserade av en kompetenshöjning.

 Som grädde på moset, hade vi finbesök idag. Den härlige författarpersonligheten Peter Gissy kom resande från Göteborg, ända till Grimsås . ( Det är bara dryga 10 mil... men det ska ju funka med kommunikationer också.... och det gjorde det på tidig morgontid).

Peter Gissy berättade om sig själv samt intresserade sig för eleverna, på ett humoristiskt och för oss alla tilltalade sätt. Att han, från att ha varit en bra fotbollsspelare och gitarrist, också blev bokälskare och tidigt bestämde sig för att bli författare, det var en konsekvens av att han var sjuk under en längre tid i barndomen.
Genom böckerna fick han sällskap under ensamma timmar.

Peter Gissy har skrivit ett antal ungdomsböcker; serier om Jill och Jonatan, om Millie och en nyss påbörjad serie om Bellman. Millie är en serie som handlar om relationer, medan Jill och Jonatanböckerna och Bellman-serien är barn/ungdomsdeckare.

Syftet med Peters besök var att eleverna i åk 3-6 ska skriva sina egna deckarhistorier, utifrån en ganska vid ram, som Peter presenterade för dem. Berättelserna ska sedan skickas till Peter och om tre veckor, så kommer han tillbaka och läser en del berättelser och gör reflektioner kring dem.
Superspännande !

För egen del, så känner jag att mina elever fått mycket undervisning i skrivandets konst,  och jag tror att deras deckarberättelser kommer att göra dem väldigt stolta över sin egen förmåga. De gillade Peter, de gillade uppgiften, de var superinspirerade, de är vana vid att "pröva och ompröva" sitt skrivande. Snacka om motivation!

Läsandet och skrivandet går hand i hand.... och en häftig sak är.... spågumman och hennes strategivänner ska få vara med, då vi i klassen jobbar med varandras texter om ett par veckor.

Hoppas och tror att mina lärarlyft även lyfter mina elever lite extra när det är dags för de "förskräckliga" proven som förkortas NP.