Olyckan

Tjugo år, ja mer än så, utan olycka.  Mer än 25 år antagligen. Kommer inte riktigt ihåg när första apparaten införskaffades. 1993?
Kommer i allafall ihåg att vi fick åka till högsta punkten i byn, 1,5 km bort, för att kunna använda den "hemmavid". Antar att apparaten var inköpt för att den skulle kännas bra att ha med sig i bilen... och för att jag alltid gärna testat nymodigheter.
Den fasta telefonen, den användes ju om man ville ringa/någon ringde.

Mycket har hänt på de tjugofem åren, det har varit en utveckling från medtagbar, möjligen användbar lur, till en liten snabb dator. Med kamera, Med ficklampa....med musiklyssnarmöjlighet... med videokontaktnät.... ja, jistandes vad den lilla apparaten blivit användbar... och medtagbar i princip överallt.
Har hört mycket om olyckor, om krosskador, om vattenskador, om o-användbarhets-görande.
Har ibland förvånat mig, att jag inte utsatt någon av de apparater som passerat mina klumpiga händer. för något av ovanstående.

I fredags var det slut med det lyckade handhavandet.
Efter att ha varit med om en geocachingrunda i Hulared, där den för ovanlighetens skull hade fått bära huvudansvaret under sökandet på en Reverse cache, så föll den huvudstupa, ur mina händer, ner i asfalten, vid Ulricehamns Stadspark.

C-E ville äta thaibuffé efter promenaden i Hulared. Dessutom blev det besök i Ulricehamns monopolaffär.
Jag tyckte, att när vi nu åkt ett några mil extra, så kunde vi ta en WhereIgo-cache i Stadsparken.
Men 100 meter kvar till första stoppet, första frågan, så var sagan för Samsung S7, all.

Det var bara att vända tillbaka, och avlägga ett besök på Elgiganten.
Hade funderat på att byta upp mig, abonnemanget var utgånget sedan i somras, och batteriet började bli slitet. Så det var egentligen ingen allvarlig olycka. En ganska bra olycka, som hände på rätt plats.

Rena förtjänsten tycks det bli, Samsung A40 var väldigt prisvärd och abonnemanget blev bytt, från dyra Telia till betydligt billigare Tre.

Ett litet besvär återstår, att få igång bankapparna, Swish och MobiltID. Blir nog tvunget ed ett bankbesök i morgon.

Lite tråkigt är att alla foton är borta. Som tur är, så har jag många foton i de två kamerorna som jag oftast använder. Och en hel del att ladda ner från Facebook.

Besökte bygdens ( om man räknar avståndet på dryga 4 mil som bygden) bästa julmarknad idag. I Reftele, Segerstads naturbruksgymnasium. Kände mig synnerligt handikappad utan tillgänglig Swish-funktion. Egentligen var det bra, på det sättet blev inga onödiga inköp gjorda. Testade nya kameran.
Är nöjd, speciellt med tanke på den funktionella apparatens modesta pris.

Testar att lägga över bilder från julmarknaden direkt från telefonen.

Visst blev de riktigt bra, skärpemässigt och ljusmässigt sett.



Till och med Konrad, alldeles för nära, har skärpa.

Otroligt så bra bilder  en billig mobil tar, ett kvarts sekel efter det att de första mobilerna knappt gick att ringa med.  Kan vara så att den första stora, tunga mobiltelefonen kostade ungefär detsamma som dagens Samsung A40.

Till och med Karl-Petters favoritbild, där i naturbruksgymnasiets matsal, blev bra.

Jordbruksjulmarknad

När jag var på ensam-geocachingrunda norr om Bolmen på lovet, så körde jag förbi skylten till Segerstad. Där skulle det också finnas en cache, men jag var rätt mätt på sådana just då och åkte inte fram till gården. 

Igår var jag/vi på den stora anläggningen, som vid plats för parkering luktade svinbajs. Nu var det enda bajsiga med gården. Hade läst på lite och informerat mig om att den forna herrgården  var ett naturbruksgymnasium samt härbärgerade ett vandrarhem på sommaren.

Dotter med make dök upp alldeles efter att vi anlänt, och sedan kunde vi lämna det illaluktande området.

Det var en häftig julmarknad, med försäljningsställen och lotterier såväl utomhus som inomhus och i olika delar av den stora skolans lokaler.

I idrotthallen var det stor matmarknad.Korv, bröd, sylt, senap, glögg, godis, glass....

Träffade på mångsysslaren/kulturarbetaren Alexandra Bunde och hennes man i ett av stånden, 

( Skogsateljen i Sjötofta) Paret sålde insektsholkar( inte riktigt läge just nu- jag köpte f.ö en sådan på kommunens företagsmässa i våras), honung, hemmagjord senap, sylt, marmelad. Det blev några burkar marmelad och sylt inhandlade. En ljuvligt god marmelad/gele av fläderbärssaft, äppeljuice och många olika kryddor, bl.a kanel och ingefära.

Bröd från Lidhult och glass från Nässjö blev också inhandlat. 

Samt  gös från Tiraholm och potatis från Segerstad.

Tycker verkligen om det här med småskalig, ekologisk produktion av livsmedel.

( Även om forskarna, enligt dagens nyhetsflöde, dissar det samma. men om allt handlar om tillväxt, så funkar det ju inte. Men jag förstår ju inte det där med tillväxt, för jag tror ju att om något växer alldeles för mycket, så exploderar det till slut... Fast jag kanske har fel....)

Julgrejer har vi så att det blir över, så det var jag inte ett dugg intresserad utav.
Däremot blev jag väldigt positivt överraskad, då jag i en av de stora salarna upptäckte att man sålde kläder från Countryline.
Tillsammans med vännen Christina så besökte jag deras butik i Gränna förra sommaren. Köpte kofta, jumper och klänning. Har använt samtliga plagg jättemycket och hade faktiskt på mig kofta och jumper även igår.
Följer Countryline på Facebook och har bl.a. sett en grå kofta som jag skulle vilja åka till Gränna för att inhandla.
Nu fanns den här på den naturnära marknaden.
Countrylines produkter är tillverkade av linne. Ingen skrynkellinne, utan välarbetad linne som håller sig fint och slätt. Många ljuvliga plagg som bara är hur mycket  "jag" som helst.

Den grå tröjan var jättesnygg på tanten... liksom den prickiga klänningen. -Är den inte lite kort? undrade jag. Ingen i min omgivning tyckte så. Naturligtvis kom den med hem till Stockremma.
Är det inte härligt att vara 61 och kunna hitta kläder som gör att man känner sig  ungdomlig och glad? Precis som om gladheten sitter i kläderna. Fast för klädnörden i mig, så påverkar det. Inte för att jag då jag känner mig riktigt låg, kan bli uppåt av en klädesplagg, jag skulle inte ens komma på tanken att försöka. Men när man är i normalt tillstånd vad det gäller seretoninhalt och omständigheter som påverkar livsglädjen, då blir den ännu mer förhöjd då jag hittar ett roligt  plagg, oftast blivande favoritplagg.

 
Countrylines kläder hör inte till billighetskläderna. Men ändå blir de det. Det händer lite då och då att klädnörden i mig ser/provar plagg som jag just då tycker är OK, men sedan inte använder.

Kommer ihåg att jag skulle köpa något passande till nyår förra året. Köpte två olika överdelar. Den ena gillar jag, och har använt några gånger. Men den är ganska svåranvänd, man går ju inte omkring med rosor och guld till skolan direkt.
Den andra har jag haft en gång. Tvingade mig till det, för att den skulle användas. En spetstunika. Hur kan man vara så dum så att man köper en tunika i spetsmönster. Det är väl så långt ifrån min klädstil som man kan komma. Kommer aldrig att använda den mer.... om jag inte ska på maskerad, För jag kände mig utklädd i den.
400 kronors köp, använt en gång ( eller två eller tre) är ju mycket, mycket dyrare än ett plagg som kostar två och en halv gånger så mycket och som man använder oräkneliga gånger under många år.

Men nu får det vara slutköpt vad det gäller kläder för denna säsongen.... ja, så får det absolut vara.

Julkrans från julmarknaden blev det också. Brukar köpa det på Apladalens julmarknad andra advent. I år blev det lite tidigare. Men tanke på att jag brukar låta kransen hänga på dörren tills i februari, så tyckte jag att det kändes helt ok att sätt upp den lika långt före jul som den brukar sitta uppe efteråt.

Förhoppningsvis kan det bli ett besök i Apladalen i år också. Den julmarknaden är också rolig.

Cachen vid Segerstad då? Nä, den blev inte hittad. Kändes inte så inspirerande att leta i mörker och framförallt inte i en förhatlig stenmur. Den ligger bra där den ligger.

Förkylningen finns också kvar, men mest med lite småsnorighet. Får avboka morgondagens spinnmixpass... och gympan på tisdag. Har inte missat en enda gång ( gånger två) av träning under hela hösten. Men att anstränga sig när man är förkyld, det känns lite onödigt för tanten. Ska ta en promenad i eftermiddag i stället.... och förhoppningsvis få till sådana, trots mörker under veckans övriga dagar. Bara att bestämma - 3-4 km promenad varje dag. Det är bra motion för förkyld tant. (Fick detta ordinerat från en sjuksköterska i gårdagens kommentarer här på bloggen. Tack för den kommentaren och det rådet Mia! )

Ha en bra arbetsvecka alla! Känenr jag mig själv, så blir det inte så mycket bloggat under vardagarna.