Adventssöndag

 

Ett tunt snötäcke har lagt sig  över marken, denna första adventssöndag. Kallt och småblåsigt är det, och värre lär det väl bli. Bara att bita ihop och inse att vintern är här.

Har inte varit på gudstjänst på flera år. De enda gånger jag besökt kyrkan, det är på begravningar. 

Eller skolavslutningar.

Första advent brukar vara en positiv kyrkdag. I vår församlings kyrka ( Nittorp) hade det annonserats om gudstjänst klockan tio. Perfekt tid, tycker jag. Ingen stress på morgonen för att hinna, som det skulle vara om det började en timma tidigare. Många gånger har man gudstjänst/högmässa klockan elva. Det är lite sent, mycket av den ljusa dagen har gått. Tio är perfekt.

Trodde ju att det skulle vara mycket folk i kyrkan denna dag. Men det var det inte. Tittade mig försiktigt omkring och insåg att det var ungefär samma folk som då, för mer än tjugo år sedan, då jag var ganska aktiv i kyrkan. ( Har både varit inblandad i kyrkopolitiken - opolitiskt- och varit kyrkvärd. Men det var i en annan tid.... )

Synd att kyrkan inte drar mer folk. Det är avkopplande att bara sitta i kyrkorummet, att bara vara. Skulle gärna gå lite oftare till kyrkan. Men vill inte gå när det är mässa, nattvard, vilket det är alldeles för ofta, om man kollar i annonserna. Tycker att det är lite obehagligt med den ritualen....

För första gången har vi en kvinna som präst i församlingen. Snacka om att Göteborgs stift, som vi tillhör, måste vara det mest konservativa kyrkoområdet i hela Sverige. En kvinna som ärkebiskop, det har vi haft i flera år, men inte förrän 2021 anställde vår lilla församling en kvinna som präst.

Jag kommer ihåg den ilska jag kände på den tiden jag var aktiv i kyrkan, då när mans-gris-präster, som var betydligt yngre än jag, förkunnade att de skulle sluta jobba här om man fick en kvinna som kollega. 

Ett skäl att lägga allt kyrkligt engagemang på hyllan. Det fanns flera.....Det viktigaste skälet var väl att det helt enkelt inte var min grej, att min kristna övertygelse inte var/ är tillräckligt stark....

Kvinnan höll en fångande predikan. Hon berättade såväl Gandhi som Dalai Lama..... och kontentan var att det finns mycket i den grundläggande kristna traditionen som förordar det goda hos människan. Vilket det säkert gör, det är bara det att det finns för många tolkningar som är alldeles åt skogen!

Femtio minuter tog gudstjänsten. En trumpetare förgyllde det musikaliska innehållet. Och psalmerna som man sjunger på första advent, det är riktiga favoritpsalmer för mej.  Så härligt att få vara med och sjunga av hjärtans lust... med en trumpet samt en kyrkorgel som bakgrund, så gör det inget att det blir lite sura toner under stundom.

Julmarknad på Torpa stod på det fortsatta förmiddagsprogrammet. 

Torpa stenhus, det det är ett slott och fästning som har sitt ursprung från 1200-talet. 

Under tiden fram till 1600-tal, så var det mycket strider  mellan danskar och svenskar, i våra trakter.

Släkten Stenbock har huserat på slottet från 1400-talet och framåt. Unga Katarina Stenbock blev Gustav Vasas tredje hustru. Blott sjutton år gammal, tvingades hon att gifta sig med den snart sextioårige kungen.

Torpa Stenhus, det är vår kommuns största stolthet och mest besökta turistmål.

Slottet ägs fortfarande av ättlingar till familjen Stenbock. Per Zethelius heter den nuvarande ägaren. Han har verkligen rustat upp slottet, så att det har blivit en synnerligen attraktiv plats att besöka.

Nu var inte julmarknaden i själva slottet, utan i en tillhörande större lokal, tidigare ladugård. Fullt med folk var det förstås, och framförallt trängdes man kring matvarorna. Undrar om någon köper trasmattor på en julmarknad? I det här hörnet var det alldeles tomt. 

Det blev inte så mycket handlat för min del... lite brända mandlar, en krans till ytterdörren, ett stort rött ljus... Kombucha har jag läst en del om. På marknaden sålde man denna hälsodryck. Naturligtvis fick man smaka. Jag köpte två olika smaker, varav den ena var saffranssmak. Mest för att det är kul att testa. 

Hungrig hade jag hunnit bli, men kände inte ett dugg för att trängas med folk på Torpa cafe. Tänkte att det skulle vara bättre på Hofsnäs Herrgård, ett par kilometer från Torpa, beläget vid vackra yttre Åsunden. 

Det var fullt med folk inne i cafelokalen. På andra våningen var det julbordssittning. Så jag tog med mig kaffe och den godaste macka jag någonsin ätit till uteplatsen. Det gudomligt goda brödet var fyllt med krämig, smakrik ost, grillad paprika och blandat grönt.  Även den lilla smördegskakan var god.

I hemslöjdsbutiken på Hofsnäs, öppen alla adventssöndagar, var det ingen trängsel. 

Sa, OJ, för mig själv, då jag såg priset på  den hemstickade tröjan. 

Inser att jag tillverkar ganska "dyra" julklappar.

Ja, jag vet... något ska man ha "betalt" för arbetet.... MEN jag stickar för att ha något för händer, under långa kvällar under den mörka årstiden. Från april till september finns det annat att göra.....framförallt kan man vara utomhus tills det blir kväll...

Sockor stickar man snabbt. Drygt 300 kronor var priset på dessa....

Det blev i ko-bild. även denna första advent. 

Ingen snö på Hofsnäs-Torpa-Länghem... ca tre mil från oss. 

Tog vägen över Tranemo och ICA där, på vägen hem. Där var det ett betydligt tjockare snötäcke än vad vi har hos oss. Nederbörden skiftar, trots att det bara är några mil emellan. 

Det spås att vi ska ha ett flera decimeter tjockt snölager när det blir andra advent. Suck, suck.... livet är enklast på barmark.... 

Ha en fin adventssöndag!

Helg!

 Nog finns det fördelar att jobba lite efter att man egentligen har gått i pension. Om man gillar sitt jobb, så är det ju bara kul. Man får träffa lite folk, och då av de yngre generationerna. Några tusenlappar extra, som man bara kan unna sig "lyx" med, är inte helt fel. Men det bästa med att ha en jobbdag, och speciellt som jobbdagen är på torsdag,  det är ändå att få uppleva helgkänslan varje vecka. När jag har gjort  jobbardagen, så är det helg! Fredag, lördag och söndag.

Den här helgen har verkligen varit en varierad helg!

I mitten av veckan fick jag äntligen mitt medlemskap i samhällets gym, det som storföretaget Nexans står bakom. Först skulle  de anställda tillgodoses, sedan deras anhöriga och sist andra som bor i och i närheten av Grimsås. En pandemi kom emellan, så gymmet var stängt. under en längre period. Sen var det bara sex personer per gång som fick träna. Men, nu, två år efter officiell öppning, så tar man in tanter och annat folk som behöver hålla igång sina muskler.

Var på plats i fredags förmiddag. Inte en människa i lokalen. En hel del av apparaterna vågade jag testa, många var bra, men det fanns också sådana- som t.ex löpbandet- som jag inte vågade sätta igång. Tänk om jag skulle ramla av!  Ska försöka få till en timmes träning två gånger i veckan. Det finns absolut grejer så det räcker för mina behov, utan att jag behöver ge mig på något som känns osäkert!

Löpband behövs egentligen inte. Någon löpning skulle det inte bli fråga om ändå. Och promenaderna, de gör jag/vi i stort sett dagligen i skogsmiljö. Bättre det än att gå på ett löpande band!

Har varit härligt promenadväder i helgen. Sju plusgrader, ingen vind. 

På fredagskvällen träffades vi, ett femtontal bybor, i den "grillstuga" som ett par av de byggkunniga männen byggt upp. Det blev ordentligt varmt vid eldarna- finns två stycken- håret blev helt inrökt- korven smakade extra bra- samtalsämnena var många- skratten likaså! Ja, det var en trevlig fredagskväll.

Lördagskvällens nöje, det var förlagt till konserthuset i Jönköping. Sven-Ingvars bjöd på en drygt två timmar lång konsert. Suveränt bra! Gamla kända låtar, en del nytt, men även det tämligen väl känt. Och ett ordentligt drag! 

Hade gratulerat bror med en biljett till honom och hans fru, när han fyllde 60 för en månad sedan. Träffade dem före konserten och åt god pizza på en närbelägen restaurang. 

En trevlig lördagskväll! 

Idag har vi varit på  julmarknad.  Sedan ett antal år tillbaka, så har vi brukat sammanstrålat med Johanna och hennes familj på Stora Segerstad i Reftele. Naturbruksskolans lokaler fylls av försäljare av olika slag under en helg i november. Var förstås två år sedan vi var där senast, så det kändes extra kul att kunna gå på den stora kvalitetsjulmarknaden igen.

Varken dagens väder eller det som är till salu har så mycket med julen att göra. Det gör att jag tycker extra bra om den här marknaden. 

I en stor hall - gympasalen- säljs mat av olika slag. Så det blev inköpt ostar, marmelad, bröd,  kanderad mandel, korv, senap, mjöl..... ja, sån´t som man äter året runt. 

Mycket fanns det förstås att titta på, men många av "knallarna" säljer nog inte så mycket. Det är på matmarknaden som drar mest kunder. 

Lite juligt får det vara. Förstås!

Fika, samt gröt och skinkmacka, fanns att köpa i naturbruksskolans matsal.   Naturligtvis ingår ett besök där i vår Segerstadstradition.

En trevlig söndagseftermiddag blev det.

Nu kan man ju tycka att jag som inte ska jobba förrän på torsdag igen, kan ha helg ända tills  dess. Naturligtvis inte! I morgon är det måndag igen.... ska baka lite bullar med det nyinköpta mjölet.. besöka gymmet igen... ta en promenad och spendera en stund i fåtöljen med stickor och garn. 

Men veckan blir kort.... tre dagar /( varav en "mormorsdag"), jobbdag... och sen är det helg!  Inte omöjligt att jag fortsätter torsdagsjobba några år till....

Julmarknad

 

Jag har alltid hört till dem som har ett oförklarligt, djupt inrotat behov att vara lite tvärtemot. Inte extremt tvärtemot, men så mycket att det sannolikt irriterat dem som vill göra rätt och vara "som man ska vara".

Nåväl, i detta "inte-tycka - som -andra"- behov, så ansåg den inre besserwissern att det där med julmarknader, det var bara fånigt och en  plats där en massa skräp salufördes.  

I mera mogen ålder, så har jag haft dagar då jag nästan velat passa in, och  under en av dessa dagar tyckte jag att det skulle kunna vara kul att besöka en julmarknad, så här i adventstider.

Så fel min inneboende besserwisser hade! Julmarknad var ju mysigt! Och en hel del bra grejer fanns ju att köpa. Lite annorlunda saker, passande en sådan som jag.

Sedan finns det en sak med marknader av alla de slag, som hela jag inte gillar, och det är att trängas med folk. Detta kan man försöka undvika om man kommer precis då det är öppningsdags- eller innan stängningsdags. 

Under senare år så har det brukat bli några julmarknader varje år. Har besökt en enda megamarknad-  Vapnö utanför Halmstad. Det gjorde jag bara en gång, det var helt enkelt för stort för denna tanten. och så var det för mycket folk...

Det finns små  julmarknader på nära håll, t.ex, Torpa julmarknad - i ladugården tillhörande det gamla stenslottet. där Gustav Vasa hämtade sin tredje fru, unga Katarina Stenbock. 

En liten och fin julmarknad finns i Mossebo stoms gamla hus, dit det bara är en mils resväg

En lite större marknad, anordnas i sen november på Segerstads naturbruksskola, nära Reftele, Gislaveds kommun.

Detta tråkiga år, så finns det förstås inga julmarknader alls. 

Saknar faktiskt att varken kunna besöka Segerstad - där vi brukar sammanstråla med äldsta dottern och hennes familj- eller att tillsammans med maken åka till Torpa, precis när marknaden öppnar, handla lite och förmiddagsfika i caféet.

Johanna, äldsta dottern hade letat upp ett covid-vänligt alternativt. Ett alternativ som finns tillgängligt varje dag, och som skulle passa som en kul aktivitet på en mormorstisdag. Gårdagstisdagen var dessutom en dag då hela familjen kunde vara lediga på eftermiddagen. 

Så Johanna bokade in oss alla för tomtevandring på Kastebergs gård, norr om Ljungby. Förhandsbokning är ett måste i dessa tider, det är ju jättebra. Enbart åtta personer fick befinna sig på tomtarnas stig samtidigt.

Vilken kul aktivitet! Mysigt för oss vuxna att få lite julstämning. Julstämning utan snö, det är ju det som gäller nu för tiden, så den saknade vi inte ett dugg.

Vädrets makter var riktigt schyssta, det envisa dagsregnet tog paus under tiden som vi  kollade på alla tomtar och barnen kikade extra noga efter leksaker som tomten tappat bort.

Så kul att en nybliven tvååring och en som ska fylla fyra när det nya året kommit några veckor fram, verkligen uppskattade att gå och spana efter tomtar och  borttappade julklappar utefter den...tja... kanske tvåhundra meter långa ljussatta stigen.

Kastebergs gård har aktiviteter även på sommartid. Dotterns familj  hade redan varit där vid några tillfällen. En stor lekplats med plats för både mindre och större barn besöktes förstås.

En söt lite stuga i plast, det var det enda som var av icke naturmaterial. Men den passade bra ändå, och inbjöd verkligen till lek.

I det klart humana priset för att gå tomtestig och för att få en liten present till de små, så ingick också fika, inne i det kombinerade kaféet -  affärslokalen. God saffranskaka och ännu godare morotskaka, garnerad med lingon, bjöds det på.

Det fanns massor med roliga, annorlunda och bra saker att inhandla. Det fanns böcker, leksaker, muggar och annat dekorativt att duka med. Det fanns livsmedel av olika slag, naturligtvis med ekologiskt och lokalt ursprung. Så roligt att få handla lite  "hemmamalt"  kvalitetsmjöl, egenodlad/framställd rapsolja, korv från gården djur mm.

Dit följer jag gärna med familjen när de åker på utflykt till våren/sommaren igen.  Kastebergs gård ligger en  bilburen halvtimme bort, från deras hem.

Blev lite baksugen  med tre nyköpta mjölpåsar i huset,

Detta brödet blev inte så vackert - men jag är inte så bra på att göra vackra bakverk- men de bir oftast goda. I lingonbrödet från husguden Fredrik Nyléns brödreceptbok, bytte jag ut nästan hälften av rågsikten mot dinkelmjöl. Inbillar mig att det ska bli en bra smakkombination.

I sockerringarna bytte jag ut en halv deciliter vetemjöl mot dinkelmjöl. Har aldrig haft en smidigare deg att jobba med. Sen är det en annan sak med det esteiska ....  Precis som jag har ett inbyggt "inte tycka/vara som alla andra" sätt, så har jag en absolut o-förmåga att göra riktigt snygga saker. Men orginella är dom....

Igår fick jag se något väldigt speciellt, något som jag aldrig tidigare sett under mina sextiosju levnadsår. När vi kom hemåt mot familjen lilla gård, med mindre än en kilometer kvar, kom det ett djur farande ut på byvägen, en liten bit framför bilens helljus.

Ett rådjur? Nej, inget rådjur.. Det var ett LODJUR! Så fint djuret var, och så stort det var!  Ögonblicket då djuret passerade framför bilen gick snabbt förbi, men som tur var, så är bildminnet klart kvar och har plockats fram lite då och då under dagen. Riktigt, riktigt häftigt.... och en jätterolig utflykt, som passade både barn och vuxna.

Olyckan

Tjugo år, ja mer än så, utan olycka.  Mer än 25 år antagligen. Kommer inte riktigt ihåg när första apparaten införskaffades. 1993?
Kommer i allafall ihåg att vi fick åka till högsta punkten i byn, 1,5 km bort, för att kunna använda den "hemmavid". Antar att apparaten var inköpt för att den skulle kännas bra att ha med sig i bilen... och för att jag alltid gärna testat nymodigheter.
Den fasta telefonen, den användes ju om man ville ringa/någon ringde.

Mycket har hänt på de tjugofem åren, det har varit en utveckling från medtagbar, möjligen användbar lur, till en liten snabb dator. Med kamera, Med ficklampa....med musiklyssnarmöjlighet... med videokontaktnät.... ja, jistandes vad den lilla apparaten blivit användbar... och medtagbar i princip överallt.
Har hört mycket om olyckor, om krosskador, om vattenskador, om o-användbarhets-görande.
Har ibland förvånat mig, att jag inte utsatt någon av de apparater som passerat mina klumpiga händer. för något av ovanstående.

I fredags var det slut med det lyckade handhavandet.
Efter att ha varit med om en geocachingrunda i Hulared, där den för ovanlighetens skull hade fått bära huvudansvaret under sökandet på en Reverse cache, så föll den huvudstupa, ur mina händer, ner i asfalten, vid Ulricehamns Stadspark.

C-E ville äta thaibuffé efter promenaden i Hulared. Dessutom blev det besök i Ulricehamns monopolaffär.
Jag tyckte, att när vi nu åkt ett några mil extra, så kunde vi ta en WhereIgo-cache i Stadsparken.
Men 100 meter kvar till första stoppet, första frågan, så var sagan för Samsung S7, all.

Det var bara att vända tillbaka, och avlägga ett besök på Elgiganten.
Hade funderat på att byta upp mig, abonnemanget var utgånget sedan i somras, och batteriet började bli slitet. Så det var egentligen ingen allvarlig olycka. En ganska bra olycka, som hände på rätt plats.

Rena förtjänsten tycks det bli, Samsung A40 var väldigt prisvärd och abonnemanget blev bytt, från dyra Telia till betydligt billigare Tre.

Ett litet besvär återstår, att få igång bankapparna, Swish och MobiltID. Blir nog tvunget ed ett bankbesök i morgon.

Lite tråkigt är att alla foton är borta. Som tur är, så har jag många foton i de två kamerorna som jag oftast använder. Och en hel del att ladda ner från Facebook.

Besökte bygdens ( om man räknar avståndet på dryga 4 mil som bygden) bästa julmarknad idag. I Reftele, Segerstads naturbruksgymnasium. Kände mig synnerligt handikappad utan tillgänglig Swish-funktion. Egentligen var det bra, på det sättet blev inga onödiga inköp gjorda. Testade nya kameran.
Är nöjd, speciellt med tanke på den funktionella apparatens modesta pris.

Testar att lägga över bilder från julmarknaden direkt från telefonen.

Visst blev de riktigt bra, skärpemässigt och ljusmässigt sett.



Till och med Konrad, alldeles för nära, har skärpa.

Otroligt så bra bilder  en billig mobil tar, ett kvarts sekel efter det att de första mobilerna knappt gick att ringa med.  Kan vara så att den första stora, tunga mobiltelefonen kostade ungefär detsamma som dagens Samsung A40.

Till och med Karl-Petters favoritbild, där i naturbruksgymnasiets matsal, blev bra.

Mörker, marknader, märkligt, mysigt

Det blir inte så mycket bloggat så här års. Den största anledningen till det,det tror jag att mörkret är.
Mina bidrag i den offentliga dagboken, de beror till stor del på hur det är med fotograferandet... det är fotona som inspirerar till att skriva mer eller mindre genomtänkta sanningssägningar.
Vintertid, det är  inte mycket till fototid, anser jag.... Speciellt så finns det alldeles för lite tid för att leta något att fota.... det är ju mörkt när man åker till skolan på morgonen och mörkt de allra flesta dagar då man kommer hem.  Ibland känns det som det dessutom är mörkt dessemellan också, trots att det mesta just nu känns ganska så ljust.

Julmarknader hör adventstiden till. Var på två marknader i helgen. På lördagen så var det den lilla mysiga marknaden i Mossebo som var målet. En riktigt fin liten julmarknad, där det både fanns julgrejer och sådant man hade nytta av.  Honung, bröd, stickat... menar jag med det. Julgrejer har vi ingen nytta av, vi har redan mer än vi nyttjar.

Traditionsenligt besökte vi julmarknaden i Apladalen, den andra advent.
Tradition med luciatåg var sannolikt bruten. Tydligen är det svårt att få tag på villiga luciasångare, och kanske ännu svårare att få tag på någon som vill ta sig an sångträningen, på många ställen.
Luciaföljet i vår skola, sjunger bättre än någonsin... premiär på lördag...

Det var lite färre "knallar" ( har man sådana i Småland) än vanligt i Apladalen. Det  var ganska mycket presumtiva köpare, men de flesta tycktes vara mera intresserade av att titta på det som kunde köpas, och av att insupa den mysiga atmosfären.

Tunnbrödsstugan drar alltid många kunder. Även fantastiska Irén, 81, fick sälja mycket av sin hemmagjorda, supergoda, choklad - praliner och chokladkakor. Ostmannen, längst ner i dalen, var också intressant för många. Några som fick slutsålt, det var de som sålde julkransar att hänga på dörren. Vi hade tur som fick tag på en grann krans, innan de var slut.
Ja, Apladalens julmarknad, den är mysig.

Gjorde första besöket i dotterns och svärsonens nya hus. Ingen bild på huset ännu, men väl på den fina mysiga hunden, som var med sin husse då han jobbade med att renovera Tindras och Buller nya bostad.
Märkligt rogivande att komma in i det mysiga boningshuset. Där kommer att blir jättefint och hemtrevligt.

Förhoppningsvis ska både hästar och katter finna sig väl tillrätta på det nya stället.

Märkligt att det kan vara så roligt att vara obehörig lärare. Vilket jag är i teknik. Har ingen legitimation i det ämnet. Tog en planering direkt från Skolverkets hemsida, och lät eleverna göra modeller av glasögon. Eleverna har jobbat självständigt och målinriktat. Resultaten blev jättebra. Så nu har vi bara lektionen om framtidens glasögon kvar.... Ska bli spännande att höra idéerna som finns.

PISA-undersökningen gav ett positivt resultat. Det bästa med offentliggörandet av resultatet tycker jag är, att man nu äntligen vågar prata om ojämlikhet - mellan skolor, mellan sociala förhållanden. Kanske det kan bli mer resurser där det behövs, på det sättet. Samtidigt måste vi få ha den olikhet vi har, förmågemässigt sett. En del är praktiskt lagda, en del empatiker. Det finns det inga mätningar på. Det borde det göra. Liksom att man ska kunna få högt betyg i ett praktiskt ämne, utan att kunna formulera sig på A-nivå, muntligt och skriftligt.

Lite mysigt är det i adventstider. Ljus som lyser i alla fönster  och i många trädgårdar. Ljus som brinner inomhus -  och mycket tid över,  för att sätta sig i skönaste fåtöljen och koppla av med en stickning. Märkligt att mörket kan vara både ljust och mysigt.

Regn, rusk... men riktigt roligt

Regn i kristallform hade täckt höstnaturen, när vi lämnade Stockremma på tidig fredagsförmiddag.
Skönt att kunna lämna vintern för ett par dagar.... än är den inte ett dugg välkommen. Tyvärr tycks den inte bry sig om det! Jaja, vädret, det kan vi inte påverka.... och det är väl bra det!

 I Halmstad var det höst kvar. Regndroppar drev omkring i den lite oroliga luften. Någon våt droppe slutade sin luftfärd på kamernas objektivglas.

"Bara idioter går på stranden denna dag", sa C-E. Jag tyckte att han kunde stannat vid stugan, om han kände så. Vi var några få tokar som tog en liten tur längs Kattegattsstranden.  Promenaden blev inte speciellt lång, det var rätt så kallt... men jättehärligt att gå längs klucknde vatten.

En rest av sommaren hade flutit i land. Hoppas att den tidigare ägaren också hunnit i upp ur det våta....

Tänkte tillbaka på varma baddagar, då vi passerade vår "baduppgång".  Den har blivit brantare och brantare med åren. Stranden har blivit större, sanddynerna markant mindre.

Kråkan tycktes heller inte riktigt uppskatta höstrusket. Fattar bara inte vad den tokiga fågel hade i vattnet att göra. Kanske det ändå stämde det som C-E sa: "Bara idioter går på stranden idag.... "

Östra stranden var inte bladlös. Tror heller inte att det fanns några bladlöss på dessa nyponrosbuskar.
Tror heller inte att det brukar finnas... nä, bladlöss gillar mest förädlade rosor. I Stockremma.

Rönnbären var fortfarande fräscha och fina. Hade varit bättre för kråkan att uppehålla sig i rönnbärsträdet än att envisas med regnsruskbad.

Onyttig- men väldigt god- fika på anrika konditori Regnbågen.... och en halvvarm vinterjacka inköpt på Cassels.

Längs en regnig E6a bar det av i rakt sydlig riktning, mot resan mål.

Att åka till Malmö och hälsa på Karin, det har blivit tradition på höstlovsledigheten.
I Malmö var det regningt, men inte så ruskigt som längre norr ut. Det är alltid ett antal grader varmare i syd-Sverige, jämfört med hur vi har det med utetemperaturen så här års.
Hösten upphöll sig fortfarande i området.

 
Kvällsmaten intogs på Bryggeriet, tillsammans med Karin och Marcus.
Som namnet antyder, så finns det mycket god öl att smaka på. Deras speciella hamburgare smakade utmärkt, tyckte även den (jag) som inte är jätteförtjust i den sortens mat normalt.
Men jag har definitivt lärt mig en sak under årens lopp; Det är en otrolig skillnad på hamburgare och hamburgare, beroende på tillagning och tillbehör.

Lite kortspel i  Karins lägenhet avslutade kvällen.

Buketten på bordet var så fin och välstämd. En vacker bukett från den mysige pojkvännen....

Något kul brukar Karin ta med  "di gamle" på, då de är på besök.  Denna gång hade hon bett sitt team på Trygg-Hansa om hjälp, genom morgonmailet.

Hon hade fått in flera förslag. Vi nappade på "Vellingeblomman" - en jättemarknad/utställning av blommor, julgrejer, mat, inredning....

Insåg att vi skulle kunna bli jätterika, vi som bor i skogsbygden,  genom att plocka mossa och göra en industri av att sälja den....

Den här fågelholken hade jag god lust att köpa.... men den var rätt dyr... och så kan man ju undra vilken fågel som vill flyga in i gapet på en katt. Möjligen den tokiga, badande kråkan... men kråkor är ju inga holkfåglar .... och även om den kråkan inte är riktigt klok, så lär hon inte kunna tränga sig in i gapet.

De här holkarna var mycket mer inbjudande. Får nog ta en ny tur hit vid nästa besök hos Karin, för att införskaffa några sådana...

En del av den stora inomhusmarknaden hade inretts med halloweentema. Väldigt ambitiöst... men inte så kul egentligen.....
Otäckheter finns det väl, utan att man behöver hitta på något extra...

Från den spöklika delen av marknadslokalerna, kom vi in i det jättestora utställningsområdet för julgrejer. Julmusik spelades förstås, och det kändes så mjukt och skönt för själen, att komma in i den snälla julstämningen efter att ha varit i lokalen med skrämselmusik och otäcka skrik.

Tomtar, det har jag köpt färdigt... har redan fler än vad som får komma fram till jul....

Blommor, det passar det alltid att köpa. Det blev två amaryllis och så en cyklamen till köksbordet. Karin köpte en hyacint.

Julstämning kan man bygga upp på olika sätt.

 Naturligtvis lockade Vellingeblomman till sig massor av besökare, framförallt barnfamiljer.

Efter flera hundra meters vandring genom lokalerna och besök på caféet, så åkte vi tillbaka till centrala Malmö, och tackade Karin för denna gång.

Vägen hem gick via Hjälshammar. Vi köpte med oss den mest typiska malmömaten, falafelrullar, och stannade till hos Johanna för att äta dem tillsammans med henne, som sen lunch.

Det blev också en hästpromenad på kända vägar i byn, innan vi återvände hemåt i skymningen. Det regnade ordentligt på vägen hem, och innan vi kommit hem till Stockremma,så hade regnet övergått i snö.
Vintern kommer vi inte i från.

Två roliga dagar blev det, ja, en härlig vecka har det varit, Tanten är så tacksam för allt positivt som händer, och för att hennes liv oftast är riktigt, riktigt roligt.