Aktivitetsdagar

Full fart genom sommaren.

Ett besök var bokat på Skånes djurpark, tills i går, tisdag.

Vi skulle hämta upp Karin och Ava i Malmö. Konrad skulle också åka med. 

En övernattning i Halmstad passade bra. Restiden mellan Halmstadsstugan och Karins familjs boende i centrala Malmö tar en timma och en kvart,  

Konrads familj passade på att göra måndagen till en utflyktsdag till Halmstad.

En utflykt där även mormodern kom att få göra ett besök på omtalade Slöinge glass- dess butik och  glasscafé.

En liten lekplats finns utanför glassfabriken. Den hjälpte till att förkorta kötiden till glassaffären för barnen.

Det var ett  tjugofemtal nummer före oss i kön, då vi kom. 

Och visst är den här bamseglassen värd att vänta på. även om man bara är ett och tre fjärdedels år gammal...

Ett stort urval av såväl kulglass som "färdigglass" fanns det förstås.

Samt en stor affär med mängder av "andrasorteringsglass" att handla med sig.

Prismässigt så var det superbilligt - inte konstigt att många vill åka dit och både äta och handla. 

Och det där med avstånd - år 2020 största publika aktivitet- det fungerade alldeles utmärkt!

En liten roadtrip längs kustvägen och  en stunds strandhäng hanns med, 

innan  tre fjärdedelar av familjen åkte hem till hästar, hönor och katter igen. 

Klockan åtta var denna kille klar för avfärd mot Skåne.

Fikade hos Ava, innan vi trängde in oss i bilen, som för dagen utrustats med två barnstolar. 

Det var glada barn som sjöng och tramsade med mamma/moster där bak i bilen.

Det är så vackert  i Skåne, så jag njöt av hela resan genom det öppna landskapet.

Tänkte att det kanske inte var så jättemycket folk i Skånes djurpark denna dag, då många har gått tillbaka till arbetet  igen.

Men så var det inte. Vi blev mottagna på ett trevligt sätt, då en ung tjej försäkrade  oss om att vi alla var friska. Dessutom blev vi påminda om att hålla två meters-avståndet.

Jag hade väl inga direkta förväntningar på Skånes djurpark, tyckte mest att det kunde vara kul att se platsen samt att ta med Ava och Konrad på en utflykt tillsammans.

Det var bra att mina förväntningar var lågt ställda, annars hade jag blivit besviken.

Vi är ju väldigt bortskämda, vi som har Borås djurpark i vårt närområde. Det är en djurpark värd namnet. 

Sen kan man diskutera om det är försvarbart att låta djur, som är anpassade till ett annat klimat  och en större frihet, bli inhängnade i en djurpark.

Jag anser att det är det, med tanke på att alla djur som finns i dagens djurparker är födda i en sådan. De skulle inte klara sig i sin naturliga miljö.

Jag hade ju läst på så mycket om Skånes djurpark, så att jag  förstått att det var nordiska djur som fanns att se inom området.

Det stora abert var dock att det inte fanns så många djur inom synhåll. Inte så konstigt, djur vilar ju i skydd under en stor del av dagen.

Däremot fanns det mycket aktivitetesmöjligheter/aktivitetsområden för både små och lite större barn. 

Små barn klarar mycket med lite hjälp.

Och vissa platser blir små utmaningar även för de mindre barnen.

Alla aktivitesområden/lekplatser  hade byggts av enkelt material, naturmaterial, material som  användes inom byggnadsindustrin. Inga färdigköpa rutschbanor och klätterställningar här inte. 

Stenar och rötter fanns det litet för mycket av.  Det är  lätt att ramla och snubbla på sådana. 

Detta är också  en skillnad mot lekområdena i Borås djurpark Där finns moderna och "färdigköpta"  lekanordningar, och ett plant och mjukt underlag.

Barnen gillade ju dessa lekanordningar minst lika bra, och de passade bra in i parken. Är bara kritisk mot det ojämna underlaget. Konrad stod på näsan, då han på små barns vis, skyndade från den ena "lekgrejen" till den andra. Resultatet av den vurpan blev en bula i pannan. 

Blodsockerlåga barn orkade inte kolla björnarna,  för dem hade vi nog kunnat få syn på.  Det blev nästan raka vägen upp till Björnbergsrestaurangen.  Stannade vid  räven och såg inget, järven var heller inte inom synhåll, ej heller vargen .... och sedan orkade vi bara inte stanna bland alla som trängdes vid björnberget.

Helt ok barnmat fanns att köpa på restaurangen, till helt ok pris. Fish och chips, korv och pommes. ,,,, 

Lite vila i morfars och mammas knä behövdes innan maten kom.

Sen var det fullt ös igen. 

Till den långa rutschkanan var det kö.

Två meters avstånd? Nej, nej.... och det kan man inte skylla parken på. Det är ju var och ens ansvar.

Tänker dock, att då man förbokar biljett, så borde man ta in betydligt färre än vad som fanns på plats i går. Det var lite trångt på sina ställen, och framförallt på de ställen som  det  fanns något djur som man kunde se.  Vi vuxna kan ju försöka hålla avstånd, men barnen klarar inte det.... de vill se direkt...

Lodjur! Hörde att någon sett ett längst in i skuggan och rusade dit. Här fick kompaktkameran visa vad den duger till. Ser den bättre på bild här, än  på det långa avståndet i parken. 

 Men det var kul att se ett lodjur - det gör man sällan då man besöker djurparken i Borås. Lodjur är skygga.

Några roliga installationer av högstubbar... det är också kul att se...

Konrad försökte klappa vildsvinet . Han lyckades iallafall peta på det lite. 

Vi hade sett en sugga av Linderödsgris tidigare i parken. Vildsvinet tycktes vara betydligt fastare i köttet...

Vildmarks-lekplatsen var väldigt populär. Även om man inte riktigt använde repen som det var tänkt.

Favoriten för båda barnen. 

Här fick man både klättra och hänga och klamra sig fast.

En ganska lång bana, med en lite farligt brant (kort) rutschbana som avslutning. ( Det var underlaget där banan slutade som var lite för dåligt)

Sandlandets labyrint gav upphov till glada  ögon.

Barnen var jättenöjda med allt roligt som fanns för dem. 

Som tur var, så fanns det möjlighet att köpa glass - SIA-glass ( det ska man ha heder av att man säljer svensktillverkad SIA -glass och inte utlandstillverkad GB-glass).

Gott tyckte barnen ...

... och vi vuxna tyckte att det smakade extremt bra med en kopp kaffe,

Ålgarna hade lagt sig tillrätta för allmän beskådan.

På vägen tillbaka till entréområdet såg vi även ren och dovhjort.

Och en annan favorit - kungsörn. Där är jag lite tveksam- ska kungsörnen inte får ha ett större område än det som fanns i parken? 

Men det var väldigt roligt att se den mäktiga fågeln, där bakom nätet.

Traktor-rutschbanan uppskattades. Trångt mellan åklystna barn, dock.

Det fanns också ett vattenland här bakom. Men det hoppade vi över.  det var lite för farligt för treåringar.  Och det är ju helt ok att det finns sådant som inte alla kan göra.

Två aktiviteter som såg roliga ut hoppade vi också över. Det var dels en hängbro över området där renarna gick och dels en traktortur för de mindre barnen genom fåret Shougn-land.

Köerna var alldeles för tok för långa för två trötta treåringar - och tre ganska trötta vuxna, varav två halvgamlingar. 

Trötta ögon på denna tjejen....och lite tröstbehov efter nästan fem timmar i en rolig park. Såg på aktivitetsklockan att jag gått ungefär fem kilometer i parken... Som tur var, så hade förstås barnen var sin kärra med....

En T-shirt till varje barn i shoppen och sedan körde vi tillbaka till Malmö.

Kort recension av parken:  Trevlig miljö, svårt att få syn på djur,  bra med återkommande aktivitetsplaster för barn, för mycket folk, med för långa köer som påföljd, trots att det var förbokning som gällde. Mer ett aktivitetsområde än en djurpark. Underlaget på en del lekplatser borde ses över. Prismässigt, helt ok! Tre plus av fem!

Barnen somnade inte i bilen som vi trott. Det blev iallafall en stunds vila på vägen till Malmö. 

Och Konrad, som är fascinerad av utryckningsfordon, fick se både ambulans, brandbil och polisbil, då det hade hänt en trafikolycka i trakten av Ringsjön. Inget allvarligt, som tur var, men utryckningsfordonen fanns på plats.

Pizza hämtades och avnjöts i den stora härliga trädgården där Avas familj bor. En stunds lek i den stora sandlådan hanns också med. 

Alltid tråkigt att åka hem, det tyckte Konrad även denna gång.

Inte utan att vi vuxna tycker så också. Tiden går så fort och det blir så intensivt, när man "hänger" med två livliga treåringar.

De första delen av resan norrut, den går genom  det vackra sensommargula Skåne. Vilka fält!  Skulle gärna vilja se när  och hur allt detta skördas.

Det är sådan skillnad att köra till och från Malmö under sommarhalvåret, jämfört de månader då jorden ligger i träda, och då det nästan alltid är mörkt då vi åker hemåt.

Vi lämnade Konrad hemma i Ulås strax före nio. Även lillebror var vaken och blev glad över att se oss alla igen.

Solen hann gå ner innan vi var hemma, Helljuset kom till användning under de sista milen. Fortfarande skymningsljus dock. 

Två intensiva dagar, jätteroliga, lite tröttande.... men nu känner sig tanten fit for fight igen. Får bli biltvätt och  promenad i eftermiddag. I morgon bär det av till Halmstad - med två killar och deras mamma. Vädret ska ju bli fint, så vi blir nog kvar ett par dagar, 

Härlig händelserik hösthelg

En sådan fantastisk helg det blev, såväl vädermässigt som innehållsmässigt!
Här kommer en rapport:

Redan i fredags var vädret helt underbart.
Två maskiner tvätt uthängda ... och C-E vid grillen, för vi fick riktigt finbesök på kvällskvisten.
Finbesök borde kanske bjudas på bättre grillmat än korv, men även finbesök får taga vad man i huset haver.
Frun i huset tycker att god grillad Vaggerydskorv är klart jämförbar med t.ex. oxfilé...
Om det beror på att hon inte tycker att oxfilé ... eller annat helt kött ... är så märkvärdigt ... eller om hon verkligen gillar grillad korv så mycket ... det kan hon knappast svara på själv :)

Finbesöket bestod av den glada och goa geocachingvännerna Inga, Katrin och Fredrik.
De hade bemödat sig att vandra runt min Älmåsrunda, och de var lite trötta och lite hungriga när de anlände.
Vi fick en trevlig stund tillsammans i den ljumma kvällen.

En trevlig stund blev det också senare på kvällen, framför TVn, då Sverige fotbollsvann över Irland med 2-1.. och Anders Svensson - den "gamle" och så många gånger av media "utskällde" elfsborgaren gjorde segermålet.

 På lördagsmorgonen var det dags för en resa till paradisträdgården i Skärhus, Karins och Hampus fritidshus på Linderödsåsens västsida.
Vi har inte besökt den fina platsen på ett helt år, så det kändes verkligen som om det var dags.
Så här års var det höstbegonierna som dominerade i trädgården.
Rosa stora blommor i massor kring hela det rosa huset... ja det var fint!

 En del höstflox stod också i blom, de flesta i olika rosa färger.
Även rosa näva blommade för fullt.
Nu tror jag inte att det mer än hundra år gamla huset fått namn av färgen på sina blommor.... men måste medge att förra ägaren till huset  verkligen gjort vad hon kunnat för att det skära huset i byn Skärhus skulle leva upp till byn namn....
Kanske är det så att byns namn inte har ett dugg med färgen skär att göra, den kanske har fått sitt namn efter att man fordom brukade skära med skära på de fina åkrarna.... eller att det var en plats där man brukade skära sig i den mening att man renade sig där.

Detta var något som vi pratade om, där vi satt i solskenet och njöt av trädgård, sällskap, väder och av god fika. 

Visst måste man aktivera sig, när man åkt bil i mer än tre timmar.
Det fanns fyra cyklar att ta sig fram med, två av dem riktigt gamla klenoder.
C-E och jag fick ta de gamla härliga velocipederna, medan ungdomarna fick trampa på senare modeller av begagnad cykel.

Då man inte tänkt på det där med cykelkorg, så blev det en runda utan den vanliga kameran.
En cykeltur genom pastoral miljö, på ca 12 kilometer.
Vi njöt av vädret, landskapet och efter nästan en mils trampande, av thaimat på lilla Önneköps egen thairestaurang.

Boulespel stod sedan på programmet.
Mor och dotter förlorade knappt mot svärson och svärfar.
Hade modern visat på lite bättre klotsinne, i paritet med dotterns, så hade slutresultatet blivit ett annat.

Segern firades av alla med en picknick,bestående av chips och vitvin, på en vacker kulle, nära det skära huset.

Seneftermiddagssolen värmde fortfarande och bakgrundsljuset var fantastiskt vackert.
Solmättad sensommarluft och uteliv hade gjort oss alla ganska så trötta.

Medan korna betade vidare så gick vi inomhus, åt tacos ... och en massa godis ... spelade kort... och gick till sängs före halv elva.
Det kostar på att ha ett händelserikt liv....

Söndagen bjöd på samma härliga väder.
Gick ut i  trädgården vid åttatiden och hörde kor råma och tuppar gala.
Vi var verkligen på landet. Skärhus har mycket mera landsbygd än vad vi har i Stockremma... här har vi ju nästan bara skogsbygd... Inser att jag verkligen gillar landet!

Vi måste ju hitta på något även denna förmiddag.
Lite geocaching kanske.
Trakten kring Önneköp är definitivt ingen cachetät trakt... snarare ödebygd vad det gäller geocacher.
Det finns dock en gömma som kallas "The swamp" och som har "tillträde förbjudet" under april-juni.
Fjällmossen heter mossområdet, som är en av Sveriges sydligaste belägna mossar och ett vårligt tillhåll för spelande orrar.

Vi hittade gömman snabbt och tog sedan en promenad längs den vandringsled som gick förbi fågeltornet/människogömslet.
Landskapet var allt annat än mosslikt.
Det gick förbi lövträdsområden..

 ... och genom hedmark.

Här och var betade kor, tillhörande någon av alla lantbrukare som finns i trakten.
Att det länge varit lantbruksbygd, det vittnar stenmurarna och odlingsrösena om.
Men var fanns mossen?
En bit längre söderut, men inte längs vandringsleden.

Med tanke på alla mossområden som finns i vår hemmaomgivning, så var det en riktig högvinst med en förmiddagspromenad genom det höstliga hedlandskapet.

Lite fika fick det bli innan vi styrde färden två breddgrader norrut igen.
Thairestaurangen i Önneköp har också ett bageri. Denna smörkrämsbakelse gjord på mördeg, är bageriets egen specialitet. God, riktigt god var den!

Alltid lika tråkigt att säga hejdå, men sådant är livet.
Förhoppningsvis ses vi igen om ett par månader.
Även om Karin och Hampus bor på 25 mils avstånd, såväl vad det gäller lägenheten i Malmö som fritidshuset i Skärhus, så träffar vi dem  ganska ofta. Även om det går månader emellan, så går tiden så snabbt, att det känns som om det inte är så långt emellan. Det är alltid lika kul att åka till Skåne, vare sig det gäller storstad eller kossornas förlovade land i trakten av Hörby.

Det var varmt, men lite blåsigt, då vi lämnade Skåne.
Mellan Värnamo och Ljungby, visade bilens termometer på rekord för september ( tror jag), 25 grader!

Två katter var avlämnade i Hjälshammar.
Nu skulle de hämtas.
Johanna och Martin bjöd på supergod paj med  "hemmagjord" mjukglass.
( Det har varit en allt annat än nyttig mathelg... men det har bjudit på mycket gott.... och sådant kan inte tant motstå. ...)

Med tanke på det fina vädret, så hade tant packat ned baddräkt och handduk.
Visst skulle det vara härligt att ta ett dopp den 8 september.
Johanna och Martin hade badat i går, och var inte svårövertalade att hänga med de femhundra metrarna ner till badbryggan idag heller.

Visst var Vidösterns vatten lite kallt, men klart uppfriskande.

Den bastanta badbruden tycker att det är synd att det inte finns någon sjö i hemmets närhet, för då skulle hon fortsätta med dagliga bad, så upppiggande kändes det att simma omkring litei kylslagen badtemperatur.

En härlig och händelserik helg blev det.
Tack alla som gjort den till en superhelg.... och tack vädret ... och naturen .... och livet!