Ansvar

Ansvar.
Ett ord som jag funderat en del på under de senaste dagarnas vårpromenader.¨

En del av oss tar mycket ansvar.

Som eleven som skulle repetera olika delar av det matematiska mellanstadieläroutbudet inför det förestående nationella provet.
Jag tittade över elevens axel och tyckte att det här med bråk, det kunde han.
- Du kan det här ser jag, sa jag. Du kan gå vidare till procent nu.
- Nä, lite mer vill jag träna, så jag kan det riktigt bra, sa eleven.
En elev som tar ansvar för sitt eget lärande, det är målsättningen för skolans arbete. Tycker jag.

I skolans värld finns inga betyg för ansvarstagande.  Det borde det finnas. Om man som arbetsgivare någon gång skulle vara intresserad av att ta del av en arbetssökandes skolbetyg, så skulle ansvarsbetyg vara av betydligt större intresse än vad matematikbetyget ( eller något annat kunskapsbetyg) är.

Vem tar ansvar för skolan? Skolsystemet befinner sig på ett gungfly, anser jag. Det gungar oroväckande vad det gäller lärartillgång, resurser, ojämlikhet skolor emellan, "knägående" ansvarsfyllda lärare kontra lönehöjningssökande mindre ansvarstagande hoppjerkor....
Kompetent lärarpersonal och skolledningar måste ägna dyrbar tid, tid som man skulle ägnat åt elever, för att svara på skolinspektionens anmälningar.  Anmälningar som kommit till skolinspektionen för att denna instans lagt ansvaret för barnen på skolan, istället för på föräldrarna.
Det är sorgligt. och oansvarligt.

I större städers ytterområden är det bråk allt som oftast. Bråk som, genom knivar eller eldvapen, leder till unga människor död. Vem bär ansvaret för detta?  Ungdomarna? Förstås, de är gamla nog att veta bättre. Deras föräldrar? Ja, de har absolut misslyckats med att uppfostra sina barn ( pojkar) till goda samhällsmedborgare. Den lokala skolan? Kanske.... men jag är ganska så säker på att man slitit sitt hår för att komma tillrätta med dessa tidigare elever, men inte fått det stöd och den hjälp som behövts.
Nä, jag anser att samhället bär det största ansvaret för hur dessa unga män mår och hur de agerar.  Många andra generationens invandrare. Välkomna till Sverige! Men sen.... arbetslöshet, segregering, utanförskap.... jag duger inget till.... skit samma om jag lever eller dör.
Samhället bär ansvaret. Vad är samhället? Vem är samhället? Politiker som vänder kappan efter vinden, makthavarna som är vinden... eller alla vi andra?  Eller vi alla.... ?  Sannolikt det sista...tror att det skulle bli annorlunda om alla tänkte lite mindre på sig själva, vågade se en bit längre bort än till sin egen stugknut, vågade reagera på det som är fel, säga ifrån..... och inte få skit för det. Vilket är risk att man får, för tänk om man kränker någon.

Tranan som stod så stilla på åkern, tycktes bara ha ett ben, då den rusade iväg för att få luft under vingarna. Vid närmare koll på gårdagens kameraskjutningar, ser jag att så är fallet.
Bilden gör mig lite lätt illamående i magen. Tycker så synd om den stora fågeln, som sannolikt inte kan ställas till ansvar för sitt handikapp. En olyckshändelse..... ?

Hur stort ansvar har vi människor för vår hälsa? För att förebygga att vi blir sjuka, i den mån man kan det. Tar en rökare ansvar för sin hälsa?  ( vilket jag då inte gjorde i fyrtio år...) Tar soffpotatisen mindre ansvar för sin hälsa, än vad den som försöker röra sig dagligen gör. Tar den (jag) som är kroniskt överviktig mindre ansvar för sin hälsa, än den som understundom lever på svältkost, för att få bort överflödskilon?
Ska sjukvården behandla den som tar ansvar för sin hälsa bättre än den som inte gör? Sannolikt inte. Vem har ansvar för alla felbehandlingar som görs p.g,a av stressad, underbemannad, adminsitrationspålagd sjukvårdspersonal? Samhället igen....

Ansvar måste tas av dem som är folkvalda, ansvar ( och inte bara för att få så stor tillväxt som möjligt) måste tas av dem som har makten, ansvar för sina barn måste ges tillbaka till föräldrarna, ansvar måste få en högre status, ansvar måste stå högt upp på agendan, även för den enskilde. Ansvar för sig själv och för andras väl.

- Jag vet att du kan vad du behöver inför provet, sa jag till en annan elev. Du behöver inte läsa på mer över helgen.
- Men jag vill, jag kan säkert hitta fakta om något som vi inte har tagit upp, sa eleven.
Elever som tar ansvar för sitt eget lärande, det gör en gammal lärarinna glad ... och framtidshoppfull.

Ganska glad

 Jo, det känns ganska så bra idag.
Förhoppningsvis vände allt till det bättre... Men sådant vet man ju inte... men lite glad kan man väl ändå få vara för det som är.
Skolan startade igår.
Kändes så där. Speciellt som det var Dagen före Operation, och C-E rastlös gick hemma och väntade på att det skulle bli dags att åka.
Nu gjorde han ganska många saker som man kanske inte förväntar sig av en som ska logga på operationsbordet i ett antal timmar dagen efter.... klippte t.ex hela gräsmattan!

Idag var vi Tranängskolans aula, tillsammans med alla grundskole- och  gymnasielärare i kommunen.
Har bävat lite för att behöva vara i ett så stort sammanhang denna operationsdag.
Men det kändes jättebra att få sitta tillsammans med gamla och nya kollegor, att prata med gamla bekanta på kafferasten.... och inte på något sätt komma i närheten av den enda människa som jag avskyr och fruktar ur djupet av mitt hjärta... vars närvaro i ett rum får mig att må fysiskt illa.... men idag var jag skyddad av dem som jag tycker om och känner tilltro till.

Vad pratade man om däruppe i från podiet? Det var bra, men inget nytt... vi måste göra våra elever trygga, vi måste tro på dem, vi måste utmana dem. Elevens bästa är allas ansvar. Man behöver inte vara misslyckad i livet, för att man inte lyckas så bra i skolan.

Reflektion: Betygen då... landsstrejk mot betyg före åk 8 borde genomföras.

Och sedan kom alla dess förbenade jämförelsediagram som jämförde årskurser och skolor, läsår kontra läsår. Dom säger ju inte så mycket heller de här diagrammen, för bedömning är ju trots allt, ganska subjektiv.

Exempel: Förra årets sexor hade högt meritvärde. Årets sjuor har ett lågt meritvärde. Det är samma elever, men olika bedömare. Vem har "fel", vi åk sex-lärare eller de som bedömer sjuorna. Sannolikt ingen, det är en fråga om inställning till betyg. Skolchefen ifrågasatte dock, varför man inte sätter högre betyg i sjuan. Åttorna klättrar en bra bit högre. Är det så att man inte SKA sätta höga betyg i sjuan, enligt rådande lärarinställning? Nä, tillbaka till betyg först i åk 8....

Blev glad  av min tidigare kollega, tillika en av döttrarnas lärare, som hade halkat in på min blogg och berömde fotona på bloggen.
Jag blir glad av sådant....
även om jag vet att det är PhotoFilter som hjälper mig att få till en del.... och att fotot ovan ligger på gränsen av vad man bör visa upp, med tanke på humleskärpan.
Personligen gillar jag att ha fokus lite längre bak i bland.... både vad det gäller foton och jobb.

Trevlig samvaro hade jag med mina nuvarande kollegor under lunchen på Glasets hus.Vi har fått en ny tjej i vårt arbetslag. Hon är verkligen glad, öppen och flexibel. Kan bli en riktig klippa för oss alla.

Bara en gång blev det lite konstigt:
Det var  när jag sa att jag ville bjuda in en politiker till min klass när vi jobbar med samhällskunskap i samband med valet.
Helt enkelt visa att en politiker är en vanlig människa som många känner, låta eleverna ställa frågor om vad man gör som politiker... och så skulle politikern kunna berätta några skillnader mellan den politik som  hens
( kolla nu kom det där otäcka ordet även här) politik står för i  jämförelse med t.ex ett av de andra stora partierna i kommunen.
Mina kollegor tyckte inte alls att det gick för sig.... för i så fall måste jag bjuda in minst två politiker, en från vardera "blocket".
Men jag vill inte ha politisk debatt, jag vill ha information.....
Vi var  oeniga i detta, jag och alla andra.Vad tycker du som läser?

Naturligtvis har dagens operation av C-E funnits i bakhuvudet varje minut.
Har iallafall lärt mig en positiv tes: "Inga nyheter är god nyheter".
Fick hjärtklappning när telefonen ringde i eftermiddags. Det var dock ett av de vanliga numren, ett som jag inte svarar på. 08-någonting.
Hade bestämt mig för att ringa avdelningen och fråga hur allt gått, vid sextiden. Operation kunde ju dra ut på tiden, det hade man sagt till C-E. Var i Hestra och hämtade ett paket bedömningsmuggar, köpte en fransk nougat och kroppen bara sög till sig allt det söta.
Var ändå riktigt trött då jag kom hem vid fem, tänkte lägga mig i sängen tills dess att det var dags att ringa.

Då ringer hemmatelefonen. "Hemligt nummer". Lite hjärtklappning, fast bara lite.
"Detta var doktor Magnus Joelsson. Jag vill bara tala om att jag opererat din make och att allt gått bra. .... osv."
En sådan fantastisk läkare ( det finns alltså fler sådana än min rosade svärson) som tog sig tid att ge anhöriga ett positivt besked. Han brukar höra av sig efter operationer berättade han. Varvid jag genast skrev ett rosande inlägg på FB. Under det att jag firade med en kopp kaffe och ett litet glas bananlikör. ( Det blev mycket sött i eftermiddag... nu får jag se till att gå ut en sväng också).

Sjukvården får så mycket skit. Det är den inte förtjänt av. Med ett enda undantag ( då jag skadat benet och träffade på en dansk hyrläkare på vårdcentralen) så har jag bara positiva erfarenheter av både vård och omsorg. Vi behöver bli bättre på att påtala de goda exemplen. Det gäller både vård och skola. Naturligtvis ska man påtala det som inte funkar, men det borde ju vara mer balans med positivt och negativt. Speciellt som det mesta är positivt.

Är ganska glad just nu. Hoppas att få vila i den känslan ett tag. Få se när C-E vill ha besök. I morgon eller på torsdag, blir det väl.

Tack alla för era kommentarer i FB. Och snälla tala gärna om vad ni tycker ska gälla vid politikerbesök i klass  hos 10-11-åringar.