Självuppfyllande självkänslesaknadssyndrom

Femfemma: Idiot. Ursprungligen efter 1864 års strafflag, där 5 kap. 5 § kungör att sådana inte får straffas. Lagen avskaffades 1965, uttrycket har levt kvar lite längre än så.

Hittade detta på den FANTASTISKA bloggen Faktoider igår. Nog visste jag att en femfemma var en dumbom, men jag hade ingen aning om att man som femfemma, i lag var klassad som idiot, och inte kunde dömas.

Bild från torget i Borås

Läste 20 p Psykologi på den "gamla goda tiden", då man kunde jobba fullt och dessutom läsa på halvfart.... Eller också berodde det på att jag var 50-och ORKADE, på den tiden.

I allafall, så talades det en hel del om den "självuppfyllande profetian" och att det är en del av verkligheten. Ett tydligt exempel är väl då min bloggeridentitet.... en mix mellan min klantighet, obetänksamhet och ålder. Och dåliga självkänsla-.....där då uttrycket femfemma, verkligen har uppfyllts under de två månader som jag bloggat.

Ett antal okloka idiottilltag har jag varit ansvarig för under dessa två månader, ja, egentligen under de tre första veckorna:

Har skrivit personbeskrivningar från min skoltillvaro, så att jag blivit kallad till högre instans och fått gult kort, har utvidgat en konflikt med den person som jag mest av allt åter skulle vilja bli vän med och har stulit en bild från en fotograf och fått betala en månads stallhyra i bötesbelopp. Snacka om att idiot-tilltag!

Under mina två bloggmånader har jag ändå utvecklats en hel del. Jag vet nu vad som gäller, och kommer inte att göra dessa misstag igen. Jag har utvecklat skrivandet och skrividéerna - idag hittar jag massor av bra blogginslag varje dag. Bra för den gamla hjärnan, alltså!

Jag vet att jag är läst - även om jag önskar att fler ville KOMMENTERA! Jag har fått vänner via bloggen, andra bloggare - som kommenterar - och vars bloggar jag läser.

Faktiskt har jag en högre självkänsla nu än för två månader sedan - jag vet att jag inte är en riktig femfemma - och precis som James Keene - jag kommer inte heller i framtiden att be om ursäkt för att jag finns - även om jag måste passa mig för fler gula kort!

GP glömde gulsvart....

...ja, jag trodde det iallafall, men efter långt sökande hittade jag en liten spalt om gårdagens match, längst ner på en vänstersida. Alla media-människor torde ju veta att den bästa platsen, för att bli uppmärksammad, är längst upp på en högersida. Så jag ger Göteborgsposten ris i sin ringa uppmärksamhet av MATCHEN i går. Med ett västsvenskt favoritlag i huvudrollen, borde den fått minst en halv högersida - i färg. Och inte ett ord om James Keene - bara det är värt straffpoäng.

Men en sida om Örgryte - Gais och nästan en hel om Häcken - Malmö, kunde man skriva, trots att de är tippade att komma långt ner i tabellen.... OK, det är Göteborgslag .... och det är väl jag som är tokig, som väljer att läsa GP på söndagar, trots att jag bor en bra bit från utgivningsstaden....

Men jag kan inte förlika mig med att Liverpool uppmärksammades med färg och en och en halv sida........ är det kanske Göteborgs frände på andra sidan Nordsjön??? Eller en storebror man ser upp till....

I allafall - nästa Elfsborgsmatch - då får vi be om lite mer uppmärksamhet från tidningen, som ger sken av att täcka och uppmärksamma händelser i hela Västsverige.

Våren har blivit normal igen - långbyxor och långärm på igen. Borta är det påträngade behovet att vara ute precis hela tiden - och förhoppningsvis slipper man den hemska vårtröttheten i kväll. I går var jag lika trött som barnen var när de var små - under vårens första utedagar, så var de så trötta att de stod och sov. Precis så kände jag mej i går kväll!

Hungrige Herman hamnade i hetluften

Blev lycklig innehavare till Herman, för drygt en vecka sedan. Herman är en i högsta grad levande företeelse, som kräver noggrann omvårnad. Man måste sköta Herman efter bifogad manual. Då och då är Herman hungrig, och måste matas med mjölk, socker och mjöl. Dessemellan för han en ganska anonym tillvaro på diskbänken, dock utsöndrandes en tämligen sur lukt.

När Herman har vuxit sig stor, så ska man dela honom i fem lika delar, behålla en själv och skicka de övriga fyra delarna till vänner och bekanta. På detta sätt må Herman uppfylla jorden, inom en inte allt för avlägsen framtid.

Nu blev det inte så. Idag var, enligt manualen, Herman jättehungrig och behövde mycket näring. Jag tog vad som fanns till hands här hemma, mandel, äpplen, morötter, margarin, pepparkakskryddor, för gammal gräddfil mm och matade hela stora Herman. Sedan delade jag det hela i fyra delar, i fyra bakformar, och satte in det hela i ugnen. Varmluftsugn!

Hermanarna jäste upp, fick vacker färg och blev till synnerligen goda mjuka kakor - som har avnjutits till kaffe och som dessutom i sex delar numera ligger i frysen. Slutet för Herman, alltså - men kanske får jag en ny surdegsgrund så småningom - och då vet jag ju hur den ska anrättas för att bli riktigt god. Man tager vad man haver!

Annars har det varit varmt i luften idag. Knäbyxor och kortärmströja på - och ut i trädgården. Härligt, härligt. Vinterkläderna åkte in i sidogarderoben, vårkläderna ut på vädring. Årets första tvätt torkade ute. Och på den dagliga promenaden - a la byfåne- blommade hundratals krokus i grannens trädgård. Tibasten höll på att slå ut - och vårens första ballong hade slitit sig från sin ägare och låg övergiven i dikeskanten. Undrar vilket litet barn som grät en stund, när den försvann ut genom bilrutan....?

Allsvenskan startade. Tyvärr blev det bara oavgjort för Elfsborg mot Hammarby. Men jag tror att jag ska starta James Keene´s fanclub. En så´n kille, han ber minsann inte om ursäkt för att han finns. Anmäl intresse i kommentarer om du hänger på!

Vänlig vårvecka

Visst känns livet mycket mera vänligt när vårsolen öser ner och naturen börjar vakna.

Alltid lika fantastiskt att hitta de första vårblommorna, tussilago,vitsippa, vårlök, blåsippa.

Påfågelfjärilen har vaknat till liv, men vill inte låta sig fotograferas. Humlan har så bråttom, att jag inte ens tänkt tanken på att få med den på ett foto.

Myrorna jobbar så det knakar för att restaurera stacken efter den långa vintervilan.

Och i skolan så är det full fart på rephoppandet. Alla vill vara med. Snacka om bra träning!

Det fanns en stund i veckan som inte kändes så vänlig.... Jag vill tacka L för att han var den objektive yrkesmannen, som dessutom visade sig vara människa och stöd, i stunden av utsatthet.

Blommorna är till dej L! Jag har fotat dem idag!

Fascinerande föreläsning

Idag är det världs-autismdagen. En dag då autism och andra neuro-psykiatriska funktionshinder särskilt uppmärksammas.

Med anledning av detta var vi några stycken från skolan, som gästade en föreläsning i ämnet.

Det var två unga män som höll i var sin del av föredraget. Först ut var en kille med diagnosen DAMP. Han berättade om sin barndom och ungdom, då han varken kunde hålla ordning på sig själv eller på saker. Allt som kom i hans väg blev fel, gick sönder.....

När han var i tonåren fick han en gitarr och det blev hans bästa kompis. Han hade komponerat egen musik, med fantastiska texter, som han underhöll oss med. Han hade en dröm, att få ge ut en skiva. Han hade också en dröm om familj...... Hans glädje var att få åka ut och vara föreläsare ibland. Hans övriga sysselsättning? Förtidspensionär. Före 35 års ålder..... Det kändes så fel och orättvist, visst skulle det väl kunna finnas någon form av arbete till killen....

Efter pausen berättade en ung man med diagnosen Aspbergers om hur det är och har varit att leva med den diagnosen. En kille, som klädde sig lite annorlunda, som hade lite udda intressen, och som hade ett högt utvecklat intellekt....

Det var mycket intressant att möta de här unga männen, att ta del av deras berättelser och deras speciella manér och deras sätt att tala.

Jag kände igen mej en del i vad de pratade om och i hur de förde sig.....och då tänkte jag ... att många av oss på något sätt är mer eller mindre avvikande.... och att vår skyldighet, och då inte bara som lärare, är att bemöta alla med respekt....... för det är ju vad vi alla vill bli, respekterade för den vi just har råkat födas och utvecklas till......

Matte-motiverade

Har en prao i klassen denna vecka. Gav honom i uppgift att ge barnen lite huvudräkningsuppgifter. Det gjorde han med den äran, och efter en stund så frågade han om han kunde visa lite av den matte han läser på högstadiet. Naturligtvis var alla intresserade... och praon introducerade såväl ekvationer som algebra för femmorna.
Dom förstod hur lätt som helst, och jag måste säga att det var en härlig känsla, då eleverna kunde räkna ut t.ex. 2y X 3x eller (6y + 6x) + ( 4y +6 x) - ( 10y + 12x).
Vad kul och vad värdefullt det är när elever i olika åldrar och olika årskurser kan sprida sin kunskap till varann!

April-anekdoter

Härligt att vakna i solljus, denna första aprilmorgon.

Tjädrarna spelade på mossen och spillkråkan lät höra sitt utdragna klyyyy - klyyy.

En härlig morgon.

Den första april. En dag då man får ta sig i akt.

Fick bläddra igenom tidningen två gånger för att hitta lokaltidningens april-skämt. I år handlade det om att el-bilar skulle ges företräde och genom transpondrar få trafikljusen att slå om snabbare. Ett OK skämt, men inte lika bra som förra årets, då man påstod att konstgräset på Bs Arena hade krympt, och man uppmanade folk att komma till arenan för att hjälpa till att dra ut det i rätt storlek igen. Lysande skämt, tycker jag....!

Själv är jag inte alls bra på att luras - kommer inte på något bra, och KAN varken ljuga eller luras. När jag var liten försökte jag ju, förstås, då skulle man ju luras april hela dan. Ofta var det att nå´n hade ringt, att nå´n väntade i telefon, att det fanns ett konstigt djur utanför huset, som alla måste SKYNDA sig att titta på..... snacka om dåliga skämt.....

Var ju ganska litet barn, när man i TVs enda kanal, aprilskämtade om att man kunde få färg-tv om man trädde en stumpa ovanpå en svart-vita skärmen. Trodde förstås på det, vilket gjorde mina föräldrar väldigt irriterade. I allafall så lyckades jag få ta en av mammas "maskfallna" (trasiga) strumpor för att täcka den lilla TV-rutan med. Inget hände - oj, vad jag kände mig lurad och besviken.

Många lärare har försökt lura sina elever, dock aldrig jag... som sagt... jag KAN inte....

Men jag hördes berättas om följande sanna aprilskämt:

Lärarna i en stor lågstadieklass berättade att prinsessan Viktoria skulle åka genom samhället under dagen. Hon skulle vid middagstid besöka en industri i grannsamhället. På vägen dit skulle hon och hennes följe, på en bestämd tid, passera på huvudleden nära skolan.

Naturligtvis ville klassen passa på att få en skymt av prinsessan, kanske hon t.o.m. skulle stanna om alla barnen gjorde flaggor, som de stod och viftade med längs färdvägen.

Sagt och gjort, många blå-gula flaggor tillverkades och i god tid före angiven tidpunkt, ställde sig barnen på sidor Storgatan, beredda med sina flaggor.

Man väntade och väntade och undrade när de fina bilarna skulle komma. När man väntat en god stund sa de båda lärarna -April, april!

Snacka om förnedrade barn - de var så arga, så att även föräldrarna hörde av sig och tyckte att man gått över gränsen för aprilskämt på små barn.

Det gick över, när barnen blev lite större, så kunde man skratta åt skämtet varje första april. Tyvärr fick aldrig dessa elever någon ordentlig hämnd på sina lärare.....

Om jag blev lurad idag? Nä, det var inte en enda elev som sa nå´t om första april. Kanske går tiden så oerhört snabbt för oss alla, så vi glömmer helt enkelt av vad det är för dag och datum...