Krösakok

... blev det i eftermiddag. Visst var jag medveten om att det var rikligt med kröser ute i barrskogens barnkammare, men inte kunde jag tro att det skulle finnas sådana mängder.

Kände att jag behövde lite luft efter en intensiv ( men kul) dag i skolan, och så var jag sugen på fläskpannkaka till kvällsmat. Det var inte mycket kvar av den köpta lingonrullen i lingonsyltsburken, så för att fläskpannkakan skulle kunna avnjutas på bästa sätt, så behövdes påfyllning. Och varför då inte fixa till det direkt från naturen skafferi, utan extra tillsatser och utan mellanhänder.

Sagt och gjort. Tog med en trelitershink, plockare och kamera. Cyklade drygt en kilometer och parkerade cykeln på skogsvägen. På mindre än en halvtimme var spannen full och på ytterligare fem-tio minuter även plockaren. Oj, vad bär det fanns.Jag gick säkert inte mer än fem -sju meter från cykeln någon gång. Och jag gick bara på en sida av vägen. Det syntes inte var jag gått fram, för trots att reparen dragits över riset, så fanns det lingon kvar.

Jag har aldrig i mitt liv sett sådana mängder av kröser. Det finns säkerligen hundratals liter att plocka på bara ett ett litet område .... Och det finns säkert också flera sådana områden i närheten. Så jag undrar, varför inte skicka hit lite "professionella" plockare. Jag tycker att det är så synd, att så mycket goda, fina bär ska gå till spillo. För även om jag skulle tycka det var roligt att plocka flera tiotals liter, så kan jag inte härbärgera det.... Fast några liter ska jag frysa in också, ska ta plockaren och åka tillbaka en annan fin och solig dag.

Om någon vill åka till rekordkrösastället, hör bara av er, så ska jag visa vägen. Fast kanske är det så, att alla har ett eget plats , där det dignar av mörkröda bär, denna bärrika sommar.

Rensningen av bären tog väl lika lång tid som plockningen, en halv timme. Letade upp ett recept i "Annas kokbok" och satte syltgrytan på spisen.

2-2 1/2 kg lingon sköljes. Häll över en liter kallt vatten. Koka upp och låt koka tio minuter. Ta grytan från spisen och rör ner 2 kg strösocker. Skumma och ös upp sylten på burkar och tillslut.

Krösakoket var klart och hällt på burk på mindre än en halvtimme .... och dryga två timmar efter det att jag cyklat till skogs, var sylten klar. Suveränt!

Fläskpannkakan tog också en halvtimme på sig att bli färdig, och nu ligger den som en ganska behaglig klump i det digestiva systemet. Tillsammans med den nykokta lingonsylten. Mums, vad god den var!

Hoppas ingen ska behöva köpa lingon av de årligen återkommande bärförsäljarna, från nordligare nejder. I år finns så det räcker till alla ute i våra skogar. Och besvärligt eller tråkigt att plocka lingon, det är det inte. Inte i år iallafall, då det bara dröser av kröser.

Växlande vindar

Det känns verkligen som om hösten kommit blåsande och försökt tränga undan sommaren, denna vindpinande tisdag, fyra månader före jul. Tycker att det är alldeles för tidigt, än vill jag att det ska vara sommar och utesittareftermiddagar ett bra tag till. Så vi hoppas att det bara är ett skrämskott, det här med vindväxlingen till kyligt och blåsigt.
Ser man sig om i naturen, så är det ändå ofrånkomligt sen sensommar, med höstinslag. Vackert.... men lite sorgligt. Iallafall för alla, som liksom jag, inte gillar höstmörker. Men årstidernas gång, det hör också till det som kallas livet.

Tog en promenad, när jag kom hem. Första gången som fleecetröjan kom på, sedan i våras. När vindarna tog i som värst, jag, då blev det kyligt, trots värmande tröjan. Men det var ganska skönt att promenera, kunde gått långt i den kyliga luften om jag inte lovat komma hem och fixa ihop kasslergrytan till middag/kvällsmat.

Recept: Kassler i tärningar, röd paprika, purjolök och vitlök fräses i lite smör. Tillsätt matlagningsgrädde, creme fraiche, tomatpuré, peppar, salt, curry, paprikapulver och ev. buljongtärning. Koka en stund och servera med ris. Gott! En sådan där rätt som jag glömt bort, och som kom upp i hjärnklumpen när C-E köpt hem en stor bit extrapriskassler.

Skolan upptar den mesta tankeverksamheten, så här i terminsstart. Konstigt vore det annars. Fick ett SMS från en av mina elever i superklassen i dag. Han tyckte att allt var bättre i T-mo. Vilken tur, tänkte jag, så skönt att han trivs. Faktum är att jag inte saknar dem alls, vi hade gett varann allt vi kunde, och det i osedvanligt positiv anda.

Och efter trettiofem år i det här jobbet, så vet jag ju vad det innebär. Mötas, nötas, skiljas.

Den nya klassen är också en samling fina barn. Men naturligtvis finns det saker som man tänker på- och skulle vilja diskutera med någon- när man börjar en ny termin. Visst kan man prata med kollegorna, men det finns för lite tid.Vilken kan vara rätt frustrerande och kan ge upphov till högeffektivt hjärnjobb nattetid. Det är inte bra för sömnen.

Det tar lite tid att komma i fas med varann, konstigt vore det annars. Det kommer att bli bra, och det blir bättre och bättre dag för dag! . I morrn ska vi skriva vårt första blogginlägg. Än så länge är det en sluten blogg, få se vad föräldrarna tycker när jag möter dem om några veckor. De kanske vill att även andra ska kunna följa klassen, och då gör vi så att vi öppnar den.

Jäckande (h)järna

Vaknade klockan tjugo över åtta och förbannade min hjärna. Om en och en halv timme skulle två lasagner vara klara och jag redo att tillbringa en förmiddag bland gamla stenar och jordhögar. Tack vare den där saken som sitter inne i huvudet, och som så ofta förekommer mej, såväl vad det gäller dumma kommentarer som välvilliga idéer. För att försvara min signalsubstansdrivna synapsmaskin, så är det numera oftast välvilliga idéer som produceras. Men det är ju ändå jag som måste ta konsekvenserna av dessa.

Sveas sommardotterson med familj har tillbringat snart två veckor i Moghult. För några dagar sedan så träffade jag på dem när jag var ute och promenerade, och hjärnan bjöd in dem att komma till oss under helgen. Så långt gott och väl. Nästa dag träffade jag min kollega, Sveas dotter, och hon kom att prata om det tyska parets stora intresse i historiska lämningar. Hon berättade att Dirk och Monica, med sina båda döttrar, cyklat ända till Månstad för att titta på en runsten. Runstenen vid Gölingstorp ville de också se.

Varvid min ivrigt välvilliga hjärna kom på den goda idén att jag skulle ta med den lilla familjen på en rundtur bland olika minnesmärken från olika tider, som finns ivårt naboskap.

Vilket hjärnan med snabbhet överförde till tunga och stämband. Den fortsatte sedan..... -så kan de äta lunch hos oss sedan. Vill ni förresten också komma?

I skulle framföra inbjudan till sina tyska gäster, men tackade nej till lunch för egen del. Dagen därpå meddelade hon att Dirk och Monica gärna ville se på gamla gravar. Flickorna (3 och 5) skulle också följa med.

Så där stod jag med skägget i brevlådan, och kunde inte ta mig loss.

Jag tyckte att det hade varit skönt med lite söndagsledigt, men hjärnan talade om för mig att det man lovat det håller man. Går väl an för den säga, den som hela tiden ställer till det för mig.... Sen sitter den där mellan örona och flinar, medan jag får reda ut det hela....

Lasagnen blev klar, C-E fick instruktioner om kålsallad och gräddningstid och sen tog jag den röda bilen vars märke min hjärna aldrig kan lära sig stava till ( Peugeot ... tror den just nu) och hämtade den förväntansfulla familjen.

Nu har jag flera gånger konstaterat att min hjärna är mera förnuftig än vad jag är, för jag hade en jätterolig förmiddag. Vi passerade en välbibehållen milsten, tittade på en hällkista, åt blåbärsmuffins alldeles vid en hästhage vid Ljungsarps fina gamla kyrka, klättrade på ett bronsåldersröse, passerade ytterligare ett antal rösen, gick upp på ett ringröse, promenerade på en fält med vikinggravar ( i Dalstorp) och avslutade rundturen vid runstenen i Gölingstorp.

Aldrig har jag sett några vara så entusiastiska över att se en runsten, som mina tyska vänner.

De lyssnade och ställde frågor om allt de såg, och tyckte att det var lite synd att vi inte åkte fram till treudden i Jorstorp - för jag tyckte att det blev för jobbigt för flickorna att hoppa ut och in ur bilen.

Openstens medeltidsborg hade jag också planerat, men det hade vi inte tid och ork för. Det får bli nästa gång som de kommer, för kommer tillbaka till Moghult från storstaden Köln, det kommer de att göra. Och hjärnan min har redan lovat en ny resa... och jag är med på det.

Hjärnan gillar antagligen att försöka hitta de gamla tyska glosorna och uttryckssätten som finns lagrade långt därinne. För faktum är att när vi närmade oss slutet av resan, så var samtalsspråket lika mycket tyska som engelska.

Min hjärna bjöd mig på en tre trevliga timmar och ytterligare en timme där även C-E fick delta,

här hemma vid lunchbordet.

Ska försöka lära mig att inte ifrågasätta hjärnbesluten, för oftast är de bra och utvecklande. Men det händer förstås att det blir fel ord sadga också, och det är mindre roligt. Men man får ta det goda med det onda. För jag inser att jag skulle ha ganska tråkigt om inte den grå geleklumpen hade sitt synnerligt egna och oväntade sätt att fungera.

När den tyska familjen tackat för sig och C-E skjutsade hem dem, så kom jag att inse att de fått mig att se på min plats på jorden med andra ögon. Vilken massa intresant historia vi har runt omkring oss. Massor av minnesmärken, som de flesta inte känner till.

Flera gånger har jag tagit ( med föräldrars hjälp) med mig eleverna på en resa bland fornminnena. Eleverna är inte lika entusatiska som de vuxna ( även föräldrar tycker att rsan är intressant) men de lyssnar och lär sig och tar med både historisk kunskap och hembygdskunskap.

Nu är jag hindrat att göra denna resa, tack vare att man i skolledningen bestämt att förbjuda föräldrar att köra under skoltid.

I kommande läroplan står det en hel del om exkursioner i olika ämnen. Tre, fyra olika historiska exkursioner inom ett avstånd av två-tre mil, skulle jag kunna bjuda på om inte de ledande vore så förskräckligt rädda. Någon styrande i den gruppen måtte ha en hjärna som fungerar helt motsatt mot min. Hoppas att den nya läroplanen måste tvinga fram en lösning - fast det är inte helt säkert att man känner till vilka fantasiska möjligheter vi har här i vårt område.

Ett par timmar tillbringade vi sedan hos C-Es syster och familj. Hon hade hennes och C-Es moster och kusin med familj på besök. Trevligt att träffa dem en stund och se lilla Elsa, en för oss, alldeles ny halvårsgammal tjej, som tittade lite misstänksamt på mig. Men hon grät inte av förskräckelse, och det får jag vara glad för.

H bjöd på kladdkaka, som var himmelskt god, men som egentligen borde förbjudas. För jag tycker inte att det skulle vara tillåtet att servera något som innehåller 600 g blockchoklad, därtill en rejäl ranson smör ( fick inte veta hur mycket) och som serverades med äkta vispgrädde. Det är bara FÖR mycket.....

En timmes gräsklipparpromenad tog nog bara bort marginellt av antalet istoppade kalorier. Men ...vad spelar det för roll, när man redan stoppat i sig hundratusentals för många ... vilket kan ses i omkretsar och valkar ....Gott var det iallafall.. och en kul, kul dag blev det....Men det där med lugna ner tempot .... nä, idag blev det mer galopp än travtempo.

Tiden tog travtempo

I snabb skritt gick sommaren. Man hann med att ha koll, även om det inte alltid var att man visste vilken veckodag det var. Under denna veckan har tiden övergått i travtempo. Det blir en del man missar när tillvaron snabbt försvinner förbi, medan man själv tar sig framåt i rasande takt. Men det är kul, jag har njutit av två dagar med en toppenklass.

Toppenklassens blogg kommer att bli sluten. Det finns ingen anledning att ha den öppen. Den ska vara en plats där föräldrarna kan följa sina elevers skolvardag och där eleverna har möjlighet att skriva för mottagare. Förhoppningsvis så finns det några föräldrar som vill kommentera, så vi får lite respons. Fick in några e-mailadresser från föräldrar idag, fler kommer väl på måndag. Det kommer inte att gå att nå alla föräldrar på det här sättet, men jag hoppas att fler och fler av den yngre generationen kan se de sociala mediernas fördelar. Alla ska ju få den info som de ska ha, men några veckobrev som talar om vad eleverna jobbat med, det blir det inte. Det "veckobrevet" finns på TOPPENKLASSENS blogg.

Öppnade också en sluten Facebook-fgrupp idag. En grupp enbart för dem som jobbar på Grimsåsskolan. Jag har inte berättat för mina kollegor än, och ingen elev är inbjuden, men jag hoppas att kollegorna fattar vad det handlar om när de väl blir informerade. För det handlar om att jag på mina förtroendetimmar kan kolla vad eleverna skriver om, samtidigt som de får en extra chans att uttrycka sig och att umgås socialt. Få se vad det blir av det hela.

Toppenklassen fick en svår uppgift idag. De skulle använda olika böcker och webbsidor att orientera sig om blåklockan. De imponerade storligen på mig, då de lyckades ta ut fakta ur de inte helt lågstadieelevanpassade texterna.

Tycker att det är så synd att deras tidigare lärare inte fick möjlighet att ha dem ett år till, och skörda lite av vad hon sått. Hon blev bara förflyttad, utan att ha något att säga till om. När jag en gång jobbade fackligt så var MBL en stark lag. Undrar om den försvunnit helt. Det tycks så, åtminstone vad det gäller kommunal anställning.

Gick hem redan vid två idag. Eftermiddagen inbringade en halvmils promenad, en liter kantareller och en och en halv liter blåbär. Plus ett myggbett. Det är bra marscherat tycker jag..... Hoppas att helgen dämpar tempot lite, vore lagom med en behaglig skrittillvaro under ett par dagar. Fast lite kommer jag att längta till måndag. Det är så kul att jobba.

Skolstart, skönt!

Äntligen är vi i gång på riktigt! Idag kom elev efter elev in i klassrummet, långt före skolstart, för att kolla läget och få klarhet om vem man skulle sitta tillsammans med. Glad, positiva oh förväntansfulla var alla. Visst var det någon som sa att den hellre stannat hemma och haft sommarlov ett tag till, men de allra flesta var rätt så motiverade för att starta upp igen. ( Enligt vissa trådar på Facebook, kan man dra slutsatsen att detta även gäller föräldrar)

Kände mig riktigt väl till mods efter förrättat dagsvärv, allt hade gått över förväntan bra. På förmiddagen var det ju mycket som skulle klaras av; det var sommarprat och skoltankar, föräldrapapper, trivselregler och adresskoll......

På eftermiddagen hade vi "riktiga" lektioner. För mig som ska ha 13x 40 min matte i år, så blev det matte i trean. Tog fram en av mina virkade bollar och så använde vi den som hjälp att räkna till hundra med tvåskutt, femskutt och tioskutt. På tid .... Man fick göra en gissning på hur lång tid det skulle ta att komma till hundra innan kastandet började. De flesta hade god tidsuppfattning, vilket imponerade på mig. Vi gjorde också några andra övningar med addition och subtraktion upp till tjugo - nu utan boll.
- Nu har vi ju lekt hela tiden, konstaterade barnen.
Jag höll inte med riktigt. Vi hade ju faktiskt tränat riktigt hårt under sextio långa minuter.
Gjorde samma bollövningar med två och femhopp med sexorna senare. Tvåhopp var faktiskt treorna nästan lika bra som sexorna på. Femhopp, det var automtiserat hos sexorna. Vi testade fyrahopp också.... och det kan sexor behöva träna mer på. Jag tror på att det utvecklande att använda kroppen under det att hjärnan är inställd på matte.

Gårdagens kväll tillbringades i Jönköping, tillammans med några tusen andra springade, lufsande, gående personer. Helknäppt att åka till 13- 14 mil för att promenera fem km, men ändå ganska kul. Det är trots allt ett sätt att skapa gemenskap oss kollegor emellan, speciellt när den dåliga kommunbudgeten inte tillåter något "extra" på uppstartsdagarna.

Nu fick det bli lagpicknick efter promenad eller löpning.

Femtio minuter tog det att ta sig runt, och det kändes som om vi höll lagom rask promenadtakt, för att man skulle känna sig nöjd med sig själv efteråt. Några sprang och jag blev så sugen på att försöka på att jogga lite igen. Vore ett lagom mål att kunna ta sig fem km joggandes nästa sommar. Det var väl tio år sedan och lika många kilo sedan jag fixade det sist. Men det var många "gamlingar" som joggade, så det är inte alls för sent med omstart.

Här är våra två glada joggare, varav en också är bloggare. :))

För att återgå till inledningen, så kändes det superbra med omstart med mindre barn igen. Om allt är bra och man själv får vara frisk, så har jag fyra nya härliga år med en brokig samling härliga ungar att se fram emot! Snacka om roligt jobb!

Lillsjön; livslängdslokal

Det var först när jag krupit ner i sängen och låtit den sena augustikvällens mörker ta över verkligheten, som jag kom på att när natten var över så var det en hel arbetsvecka som skulle utföras, inte bara en halvtids uppvärmningsdito.

Gick igenom vad veckan skulle innebära och insåg att den skulle börja med tre timmars föreläsning om den nya skollagen, den som träder i kraft nästa läsår. Föredragningen var förlagd till Lillsjön i Nittorp. Sannolikt håller man på att bygga om Tranängsskolans aula, vilken annars är den naturliga samlingslokalen för kommunens pedagogsamlingar.

Senkvällstankarna fortsatte och hjärnan hämtade upp mängder bilder från olika tillfällen då jag bevistat Lillsjön - och det i mängder av olika sammanhang.

I början på sjuttiotalet, så var det dans i Lillsjön. Sex mil åkte vi som kom från Rångedala, för att få trängas på traktens populäraste dansgolv. Den dagen som gamle kungen avled, så var det både dans och tyst minut i nöjespalatset och sista dagen samma år, nyårsaftonen 1973, så träffade jag C-E där, för första gången.

Några år senare så hade jag dansat färdigt, och gick i stället på motionsgymnastik och på gammaldanskurser i samma lokal och ytterligare några år senare, så var det luciafirande och julfester med döttrarna. Jag har varit på syföreningsauktion i Lillsjön, sett Nittorparevyn framföra några av mina texter, varit med och sjungit in våren, varit på flera föreläsningar, på mogendans med Streaplers, på milleníumsnyårsfirande och på födelsedagsfester i väl utnyttjade Lillsjön. För sju år sedan använde vi lokalen då vi hade minnesmåltid efter svärfars begravning. Så det är verkligen en lokal för alla ändamål, och detta trots att den är förskräckligt ful och tråkig. Men ändamålsenlig för de allra flesta tillställningar, då man kan avgränsa olika delar av den stora, kala lokalen.

Idag var det skollagen som presenterades. Lät ju inte så där superkul, men med en god föreläsare, så var det riktigt trevligt och kändes som väl använda timmar. Jag har ju aldrig satt mig in i skollagen tidigare, nu fick jag en liten inblick. Inga konstigheter, men en del bra att veta saker.

Resten av dagen har använts i planeringssyfte. Nu har jag i princip bara finplanering kvar, plus att jag ska plocka fram lite böcker i biblioteket. Träffade några av mina blivande elever på skolgården idag. Några är lite blyga, några kommer och kramas och vill prata och är SÅ positiva. Det är ju verkligen fördelen med 3-4or. Nästan alla är så positiva till skolan fortfarande och VILL verkligen göra sitt bästa. Denna goda vilja gäller det för mig att väl förvalta.

Helgen gick som ett kick. K och H kom i hyrbil från Malmö, via Värnamo. Bellakatten var med, då J och M skulle ut på egna äventyr. Mycket skratt, mycket prat, mycket kortspel blir det med K och H. Så roligt att ha dem här i nästan två dygn. J och M kom förbi och hämtade katt och åt lunch. En härlig känsla av tacksamhet över att ha alla samlade, om än för en kort stund.

Sveas sommarbarnbarn och sommarbarnbarnsbarn från Tyskland, på besök hos Sveas familj, tittade in en stund på lördagen. De små tjejerna var man tvungen att prata tyska med, deras mamma och pappa gick det klart lättast att kommunicera med på engelska.


Lustigt hur hjärnan funkar, efter att ha börjat prata lite trevande på det tyska språket, så kom så småningom ord efter ord... och när familjen cyklat i väg, ja, då tänkte den gamla hårddisken fram långa meningar på det språk som det fick tillfälle att gnugga i fem skolår. Jag är ganska imponerad över hur mycket som finns därinne i hjärnvindlingarna, synd bara att det är så trögt i maskineriet att det man behöver, oftast inte kommer fram förrän det är för sent .... Uppdateringar skulle alltså behövas då och då, synd att det inte bara är att ladda ner på samma sätt som det är i datavärlden.

Vilsen vardagsverklighet

Nä, än har jag inte riktigt kommit in i den normala vardagsverkligheten. Kanske för att det inte är riktig skolvardag än. Eleverna fattas ju. Tror och hoppas att det känns mer normalt när de är på plats, och jag vet att jag kommer att sakna min gamla superklass en tid, innan jag och toppenklassen vant oss vid varann. Sådan är vår verklighet.

Förr i itden, och då pratar vi knappast ens om förra seklet, så hade vi bara ett par dagars uppstartssträcka. Så pass att vi kollegor kunde avhandla det viktigaste, regler, vaktande och schema..... Så var det dags att grov och finplanera, plocka fram lite material och sedan - på den tredje dagen, då kom barnen.

Jag är medveten om att många tycker att det är bra med lång förberedelsetid, men jag hör inte till dem. Man jobbar på olika sätt, och jag hör inte till dem som kan föra diskussioner i långbänk eller kan planera för lång tid framåt.

Två och en halv dag till eget förfogande har vi kvar. Jag behöver högst en dag till. Förhoppningvis finns lite god litteratur som jag kan ägna resterande tid till .....

På torsdag dyker eleverna upp och då börjas det äntligen på riktigt!

Gårdagen tillbringade vi på Navet i Borås. Det handlade om matte, och vi fick pröva på olika spel och tankemönster som vi kan använda inom matematikens olika områden. En del var bekant, annat var nytt - och det var en trevlig dag... även om var lite seg den sista timman.

Jag ska ha mycket matte i år, sammanlagt 10 x 40 min. Matte i både trean och fyran. Känns kul. Nya kollegan tar engelska och läsning (sv). Blir å andra sidan konstigt att inte ha engelska. Det blir lite knäppt i mötet mellan oss gamla mellanstadielärare och de nyare ämnesspecialiserade pedagogerna. Vi har ju en så bred utbildning, så det är vi som får stå tillbaka för att speciallisterna ska få ägna sig åt sin specialitét. Känns lite orättvist mot oss, men det ska bli intressant och se hur det kommer att funka att få ha lite mer tid i färre ämnen.

Gårdagens kväll tillbringade jag med Romeo och Julia. Årets Torpsteater framför sin tolkning av den gamla klassikern. Suveränt bra, varje person hade verkligen fått en roll som passade, det var mycket sång och musik och nästan alla skådespelarna var riktigt duktiga. Skitbra!

Jag vet att man inte ska jämföra, men tanken slår mig ändå; Under de senaste två veckorna har jag sett tre olika teaterföreställningar; Två var superbra, en var riktigt dålig. Var var det fullsatt? Jo, på "skitteatern". På de andra båda var det drygt halvfullt.

Torpa-ensemblen var från början en samling amatörer. Det är de inte längre. Många jobbar inom musik och teater, andra har varit med så länge, så att de fått erfarenhet den vägen. Årets uppsättning var nog den bästa som varit, även om jag saknade byn stolthet nummer 2 - men hon lovade att försöka komma tillbaka nästa år.

Vår lilla plats på jorden är inte riktigt en medelsvensk by - det finns ungefär tolv hushåll på ömse sidor länsvägen och därifrån har rekvirerats två riktiga skådespelare och två i det närmaste professionella musiker. Varav en av dessa musiker också är duktig skådespelare, fast inte utbildad. I byn bor också fem lärare!

Så om någon har tid över, så finns det fortfarande tre Torpa-föreställningar på lördag och söndag. Annars får man vänta till nästa år, då kommer man att spela En midsommarnattsdröm.