Födelsedagsfirarfinal... familjefoton främst.

"Så långt det är till den 22 mars", tänkte jag den 24 november, då jag öppnade födelsedagspresenten från döttrar med respektive.

Tiden gick fort, vintern var föredömligt kort... och nu är t.o.m ljuset tillbaka.

Presenten, det var biljetter till premiären på Bohéme på Malmö Opera. Gratulanterna skulle göra mig och C-E sällskap på föreställningen.

Tog vägen över Värnamo (  vilket egentligen går lika snabbt som den mera naturliga vägen över Halmstad) för att åka med Johanna och Martin, till nyligen årfyllda lillasyster Ysters och hennes Hampus´ rymliga lägenhet i centrala Malmö.
Lördagsförmiddagsfikade gott i Örkelljunga, letade upp en cache i alldeles bredvid fikastället och åkte sedan till fina Malmö.
Våren hade kommit en bra bit, vädret var ganska ljummet.

Var i Malmö precis samma helg förra året, då vi bjöd svägerska Anki och bror Roger på operett/musikal på Malmö Operan. Även Karin och Hampus var med. På väg till föreställningen tog vi en öl/ kaffe på en uteservering på Lilla Torg. Det var strålande solsken, och solen var vass och värmde gott även då. På marken fanns det fortfarande snö kvar, och när solen försvann bakom husen på Gamla Väster, då blev det isande kallt och flera minusgrader.
Det är olika från vår till vår, oj, vad jag föredrar den vår som är i år.

Hade blivit utlovad mat som present också. Den åt vi på tapasbaren Mosaik, vid Stortorget. Smakade gott och portionerna var rikligt tilltagna.

Från Bagersgatan till Malmö Opera är det väl ca en och halv km att promenera.
Föreställningen började redan klockan sex.
Häftigt att gå på premiär i en fullsatt salong.
De flesta människor var tämligen finklädda, men det var inte till överdrift.... lite fin ska man väl vara på en premiär.
Opera är ju häftigt. Kul att uppleva på plats.... trots att jag inte lyssnar till operamusik till vardags.
Puccinis Bohéme utspelas på 1860-talet. Den spelades på originalspråket, italienska. Man kom ganska snabbt in i att läsa textremsorna på skärm under eller över scenen.
Handlingen hade förlagts till våra dagar vad det gäller kostym och scenografi. Kändes lite konstigt, då man fick en översatt text som inte riktigt passade in i vår tid. Storyn är torftig, definitivt... kärlek, sjukdom, olycklig kärlek, försoning, död....och sorglig. Man kan ju tycka att det är helknäppt att denna enkla, sorgliga historia kan locka massor av publik.... men som sagt, opera är häftigt ... och kul att se och vackert att höra på. Var en hel del på operan i Göteborg för tio-femton år sedan... får nog se till att återuppta ett besök per år på vår närmsta operascen... och ett per år på Malmöoperan.

Döttrarna hade förbeställt lite pausgodis.... goda mackor,vin och öl. Smakade inte dumt för tant och farbror/mor och far.

 Efter en riktig superfrukost idag på söndagen, med bl.a. färska bär till den skånska yoghurten, så gav vi oss ut på en promenad till Möllan.
Anledningen till att vi gick till den plats där Karin och Hampus tidigare bodde, får jag sannolikt anledning att återkomma till.

Några cacher tänkte vi också leta upp.... ja, åtminstone en ...
Det blev tre hittade, den första vid moderna museet.

 Moderna museet besökte vi för något år sedan och det är ett ställe som jag gärna skulle vilja återvända till.
Tänker på det, vilken massa mer saker det finns att göra om man bor i en storstad, jämfört med vad vi har att göra, vi som bor på landet.
Skulle kanske vilja bo i storstaden några år.... som "ung" pensionär... alltså efter 65....

Vågar väl inte ta steget..... fega tanten.... ?

 Medan Johanna skrev våra alias på cachens loggremsa, så  tittade jag på kameradisplayen och upptäckte att Johanna och Martin- framförallt Martin - hade alldeles perfekta färger för att posera framför den rödbruna tegelbyggnaden.

 Tycker att den här bilden blev rätt rolig.... och fin.
Fast posera... nä, det är inget för doktor Friberg... :)

En cache hittade vi utanför Folkets park.
Lite kul att vara tillbaka i de kvarter, där Karin bodde under ett antal år.....
Vi lär återkomma, om livet vill oss väl.

På vägen "hem" visade Karin oss en helvegetarisk - till stor del ekologisk - livsmedelsaffär med bra utbud. Köpte ekologiska apelsiner från Spanien och dito bananer från dominikanska republiken... lite nötter, lite bananchips... och rödbetssaft.

Även denna affär var något som man önskar skulle finnas på närmare avstånd. Men jag tror att liknande inköpsställen kommer på fler och fler ställen, efter det att folk blir medvetna om att vi måste ändra våra matvanor till att äta mer från växtriket och mer av det ekologiska slaget.  Något att satsa på i Grimsås övergivna affärslokal????
 Om man hade vågat....

 Änder vågade sig över gatan på väg från en kanal till en annan.....

Lite spel blev det  även denna söndag, det brukar höra till när vi besöker Hampus och Karin.

God falafellunch, billigt inhandlad på Falafel Nr 1... fattar inte att man kan sälja god och fräsch mat så billigt!

Karin hade dragit ut en visdomstand i veckan och var lite medtagen och trött efter mer än ett dygn med syster, "svåger", mor och far. . Hampus tyckte att  bella Bella kunde stanna i Malmö ett tag, men det tyckte inte hennes matte och husse.

Två timmar efter avresan från Malmö vid halv tre, körde Johanna in på garageuppfarten i Dalsgård. Därifrån tar det bara tre kvart för oss att ta oss till Stockremma.

Tack mina kära döttrar, tack mina härliga "svärsöner".  Tantens födelesdagsfirarfinal blev finfin!

O-ok

Eleven hade gjort en väldigt fin affisch, en poster som talade om att klassen skulle ha disco. Han/hon ( vägrar att använda, enligt mitt tycke, "fånordet" hen) hade gjort en av sina absolut bästa bilder någonsin.
Han/hon tittade på de andra elevernas alster, och insåg, att .... nä.... lika bra som dom blir jag ändå inte.
Kamraterna gav uttryckte sitt beröm för bilden och eleven blev ändå lite lyft, lite stolthet strålade från ögonen.
Så skulle affischerna sättas upp. Eleven tog sin poster och gick undan, ville slänga den, riva sönder den. Läraren försökte övertala honom att läta bli, han hade ju gjort en fin bild.
Eleven började gråta.
Alla andra undrade vad som var fatt.
Nej, man fick inte sätta upp affischen på vår skola.
Vi undrade varför.
Gråtande berättade eleven om att örra gången som man hade disco, så var den affisch som han/hon gjort uppsatt på vår skola. Den gången hade han varit nöjd och glad med sitt verk. Den stoltheten var det många elever som hjälpte till att ta bort, när de talade om för honom att de tyckte att den var ful!
Varför är vi så elaka mot varann? Varför är vi så bra på att blåsa ut de lågor som brimer i andra? Jag har också gjort så... tyvärr....det är inget som jag är stolt över!

Över Örsås...

... strålade solen från en turkosblå himmel, smakfullt dekorerad med små lätta vita ulltussar till moln.
För ovanlighetens skull så hade vi en alldeles ledig helg, så det var verkligen läge att ge sig ut på lite vår-burk-let.

Det hade kommit ut några nya gömmor i Örsås  under de senaste veckorna. Kunde vara en lagom utflykt, tyckte vi och packade ner ett par mackor och lite kaffe för att stilla ev. förmiddagskoffeinsug.

Närmaste gömma hemifrån Grimsås, det var Örsåsgården. Ämnade parkera bilen där och apotlahästandes besöka några närbelägna gömmor. Att få en förmiddagspromenad på ej tidigare "till fots" besökt ort fanns nämligen också med i planerna.

Att det var någon mer intressent till gömman vid Örsåsgården insåg vi, då vi kunde iaktta en person som rörde sig bland granbeståndet på det avstånd som cachen ansågs finnas på.
- Vi tar promenaden först, tyckte C-E. Inte ska vi konkurrera med honom där....
Sagt och gjort, fast lite dumt, för då jag lite senare läste dagens logg, insåg jag att det var Ahlis1 som befann sig i grandungen. Hade varit lite intressant att träffa honom, då han är den enda som letat upp min senaste gömma, vid det gamla soldattorpet Mods.
( Intressant f.ö. hur litet intresset är för att leta upp enstaka gömmor, iallafall om man inte kan komma först. Precis som i "riktiga" världen, så är det först och mest som gäller, även i geocachingvärlden.  Får väl för egen del också erkänna, jag åker inte så långt för en enstaka gömma... vill gärna ha några stycken, när jag/vi ändå är ute....)

Assmebro Kraftstation är en gammal gömma. Hade den inlagd i gpsen sedan förra sommaren, men då blev det aldrig  av att åka dit. För precis som Mods, den låg lite offside....en liten bit från andra gömmor.

Cachen skulle ligga mot sjösidan. Tant gick i den nästan nittiogradigt sluttande branten ( iallafall så var det hennes tolkning av verkligheten) mot sjön och letade... och var glad att hon klarade av att hålla balansen så bra. C-E hittade cachen i stenmuren, den som inte låg mot sjösidan. Ingen ( alltså tant) ramlade i vattnet, burken var hittad och solen sken. Livet var bra!  På avstånd bullrade det från generatorerna i det lilla vattenfallsägda kraftverket......

... och jag tänkte att även ett litet kraftverk drar sitt strå till den stora energi- stacken.
Myrorna gillade också att solen sken över Örsås.

Vände tillbaka mot centrala Örsås, tog vänster och promenerade över Assman. Tänkte på att här rinner vatten som kommit från Hjälmån i Dalstorp och från Månstad via Limmared. Och allt skulle iväg till Kattegatt nästan mitt inne i Falkenberg.... Lite häftig känsla... Vackert, det är det alltid vid vatten.

 Efter att ha hittat den lilla burken, var det dags att apostlahästa sig tillbaka till bilen vid Örsåsgården. Därifrån var det ca 100 meter till den grangömda cachen. En stig hade redan börjat uppstå där gps ville att man skulle ta av för att komma till rätt gran.Stigar brukar otvivelaktigt vara till god hjälp för framgångsrik jakt. Även denna upptrampade smala väg ledde fram till det vi sökte.

Fick lite nostalgi-flashback då jag åter vände näsan mot den gula samlingslokalen. För många år sedan, ett par decennier sedan och mer, så var jag och svärmor Ingrid här på handarbetsutställning. Örsåsgården var också känd för sina bingokvällar, tror att jag var med där en gång också.

Lokalen är fortfarande en levande mötesplats. Sådana behövs, ännu mer i denna tid än någonsin tidigare.

Tänk att lilla Örsås har sin egen badplats! Sommarstugor fanns det också vid den lilla sjön. Det var full fart vid det par av de små stugorna. Säkert undrade man varför det var full fart på den lilla vägen ner mot sjön... än var det ju inte badsäsong.
Omklädningshytter, dass, brygga och räddningsboj fanns vid den fina badplatsen. Och en liten burk för den som sådana sökte.

Örsås kyrka stod näst på programmet. Där fanns redan ett par geocachare letandes vid den enkla skyltgömman. Det visade sig vara bly52 som var ute. De kom från närbelägna Svenljunga och var bl.a. desigerns och utläggare till den fina Visebergsrundan.

Vi letade efter burken, vi klämde på alla ställen på den gamla kyrkskylten och vi tittade på varann genom röret, där den borde ha funnits. Men tji fick vi.

Skam den som ger sig. En liten burk borde ju synas om den ramlat på marken.... och det gjorde den också, så där fem meter bort. Sannolikt hade blåsten under helgens tidiga timmar gett den en skjuts ut ur röret och därefter en luftfärdsparabel på några meter.

Vid hembygdsgården skulle det finnas en svårfångad burk. Nu visade det sig att den var betydligt enklare att få tag på än vad den var  graderad i svårighet till.
 Här är ju en annan intressant sak med geocaching, det är svårt att bedöma hur svår en gömma är, även om man har ett schema att följa på geocaching.com. Det finns svårighet 2 som kan var svåra ibland... medan denna var en 3,5 svårighet. som man lätt kunde få tag på med hjälp av vad naturen hade att erbjuda som hjälpmedel.
Vi fick en trevlig pratstund med de trevliga svenljungaborna. Vi hade, förutom att vi var i samma ålder, en del gemensamt. Vi fattar inte vitsen med det där med att komma först, och klättercacher är inget för oss. De senare fattar vi dock vitsen med, det ska finnas något även för den som gillar lite större utmaningar.

Vi skildes från våra nyfunna geocachingkamrater och satte oss på hembygdsgårdens stentrappa, för nu var det dags att stilla det ev. uppkomna koffeinsuget. Kaffe med skink och ostmacka smakade extremt bra ute på den solvarma stentrappan, med utsikt över sjön och den nyss besökta badplatsen. Vi kunde från vår utsiktsplats se bly52 närma sig gömman, och att de först gick på fel sida det hus där den lilla vita fanns.

Klättercachen i Örsås, det var inget för oss. Det fanns några andra gömmor i närheten, bl.a ett par skyltgömmor. Vet att det låter fördömande och att det kanske är elakt att skriva, men hur kul är skyltgömmor egentligen?
C-E gör "narr" av mig som ber honom stanna, trots det är vid en av oss båda föraktad skyltgömma.
- Där ser du, det är antalet som räknas för dej också, fast du inte erkänner det, säger han. Jag vet inte vad jag ska svara... för han har ju inte fel.... och ändå inte riktigt rätt. Säg så här, är man ute på burkjakt och åker alldeles förbi, så kan man ju stanna... och det är kul att se de gula gubbarna på geocaching.com-kartan. Men åker någon omväg för att plocka fram en burk bakom en skylt, det gör jag inte.

Mera intressant var då den historiska hålvägen strax söder om Axelfors, där den "allerstädes närvarande"  Berrasnobben lagt en burk.
Dessutom blev  dagens roliga bild fotad i närheten, "Hålväg".

Den sista gömman jag planerat att vi skulle stanna till vid, det var Lindegårds bil i Svenljunga. Den gömman hade fått flera favoritpoäng. Döm om min förvåning när jag insåg att en även denna cache fanns i en skylt. Nu var det inte vilken gömma som helst, utan en genomarbetad geocache... en riktig höjdare och dagens bästa. Tyckte absolut att gömman, som haft 178 hittare, var värd en favoritpoäng även från mej.

Över Stockremma sken också solen, så det blev en liten stund i  Baden Baden på altanen. Tyckte att denna fina söndag var värd ytterligare en promenad. Stavarna fick bli mina medföljare  till Karlas hage. Tänkte kolla hur blåsippssäsongen förlöpte. Jodå, från att ha sett två blåsippor i torsdags, så var det nu tjugotalet små blå blomhuvuden som lite yrvaket tittade upp bland fjolårslöven. I kväll får de regn på sig.

Midjemåttet med mera

Jag ligger riktigt risigt till. En ny ( eller var den kanske gammal) undersökning säger att den som har ett midjemått över 70 cm lever ett livsfarligt liv. Nu ska det ju sluta på samma sätt för oss alla, men för oss som ligger på fel sida det optimala måttet, så lär jordelivet vara slut fem år i förtid.
Vilken tant på 60 har ett midjemått på 70 cm? Jo, dom finns, men det är ett fåtal.
En sådan som jag, som är född ( tror jag) med ett midjemått på optimalmått plus, måste väl ligga värre till än någon. Men jag skulle absolut inte vilja vara så mager så det bara vore dryga aln-måttet runt midjan. Vore jag så mager, så skulle jag sannolikt se döende ut.....
Tänker på konfektionsindustrin som tillhandahåller allt större och större kläder ( har i af sett upp till 4 xXL)... Den industrin borde snarast ses över, och alla kläder över storlek 36 borde förses med en varningstext "Köper du denna storlek, riskerar du att dö i förtid". Eller?

På alla undersökningar som talar om farligt det är att vara tjock, eller att äta fel saker, är jag innerligt trött. Jag tror på att man måste ta hand om sig själv genom att röra på sig regelbundet och att låta bli att äta för mycket skräpmat. I övrigt är vi olika, vi människor, och har olika förutsättningar för att lägga på oss extra hull.
Faktum är, jag lever hellre några år mindre, än att undanhåller mig från riktig choklad, riktig glass, en god småkaka eller ett gott glas vin.
Såg f.ö. ett intressant TV-program för någon månad sedan. Man mätte BMI, kroppsfett och kondition på personer i olika åldrar och med olika kroppskonstitution. Resultatet blev att den fete mannen med högst BMI, inte hade alls så hög andel kroppsfett som flera av dem med normal-BMI. Han var dessutom den som hade den bästa konditionen av alla.
Så det där med midjemått och BMI ... eller hur tjock man ser ut.... det avspeglar inte alltid personens hälsostatus.
Alltså tar jag midjemåttsvarningen med samma nypa salt som jag tar de flesta påhopp på oss storvuxna/välvuxna/fullvuxna.

Veckan har snart gjort åt alla sina arbetsdagar. Det gick ( som vanligt) snabbt.
I måndags hade vi studiedag/kompetensutvecklingsdag.
En man med blick för karriär inom skolvärlden, föreläste om kunskapsbedömning.
Torrt ämne, men inledningsvis, så var det ganska intressant och lättlyssnat.
Till min förvåning sa han sån´t som jag kunde hålla med om...
" höga förväntningar på eleverna" .... "föräldrars roll" ..... "skolan lär för fortsatt lärande" ... "värna om att stärka mångfalden".... "utgå från barnens intressen".
SÅ BRA!
Efter  fikarast blev det den gamla vanliga visan om formativ bedömning. Helt ok.... men den har vi hört förr... och visst bedömer man och bedömer formativt dagligen... men att analysera skriftligt och på djupet, det känns  bortkastat på en del av eleverna och det är jobbigt och tar tid från sådant som kanske utvecklar eleverna ännu mer. Undervisning, diskussioner, strukturerat data arbete.....

 Den mest givande tiden, det var när vi satt i blandade grupper, med lärare från hela kommunens F-6-skolor.
Det var intressant att få höra hur man jobbar i den internationella klassen och hur de ibland kan känna motstånd från de skolor som deras elever ska slussas ut till.
Det var intressant att höra  hur man jobbar på det som många anser vara kommunens bästa skola, att man där är tillåtande och lyfter och stöder varann, och att alla får jobba på sitt sätt bara man jobbar mot samma slutmål.
Skolan där man organiserat om gång efter annan fick vi också höra lite från. En annan lärare berättade om ett litet lärarlag som verkligen fungerade .... och jag berättade om hur jag och eleverna upplever de pågående nationella proven. Mycket bra diskussioner.
Vi hann dessutom diskutera det vi skulle.... och tyckte väl att det inte var så mycket att diskutera... utan ganska självklart.

Från måndagen tar jag med denna klokhet! Har tänkt en hel del på detta, och förstår hur tokigt man tänker ibland (ofta), då man gör en massa tolkningar som är mer eller mindre felaktiga och gör det till en sanning!

I tisdags var det dags för ännu en föreläsning. Johanna skickade mig en länk, som berättade att Värnamo kommun hade en gratisföreläsning om pojkars läsande på stadsbiblioteket i stan. Ann-Marie Körling var föreläsare.
Då jag slutade med elever redan kvart över ett denna dag, så hade jag möjlighet att ta del av den intressanta föreläsningen från en kvinna, vars blogg jag följt under många år... och som gett mig en del tankar och rena undervisningsidéer.

Ett femtiotal kvinnor hade samlats i den lokal, där jag, med nygipsad arm, hade sett en revy med vännen Kristina i flera roller, för tio år sedan.
Vad fick jag med mig av Körlings föreläsning?

• Högläsning är jätteviktigt för att väcka intresse och för att bli en bra läsare. 
• Goda ( manliga) förebilder är viktiga. Be vaktmästaren komma in och sitta med och läsa under tystläsningsstunden.
• Visa att du som lärare också läser.
• Ha mottagare till de texter som elever producerar. 
• Diskutera läsning och läsprocess med barnen. Vad händer inne i dej när du läser? Har du läst något som du har användning av?
• Samverka med biblioteket.

Fick en tanke på att försöka få igång ett projekt med kommunbiblioteket. Och så skulle jag vilja jobba med lärare från F- H och ha en dag i veckan för att jobba just med ett läsutvecklingsprojekt, som skulle användas i hela kommunen. Ett typ förstelärarjobb, men utan den vedervärdiga titeln ( har ni sett bloggar "Jag en förstelärare" - vidrigt) och extra lön. Men en dag ledigt från arbete i klass, för att tillsammans med biblioteksfolk och tre-fyra andra lärare jobba med ett liknande projekt som man gjort i V-mo kommun, det skulle jag inte tacka nej till.

 Efter föreläsningen var det läge att åka ut till Hjälshammar och hälsa på Johanna och Martin. Lånade en cykel och gjorde sällskap en bit med J och hennes ridkompis, under det att de var ute och motionerade sina fina hästar.

Passade på att serva ett par cachegömmor i Hjälshammar. Cachen på den mest intressanta som jag visar med mina gömmor, var genomblöt och möglig. Nu fick jag tillfälle att lägga ut en bättre burk på sevärda torpruinen Dalskog. Ytterligare en burk behövde bytas, vilket jag hann innan jag tog en tur till stallet och sedan till Dalsgård, där maten stod klar och väntade.

Hade hunnit leta upp Ingas roliga gömma Pinakoteket under eftermiddagen också.
Vädret var helt vårunderbart hela dagen och solnedgångsutsikten från stallbacken vid Knutsgård, alldeles bedårande.

Onsdagen var det skoljobb hela dagen. Började kl 7.30 och hade rättat klart de sista no-proven kl 21.15. Sån´t är lärarlivet ibland.

På torsdagar tar min skolförlagda tid slut klockan 14.15. Så fånigt egentligen att vi ska lägga ut 35 timmar per vecka på ett schema, när vi ändå är kvar i skolan ett antal fler timmar de flesta veckor. Idag stannade jag inte kvar. Det ryktas att våren ska ta paus ett tag, och därför så bara måste jag ut och njuta av det som fanns kvar av våren första akt. Tog en promenad till Karlas hage. Där fanns det två blåsippor, som lite förskrämt tittade fram ur löven. Ett tiotal tussilago fanns i ett dike utmed vägen till Kroken.
Ljuvligt med de första vårblommorna.

Efter det har tanten med det livsfarliga midjemåttet tränat spinning och styrka i dryga timmen. Nyttan av att göra sådant då man kommit upp i åren, det är det igen som talar om ... eller forskar på (?). Men nog är det så att det sunda förnuftet säger att det är viktigare (lika viktigt)  med bra kondition som smal midja. Fast helst skulle man ha båda, förstås.

Full fart

Full  fart är det på våren och full fart är det för/på tanten. Jag måste tillstå att jag njuter av bådadera.

Det känns lika otroligt varje år som våren visar sig, otroligt att det efter vinter kommer en härlig vår, otroligt att man får uppleva ännu en vårbörjan. Vintern har i, mina ögon, varit en utmärkt vinter.... lite snö, inte mycket halka... men den var mörk och lite småkall, och nu kommer ljummen vårluft och dagen är nästan lika lång som natten. Helt underbart, det tycker både jag och vit och svart katt....

Fart på våren, fart på tanten. Om det inte är träningskvällar eller ordentliga promenader, så är det något annat.
I torsdags var det dags för quiz på "Glasets hus" i Limmared igen. För en månad sedan blev jag firad av mina kollegor, genom att många av dem åkte med och gav mig ett utmärkt lag som kom delad tvåa i den kvällens quizkamp. Delad tvåa med det lag som jag egentligen skulle vara del i, ett lag med det tänkta namnet "Vekefurans vänner", där även C-E samt svägerska Helena och svåger Roger skulle vara med.
När jag nu skulle vara med i ett annat lag, så gick Helenas och Rogers dotter Caroline in som fjärde man i "Vekefura"laget. Ett vinnande koncept då quizkampen till hälften bestod av musikfrågor, något som jag är urdålig på. Hade tänkt att laget skulle förbli det samma även denna gång, men då C-E hade en tuff arbetsvecka med en massa övertid, så tyckte han att det var bättre att jag var den som fyllde ut smarta familjen Andersson-laget, som ( när Carro fick vara med och bestämma ) kallade sig "Gretas vänner".
( Greta är Carros favorithund hemma i hundgården.)
Det blev en spännande kamp även denna gång. Vårt  lag hamnade på samma poäng som förra omgångens vinnarlag. Det blev skiljefråga mellan våra två lag, en skiljefråga där man skulle ange sluttiden för årets Vasaloppssegrare. Helena hade bra koll... och vi vann. Var sin helglunch på "Glasets hus" var vinsten.
Nästa gång "slåss" vi om slutvinsten. Tyvärr ligger det lag som vann första omgången två poäng före. Men även tvåan har utlovats ett pris... och där ligger "Gretas vänner" bra till. Sista deltävlingen är första torsdagen i april.

Två fredagar i rad, blev det resa till Scandinavium.
För en vecka sedan, så var det ett antal hästar och ryttare som hade huvudrollerna.
Igår så var det Hampus och Karins gode vän som var huvudperson.
Sa det till Helena, som var schysst och åkte med på musikal, då C-E backat ur: - Det är nog bara jag bland alla dessa människor i den stora Scandinaviumsalongen som gjort Västerbottenpaj till Ola Salo.
Lite mallig får man väl vara ibland... : )
Nu är han, och alla de andra artisterna på scen, helt vanliga människor, precis som alla andra, bara att de har begåvats med gudabenådade röster ... och musikalisk talang.

Många musikaler, en del operetter och operor har jag sett under årens lopp, men min absoluta favorit är och förblir "Jesus Christ Superstar". Jag fullkomligt älskar den musiken, det finns inte en enda dålig sekvens i den. Sen finns det säkert en andlig ådra i mig som dras till själva händelserna som  dramat handlar om.
En andlig ådra, som dessutom ställer en massa konstiga ( eller rättare sagt ganska naturliga) frågor, som t.ex: "Hur kan en människas ( om än övermänniskas ) död göra att vi människor kan bete oss hur dumt som helst, och ändå bli förlåtna av den Gud som den som dog är en del av?" " Varför måste någon ( Judas) bli den onde syndabocken... hur kan en god Gud göra så mot en människa?"

Såg musikalen när den gick i Malmö för sex år sedan.  Tror att alla artister utom Ola är utbytta. Även scenografin var till viss del annorlunda. Peter Johansson, i rollen som Judas, gjorde liksom Ola, en fantastisk rollprestation. Gunilla Backman tycktes vara lite för gammal för att göra Maria Magdalena, men det funkade bra, det visade sig att rollen inte har så mycket med ålder att göra. Googlar lite, och ser att Gunilla är född 1965.... Tant på 60, det hade inte passat i rollen iallafall!

Kom fram till att det var femte gången jag såg favoritmusikalen. Första gången, det var under premiärbesöket i det som kommit att bli vårt favoritresmål, en resa till London på sportlovet 1978.  Tyckte att det var superotäckt när Judas hängde sig, en känsla som hängt i vid varje förställning sedan dess.

Såg en konsertföreställning av musikalen på Scandinavium på ( tror jag ) nittiotalet, där Peter Harrysson gjorde Herodes. Operan i Göteborg satte upp musikalen omkring millenieskiftet, och dit tog jag med mig massor av folk från byn för att dela den härlig musikupplevelsen.

Hoppas att det blir fler uppsättningar av Jesus Christ Superstar under kommande år. Den kan jag åka en bra bit för att uppleva, för det är min absoluta favoritmusikal.

 En härlig vårlördag blev det av denna dag. Har varit ute en hel del och känner att det bränner i kinderna mycket mer än vad det gjorde någon gång under Teneriffaveckan. Svenska vårsol är vass, och den doftar härligt av UV-strålning.
Tog en promenad - Modsrundan  - och rekade för en geocachegömma. Få se om jag hinner få till den ... och kanske en vid torpruinen Grimsbacke i morgon.
Satt en stund på trappan ut till altanen och första vår-solen-skiner-njöt.
Tur att man har en make som gillar att laga mat... kunde på det sättet vara ute extra mycket idag.
Tvätten, den kom ut för första gången detta året.

När C-E stekt torskrygg, som jag avnjöt vid köksbordet och han framför TVn, och han sett Arsenal vinna med 4-1 över Everton, ville han gärna åka med ut på en lite cacherunda. Vi tog en tur mot Gällstad, Södra Säm och Månstad. En gömma fanns vid ett gammalt sågverk, en annan i en jordkällare som var kvar  sedan förrförra seklet.

Tog en multicache i Södra Säm och imponerades av hur man  hjälpts åt att visa upp  den rika kulturskatt som den lilla byn  vid Sämsjöns östra strand gömmer på. Kyrkoruinen har anor från 1200-talet. 300 meter längre bort fanns det en liten träkyrka med intilliggande kyrkogård. Snacka om att kyrkan varit viktig för många under lång tid. Sannolikt den bästa mötesplatsen förr i tiden... MEN hur skrämmande var prästerna i sina helveteshot... och vilken makt hade de? Skulle vara intressant att få uppleva en dag eller en vecka på 16-17-1800-talet.

Två kyrkacacher, tagna vid befintliga  men gamla kyrkor,  hittade vi innan solen gick ner vid sextiden och det var läge att vända hemåt igen. En superlätt gömma, en ganska så svår.  ( Iallafall för oss...)

Några dagar med full speed har det varit... och vill livet mig väl, så fortsätter det så ett tag till. Härligt att vara pigg och ha mycket ork, fast man är sextio fyllda!

Revyryckningar

- Rycker det i revynerven, undrade C-E på väg hem från Falkenberg.
Jo, det gjorde det nog, det var jag tvungen att medge. Visst gick tankarna tillbaka till de roliga revyåren med Dalstorpsrevyn, under tiden som jag njöt av ( mestadels) fulländad revykonst, presenterad av den erfarna och hyllade ensemblen i Falkenbergsrevyn.
1988 gjorde vi den första Dalstorpsrevyn, ett glatt gäng amatörer med stora ambitioner. Under de 7-8 år som vi höll på, så kom vi att utöka gruppen med mer eller mindre professionella musiker och goda sångare, vilket gjorde att vi gjorde några riktigt bra föreställningar under ett antal år.
Samtidigt var det slitigt... men oerhört roligt. I september-oktober var det dags att ta fram pennan eller skrivmaskinen.... och under de sista åren den lilla fina Mac-datorn, för att skriva manus. Vi köpte också in en del manus från professionella revy-författare. I oktober-november var det repetitioner en eller par gånger i veckan. Sömmerskor och kulissansvariga hade också bråda tider.
I början av januari, omkring den 10 jan, så var det premiär. Under de bästa åren, så körde vi sedan tre-fyra föreställningar per helg i tre-fyra helger.
Jag kommer fortfarande ihåg doften av smink, kläder och cigarettrök i den källarlokal, där våra loger var inrymda. Ja, det var tider det, tider som jag inte skulle velat vara utan, men som jag inser aldrig kommer igen.
Vem vill se pensionärsrevy????

 Varför vi slutade?
För egen del, så blev det för jobbigt att känna pressen att få till ett antal manus. Jag försökte, men de blev så dåliga. Antagligen försökte jag inte tillräckligt mycket..... Sen är de väl så att varje sak har sin tid, och revyn hade just den tid den hade. Tror att vi tappade en hel del publik också, Gällstadsrevyn var ny och fräsch och det var till den folk helst åkte.

Falkenbergsrevyn har många år på nacken och vad jag förstå, några hängivna och genommusikaliska frontfigurer. Man kör nummerrevy, vilket tilltalar mej mycket mer än att se en fars. Vartannat nummer var en sketch, vartannat nummer ett musik och sångframträdande. De sistnämnda var klart bäst... som t.ex ett nummer där man speglade förra årets viktigaste händelser genom ett medley av kända låtar, både nya och lite äldre. Att sjunga Magnus Ugglas texter till melodier av Evert Taube och tvärtom, och dessutom få till det som en minimusikal, det var också ett toppennummer. Och så gillade jag sketchen med den inbillade hästen... där skrattade jag nog mest av alla... inser att min humor är lite annorlunda.....
Rekommenderar verkligen alla som har tid, att åka till Falkenberg under någon av helgerna i mars, för så länge spelas den roliga revyn. Tror att den kommer på TV... TV4 också.... men det blir inte riktig samma sak som att sitta i de riktiga teaterfåtöljerna och skratta med den stora publiken.

Bilden ovan: Ljusteknikerna var upphängda precis under taket... vi undrade hur de kom upp och ner... för vi såg varken repstegar eller lianer.

Som jag skrev på söndagens FB-uppdatering: Samlar massor av "på väg att bli pensionär-poäng" genom att köpa  en bussresa med såväl mat ( god) som revybiljett.  Vi var bland de allra yngsta på bussen, där även kommunalrådet i Tranemo med fru, steg på bussen tillsammans med oss utmed riksväg 27. Så vi var i gott sällskap, även om det var åldersstiget. 

Till åren komna tycktes den allra, allra största delen av revypubliken vara. Lite konstigt, revy skulle väl kunna underhålla de flesta åldrar. Iallafall Falkenbergsrevyn!

Tre dagar med funna geocacher, om än bara 2 eller 3 per dag, fick jag dessutom till under månadens tre första dagar. Inte illa, tre dagar i rad!  Promenad i trakten av Limmared i lördags, en promenad på ett par km hann vi också med i Falkenberg mellan "middag" och revy... och så stannade jag återigen till i Limmared på väg från möte i Tranemo igår. Hoppas att det blir väder för en promenad på någon runda till helgen.... för nu är det härligt väder och då rycker det allt en del i burkletarnerven också.

Nyhetsnoteringar...nja..... nöjd....

Satt framför den vackra tulpanbuketten med en kopp kaffe, och lyssnade till  de lokala nyheterna.

I Ulricehamns kommun hade man fått pengar till ett projekt, där man skulle koppla ihop idrott och läsning, allt för att göra barn och ungdomar till bättre läsare, berättade nyhetsuppläsaren. Biblioteket var delaktigt i projektet, och en idé var att man skulle skicka med de idrottande ungdomarna bokpåsar hem efter träningen och en annan idé var att man skulle prata böcker och läsning med föräldrarna i samband med matcher.
Nyhetspresentatören redogjorde också för att enbart 35 % av alla föräldrar numera läser högt för och med sina barn, en halvering på tio år.

Det är absolut bra med initiativ och kreativitet, men jag kände mig ganska bestört där jag satt vid köksbordet och njöt av välsmakande Nescafé.
För det första, så är det under all kritik att inte 90 -100% av alla föräldrar läser för och med sina telningar. Och då menar jag kritik, för här brister föräldrarna i sitt föräldraansvar. För mig är det en självklarhet att varje förälder, som är frisk och har läsförmåga, hjälper sina barn i sin läsutveckling, lika mycket som det är en självklarhet för mig att de finns till hands för att hjälpa sina barn med läxor samt att de hjälper sina barn att ta ansvar för att hemarbetena blir gjorda.

Skolan/skollagen ställer alldeles för låga krav på föräldrar, anser jag. Skolan kan i princip inte ställa några krav alls, medan föräldrar har rätt att ställa övermänskliga krav på skolan och anmäla densamma om de inte klarar av att leva upp till de anspråk som  föräldrarna har.

Samtidigt så måste ju även vi i skolan ta ansvar för att eleverna blir goda läsare. En väg är högläsning, processande sådan, där man diskuterar mycket kring texterna och gör kopplingar till barnens värld, till andra böcker och till samhället. Sen tror jag också att den dagliga tysta lässtunden är av stort värde, MEN det finns en del ( framförallt svaga läsare) som inte kan tillgodogöra sig den avsatta tiden på ett bra sätt, det finns en del barn som inte hittar rätt böcker. Här har vi lärare ett stort ansvar att se till att det blir rätt... och samma gäller för bibliotekarier på skolbibliotek och i de bokbussar som i vissa kommuner regelbundet kommer ut till skolorna.
Här får vi alla bli bättre.... men vi måste ha föräldrarnas stöd och aktiva medverkan, för att det ska bli bra, så bra att svenska barn återigen blir riktigt goda läsare.

Medveten läsning via koncept "läsfixarna" är också otroligt utvecklande.

Idrott och läsning.... nej, för mig stämmer det inte så bra.... eller kanske på ett sätt... ofta är det de elever som är duktiga på idrott som också är de elever som presterar bäst i klassrummet. Fysisk träning tror jag påverkar skolresultaten positivt... eller jag vet att det är så. Naturligtvis är det bra att man från alla håll, talar om att daglig läsning är viktigt. Men det kan också vara så att man tycker att det blir tjatigt att höra om läsningens viktighet, från alla håll.
Vi lärare och alla föräldrar, vi måste dela på ansvaret och göra alla barn till goda läsare. För att bli en god läsare, så måste man träna, och träna mycket.... och på det sättet hänger ju läsning och idrott ihop.För att lyckas, så måste du ligga i!

Nyhetsuppläsaren fortsatte med att berätta om  en lokal vinnare i GP-ponnyn i dagens tävlingar av Göteborgs hästshow.  "Hon har varit med flera år och varje år varit den ständiga tvåan. I år var det äntligen hennes tur att stå överst på prispallen"
Nej, nej! Det finns ingen prispall i hästsport. Även om det kan ses som ett vedertaget begrepp för att vara förstaplacerad, så blir det så tokigt i mina ögon. Skulle vilja se den häst som tog sig upp där på översta steget på den trånga prispallen, och stod stilla medan nationalsången spelades. En cirkushäst... men här handlar det inte om sådana.
Här kunde nyhetsuppläsarens manus gjorts lite mer korrekt, genom  att uttrycka segern på något av följande sätt ...."fick motta den gulblå segerrosetten" ...." fick vara den som ledde segerärevarvet"..."var den som placerade sig allra främst/ på första plats"...

 Hade nöjet att frottera mig med hästfolket en stund i går, beledsagad av den ridande och hästägande dottern. Det är ett nöje att imponeras av de duktiga ryttarna och deras fina hästar, och att med spänning följa de svenska ryttarna... och även en del av de gamla erfarna ryttarna från övriga Europa.... och deras dryga minuten långa hoppning. Malin Baryard hade den snyggaste ridkavajen i en härlig turkos färg. Hon och hennes enögda häst Tornesch höll publiken i spänning länge, då ekipaget under banans första hälft hoppade högt över hindren, men tyvärr tog med sig en lurig planka ner i en trekombination.

Vinnare blev en fransman... för mig ett okänt namn... alltså ingen av de gamla rävarna. Han var snabbast av de felfria ryttarna. Det finns för övrigt en alldeles fantastisk schysst grej med ridsport, ung.gammal, man-kvinna tävlar på lika villkor.I den tävling vi åsåg, så var det bara män bland de sex förstaplacerade, normalt brukar någon kvinna smyga sig in. Fast visst är det så, det är fler män än kvinnor som är elithoppare, medan publiken till 95% tycks bestå av tjejer i olika åldrar.
Bildgåta blir denna bild: Hittar du hästen? Ska skriva svar allra sist!

 Hästmässan är ett lika viktigt besöksmål för hästfolket som tävlingarna.

Normalt brukar jag tycka att det är extremt långtråkigt, tröttande och ryggontgörande att vandra omkring på det hårda betonggolvet, rad upp och rad ner. I år kändes det lite annorlunda, för det fanns en del nyheter vad det gällde tillsalu-produkter även för den som inte är hästägare.
Häftigaste hästen fanns också på mässområdet, gjord av mossa och vårvarianter av blommor och blad.

En av nyhetsprodukterna som jag köpte och blev nöjd med, är detta miljövänliga putsmedel. Har putsat husets koppar, silver och mässing samt putsvänliga ytor i köket på förmiddagen. Resultatet blev strålande och blänkande.

En massagekudde kom också med hem till Stockremma. Det var en härligt knådande nyhet från Tyskland, som salufördes på mässan. Så gott att sätta sig ner i bästa fåtöljen och få axlar, skuldror, rygg masserade. Får unna mig ytterligare en eller ett par kvartar innan dagen är slut.

En promenad står näst på lördagens schema. Hade hoppats kunna åka i väg några mil och gå geocachingpromenad...men jag har lite krav på att det ska vara bra väder, för att det ska kännas lite lockande. Så det får bli en runda på hemmaplan istället. Någon nyhet visar inte vädret på, det är samma gråväder som vanligt. Nöjd med det är jag inte.... men,njaaadå.... det för att föredra framför snöglopp eller liggande marssnö.

Häst och ryttare  ses hoppa över första hindret i trekombinationen, längst bort på arenan, t.v. om den utställda Volvon. ( Vinnarbil?)