Vatten

...Han tar mig till vatten där jag finner ro.....
Rätt som det var dök en psaltarpsalm upp i huvudet på mig.
Vid ett ganska välvalt tillfälle i och för sig.
Arbetsveckan var avslutad, lunchen överstökad och jag var i färd med att byta om till badkläder inför en liten eftermiddagstripp till Gussjön.
Nä, den heter inte Gudsjön. Jag trodde det i många år. Det hade varit ett vackert namn, och absolut passande med tanke på Psaltarpsalmen.

Nog är det så, att det är vid vatten som jag finner den största ron. Kanske bara där, förresten. Jag har slutat att ta med mig böcker att läsa då jag tar mig till vatten, för på en strand där kan jag verkligen bara vara, utan att jag måste göra någonting.
Så visst stämmer den gamla bibelstrofen.

.... till vatten där jag finner ro....

Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet.... visst är det så. Det är till denna plats som jag längtar i mörka vintertiden.... och så lite till Kattegatt också.  Även om jag känner mig bekymrad över den långvariga torkan, så njuter jag av sol,vind och vatten... definitivt.

Trollsländorna vill också vara vattennära. Inte konstigt, eftersom den tillbringar ett par år i vatten som glupsk larv.
Som vacker slända är dess dagar räknade.
Och någon ro tycktes inte de brett bevingade insekterna finna vid vattnet. De jagade fram och tillbaka, sannolikt sökandes efter en partner att göra nya rovdjurslarver med. Livets mening? Att reproducera sig.....

Ärlan sökte också ro vid vattnet. Inte så mycket ro som jag, men betydligt mer än vad en trollslända gjorde. Bra val av boplats för en småfågel, att bo nära det livgivande vattnet.
Tänk så många fågelungar som blivit stekta under varma tegelpannor och takplåtar, denna  supervarma försommar. Nu har de flesta småfåglar två eller tre häckningar per sommar. hoppas att de följande inte blir lika svåra. Insekter tycks det vara ganska gott om i år, betydligt mer än förra året. Då kändes det oroväckande lite.  Mat till fåglar, pollinering av växter. Insekter är så viktiga i naturens näringskedjor och kretslopp.

Solen glimmar blank och trind, vattnet likt en spegel. Nog glimmade solen, med bara några små lätta moln på min himmel. För en vecka sedan, då jag senast besökte min favoritsjö, så var vattnet helt blankt och stilla.  Det var en mäktig syn. Skulle gissa att det blivit så mot kvällen även idag då vindarna slutat leka.

Under ytan dyker jag aldrig helt numera. Mycket för att jag alltid har glasögonen på när jag simmar.  I Joniska havet finns ett par av mina glasögon, någonstans under ytan. Bland allt annat skräp. För många år sedan, då vi var på Korfu, blev jag helt ofrivilligt slängd under ytan, av en illasinnad våg. Följden blev att jag var utan glasögon resten av veckan. Som tur var hade jag även linser och solglasögon med i packningen.,,,,

Numera håller jag alltid huvudet över ytan. Idag blev det mycket badat och simmat. Gussjön, som genomströmmas av Nissan, är en underbar simsjö.

Igår blev det bad på arbetstid. Kanske inte så ro-fyllt...men ro-ligt.
Vid kallbadhuset i Varberg, var det också lättsimmat.

För tredje året i rad tog vi med oss alla skolans elever på en resa. Genom pengar från samhällsförening och brukarråd, så har vi kunnat kosta på oss  riktigt gammaldags skolresor.
Detta år var det guidade turer på Varbergs fästning, besök hos Bockstensmannen, bad i Kattegatt och lek i Spökparken som stod på schemat. Uppskattat... iallafall enligt alla de fyror och femmor som jag pratat med i dag.

Ta mig till havet och gör mig till kung... ja, det ska vi göra i morgon igen. För fjärde helgen i rad. Har aldrig hänt att vi varit i Halmstadsstugan fyra helger i rad, under de fyrtioett år som den funnits i familjens ägo.
Vår egen lille kung kommer dit i morgon också, vilket gör kust och havstillvaron extra rolig.

Det är tur att mormor bor så pass långt ifrån sina barnbarn. För de är ju faktiskt de viktigaste av alla personer. Små kungar, som lindar sin gamla mormor runt lillfingret. Men det är så det ska vara, tror jag. Mamma och pappa får uppfostra... morföräldrar får stå för lite uppfostransdestruktion.

..många gånger såg han tillbaka på sina fotspår i sanden....
Nog är de tydligare än vi någonsin kan tro, många av de fotspår vi gjort.
Avtrycken i sanden är tydliga, de spolas snart bort... men det finns många avtryck som består.... alla är inte positiva.

En god vecka, en god dag, har det varit.
Hoppas att det blev en god natt för den lille som glömt sin tröstesak. Han/hon hade nog ersättare där hemma.

Ta oss till vatten där vi finner ro... Den önskningen går inte bara till mina nära och kära, utan till alla  strand och vattenälskande människor. Vatten är livet. Hoppas att det också snart kommer en ordentlig skvätt från regntunga skyar.

Nationaldag

Någon nationalist är jag inte. Men jag fick en ledig jag ändå.
Det som rä lite tokigt är ju att jag inte heller är någon internationalist, jag tycker till exempel att vi har alldeles för mycket oanvänt invandrat folk i vårt land.
Samtidigt som jag tycker att det är lite kul med folk från andra kulturer, bara de lär sig svenska och inte ställer en massa krav.

Som att de ska ha eget böneutrop.
Eller att deras barn ska fasta och samtidigt gå i skolan.
Eller att man inte bemödar sig att vare sig lära sig svenska eller att försöka hitta en försörjning.

Tänkte på det, då jag hade en av mina klasser igår. Enbart 20 % av barnen var helsvenska ( tror jag), om man ser två generationer tillbaka.
Det är intressant, tycker jag. I lilla Grimsås.
Men jag gillar inte den segregering som finns mellan svenskar och invandrare... och som beror på både oss och "dem"....

Vi är olika.
Som tur är så får man tycka vad man vill i vårt land.
Eller får man... egentligen?
Jag tycker nog fel ibland.

I september är det val i landet som firar sin egen dag idag.
Det blir svårare och svårare att rösta, tycker jag.
Alla partier, och då menar jag alla, har åsikter som jag sympatiserar med.

Så nu gäller det att bestämma sig för vilka frågor som är de viktigaste.

Ekonomisk jämlikhet.
Bra vård för alla..
Ansvarstagande för skattemedel. ( gäller stat, kommun, landsting... förstås)
Inga privata vinster där skattemedel är inblandade.
Färre idiotiska regelverk från EU.
Begränsad invandring.

Vilket politiskt parti finns för mig?????

I den  kruttorra perennrabatten blommar sex olika sorters nävor.
Denna är vackrast. Det tycker humlorna också. Jag vet inte var plantan kommer ifrån. Kanske är det en invandrare. Sådana invandrare ska vi inte ha begränsning utav....

Nationaldagen bjöd på Prästvägsvandring i regi av Vegby/Säms hembygdsförening.
Ett passande evenemang en dag som denna.

Helena parkerade sig på vägen, i väntan på sin morbror och sin make.

Gunilla och C-E laddade upp för vandringen. 
Ca 2,5 km lång... svagt lutande uppför hela tiden.

Kyrkoruiner är favoritplatser för mig.
Har besökt många under den tid som jag/vi var flitiga geocachare. ( Just nu ligger det intresset i träda. Hoppas att det blir uppodlat igen)
Tycker att kyrkoruiner är fridfulla platser.

Vandringen utgick från kyrkoruinen i Södra Säm. 
Målet var Gällstad kyrka... eller egentligen Gårdö, nästgårds till kyrkan i Gällstad.
Södra Säms kyrka ersattes av Gällstads kyrka, i mitten av 1800-talet.

Kvinnan, som kallade sig Fredrike, och som sa sig vara gift med skomakaren som bodde längs Prästavägen ,guidade oss längs sträckan, som förband de båda orterna, Södra Säm och Gällstad.

En annan kvinna, intog flera olika roller under vandringen.
Här gestaltar hon en kvinna som satt fängslad i jordkällaren, nära kyrkan.
En "fallen" kvinna, som var glad i brännvin.
Ingen av oss vandrare hade med oss något starkare än kaffe, så här på onsdagseftermiddagen.

Femtiotalet personer deltog i promenaden. En promenad i riktigt skönt försommarväder.

Nävor, i form av skogsnäva ... eller midsommarblomster ... fanns längs vägen.

Och ser man på,  där kom ju traktens lärarinna.
Hon hade ett fasligt bestyr att ta hand om barnen i flera olika skolor.
Förmiddagen hade hon tillbringat med elever i Månstad, påstod hon.

Vi passerade många ställen, där husen för länge sedan var borta.
Men det fanns också  några vackra gamla hus kvar. Drömhus, enligt mig.
Här bodde skomakaren och hans fru, alltså vår guide Fredrike.

Vi passerade ett antal "len".
De hade hållits sig i relativt bra skick, och var sannolikt använda under nittonhundratalets andra hälft.

Vid fikapausen passade jag på att ta en närbild av våra duktiga guider.
Bakom dem syns C-Es morbror, Bengt-Göran.

Arne omnämndes flera gånger under vandringen. Det är en åttioårig Gällstadsbo, som ägnat mycket tid till att sätta ut skyltar och informationstavlor längs Prästavägen . Vid fikastället hade han rest denna stenstod. Enligt guiderna så var det en installation som protesterade mot att de som bestämde i kyrkopolitiken i trakten, var emot kvinnlig präster.
En bra protest.

Gamla maskiner/redskap fanns längs vägen. "Jätten" användes då man skulle rensa bort sten och då stenar behövde klyvas för att kunna forslas bort.

Alla gamla boställen var tydligt utmärkta. Av Arne.

I brunnen fanns fortfarande lite vatten kvar.
Ingen var dock så törstig så att den ville testa vattenkvaliteten.

Drängastenen vägde 120 kg.  För att bli en duglig dräng, så skulle man orka lyfta den.. eller iallafall rubba den. Undrar om det stämde. 120 kg är JÄTTETUNGT!

Ytterligare ett led.  Alla gamla grindar var  utmärkta med namn.

Karamellkokerskan hette Blad.
Folk var som tokiga för att få smaka på hennes sötsaker.

Ännu ett "drömhus". Ett hus  som var i riktigt bra skick, mindre än en kilometer från centrala Gällstad.

Här hade bleckplåtslagaren bott.
Bleckplåtslageri fanns långt in på nittonhundratalet.
Ett av de "nyare" yrkena längs vägen.

Stenmurarna hälsade oss välkomna till Gällstad och Gårdö.
Prästavägen slutade ett par hundra meter från kyrkan.
Vi tackade för en trevlig vandring, med duktiga guider.

Från Gårdö kom C-Es och Helenas mamma. Min svärmor, alltså. Hon var näst äldst av sex syskon.
Idag finns bara två i livet. Yngsta brodern Bengt-Göran och hans fru var med på dagens vandring.
Vi passade på att ta en titt i Gårdös trädgård och prata med den nuvarande ägaren.
Huset var sig likt sedan den tid då C-Es mormor Svea huserade här.

Pioner prunkade i Gårdös trädgårdar.

Skulle vilja ha lite fler pionsorter, jag också. Och runda, stenlagda rabatter, som i Gårdö trädgårdar.

Vid Gällstads kyrka, vid Sveas och hennes makes grav, avslutade vi vår vandring.
C-Es mormor hade varit änka sedan 1954, sedan Bengt-Göran var 7 år gammal. Hon blev 87 år, och var i det längsta en riktig krutgumma, en bestämd kvinna som jag hade stor respekt för.

Någon flagga har jag inte firat denna dag. Men jag tycker att jag/vi firat dagen på ett alldeles utmärkt sätt ändå.

Vatten

ÄNTLIGEN en igenmulen himmel.  ÄNTLIGEN en temperatur som letar sig ner mot 20 grader. MEN inget regn! REGN står högst upp på min önskelista, vad det gäller väder och natur.

Du är INTE KLOK, säger någon. Så härligt väder som vi har! Det må så vara att jag anses dåraktig. Men jag vet, och jag ser, hur TÖRSTIG naturen är.  Det är inte mjölk som är livet, vilket ju Arla hävdade för ett antal år sedan. Det är VATTEN som är livet. Utan VATTEN blir det f.ö. ingen mjölk heller.

NATUREN behöver vattnas ordentligt. Få sig en ROTBLÖTA. Vilket betyder ett antal dagar med ordentligt REGN, och en lägre temperatur än vad det varit under de senaste veckorna. Jag längtar efter REGN, och jag vet att jag har en förnuftig längtan. Sen får sol-ivrarna säga vad de vill.

Visst är naturen underbart vacker. Fast TÖRSTIG. Bristen på REGN för med sig att allt blommar över så snabbt. Liljekonvaljerna, dessa ljuvligt doftande blommor, sjunger på sluttampen och syrenerna, även de så väldoftande, har mist sin doft i den torra luften.
Allt vill ha VATTEN.

Ramadan. Högsommarvärme och VATTEN-förbud  från soluppgång till sen kväll. Visst får man följa sina traditioner, jag ska inte lägga mig i. MEN barn ska inte behöva utsättas för omänsklig VATTEN-fasta. Tänker att om "vanliga" svenska föräldrar skulle förvägra sina barn både mat och dryck under  övervägande delen av dygnet och dessutom i gassande solskensväder, så skulle det bli ramaskrin och orosanmälan till soc. Med all rätta! Nu är det långt ifrån alla muslimska familjer som misshandlar sina barn genom att förvägra dem VATTEN under den varma dagen, men det finns en hel del som så gör. Det borde vara helt olagligt i vårt sommarljusa land.

Fyllde VATTEN-flaskan och tog en friluftsdag-förberedande promenad i torsdags kväll. Fick återigen traktens vitt synliga nya skyline i blickfånget. Nu tycker jag att VIND-kraft är en utmärkt kraft att använda, bara det att man behöver lite tid att vänja sig vid de vita vingarna som syns lite varstans.

Min närvaro behövdes inte under själva friluftsdagen. Då kunde jag ju passa på att ta mig en ledig fredag och uppsöka västkustskt VATTEN.  När vi kom till stugan, så fanns det inget VATTEN i kranen. Fick koka kaffe på LOKA. 
En VATTEN-läcka hade gjort så att flera sommarstugeområden var torrlagda vad det gällde livets dryck. Gräsmattorna var alldeles gula. Det berodde på brist av VATTEN-läcka ovanifrån. VATTNET i kranarna kom tillbaka under dagen.

Stranden var ganska så tom på en vanlig arbetsfredag.... HAVETS VATTEN var välkomnade och svalkande. Dock ej så livgivande för oss sötVATTENvarelser.

Kollar dagens väderrapport och känner mig både bekymrad och frustrerad. Ytterligare en vecka i sol och högsommarvärme. Varken jag eller naturen njuter längre. Vi vill ha REGN, vi vill ha VATTEN, vi vill ha en försommarbehaglig temperatur. Försommaren är den bästa tiden för många av oss. Den bara försvann och tog oss in i  en alltför bråd sommartid. Det kan jag leva med, men naturen kan inte leva utan REGN.