Som sagt

- Är det DU som är Anna-Lena?!

Undrar vad man avhandlat om min person i  vissa kretsar?

- Jag är lärare för att jag är barnkär.

Barnkärhet är väl kanske inte den största anledningen till att bli pedagog.
Det pedagogiska intresset bör också vara stort. Samt kunskaperna.

Men barnkärhet är inte på något sätt negativt.

- Det goda resultatet kan nog många ta åt sig.

Absolut.... men missunsamhet är inte speciellt klädsamt ,


För en gång skull en föredömligt kortfattad blogg... och lite vinterbilder för det offentliga arkivet. Jag medger, vinter i sol är vackert.... men knappast njutbart.

Vitt vinterväder

Som de flesta vet- med tanke på min tjatighet om rådande omständighet - så är mitt önskevinterväder grön barmarksvinter... och om inte det går .... frosttäckt barmark och frosttäckta träd.

Men nu är det som det är ... det är snö.... skit, skit... men man får försöka göra det bästa av det också.

För det första får man vara glad för att man KAN göra något i det kalla, under det förrädiska snötäcket, glashala väglaget .... det är absolut inte alla förunnat.

Egentligen borde man tänka lite mer med tacksamhet, på det faktum att man mår rätt så hyfsat och har det (egentligen) väldigt bra. Man tänker på det för sällan... tyvärr.

Blev alldeles direkt helg,  efter terminens första arbetsdag.

Skönt att komma igång, kul att träffa alla.

Insåg - det jag redan insett, men många år försent - att man absolut inte ska prata med eleverna om vad de gjort på lovet.
Fick själv känna på hur det kändes igår.
Vår rektor hade varit utomlands, och berättade om det. Frågade sedan om det var fler som varit utomlands.. jo, det var några stycken. Hur kände man sig i den skaran, då längsta resan gick till Göteborg? Lite underlägsen, absolut! Bra att få känna på och förstå att man inte ska låta de som "gjort något speciellt" på lovet ska få glänsa med det, medan andra känner sig mer eller mindre underlägsna.

C-E hade tillagat sin utsökt goda räk och kycklingwook som fredags-kvällsmat.
Ett  glas rödvin till det, och sötsuget var igång.
- Fredagsgodis, måste man få ha, tyckte jag.
I källaren fanns de två oöppnade paket, som både jag och pensionär C-E fått, då mina elever gjorde luciaframträdanden på ortens stora företag.
- Vi öppnar en Aladdin, sa jag. Jag får ta högst 3 stycken när det blir fredag.
Kartonger som julklapp för C-E och som lucia-ledar-tack för mig, har varit ständigt återkommande i vårt hus under många år. Det har alltid varit en Aladdin innanför det färgglada julomslagspapperet.

I år var det ingen röd kartong... i år var det en gul. Paradis! Besviken blev jag.... men man får ju göra det bästa av det som finns ändå, och valde ut två praliner.
Tvi vale! Ljus choklad är INTE gott!

"Tävlingen" med två deltagande personer, har fått ett resultat. Anti-godis-dieten avslutades den 8 januari. Ingen vinnare.... men jag lovar.... något kommer med posten...bara för att ni brydde er ....

Sådana som bryr sig ska ta mig tusan uppmuntras.... det är lite för få som sysslar med ombryende i dessa tider.

Dagens promenad gick till Hallåsen.
Kände för vanliga kängor i stället för broddskor.
Tänkte väl att det skulle funka, speciellt som jag hade stavstöd också.
Det gjorde det, men det var ett antal gånger som jag hamnade i det isiga bilspåret .... och de gamla benen fick sträcka på sig lite extra.

Träffade husherren på Hallåsen. Han ska sälja sin gård och flytta till sin särbo i stan.
Häftigt att börja på nytt när man har kommit några år in i pensionsåldern.

En av mina favoritmusiker, David Bowie, fyllde 69 igår och gav ut en ny skiva.

Hillary Clinton fyller 69 i höst och kandiderar till världens ( ett av dem iallafall) mäktigaste jobb.
Hennes motkandidat, Donald Trump,  fyllde 69 under året som gick.

Det finns mycket krut kvar hos många som uppnått mogen ålder. Det känns betryggande, för den som lider av lite åldersnoja.

När jag kom hem efter promenaden,  så gjorde jag något som jag inte gjort sedan jag var barn.
Jag körde upp ett skidspår i trädgården, och körde runt där, varav efter varv.
Tror inte att jag haft skidorna framme de senaste fyra - fem åren.. sannolikt senast under den snörika vintern 2010. Nu tänkte jag ju göra det bästa av rådande omständigheter, och då var det lika bra att prova både pjäxor och skidor och vilken inverkan en mera glidande  framfart har på den oberäkneliga ryggen. Vet att jag fick ont när det begav sig senast.

Det kändes lite här och där  i kroppastollen efter så där 20 varv. Trodde att jag var stav-van... men hu, så långa skidstavar är jämfört med gå-stavar.  Ryggen... ja, den kändes lite grann... men nog ska kunna åka några kilometer i riktiga skidspår... kanske redan i morgon, Får kolla om det finns spår uppkörda någonstans.

Våra husdjur gillar inte heller vitt vinterväder. De har dessutom svårt att förstå hur de ska kunna göra något bra ut av´et.  Fåglarna flyger iväg och mössen är försvunna. Bättre stanna inne i värmen.... och drömma om våren. Tills dess, ja,en annan får helt enkelt försöka hitta något positivt med det vita... vad det nu skulle kunna vara....i  jämförelse med den gröna tidens alla möjligheter.

Jullovsjumbo

Funderar på om ett jullov går snabbt eller ganska så långsamt. eller i samma takt som alla andra tider..  Rent logiskt det sistnämnda... men samtidigt är det ju allom bekant, att tiden känns snabbare eller långsammare beroende på tidsinnehåll,

Tidsinnehåll har det varit gott om under  det nästan tre veckor långa lovet: Ändå känns det längesedan som vi avslutade terminen i vår fina kyrka, där jag tyckte att nye prästen var en positiv man, medan jag storligen irriterades över att att kantorn vägrade kompa "min" lilla luciakör, när de framförde två så välkända låtar som "Julen är här" och "En stjärna lyser så klar".

Känns också lång tid sedan julafton, då jag gladdes åt att träffa "alla", men irriterade mig på att "alla" var ganska så ovilliga att vara lite granna behjälpliga med det praktiska.
" Man är ju så van vid att du gör allt". Ja, så kan det vara, men - mycket svårt att erkänna- man blir tröttare med åren.

Usch, vad mycket irriterad jag har varit. På det mesta.
Har medvetet försökt att tona ner irritationen,  nu när det blivit nytt år och nya möjligheter,
Precis som om inte varje ny dag, varje ny timme skulle kunna ge samma möjligheter att försöka sig på att bli en "bättre människa",
Men det är något speciellt med att en ny tideräkning börjar.

Har gått relativt bra att försöka se saker från den mera positiva sidan.
Lika bra som det har gått att låta bli att äta godis. Att äta EN kaka/bulle till kaffet däremot, det insåg jag redan från första dagen att jag skulle fortsätta att göra.... jag menar, det är ju sötsaker det också... och det var sådana jag skulle försöka bespara mig... tänkte jag.... i en annan tideräkning. Gillar inte kaffe utan något lite tilltugg. En pepparkaka räcker,,,, bulle OCH kaka är väldigt onödigt.

Dagliga promenader har det också blivit, trots kylan.
- Det var en härlig promenad, sa jag när jag kom in en dag.

Dagen därpå påstod C-E att jag gillade vintern.
- Det sa du ju igår,  försvarade han sig, då jag undrade var han fått detta ifrån.

Nä, jag gillar inte vinter... inte på något sätt... MEN att promenera är positivt för mig,,,, det är det bästa man kan göra med denna årstiden. Viktigt att komma ut i ljuset, tror jag... eller vet jag.  Det blir ljusare för varje dag.

Facebook har ju den trevliga vanan att skicka en sammanfattning för varje dag, så långt tillbaka i tiden som man varit aktiv på det sociala mediet. Ser bilder från snöfria gecoachingäventyr från de första dagarna under åren 2013, 2014 och 2015. Underbara bilder.
Det är bara så, jag gillar plusgrader och lite regn då och då, mycket mer än den kyla och istillvaro som råder nu. Förra vintern var perfekt! Alla måste inte vara snö-diggare!

Sista dagen på jullovet, jullovsjumbon, har infunnit sig.
Lite konstigt i vår kommun, vi lärare börjar i morgon, på fredagen -  och elever  kommer i morgon.
I andra kommunen ser  jag att lärare har två kompetensutvecklingsdagar, idag och i morgon -  eller att såväl elever som lärare börjar idag - eller att lärarna börjar på måndag och eleverna ytterligare någon dag senare.
Jag har inget emot att börja på en fredag, men kunde lika väl startat terminen idag. Nackdelen med att börja på en fredag, det är att de allra flesta deltidslärarna är lediga just den dagen, Tanken är ju att dagen (i  alla fall delvis) ska användas till gemensamma planeringar. Lite svårt när flera inte är på plats...

Städade bort julen igår. Började förresten med att ta bort tomtarna redan några dagar tidigare.

Jag njuter verkligen av att ett hus, där varje spår av julen är borta. Utom två halvskalliga julstjärnor och en amaryllisblomma i en vas.

Njuter nästan lika mycket när alla ljusstakar och stjärnor tas fram vid första advent. Det är en fin tid, adventstiden.

Åkte mellan Värnamo och Grimsås i går kväll. Såg ljusstakar, julstjärnor, ambitiösa utebelysningar, flaggstångsgranar.....överallt. Kändes SÅ gott att ha gjort det som alla tycktes ha  kvar att göra.... bortröjningen av julen.

Trettondagen bjuder ofta på julkonserter. Ett sätt att sätta punkt för julen, tänker jag.
För fyra år sedan, då det var lika kallt och bistert som nu, var jag ( i samband med stalledrängsuppdrag)  i Gällaryds kyrka på trettondagskonsert. Det är en upplevelse som jag aldig glömt, för jag har aldrig hört bättre musik framförd av amatörer.
Tyvärr har trettondagen efter detta alltid varit före en arbetsdag, så det har inte blivit tillfälle att uppleva någon småländsk julkonsert sedan dess.
Men igår så... ledig dag i dag.... bra väglag.... tillfälle att träffa dotter och svärson....

Årets konsert var förlagd till Tånnö kyrka, betydligt närmre Hjälshammar. Det var suveränt bra, det bjöds på mycket riktig julmusik, modern sådan, som man kände igen, blandat med gamla klassiker.

Nästa år lär trettondagen vara en fredag. Bokar in den dagen för småländsk julkonsert redan nu....  och hoppas att livet far varsamt fram, så att man ges möjlighet att vara med.

Får ta på broddkängorna och ge mig ut på vintervägarna. Får ta vara på möjligheten att ta sig frampå skogsvägarna. Kan ju vara så att det faller så mycket snö under de närmaste dagarna så att de blir oframkomliga. Tror att jag gått alla upptänkliga rundor under lovet... Nej, förresten en finns kvar,, ganska mycket på skogsstigar, men  det går säkert bra. Garanterat inte halt.

Nästa vecka börjar träningarna igen. Får köra tre pass nästa vecka, för att bestämma vilka två pass jag ska satsa på. 

Jullovets jumbodag känns väldigt ok. En dag närmare sommaren.

( Bilderna togs på trettondagsaftonens promenad och på trettondagen i Hjälshammar)

Stalledrängssysselsättning

Bra med lite sysselsättning.
Stalledrängsjobb t.ex.
Ett ganska så enkelt jobb, åtminstone för den som mockat hos diverse hästar i snart tjugofem år.
Innan dess så hade jag f.ö. övat mig på samma slags ladugårdsskötsel bakom kor. ( Inte så ofta... men det hade hänt...)

Insläpp och utsläpp ( den senare morgonsysslan sköter C-E under det att jag fortsätter sova välgörande skönhetssömn) samt utfodring och vattentillförsel, det är de uppgifter som finns
.

Så det finns en del tid att hitta på något annat, under det att ätmaskinerna konsumerar hö och via tarmsystemet formar om höstråna både vad det gäller färg, form ... och doft.

Tycker att mockning är positivt funderingsframkallande, rentav meditativt. Dagens mantra uppehöll sig kring hur det kan bli så MYCKET och så pass tungt, utav några ganska så lätta, torra hötussar, när det kommer ut bakvägen.

En kemisk process sker, under tillförande av vatten, kom jag fram till.

Ska börja med kemi i  min egen klass efter lovet. Mitt favoritämne. Hade kemi med fyrorna före lovet. Det gäller att suga länge på det gottaste...

Att göra "något annat" när vi är i H-hammar, det innebär nästan alltid geocaching. Sommartid gärna kombinerat med en cykeltur. Knappast läge för tvåhjulat denna kyliga, snöfnykande helg.

Hade några forjoi-gömmor kvar att leta upp i närheten av stan.

Det blev de första fynden för detta året. Ingas burkar blir man aldrig besviken på. Tror att den kloka kvinnan medvetet placerat dem så, att de kan loggas även vintertid.

Det fanns ytterligare ofunna gömmor i stadens västra del. Det var andra slags burkar det. Infrusna, genomblöta, ologgbara. Bra tänkt från början med att vilja glädja andra med sina gömda cacher... men inte så genomtänkt. Vad händer när det blir vinter?

Tyvärr har jag också gjort en del sådana missar. 

Men man lär sig!

Söder om Toftaholm fanns ett par nyutlagda gömmor.
Fika kors hette en.
Tänkte att det var alldeles för kallt för att fika vi den korsvägen, jag.

Nu var Fika en dansk härförare som, tillsammans med en stor del av sin utslagna här, lär ligga begravda här i Danagraven. Blodigt så det förslår, och så långt från trivsam fika som man kan komma.

Hallsjö kyrka härjades också av danskar och förstördes av dem på 1500-talet.
Snacka om krigiska gränstrakter i nuvarande gränstrakt, Jönköping/Kronobergs län.

Det finns mängder av olika gravfält från järnåldern i området....en riktig kulturbygd, där jag  hoppas att det snart kommer att finnas ännu fler gömmor, så att stalledrängarna har något att hitta på

(Tyvärr så har inte den här ganska så klädinköpstokiga damen funnit något roligt shoppingsställe i marknadsstaden.... så det där med shopping känns inte som något alternativt -något-att-göra)

Tog i  alla fall en tur in till stan, då lite matvaror behövde inhandlas.
Passade på att titta till Ornäsbjörken och dess gömma.
Har letat gömmor vid "riksträd" i andra kommuner, men inte förstått varför det kallas riksträd.
Nu vet jag. Ornäsbjörken är en speciell björk, med flikiga blad. Arten hittades i Ornäs i Dalarna, och under FNs trädår, 1985, så planterades en liten björk av denna art, i varje kommun.
Värnamo-björken trivs bra här vid Lagan, med missionskyrkan som beskyddare.

Får återkomma till sommaren och kolla närmare på de speciella bladen.

Lunchutfodring, kontakt med hästägare på hemväg..... sen var det dags att åka hem över landskapsgränsen igen.

Undrar så vem som besökt vårt hus under vårt ettdygns bortavaro. En jätte?

Eller handlar det bara om kemi och vattens olika former...?

Solen sken över våra hyggen, då jag tog en eftermiddagspromenad i femgradig kyla.

Byvägen var svinhal, trots att man grusade den med grovgrus igår.
Det var bortblåst!

Julklappen från 2013 ( tror jag) - kan vara 2012 också.... är guld värd. Broddkängor är verkligen bra för den som vet att ett fall på isig väg kan innebära både gips och operation. Onödigt att riskera, för
det är rätt handikappande, även om det bara är ett litet ben som är avbrutet.

Fick en "GottNyttÅr-önskan" från de enda levande varelserna som jag mötte på rundan.
Medger att det är fint med lite snö.... med betoning på LITE.

Upptäckte att klockan var tjugo i fyra då jag kom in i värmen igen.... och det var fortfarande ljust ute!

Härligt!

I morgon blir dagen ytterligare några minuter längre.... Tjoho!

Första försöket

... att jobba mot positivism.

Trevligt att träffa alla de gamla bekanta på gårdagens nyårsfest/knytkalas.
Maten var god.... vi hade gjort en smördegsplatta med västerbottenosts-äggstanning, garnerad med lax, räkor, rom och C-Es speciella avocadokräm, som förrätt.
Huvudrätten bestod av en välsmakande fläskfilégryta med rosépeppar som smaksättare. Bröd och sallad harmonierade väl.
Till efterrätt serverades ingefärsglass med chokladrippel och kanderade nötter.
Tre goda viner förhöjde de olika rätternas smak.
Bubblet vid tolvslaget smakade ovanligt bra.

Julklappen, broddkängorna,  som jag fick för ett par-tre år sedan behövdes på dagens promenad. Det var riktigt halt på grusvägarna. Skogsvägarna var täckta av ett par cm grovkorning snö, så där gick det bra att ta sig fram även utan extra grepp.

Kollade hur många gånger jag motionerat under 2015. Skriver alltid upp sådant i femårsdagboken
 ( som idag går in på sitt tredje år). 229 dagar var fyllda av någon slags motion ( = rörelse i mer än 30 minuter). Helt ok, tycker positiva damen, men hoppas att få vara frisk under kommande år, så att en del de övriga 127 dagarna kan fyllas med minst en halvtimmespromenad.  Ser f.ö. väldigt mycket fram emot att gruppträningarna börjar igen, vecka 2. Träning på rätt nivå är en  oslagbar medicin mot trötthet, lite grann ont här och där och nedstämdhet.

Idag får det bli en dag hemma. Har varit borta och ute på så mycket olika saker under tiden sedan jullovet infann sig, så att det blir gott att luta ryggen  öronlappsfåtöljen.

Dagen har blivit elva minuter längre på eftermiddagen sedan den 22 dec. Snart är det sommar igen!

Farväl femton

Nästan så jag borde skrivit farväl femfemman också.
Den självuppfyllande profetian via det tokiga namnet börjar infrias mer och mer.
Idag kunde inte tanten räkna 3-2. Hon fick det till 2. En geochecker skakade på innehållet sitt och visade på rött.
Nu, tanten, får du skärpa dej.
Men det blir nog inte så mycket bättre med ett annat bloggnamn!

Var inne en sväng på Twitter idag.
Kvinnan som fick mig att börja blogga, Marie Andersson i Visby, diskuterade det här med sociala mediers förändringar med några andra "högdjur" inom skolans bloggvärld.
Hon skrev att hon inte alls använder sin blogg längre, att hon t.o.m har glömt lösenordet för att komma in där. ( Det sista tror jag var en överdrift... annars är hon på väg att bli alldeles förvirrad hon också... vid ca 50 års ålder)
Twitter är väl lite kul att kolla på... man kan ju följa vem som helst där.
Mina inlägg där är få. och mest en plats för att gnälla ordentligt på mindre än 140 tecken. Fick sluta med det det, då jag hade en följare som brukade ( av snällhet) undra om något speciellt hänt.

För gnällt, det har tanten gjort ännu mer än tidigare år, under detta försvinnande 2015.
Lite geist har hon tappat till det mesta dessutom.
Insett att livet inte är ett dugg förutsägbart.... och lider av daglig dödsångest...
Samtidigt som hon anser att hon inte har så mycket att leva för....
Blir ju lite femfemaktigparadox det också.

Blir nog så när man blir gammal.
Även om det var ett tag sedan som tanten brände sitt ljus i bägge ändar, så känner hon sig lite sådan ändå.

Blev en liten geocachingrunda i närområdet idag.
Medan många andra i byn samlades för traditionell korvgrillning på ännu närmare håll.
Fanns flera skäl att byta korv mot plastburk:

Vi träffar nästan samma människor i kväll.
Kallt om rumpan, varmt i ansiktet. Om man inte vänder sig om.
Åt korv för två dagar sedan.  Är inte så förtjust i korv mä brö.
Min enda (ömsesidiga) hatperson kan dyka upp... Fixar inte tanken på det! Sextiotvåårig tant lider fortfarande väldigt illa av den stora utskällningen i S-remma den 6 dec 2003. INTE KLOKT VA! Femfemmigt så det förslår!

Nu blev det lite vinterpromenad bland roliga gömmor istället.
Hade hoppats på att kunna fika på orten med denna lilla stuga, men det sket sig, där var det stängt.
Fick åka till ICA i centralorten i stället.  Åt en kaka medans jag pratade med en bekant som jag inte träffat på flera år.
Så onödigt att äta kaka då man knappt känner vad den smakar.

Utanför ICA satt det obligatoriska tiggaren. ( Har faktiskt bytt personlighet/person sedan några veckor tillbaka)
C-E, som är en godhjärtad man, stack till honom en liten sedel.

GOD JUL! fick han som tack för det....

Femfemman utlyser en tävling: Hur många dagar tror ni att tanten kan avhålla sig från kakor och godis, nu när det är nytt år, nyårslöften och den årliga kampen mot sötsaker.
Vinnaren får ett presentkort på 100 kr på valfri ICA... för att kanske använda till godis!!!

Fick en souvenir för dagens vedermödor.  (Skulle var den isiga nedförsbacken som skulle ses som sådan...vedermöda, alltså). Tänker på den gång som någon hade skrivit att om man loggade en cache en viss  dag, så skulle man få en souvenir. Oj, vad jag väntade på den souveniren. Att den skulle dyka upp ( från Amerikat) med posten. Undrade vad jag skulle med den till, EGENTLIGEN, så mycket skräp som det gömmer sig i femfemmans ( med makes) gömmor.

Jaha, det här var året som gick. Enligt FB. Säger inte emot... för då blir det bara gnäll.

Nästa år önskar jag mig att jag kan sluta fred med såväl mig själv som med andra, att jag kan fokusera på det jag har i stället för det jag inte har, att några gamla vänner ska hitta tillbaka..... och att de som står mig allra närmast ska få må riktigt bra!

GOTT 2016 ALLA!

Mellandagsmöte

... eller event, som det heter med ett mera  modernt ord.

Googlar på ordet event och  finner Wikipedia som första träff:

Ett event (engelsk plural events, svensk plural event.^[1] Ordet är hämtat från engelskans ord för evenemang eller händelse) är ett specialarrangemang som ett led i en intern eller extern marknadsföring och som regel ett moment i en kommunikationsplan. Eventet ska fungera som plattform för överföring av värderingar och idéer i avsikt att påverka deltagarna och öka deras förståelse för till exempel en varas värden eller ett företags eller en organisations värderingar och framtidsplaner.

Ofta sker eventet med inslag av stämningshöjande umgänge med underhållning och catering av mat och dryck. Det interna eventet avslutas ofta med samkväm, barmingel och ibland dans. Event genomförs oftast i för ändamålet specialdesignade miljöer.

Seriösa eventleverantörer brukar mäta eventets effekter relaterat till uppsatta kommunikationsmål.

Kollar om förklaringen stämmer överens med dagens trevliga möte:

Specialarrangemang: Absolut, bara för geocachare.

Marknadsföring: Nej, alla är redan förförda till de marker, där geocacher finns arrangerade på mer eller mindre speciella sätt.

Kommunikationsplan: Jo, fast det tar lite tid att bli kommunikativ. Äntligen kände jag att jag kunde kommunicera med ett flertal av eventdeltagarna. Hade träffat många av dem eller deras gömmor vid flera tillfällen.

Överföring av värderingar:Ganska överflödigt i den grundläggande geocachingen, den att leta skattgömmor. Men att få mig att värdera en FTF  eller en TB, det är helt omöjligt. Men andra kan säkert påverkas att värdesätta alla olika delar av geocachingens möjligheter.

Stämningshöjande umgänge: Ja absolut. Man blir glad av event, av att träffa andra trevliga människor  och av att leta nya gömmor, gärna i sällskap med någon annan trevlig geocachare.

Catering av mat: Medhavd korv smakar alldeles utmärkt. Hemgjort bjudgodis  smakar ännu bättre - som efterrätt.

Dans: Nja... fick ju till lite på vårt dansbaneevent i höstas. Svårt att hålla instrument välstämda i vinterkylan....

Specialdesignade miljöer: Ett vindskydd med grillplats är verkligen toppen!

Uppsatta kommunikationsmål: Vi pratade på ganska så bra.... och bildade små spontana grupper. OK, tycker jag!

Konstaterar att mellandagsmötet korresponderar väl med begreppet event!

Ja, det var ett trevligt event som Sveriges leading geocaching-lady hade ordnat.

Vi hade en presentationsrunda där alla ( trettiotalet?) närvarande geocachare presenterade sig.

 Där fanns bekanta namn som Ejaz, olskog42, aquila, linsrille...



... bonkebenke, berggren65, snövit,  johansson5, ardbegh10, gsk-nisse....

... sandhäll, 1000sjöar, kicken, sangris....

Konstaterar att det är mycket roligare att gå på ett event,  när man känner igen ett flertal av deltagarna och när tanten med (lätt) social fobi funnit så många bekanta att hon inte besväras av denna åkomma längre, utan kan vara riktigt social.

Måste bara uttrycka lite irritation... de som brukar läsa min blogg vet ju att jag är gnälltant.

 Från Stockholm hade en två eventtokiga personer kommit. Kul med utsocknes.. och det var trevliga personer.... UTOM detta att damen i sällskapet berättade om eventen i Stockholmstrakten och påstod att där fanns geocacharnas leading lady ( ladies)... och så nämnde hon ett namn... ja, flera namn... jag har glömt dem alla...

KOM INTE TILL SMÅLAND och prata om leadingladies.... för här har vi forjoi ( Inga) som vår leadinglady... och vi är inte intresserade av varken Stockholmsgelikar eller någon annan lady med liknade epitet... dom kan man i såfall behålla inom 08-området. Morr, morr!

Tycker denna tanten!

Letade upp en 1000sjöargömma på andra sidan den välfyllda Storån, under det att korvarna fick lite inbjudande bränna, på glödande kol, på vindskyddets grillplats.

Det var  mysigt med öppen eld från de eldkorgar som fanns utställda som extra värme 

nära grillplatsen. Bara ett aber.... kontakt av mildare grad luktar som en hel skogsbrand i kläder och hår... och där kläder och hår senare förvaras. Men det är det värt!

Min gamla elev har det blivit "folk av", trots att han hade en riktigt ung och oerfaren lärarinna under två år av sin mellanstadietid. Kul att träffas i olika geocachingsammanhang, prata lite GAMLA minnen och leta burkar tillsammans.

Vi var allra först på den multi som fanns i anslutning till eventplatsen.

Bra att Tomas kan ha nytta av att vara först. Jag är ju ingen förstahittarsamlare.....

Då vi kom tillbaka från multicacheletandet, så fanns det massor av godis framställt på bordet (med vit naturduk). Smakade på ett par hemgjorda sorter och hittade en ny tryffelfavorit... apelsintryffel.

Har redan fått receptet från vår geocaching leadinglady.

Värm 1 dl grädde och blanda i 300 g hackad vit choklad som får smälta. Värm i mikro eller över vattenbad om det behövs men se till så chokladen inte blir grynig. Klicka i 25 g smör och rör tills smeten är jämn och blank. Smaksätt med rivet skal av en apelsin plus 1-2 msk cointreau. Jag hällde upp smeten i silikonformar, men man kan ställa in den i frysen och rulla kulor i stället. Jag rullade tryfflarna i florsocker så de inte fastnar i varandra. Lycka till!

Ska testa så fort jag fixat vit choklad!

Solen sa hejdå för idag, redan vid den trevliga multigömmans mål.

Vi sa hejdå och tack till Inga och tog bilarna en  bit mot de tre ytterligare mål som var utlagda dagen 

till ära.

Då vi kommit en liten bit in på anvisad skogsväg, mötte vi drygt tiotalet glada geocachare. De hade 

haft lite extra bråttom för att komma först till ugglegömmorna, och var nu på väg tillbaka.Så det var 

inte ett dugg svårt att  hitta cacherna, det var bara att följa spåren. Att vi hade lite svårt med 

matematiken till den avslutande mysten, ja, det får vi väl skylla på att det var tresiffriga tal... och när 

¨

det är jullov så klarar den gamla lärarinnan  bara ensiffriga sådana.

Lite kallt om näsan blev det under skymningspromenaden... men härligt friskt ändå.

Tack Inga för ännu ett roligt mellandagsevent.... tredje gången på raken. Nu har det blivit tradition!