Överhört, hört och oerhört ... dumt

 Överhörde igår en kvinna som berättade för väninnan hur man skulle få bra bilder på blommor. Med mobilkamera. Den enda kamera jag använder nu för tiden, Man skulle ställa in kamerans inställning på porträtt. Vilket  fokuserar på ett föremål, i detta fall en blomma. Testade direkt och kunde igår publicera en riktigt bra bild på guckusko.

På dagens promenad blev det många stopp längs vägen, för att fota blommorna längs vägrenen på ovan beskrivna sätt. En del blev bra, en del mindre bra. Små tunna stänglar och små blommor, det klarade kameran inte att ställa fokus på.

Men här är iaf några av bilderna.

Revfingerört...mest fokus på ett blad

Kärringtand upplevs väldigt annorlunda om man fokuserar på en enda blomma

Blev nog bäst av alla. Så fin i fröställning. 

Årets första fynd av vädd, åkervädd. Lär bli många exemplar av den växten under sommarens nittio dagar. Vilka börjar i morgon....

 

Svartkämpe. Vacker i sin oansenlighet. 

Denna blommande växt fanns alldeles bredvid ett fält med vallväxter. Jag vet inte vad det 

är. Google kunde inte hjälpa mej. Får heller inget stöd i floran. Kanske är det en mutation på hundkex. Eller en ny invasiv art. Ganska fin.

Likt, men ändå ganska olik från hundkex.

Besökte kyrkan i Dalstorp i eftermiddag. En otroligt bra konsert hölls där. Av riktiga proffs. Operasångaren Anders Lorentzson framförde ett antal olika verk, tillsammans med diplomorganist Morgan Blåberg. Båda herrarna är numera pensionärer och har återvänt hit till sina hemtrakter. Det var SÅ bra. Filmade flera gånger med mobilen, men datorn gillar inte formatet och det gör inte youtube-kanalen heller. Så det får bli bild och försäkran om att det var superbra. Synd bara att inte fler kom till kyrkan....den var långt ifrån halvfull. Drygt femtio personer... 

När det är musikgudstjänst brukar det vara en kort andakt. Vilket idag fick det att krypa i mej. Prästen påstod att en dag skulle de döda komma upp ur gravarna och alla som tror på Jesus, ska få bo i ett evigt rike med vår Herre. Såg rena skräckfilmen framför mej, både det att skelett kröp upp ur gravarna och att  få evigt liv i himmelriket, utan ände på det hela. Vem tror på sådant i våra dagar? Den här prästen tydligen. Var tvungen att kolla upp hur gammal  han var, tänkte att det var en 75 plusare, som aldrig landat i någon verklighet. Det visade sig att karln var 58 år. Han måste ha fötts som 100 åring och backat i ålder. Så oerhört DUMT!

När sedan sista orgelstycket var spelat, så trodde jag att prästa-skrället skulle tacka Anders och Morgan. Nä, han tackade Gud  istället, och tyckte att vi skulle göra detsamma, för det var ju Gud som utrustat herrarna med sin musikaliska begåvning. Det var svårt att hålla tyst och inte protestera mot den dumheten. Genetik, miljö, och otaliga timmar med övning. Det var ju proffsmusikerna som skulle ha äran! Vilket de fick då prästen slutat med sitt dravel och auditoriet kunde framföra sitt tack genom ett hjärtlig applåd. 

Det finns bra och kloka präster, sådana som lever i en verklighet och inte i en sagovärld. Den här prästen var ett praktexemplar på hur man får folk att undvika att komma till kyrkan.

Py

 

Ibland faller det sig så väl att kultur, sång och musik, kommer till oss i landsbygdskommunerna.  

Utanför Länghems kyrka var kön av musikälskare lång, då vi anlände femtio minuter innan konsertens början. Längre skulle den bli, innan kyrkdörrarna öppnades exakt kl 17.30. Skulle alla få plats? 

En gammal kyrka rymmer massor av folk. En man stod i vapenhuset och klickade in person på person på sin räknare. Tror att jag blev nummer 90. 

Det fanns plats för alla. 

Det var valfri plats inne i kyrkan. Det fanns platser långt fram kvar. Alltid extra trevligt att få bra platser.

En stor kör, sammansatt av tre olika körer, inledde med två sånger. Därefter kom Py med som solist. Hon inledde blekt. Det fanns inte mycket styrka i hennes röst.

Tänkte, det är kanske inte så konstigt, hon är 76 år gammal!

Men det tog sig. Det blev riktigt bra. Hon visade att hon hade kvar sin starka röst. Alla låtar som framfördes hade text och/eller musik av Py Bäckman.

Det var Tro, det var Gabriellas sång, det var Stad i ljus. Samt många andra kända och mindre kända låtar. Vilken låtskatt hon har gett oss, Py Bäckman.

Allra bäst tyckte jag om Pys tolkning av den gamla Animals-låten Bring it at home. Glöm inte bort i Bäckmans tolkning.

Hennes pianist, det var en barndomsvän, som hon spelat mycket med. Tyvärr har jag glömt av vännen Kurts efternamn. 

Tänkte när jag satt där i kyrkbänken; Varför kan jag inte spela piano som han?

Ganska enkla svar: Mindre talang, alldeles för lite träning, avsaknad av relevant utbildning.

En härlig stund som började i musiktermen pianissimo och slutade i ett fortissimo. 

And that's just how it is...

 

https://www.youtube.com/watch?v=JipSKl_leeU

Tänkte på textraden som återkommer ett antal gånger i "The Arks"-låten "Calleth you, commeth I", då jag kom ut från gymmet idag. Glad och nöjd med mej själv, uppfylld av gårdagens musikupplevelse, så tänkte jag... and that´s just how it is... Vi går mot hösten, den är fylld med roliga planerade upplevelser och möten, nu får det vara slutgnällt på en dålig sommar.

Igår var det riktigt sommarvarmt, då jag tillsammans med "Värnamodotter" och "Moghultssvägerska" bänkade mej på rad två, framför huskvarnaparkens utescen, för att få vara med om en minnesvärld musikalisk cross-over-upplevelse.

En av Sveriges bästa röster, därtill den som har skrivit på text och musik till de flesta av sina härliga, och ofta fartfyllda låtar, Ola Salo, tillsammans med Jönköpings sinfonietta. Tänker ju att en sinfonietta skulle vara mindre än den 46-manna -orkester som bemannade scenen. Men det var nog ändå bara hälften av de medlemmar som en symfoniorkester består av. Alla instrumentgrupper var representerade, men det var inte lika många av varje instrument som det brukar vara i symfoniorkestern.

Symfoniorkester/sinfonietta möter glam-rockartist. Det var helt fantastiskt bra. 

En varierad konsert, där  Ola bjöd på sin mammas favoritlåt... ingen av dem jag känner till... som han kompade på gitarr...

... ett par nummer med enbart en stråkkvartett... och så bjöd sinfoniettan  på ett par egna framträdanden. Ett av dem var overtyren till den rockopera som Ola Salo skrivit tillsammans med den trevlige killen som var dirigent,  Jonas Nydesjö. Kult heter verket. Overtyren var så bra. Ska försöka leta upp en på nätet ( spotify bör väl ha den) och använda den i musikundervisningen i höst. Det hände så mycket i musiken, så den passar så bra att göra berättelser av.

Nog är det så att olika saker ger oss människor positiv energi. En del ( ja, han som sitter på ovanvåningen just nu och kollar på  betal-kanal) får energikick av att se på fotboll. ( Själv kan jag få det genom att se på en match... med Elfsborg, eller möjligen Värnamo... irl.)  Men visst är det live-musik och att röra på den gamle kroppen, som ger mig allra mest energi. Och att jobba lite grann.... Barnbarnen.. ja, visst ger de energi, men de tar också av den samma, så det är sällan som man ligger på plus efter en heldag... eller flera ... med dem.

Andra mormorstisdagen för året i morgon. Den blir annorlunda. Bara en kille hemma på förmiddagen. Klockan ett ska den stpre killen hämtas på skolan.  I morgon är mamman hemma och åker med mej till skolan och visar var hämtningen ska göras... samt introducerar mej för personalen, så att de vet att det är jag eller morfar ( han får åka med nästa vecka) som hämtar på tisdagar. 

Fick en squash av Johanna igår. Hon har odlat i hästbajs, och får bautafrukter. De växer till jättar på bara någon dag. Vi har en enda squashplanta i vår trädgård. Den lilla squashen är därifrån. En skillnad på nästan två kilo. 

Har gjort squashsoppa till kvällsmat. Gott, faktiskt. Ett par dl grädde brukar i och för sig alltid göra susen.

And that´s just how it is....

Squashmuffins och squashkaka blev också bakade. Kommer med till Ulås i morgon, för avsmakning. ( Jo, jag har smakat på en muffins. Riktigt saftig och god)

Före jul köpte jag en extra dyr amaryllis. Den blommade i två omgångar. Tänkte att jag skulle spara den och satte ner den i det svala pannrummet. Vi har numera jordvärme, och den kontrollstationen avger ingen värme, så där är svalt och ganska ljust. Var inne i rummet i går och blev mäkta förvånad då dt fanns en knopp på amaryllisen.  Nu har den fått komma upp en våning. Väntar på att få uppleva en amaryllisblomning i augusti.

Höstfärgerna börjar visa sej. Dagarna blir kortare. And that´s just how it is... och faktiskt ganska så gott!

https://www.youtube.com/watch?v=RTC-yWJTL8Q

En favoritlåt.... och visst lever den känslan. 

Snuttifierat blev det.... men också små souvenirer....

Överårig

Tomas Stenström är bra. Tycker jag. Bra texter, bra röst, bra melodier.

Kollade igenom kulturutbudet i Jönköping. och fann att han skulle ha en konsert i Konserthuset, Elmia.  Frågade maken om han ville åka med, och det ville han.  Biljetter beställdes någon gång i somras. Igår var det dags för konsert.

Passade på att äta på utmärkta  Catarina pizzeria och restaurang. ett stenkast från Elmia, innan konserten. En kopp kaffe efter det, det skulle passa bra i konserthusets foaje, tyckte vi.

Det var där vi insåg att vi var klart överåriga, för att uppleva Tomas Stenström live.

Det fanns något enstaka äldre par, men det vete sjutton om inte vi var äldst av alla.  Publiken tycktes mest bestå av tjejer, i ålder 20 - 40 år, en del mamma-döttrar och en del yngre par. 

Det blev nästan som ett slag i magen,  att inse att här passar vi inte in! Nog för att jag var klar över att det inte handlade om någon pensionärskonsert, men jag var definitivt inte förberedd att på att publiken bestod av, i det närmaste, enbart unga människor.

Konserten var så superbra. Lite hög volym innan man vande sig, men sedan kändes det som om man satt helt insvept i toner, harmonier och rytmer. Det enda negativa, det var att sången understundom överröstades av musiken, att inte orden hördes ordentligt. 

Två timmar försvann, utan den minsta träsmak. Det var först under de sista låtarna som den ungdomliga publiken reste sig upp ur stolarna. Från början hade jag varit lite orolig att det skulle ske redan från början. Då blir det jobbigt.... Nu var det rätt gott att få stretcha de stela benen efter en lång stunds sittande.

Tänkte det, då jag åkte hem:

En del trivs inte i sitt kön, och vill göra könsbyte. Det kan man få göra, även om det är många och långa utredningar som ska till. Jag trivs inte i min gamla kropp, mitt " inre jag" är betydligt yngre  än den kropp som härbärgerar mej. Det är inte mycket att göra åt det.... 

 I skolans värld är jag också överårig. Uttryckte under arbetsdagen igår, att  jag måste ta mig i kragen och sluta efter detta läsåret. För nu är jag rejält överårig. Mina fina kollegor höll inte med mej; Så länge man känner att det är roligt det man håller på med, så är man inte för gammal. Det är ingen av dem som tänker på min ålder.....och jag behövs, både som musiklärare och som vikarie.  

Faktum är ju; Jag mår väldigt bra av att jobba lite grann....

Nåja, jag tror att jag kommer att tänka mer på om jag/vi är i "rätt ålder", då jag kollar evenemangsbiljetter framgent.  För det kändes väldigt konstigt, att storligen uppskatta konserten samtidigt som man kände sig som en udda fågel. 

Helg!

 Nog finns det fördelar att jobba lite efter att man egentligen har gått i pension. Om man gillar sitt jobb, så är det ju bara kul. Man får träffa lite folk, och då av de yngre generationerna. Några tusenlappar extra, som man bara kan unna sig "lyx" med, är inte helt fel. Men det bästa med att ha en jobbdag, och speciellt som jobbdagen är på torsdag,  det är ändå att få uppleva helgkänslan varje vecka. När jag har gjort  jobbardagen, så är det helg! Fredag, lördag och söndag.

Den här helgen har verkligen varit en varierad helg!

I mitten av veckan fick jag äntligen mitt medlemskap i samhällets gym, det som storföretaget Nexans står bakom. Först skulle  de anställda tillgodoses, sedan deras anhöriga och sist andra som bor i och i närheten av Grimsås. En pandemi kom emellan, så gymmet var stängt. under en längre period. Sen var det bara sex personer per gång som fick träna. Men, nu, två år efter officiell öppning, så tar man in tanter och annat folk som behöver hålla igång sina muskler.

Var på plats i fredags förmiddag. Inte en människa i lokalen. En hel del av apparaterna vågade jag testa, många var bra, men det fanns också sådana- som t.ex löpbandet- som jag inte vågade sätta igång. Tänk om jag skulle ramla av!  Ska försöka få till en timmes träning två gånger i veckan. Det finns absolut grejer så det räcker för mina behov, utan att jag behöver ge mig på något som känns osäkert!

Löpband behövs egentligen inte. Någon löpning skulle det inte bli fråga om ändå. Och promenaderna, de gör jag/vi i stort sett dagligen i skogsmiljö. Bättre det än att gå på ett löpande band!

Har varit härligt promenadväder i helgen. Sju plusgrader, ingen vind. 

På fredagskvällen träffades vi, ett femtontal bybor, i den "grillstuga" som ett par av de byggkunniga männen byggt upp. Det blev ordentligt varmt vid eldarna- finns två stycken- håret blev helt inrökt- korven smakade extra bra- samtalsämnena var många- skratten likaså! Ja, det var en trevlig fredagskväll.

Lördagskvällens nöje, det var förlagt till konserthuset i Jönköping. Sven-Ingvars bjöd på en drygt två timmar lång konsert. Suveränt bra! Gamla kända låtar, en del nytt, men även det tämligen väl känt. Och ett ordentligt drag! 

Hade gratulerat bror med en biljett till honom och hans fru, när han fyllde 60 för en månad sedan. Träffade dem före konserten och åt god pizza på en närbelägen restaurang. 

En trevlig lördagskväll! 

Idag har vi varit på  julmarknad.  Sedan ett antal år tillbaka, så har vi brukat sammanstrålat med Johanna och hennes familj på Stora Segerstad i Reftele. Naturbruksskolans lokaler fylls av försäljare av olika slag under en helg i november. Var förstås två år sedan vi var där senast, så det kändes extra kul att kunna gå på den stora kvalitetsjulmarknaden igen.

Varken dagens väder eller det som är till salu har så mycket med julen att göra. Det gör att jag tycker extra bra om den här marknaden. 

I en stor hall - gympasalen- säljs mat av olika slag. Så det blev inköpt ostar, marmelad, bröd,  kanderad mandel, korv, senap, mjöl..... ja, sån´t som man äter året runt. 

Mycket fanns det förstås att titta på, men många av "knallarna" säljer nog inte så mycket. Det är på matmarknaden som drar mest kunder. 

Lite juligt får det vara. Förstås!

Fika, samt gröt och skinkmacka, fanns att köpa i naturbruksskolans matsal.   Naturligtvis ingår ett besök där i vår Segerstadstradition.

En trevlig söndagseftermiddag blev det.

Nu kan man ju tycka att jag som inte ska jobba förrän på torsdag igen, kan ha helg ända tills  dess. Naturligtvis inte! I morgon är det måndag igen.... ska baka lite bullar med det nyinköpta mjölet.. besöka gymmet igen... ta en promenad och spendera en stund i fåtöljen med stickor och garn. 

Men veckan blir kort.... tre dagar /( varav en "mormorsdag"), jobbdag... och sen är det helg!  Inte omöjligt att jag fortsätter torsdagsjobba några år till....

Värt att fira!

 

I fredags fyllde min ende bror, mitt enda syskon, sextio år. Värt att  uppmärksammas, förstås!

När han föddes , så gick jag i andra klass i skolan, och skulle snart fylla åtta år. 

Jag kommer så väl ihåg den sommardag, då mamma Lilly, med allvarlig röst förkunnade att jag skulle få ett syskon.

- Hur vet du det? frågade jag.  - Det har Gud sagt till mej, blev svaret. 

Nu tror jag inte att min bror är Jesu lillebror, därtill är han alldeles för lik sin far till utseendet.

Jag hade ju varit ensambarn i alla år. Det fanns inga jämnåriga grannbarn, så jag hade levt till stor del i min fantasivärld.  Där hade jag en låtsaskompis som hette Gunilla.

Naturligtvis skulle den baby som skulle komma till Backgården vara en tjej, och naturligtvis skulle hon heta Gunilla.

När jag var barn, så sov jag i samma rum som mina föräldrar. Där fanns också TVn. Radion stod i köket. Det var de två rum som användes. Det stora finrummet, det värmdes bara upp då det kom främmande. På andra våningen i det lilla huset bodde mormor och morfar. 

Delar av huset användes inte alls, det var oisolerade ytor. Det fanns inre vind och yttre vind och ett gammalt vedförråd, som som så småningom byggdes upp till ett rum till mig. 

Kommer ännu ihåg hur jag vaknade "mitt i natten" av att min mamma hade ont. Mormor hade kommit ner och pratade med mamma och pappa.

- Hjälp mig att knyta skorna, sa mamma, och höll fram sin nubucksprydda fot till pappa.

Så for mor och far iväg i den grå Volvon. Mamma blev avlämnad på BB. pappa kom hem och tog i tu med den försenade morgonmjölkningen. Jag kunde inte sova, jag väntade så på att höra att Gunilla hade kommit.

Telefonen ringde medan det ännu var söndagsmorgon.  Pappa hade kommit in från ladugården och svarade. Han hade fått en son. Han blev glad, riktigt , riktigt glad. Jag blev besviken.

Numera är jag väldigt glad över att ha min bror. Inte för att vi umgås jättemycket, men han och hans fru finns där alltid om man behöver dem. Riktigt glad är jag över att ha kvar mitt barndomshem. Delar av det ursprungliga huset finns kvar. När Roger och Annki bestämde sig för att lämna stan och flytta till landet, så byggdes det om och ut. Idag är det ett riktigt trivsamt hus.  Och nog är det en förmån för mig att kunna återvända "hem".

Det där med att fira har väl aldrig varit någon stor sak, vare sig hos Roger eller mej. Så det var helt ok med ett enkelt uppvaktande, som fick ske utomhus, eftersom vi haft hand om två småförkylda killar under några dagar. 

Presenten, det var biljetter till Sven-Ingvars konsert i Jönköpings konserthus, i mitten av november. 

Vi har förstås också biljetter till konserten, så då passar vi på att ses en stund innan och äta något gott tillsammans. 

Ser fram emot det!

Nog är det värt att fira, att man kan gå på konserter, teater och sportevenemang igen!

Jag var fylld av förväntan då jag tillsammans med Johanna och hennes granne Maria, gick in genom dörrarna till Gummifabrikens stora sal, för att lyssna på musikalmusik i nästan två timmar.

Vi har sett flera uppsättningar av "Från Broadway till Duvemåla" under årens lopp. Rena julaftonen för den som lite av musikalnörd.  Och inte blev man besviken av  post-pandemi-uppsättningen heller! 

Jag njuter verkligen av att höra välkända- och några okända- musikalmelodier framförda av duktiga sångare och musiker.

Uppskattar också när musikerna får vara med på scenen. Anser att de oftast får för lite kredit för sitt jobb, att det är sångarna som hyllas. Nog är det så att goda sångare har en stor medfödd talang, och inte har behövt lägga ner lika mycket tid och kraft på att utveckla sina röster, som musikerna har behövt lägga ner för att bli riktigt duktiga på sina respektive instrument. Och vad vore en musikalkonsert utan ett bra komp? Ganska ointressant.

Jättebra, att musikerna fick vara framträdande och att de också fick ta del av applåderna. 

Anledningar att känna "firarglädje", det kan behövas nu när höstmörkret tagit greppet, och de härligt ljusa och ljumma sommardagarna och kvällarna är ett minne blott....

Sällsynt solsken

Plötsligt blev det ljust därute.  Ljusare än på länge. Solen, det var solen som visade sig . En sällsynt gäst så här års. Det fick bli ett snabbt avslut på innesysslorna för att komma ut och njuta av det välbehövliga ljuset.

Det blev en runda på byväg, skogsväg och blöta skogsstigar, En sällsynt solrunda, som inleddes med ett foto av soloäpplet  på trädgårdens äldsta träd.

Det är inte så mycket som är direkt fotogeniskt utmed skogsvägarna så här års.

Gamla halvt förfallna hus är fascinerande, tycker jag. Lite som en själv,då man kollar sig i spegeln. 

En själv kan ändå påverka sig själv lite grann. Stunder med solskensglada uppåtdragna mungipor hjälper en del mot åldersförfallet. 

Det har varit mycket uppåtdragna mungipor på sistone. Kommer på mig att ha dem sittande långt uppe vid öronen, då jag är med om roliga, inspirerande, njutningsfulla saker.

Mikael Wiehe på Åhaga igår, var en sån rolig njutningsfull grej. Även om det blev lite träsmak efter ett par timmars sittande, så önskade man att man aldrig skulle behöva lämna rummet, där ljuva toner, uppmärksamhetskrävande harmonier och eftertänksamma ord, rörde sig  fritt bland de ålderstigna åhörarna.

Det var en hel del gamla kända melodier som framfördes, men också en hel del nya. De flesta var Wiehes egna låtar, men det fanns också Dylan, Cohens och Guthrie-kompositioner som Wiehe gjort svenska texter till.

En toppenkväll, som inleddes med buffé på Lokstallarna, en restaurang belägen vägg i vägg med konsertlokalen.

Synd bara att inte lokalen var helt fylld (gäller såväl restaurang som konsertlokal) ... men kanske är det så att det här med att gå på Wiehe-konsert är förbehållet en viss typ av människor. Lite rebelliska typer.... ja, iallafall inte de som är "mainstream"... vad det skulle kunna innebära....det kan ju också diskuteras.

Förra helgen var vi på Laleh-konsert. I Jönköping. Även det en mäktig, mungipeuppdragande tillställning. En sådan tjej! Liten tjej med stor röst. Ung kvinna med en åldrig kvinnas visdom.

En enkel tjej med stor musikalitet..... Gillar verkligen hennes senaste slagdänga (också) "Bara få va sig själv" ... En självklarhet som inte är en självklarhet för många... under stundom inte för någon av oss.... man måste göra våld på sig själv för att passa in... 

Navet levererar alltid numera.  Det fanns en tid, då jag tyckte att ett besök med skolklasser där, inte var så mycket att ha. Men det har förändrats. Eleverna skiner som solar, och det gör även den gamla lärarinnan ,då man får komma  till ett kemilabb och göra försök med "riktiga" grejer. 

Programmering är ju innegrejen just nu, och ett sådant pass hann vi också med. Till allas förnöjelse.

Luciaförberedelserna är i full gång. Vilket C-E märker och kommenterar, då jag kommer hem, mer eller mindre falskt nynnande på de glada sångerna som hör tiden till.  Det blir en stor kör i år, och det blir en bra kör i år. Synd bara att de inte har en bättre  pianist.

Nä, skärp dej nu Anna-Lena! 63 år gammal behöver du inte undervärdera dig... du duger!

Är det inte konstigt, att man aldrig blir tillräckligt gammal för att inse att man duger.... som den man är, för det man gör och för det  man tycker.....

Gillar förresten att några rebelliska politiker i kommunen, under veckan bytte sida och såg till att det blir nytt styre i vår lilla del av världen. Det kanske inte betyder någon större förändring, sannolikt inte... men det var tufft och föredömligt att en liberal och två kristdemokratiska politiker bestämde sig för att samarbeta med s, v och mp och lämna den gamla blockpolitiken, där  m och c inte lyssnat på de båda småpartierna. En sällsynt solskensaktig historia, som visar att den lilla människan kan göra förändring, ja, en riktig David och Goliatgrej.

Dagens taggtråd går till migrationsverket. Kollegan berättade om den somaliska familj som bott i Limmared i sju år, en familj som verkligen var etablerad  i samhället, som blivit hämtad och satt på ett flygplan till sitt gamla land.

Liknande berättelser hör man allt som ofta.

Så gör man inte! Människor som har bott här i flera år, och som skött sig bra och försökt komma in i samhället, de ska få bo kvar. Vi vill ha dem här hos oss.  Förstår inte hur en sådan utvisningar kan vara förenlig med mänskliga rättigheter eller barnens egen konvention.

Har en absolut klar åsikt i detta. De människor som av någon anledning flytt till vårt land och som har varit här ett år eller mer, de ska få stanna. Däremot ska vi inte ta in nya flyktingar, förrän vi lyckats ta hand om dem som redan är här. 

Har man bott i Sverige i flera år, ja, då borde det vara så här för alla....

Solen var en sällsynt gäst idag. Nu har mörkret fallit. Nästa helg kommer adventsljusen att lysa upp. Alltid lika mysigt med alla decemberljusen, alltid lika härligt att plocka bort dem efter nyår. Hoppas på mer solsken under de korta dagar som vi fortfarande har framför  oss.

Jullovsjumbo

Funderar på om ett jullov går snabbt eller ganska så långsamt. eller i samma takt som alla andra tider..  Rent logiskt det sistnämnda... men samtidigt är det ju allom bekant, att tiden känns snabbare eller långsammare beroende på tidsinnehåll,

Tidsinnehåll har det varit gott om under  det nästan tre veckor långa lovet: Ändå känns det längesedan som vi avslutade terminen i vår fina kyrka, där jag tyckte att nye prästen var en positiv man, medan jag storligen irriterades över att att kantorn vägrade kompa "min" lilla luciakör, när de framförde två så välkända låtar som "Julen är här" och "En stjärna lyser så klar".

Känns också lång tid sedan julafton, då jag gladdes åt att träffa "alla", men irriterade mig på att "alla" var ganska så ovilliga att vara lite granna behjälpliga med det praktiska.
" Man är ju så van vid att du gör allt". Ja, så kan det vara, men - mycket svårt att erkänna- man blir tröttare med åren.

Usch, vad mycket irriterad jag har varit. På det mesta.
Har medvetet försökt att tona ner irritationen,  nu när det blivit nytt år och nya möjligheter,
Precis som om inte varje ny dag, varje ny timme skulle kunna ge samma möjligheter att försöka sig på att bli en "bättre människa",
Men det är något speciellt med att en ny tideräkning börjar.

Har gått relativt bra att försöka se saker från den mera positiva sidan.
Lika bra som det har gått att låta bli att äta godis. Att äta EN kaka/bulle till kaffet däremot, det insåg jag redan från första dagen att jag skulle fortsätta att göra.... jag menar, det är ju sötsaker det också... och det var sådana jag skulle försöka bespara mig... tänkte jag.... i en annan tideräkning. Gillar inte kaffe utan något lite tilltugg. En pepparkaka räcker,,,, bulle OCH kaka är väldigt onödigt.

Dagliga promenader har det också blivit, trots kylan.
- Det var en härlig promenad, sa jag när jag kom in en dag.

Dagen därpå påstod C-E att jag gillade vintern.
- Det sa du ju igår,  försvarade han sig, då jag undrade var han fått detta ifrån.

Nä, jag gillar inte vinter... inte på något sätt... MEN att promenera är positivt för mig,,,, det är det bästa man kan göra med denna årstiden. Viktigt att komma ut i ljuset, tror jag... eller vet jag.  Det blir ljusare för varje dag.

Facebook har ju den trevliga vanan att skicka en sammanfattning för varje dag, så långt tillbaka i tiden som man varit aktiv på det sociala mediet. Ser bilder från snöfria gecoachingäventyr från de första dagarna under åren 2013, 2014 och 2015. Underbara bilder.
Det är bara så, jag gillar plusgrader och lite regn då och då, mycket mer än den kyla och istillvaro som råder nu. Förra vintern var perfekt! Alla måste inte vara snö-diggare!

Sista dagen på jullovet, jullovsjumbon, har infunnit sig.
Lite konstigt i vår kommun, vi lärare börjar i morgon, på fredagen -  och elever  kommer i morgon.
I andra kommunen ser  jag att lärare har två kompetensutvecklingsdagar, idag och i morgon -  eller att såväl elever som lärare börjar idag - eller att lärarna börjar på måndag och eleverna ytterligare någon dag senare.
Jag har inget emot att börja på en fredag, men kunde lika väl startat terminen idag. Nackdelen med att börja på en fredag, det är att de allra flesta deltidslärarna är lediga just den dagen, Tanken är ju att dagen (i  alla fall delvis) ska användas till gemensamma planeringar. Lite svårt när flera inte är på plats...

Städade bort julen igår. Började förresten med att ta bort tomtarna redan några dagar tidigare.

Jag njuter verkligen av att ett hus, där varje spår av julen är borta. Utom två halvskalliga julstjärnor och en amaryllisblomma i en vas.

Njuter nästan lika mycket när alla ljusstakar och stjärnor tas fram vid första advent. Det är en fin tid, adventstiden.

Åkte mellan Värnamo och Grimsås i går kväll. Såg ljusstakar, julstjärnor, ambitiösa utebelysningar, flaggstångsgranar.....överallt. Kändes SÅ gott att ha gjort det som alla tycktes ha  kvar att göra.... bortröjningen av julen.

Trettondagen bjuder ofta på julkonserter. Ett sätt att sätta punkt för julen, tänker jag.
För fyra år sedan, då det var lika kallt och bistert som nu, var jag ( i samband med stalledrängsuppdrag)  i Gällaryds kyrka på trettondagskonsert. Det är en upplevelse som jag aldig glömt, för jag har aldrig hört bättre musik framförd av amatörer.
Tyvärr har trettondagen efter detta alltid varit före en arbetsdag, så det har inte blivit tillfälle att uppleva någon småländsk julkonsert sedan dess.
Men igår så... ledig dag i dag.... bra väglag.... tillfälle att träffa dotter och svärson....

Årets konsert var förlagd till Tånnö kyrka, betydligt närmre Hjälshammar. Det var suveränt bra, det bjöds på mycket riktig julmusik, modern sådan, som man kände igen, blandat med gamla klassiker.

Nästa år lär trettondagen vara en fredag. Bokar in den dagen för småländsk julkonsert redan nu....  och hoppas att livet far varsamt fram, så att man ges möjlighet att vara med.

Får ta på broddkängorna och ge mig ut på vintervägarna. Får ta vara på möjligheten att ta sig frampå skogsvägarna. Kan ju vara så att det faller så mycket snö under de närmaste dagarna så att de blir oframkomliga. Tror att jag gått alla upptänkliga rundor under lovet... Nej, förresten en finns kvar,, ganska mycket på skogsstigar, men  det går säkert bra. Garanterat inte halt.

Nästa vecka börjar träningarna igen. Får köra tre pass nästa vecka, för att bestämma vilka två pass jag ska satsa på. 

Jullovets jumbodag känns väldigt ok. En dag närmare sommaren.

( Bilderna togs på trettondagsaftonens promenad och på trettondagen i Hjälshammar)