Rimfrost

 Tittade ut över vackerheten från andra våningen i skolan. Så otroligt vackert det var därute. Sol och rimfrost.Tog en tur över skolgården efter lunchen. Den lågstående solen kändes lite värmande.

Var klar med dagens viv strax efter två. Skyndade mig hemåt genom den solbelysta rimfrost-naturen. Sagovärld!

Solen försvann in i molnen och dimman föll, under den dryga milen hemåt. Men det var vackert ändå. Bytte genast skor och jacka och gav mig ut i det dimhöljda sagolandet. Gick ut en bit på vår egen mosse. Det är sällan man kan gå där, det är ofta så blött. Längs stigen var der klart gångbart, men utanför stigen var det ännu för dåligt fruset. Men vackert var det.

Ett landskap i vitt, grått och svart. Hade den nedåtgående varit kvar, så hade det blivit andra färger.

Tog en lite tur framåt byn också. De välbekanta vyerna såg lite annorlunda ut, då de var inbäddade i rimfrost.

När jag vände hemåt, så kände jag hur kalla fingertopparna var. Trots vantar. Jag har absolut inte vant mig vid flera minusgrader ännu. Men det är helt ok. Rimfrost gillar jag. Så gott att slippa halka. För det är ju det sämsta med snön. Isen och halkan, som alltid blir efter snöfallet.

Luciastartat

 

Det var en sådan där magisk omgivning, då jag körde ner till Grimsås vid nio. Solen hade vaknat och naturen var insvept i iskristaller.  Barfrost! Bästa vintervita i min värld.

Idag var det luciafirande på ortens stora företag, Nexans. Jag vet inte hur många gånger jag varit där med elever i olika åldrar. Började på nittiotalet med niondeklassare. Sen var det uppehåll några år, medan min dotter samt en annan ung tjej tog över pianistens roll. Så kom en tid, mitten på 00-taket, då det helt enkelt var för få tjejer i rätt ålder, för att få till fem-sju sjungande Luciamed tärnor. Det var då man tog kontakt med skolan, för vi hade ju också ett luciatåg. Som brukade framträda i bygdegården. Kände vi möjligen tänka oss att ta över de fyra framträdandena på Nexans?

Det kunde vi. Fick dessutom en summa pengar till skolan. Som bl.a. har gått till skolresor.

Årets luciagrupp har bestått av elever från åk 3 till 6. Superduktiga tjejer och killar. De var fått så mycket beröm. Och jag är stolt över dem!

Lucian har jag fått lov från mamman att visa på sociala medier. Lite ryggar och halvskymt där bakom förstärker hennes roll.

Det sista framträdandet var för 130 Nexans pensionärer. Mina kompisar, sa jag till barnen. Och flera är ju faktiskt det!

En stor bukett blommor fick jag, liksom min medhjälpande kollega, som tack. Samt en förhoppning om att vi återkommer nästa år. Jag hoppas så också... det är så kul att se/höra barnen. Konstaterar att en del av mitt hjärta finns i "min" skola.

När jag kom hem, så öppnade jag detta vackra julkort från konstnärsväninnan. Hon skickar SÅ stämningsfulla kort varje jul. Sådana som man borde sätta bakom glas och ram. Ska se om jag kan leta fram tidigare julkort från henne, och göra slag i saken.

En jobbdag kvar denna vecka... i "andra" skolan och två luciaframträdanden i vår fina kyrka på luciadagen. Dem ser jag fram emot.

Andra advent

 

Andra advent blev en särdeles bra dag.

Erikson Cottage hade, traditionsenligt, den enda öppna café-dagen under hösten. Det är klart att man måste passa på att ta förmiddagsfika där.

Vi parkerade bilen vid Lagmanshagasjöns badplats och tog, traditionsenligt, den sammanlagt 6 km långa promenaden, med fikastopp drygt halvvägs.

Vi vandrade förbi det väldigt annorlunda  huset, som byggts upp under de senaste två åren. Adventssmyckat, men utan en levande själ.

Några hundra meter senare kommer man fram till glashuset vid sjön. Här kan man hyra sig en övernattning , med utkörd frukost, för femtusen kronor. Per natt! Det finns ytterligare två glashus, någon tusenlapp billigare, eftersom de inte ligger med sjöutsikt. De är uthyrda de flesta nätter från maj till september! Svårt för oss lantisar art förstå...

Nere vid stranden var stolarna utställda, i väntan på våren. Eller rättare sagt, inte inställda för vintern.

Såg lite hoppfullt ut.

Det finns mängder av fornlämningar runt sjön.  Fornlämningar från alla "åldrar". Sten, brons, järnålder. Domarringen har har fått sina stenar blottlagda igen. Den är från järnåldern. 

När man lämnat sjön bakom sej och kommit ut på "allmän väg" igen, så går det uppför och uppför. Upp till Lindås. Vid hästgården fanns denna lantliga julutsmyckning.

Framme vid Erikson cottage. Ryggåsstugan är en av lokalerna där man kan sitta och dricka sitt kaffe i.

De godaste saffransbullarna jag vet, det är dessa, som är en av Erikson Cottage specialiteter.  Surdegsbullar fyllda med smör, mandel och citronzest. Rent ljuvliga.

Ett av de riktigt gamla uthusen, hade under hösten inletts till en mysig lokal.

I den gamla ladugården är bageriet inrett. Med plats för 30-40 gäster. Den vedeldade pizzaugnen var igång.  Det väntades lunchgäster, som ville äta en god surdegspizza på italienskt manér. 

En så välkomnande och unik plats. Nästa gång man har fikaöppet blir på fettisdagen!

Tillbaka till platsen där bilen stod parkerad, var det mest nerför.

Kände på vattnet, då vi kom tillbaka till badplatsen. Det var kallt...

En gryta med biff Stroganoff och ris fanns kvar från igår. Smidigt att värma till lunch!

 Jag skulle snart i väg igen. En konsert med bröderna Norén stod på eftermiddagens program. Gott att konseeten började kl 16. Det betydde att det var dagsljus, nästan hela den timslånga resan till Konserthuset vid Elmia i Jönköping. 

Oj, vilken bra konsert det var. En och en halv timme med de supermusiksliska killarna. Ingen extra orkester där inte. Det räckte gott  med gitarr, kontrabas, flygel och munspel.

Mellansnacken var långa, tänkvärda, roliga.

Det var varierad musik som Viktor och Gustav bjöd på. Jullåtar, Man Diaolåtar, folkmusik, Beatles.... Mycket, mycket bra. Jag njöt av fulla drag, där jag, tillsammans med Värnamodottern , satt allra längst fram, på rad 1.

Gott att komma hem medan det var lite kväll kvar. Surdegsfrallan, inköpt på Eriksom Cottage, smakade utmärkt som kvällsmat.

I morgon börjar en fullspäckad vecka. Måndagen innebär aktivitetsdag på skolan. Jag ska sjunga/ spela jullåtar fram till klockan kvart över ett.  Ska försöka få till bra "mellansnack" också .. Blev lite inspirerad idag.  .... Fast det kanske är bortkastad på skolbarn...

December

 

December. Julmånad. 

Att julen är på intåg, det kan ingen missa. På gott och ont. Visst är det fint med ljus som lyser upp i mörkret, men inte i vilket omfång eller i vilka färger som helst. Vissa ljusinstallationer är rent förfärliga. Jag lider med folk som bor granne med dem som brassar på som mest. En ren miljöhygienfråga. Men man kanske vänjer sej...

Mörkret, så här års, är tröttande. Men bara att stå ut, snart vänder det.

Pepparkaksbak. Decembergrej. Kul så länge killarna vill baka med mormor. De höll ut ganska länge. Trots att degen, med recept från Fredriks fika, var lite svårhanterlig i början. Det blev goda kakor. Många kakor. 

Idag var det premiär för luciafirande. För första gången, så var killarna med i det stora tåget, bestående av många "små" körsångare och några större.

Åhörarna i Värnamo missionskyrka fick uppleva ett digert program. Beundransvärt att alla de mindre barnen orkade stå ordentligt på sin plats i en halv timme. 

"Våra" båda killar tycker att kören och fotbollen är lika roliga. De sjunger jättebra. Speciellt han som snart är åtta. Dessutom gjorde han både mål och målgivande passning i fotbollscupen som spelades i Växjö i söndags. Dressyrträning på egna ponnyn var det premiär på i måndags. Så kul att se hur bra killarna styr hästen. 

Oj, vad man kan mycket när man är barn! Så kul att få vara med, när det är framträdanden av olika slag.

Min egen luciagrupp, 26 barn från åk 3 till åk 6, i min "vanliga " skola har sina framträdanden på onsdag och fredag nästa vecka. Näst sista övningen har vi i morgon. Njuter av att vara tillbaka för en stund I "min" skola.  Trivs så bra där.

På måndag är det julaktivitetsdag på "jobbskolan".  Fyra omgångar julsång och jullek, för min del. Går nog bra. Bara jag slipper pysslet, så kan jag nog stå ut med det mesta.

Två veckor kvar till jullovet. Kan behövas för alla i skolans värld. Mörkret och den juletid som ställt sig för dörren under hela december, de suger musten ur både ung och gammal. 

Äntligen

 

Äntligen var det läge för en rejäl promenad i dagsljus, Rejäl promenad för mej; ja, det är mer än halvmilen.  I dessa mörka tider, då dagarna till stor del är inbokade med inomhus-aktiviteter, så blir det inga längre promenader. Vissa dagar, om än sällsynta, så blir det ingen utevistelse alls. Inte i dagsljus iallafall. De dagarna  är det absolut något som fattas.

Tog rundan som går alldeles nära det som blivit en tråkig följetong hos mej, Neovas torvtäkt. Ville se vad man ställt till med sen sist. Tog en bild genom det som en gång var ett fågeltorn, och som sommarens miljöaktivister, byggde upp mitt på mossen. Nu är "tornet" flyttat till den plast där maskinerna finns. Det är svårt att se bort till andra sidan mossen, där "naturreservatet" upprättades. Men mycket talar för att man förstört en del av den extremt vackra miljön där, sedan  ( den j-a) regeringen gav tillstånd för exploatering av Nexans mark.  

Nu har man tagit bort det översta gröna lagret på mossen och håller på att tappa den viktiga våtmarken på allt vatten. Framåt våren ska det visst börjas brytas torv....

 

En ny maskingjord väg var gjord, alldeles i början på rundan in mot mossen. Jag var nyfiken på vart de gick. Svaret var, man hade grävt ytterligare ett dike, för avvattning. 

Fortsättning på eländet lär följa här på bloggen....

Bortsett från den tråkiga vyn över Neovas område, så var det en härlig promenad. Solen sken! Det är man inte bortskämd med , så här års.  Temperaturen var på rätt sida nollan, om dock bara med några plusgrader. Är glad så länge den håller sig där.... bara att gå på i rask takt, man behöver inte fundera ett dugg på eventuell is och halka. 

Var nere i Hestra med ett paket på förmiddagen. Såg svanparet på nervägen, och hoppades att de skulle vara kvar då jag körde tillbaka igen. Det var de, men lite för långt bort för att få till en riktigt bra bild. 

Det hjälpte inte mycket att vända mobilkameran till stående . Men vackert var det,  med sol, vatten och vita svanar.

Det var rätt tomt i hyllorna på paketutlämningsstället. Gissningsvis kommer det att bli överfullt nästa vecka. Jag kommer att ha ett antal paket att hämta. Har beställt alla julklappar denna vecka. Vad det gäller fotoböcker och fotokalendrar, så har den svarta veckan gjort att de blivit betydligt billigare än "normalpris". Har  beställt en hel del från Amazon också. Tror att det  blev något nedsatta priser, Men där är det alltid bra priser. Black week på Adlibris är utnyttjad, liksom densamma på Polarn och Pyret. Tänk, så smidigt för en lantis att kunna beställa allt på nätet. Kommer ihåg de stressiga inköpen under resan till "stan" - oftast Borås - "förr i tiden". Det finns saker som inte var bättre förr. 

Den här bilden gör jag inte större än så här. Jag är inte så bra på att få till snygga bullar och kakor. Sitter tummen mitt i handen, så gör den.  Men goda brukar de oftast bli Bakade den här varianten av lussebullar även förra året. Väldigt goda och saftiga.  Blev många av en sats. Tar med hälften till Värnamofamiljen på tisdag. Gjorde en pepparkaksdeg också. Recept från Fredriks fika. Har ingen aning om den är bra. Kändes rätt kladdig, men den ska ju ligga till sig. Så nu hoppas jag att killarna vill baka pepparkakor på "mormorstisdagen".

Favoritblomma i adventstid. Tre av fem blommar redan. Det går snabbt, när de kommer in i stugvärmen. 

Dags för dagens Ordel. Ni är väl på?

Sprida ljus

 

Vi var i kyrkan idag. Med alla skolbarnen. Inbjudan från kyrkan. Ett trevligt initiativ. Speciellt trevligt, eftersom man i min "jobbarskola" valt bort att fira såväl lucia som skolavslutning i den fina kyrkolokalen. I min "vanliga" skola, där har man både lucia och avslutningar i kyrkan. Öppen för föräldrar och andra intresserade. Så vill jag ha det. Men det är några starka krafter i "jobbarskolan" som bestämt sig för att jobba mot kyrko-besök. Tyvärr.

Nog om det!

Ungdomsledaren, tjejen till vänster i bilden, inledde den halvtimmeslånga samlingen med att prata om ljuset. Om att sprida ljus. Att vi alla har ett ljus inom oss. Det kan vi använda till att lysa upp för våra medmänniskor, vänner och bekanta, genom att se personen, att säga något vänligt, att göra något vänligt.

Så sant, så sant.

Ett enkelt julspel visades, och så sjöng vi några sånger tillsammans. En fin stund.

För egen del, så fick jag ta del av många människors ljus, redan på morgonen. Det lyste mot mej, då jag kom in till morgonmötet kl 7.30. Alla kollegor sjöng och hurrade för mej. Från en av dem jag jobbar närmast, fick jag detta underbart vackra kort.  Innehållande en del visdomsord.

Tack Mariette, för det fina kortet. Det gjorde mig mycket glad. Plus att det verkligen innehöll sanningar som är talande för just mej....

Från min närmsta kollega, min gamla vän och kollega sedan 45 år tillbaka, fick jag en julstjärna. Tack, tack Kristina för att du sprider ljus omkring dej!  ( Själv är jag ju så dålig på ljusspridande, iaf i form av gåvor. Är nog bättre på gärningar... men det är ju också en gåva.)

Var rastvakt  på lunchrasten, I rönnbärsbusken satt en flock ljusspridare, nämligen min favoritfågel sidensvansen. Hann inte få upp kameran, innan de flugit sin väg, i samband med att några lekande barn sprang förbi. Hela den stora flocken satte sig i toppen av två björkar, något tiotal meter från de lockande röda bären. Några gjorde en framstöt, men flög snart tillbaka. En gång var en stor del av flocken tillbaka i busken, men då kom jag med mobilen i högsta hugg... och ni kan ju gissa vad de varska fåglarna då gjorde. Gissar att busken/det lilla trädet är rensopat i morgon, att det blev rönnbärskalas då både barn och nyfiken lärare gick inomhus igen. 

Skyndade till PRO-möte, då mina lektioner var slut. Det bjöds på underhållning i form av julsånger. Till största delen profana sådana. Framförda av Susanne, som varit kantor i våra kyrkor, och hennes sambo Jonas. Det var riktigt bra. En blandning av nytt och gammalt. Mycket Elvis, vilket är den  musik som Jonas är känd för att framföra. Damerna i styrelsen hade gjort landgångar till nästan 100 personer. Trevligt. Och absolut ett sätt att sprida ljus i novembermörkret. 

71

 

Ett år äldre. 71. Otroligt att man är så gammal.

Ålder är bara en siffra, påstår en del. Trams, säger jag. Ålder är en realitet. Oomkullrunkeligt!

Sen får man vara tacksam( nu var jag där igen) för att man får vara så här pigg och kry som jag är.  Och jag känner mig inte speciellt gammal. Fast å andra sidan... jag funderar dagligen på hädangången ( låter bättre än döden). Framförallt på allt som ska röjas och tas om hand om, för dem som blir kvar.

Tänk så mycket som har hänt under dessa 71 år. 

Jag ringde till min farmor, 79043, för att gratulera henne. ( Min mormor bodde på andra våning i vårt hus. Så för att prata med henne,  sprang jag uppför den branta trappan.) 

Ava prövar olika figursättningar på oss båda, när hon säger grattis till mormor.

Som sagt, många minnen har man fått med sej genom åren.

 Världshändelser: Kubakrisen, Kennedymord, Meiner-Badenligan, Kalla kriget, Palmemord, 9 sept, Klimatkris...

Personliga glädjeämnen, "kriser", sorgeämnen.

Barn, barnbarn. Glädjen i livet.

Arbetslivet, rätt charmlöst att jobba med samma sak i närmare 50 år. Samma sak, men ändå inte. Förändringar sker, både till det sämre och det bättre, även i skolans värld.

Svägerskan ringde på förmiddagen och undrade om jag ville åka med på afternoon tea, på Glasets hus. Hon hade bokat bord till sej och dottern, men den senare hade fått förhinder.

Jo, det ville jag. 

Som allt annat, när det gäller "blandmat", så är det gott i början. Sconsen med den whippade creamen och marmeladen var jättegod. Samt fröknäcke med olika ostar. Men det blev snart för mycket av det goda. Valde bort de flesta kakorna och valde några tårtor. Marängtårta och det lilla glaset med prinsesstårta var jättegott. 

Men sen tog det stopp. Man/Jag klarar inte att stoppa i mej hur mycket som helst....

Visst var det en trevlig stund. Och tårta fick jag på födelsedagen.

Det fanns mycket fint glashantverk till salu. Hade gärna köpt mig ett par dyra glastomtar. Men ställer mig alltid samma fråga när det gäller att köpa prylar: Är det lönt att köpa, nu när jag är så gammal?

Dagens svar var: Inte lönt. Eller också handlade det om ren snålhet.

Ser hemtrevligt ut, där innanför fönstret på Glasets hus.  Och det var det, absolut.

Gott för sjuttioettåringen att vara ledig i morgon. Det är studiedag, och då passar jag på att "kvitta" den tid som jag lägger ner på luciaträningen i min "vanliga " skola.

En intressant bild av äldre dam. Tagen på Navet i Borås igår, då vi var där med barnbarnskillarna.

Nu ska jag öppna födelsedagspresenter. Ett antal skraplotter, fådda av både dotter och make. Chokladkalendern från andra dottern den får vänta en vecka.