Öppnat och öppet

Det är alltid en speciell iskyla som möter en, när man öppnar halmstadsstugan för året.
Känns gott att öppna dörren, släppa ut det kalla och låta vårvärmen leta sig in i den lilla stugan.
Solen sken från en klarblå himmel, det är inte ofta man ser en sådan genomskinlig luft som idag.
Men våren vid havet tröttar, det känner jag när jag sitter här vid datorn.

 Vattnet till stugan gick på utan större besvär.
C-E var lite bekymrad en stund, toalettstolen ville inte ta vatten.
Han hade glömt att han stängt av tillförseln i höstas.
När man strax är sextio är det ok att glömma.
Jag putsade fönstren och torkade av utemöbelplatsen på altanen och så flyttade vi ut möblerna.
Nu ser det välkomnande ut för den som kommer på besök.

På stranden var det gott om vandrare och soldyrkare.
Däremot var det inte många som var vid sina stugor på Knipan idag.
Vår bil behövde inte direkt trängas med  de tre andra som fanns på den gemensamma parkeringsplatsen.
Så vi träffade inte en enda som vi kände....

Det var extremt lågvatten idag.
Tror aldrig jag sett så stor strand.
Det var en bra bit att gå på smågeggig havsbottnen för att komma ut till vattnet.
Så det blev inget bad, inte ens ett fotbad.
Det får kråkan stå för.

Strandskatorna vågade sig en bit längre ut.
Härligt att se öppet vatten igen, sist vi var här var vattnet närmast stranden i fast form.

Japans minigolfbana och kiosk hade också öppet.
Vid "Standgårdskiosken" var det alldeles packat med folk.
Att äta en strutglass eller ta fika i solen, det var det många som passade på att göra.

Funderar på vem som satt upp skylten vid vårt område.
Gångfart 10 km!!?
Det är väl det snabbaste jag någonsin sprungit, en mil på en timme ... ja, gå-sprungit,då.
Men det var tjugo-tjugofem år sedan och lika många kilo sedan.....
... så jag klarar inte att ta mig fram i anvisad hastighet längre ....
... eller kanske är det högsta hastighet... ja, då klarar jag mig.....

Det var fortfarande ett öppet naturlandskap.
Beroende på avsaknad av löv.
Men de är på gång, syrenknopparna var riktigt feta och fina.

Åkte till Blomsterlandet och köpte en låda penséer  och lite fröer.
Har blivit både planterat  och växthussått sedan vi kom hem.

Hade lagt in lite geocachegömmor i gpsen.
Tänkte att vi kunde ta tre-fyra stycken varje gång vi åker från Halmstad.
Så gjorde vi förra året.
Det blev ett sätt att se de små samhällena som ligger utmed Nissastigen, väg 26.

Hade lagt in något som kallades trail ( tror jag) nära Åled.
Det var nog det dummaste och mest fantasilösa jag någonsin sett.
Jag vill leta cacher och se fina platser....
... och utmed Nissan var det vackert och lite dramtiskt.
Men det var väl den platsen som "var något att se",  utmed den åtta gömmor långa leden, sammanlagt knappa två kilometer.
Tror i och för sig att det blir fint i naturen här också om några veckor, då det blivit grönt och vitsippsvitt.
Så vi återvänder sannolikt denna väg någon mer gång, och letar de gömmor som finns inne i Åled.

För denna "trail" bestod av riktigt dåliga gömmor.
De flesta burkar låg helt öppet.
De flesta papper var så blöta, så att det knappt gick att skriva på dem.
Alla burkar såg likadana ut, utom en... för det var ingen burk, det var ett papper ( loggremsa) i en zippåse, i en plastpåse i en hundbajspåse i en stubbe.

Skulle man visa denna "trail" för sådana som aldrig sysslat med geocaching, ja, då skulle de verkligen undra vad man håller på med.'

En fin helg blev det, vårsömnigheten känns i ögonen.
En ganska så go känsla.