söndag 11 oktober 2015

Dubbeldaterat

För det mesta så kommer det ingenting här på bloggen.... numera är det ju veckovis mellan inläggen.  Kan i och för sig räcka...märker att jag för egen del inte kollar de bloggar jag brukar följa, oftare än så.
I dag blir det iallafall dubbelt upp, Förmiddagens blogginlägg handlade om gårdagen, kvällens pre-Bron-inlägg handlar om dagens lilla geocaching-runda.
Vad alltihop EGENTLIGEN handlar om, det är att höstbilder blir så vackra.. jag vill visa dem för alla som vill kolla! Den som vill läsa förmiddagens inlägg och kolla dess bilder kan klicka här.


Till och med vårt eget kalhyggesbelägna hus, kan framträda riktigt fint när det omges av höstfärger.

Efter lunch på två år gammalt älgkött ( funkar jättebra) gav vi oss ut i vackerhetslandskapet, i ostlig riktning.


Fritidsanläggningen i Töllstorpsområdet i Gnosjö, var dagens första mål.


En tämligen genomarbetad anläggning, med möjligheter till "lek" och träning för de allra flesta åldrar.


Många kom farandes på olika slag av transportmedel... en del i ganska hiskelig fart.


Nedförsbacke på rullskidor. Skulle aldrig en tant ( som jag) ge mig ut i. Inte ens i den tid då jag inte var tant. Nerförsbacke på skidor kräver mjuka snödrivor att ramla i!



Gpsen visade att platsen för gömd burk närmade sig.


Aha, en stor sten. En sten med en massa sprickor i. Bra gömsle.
Tanten klättrade ( med rumpstöd av maken) upp på stenen och letade. Fann inget.


Letade i närområdet, utan resultat.  Chansade på att att cacheutläggaren, han som har en sådan massa sjöar, var tillgänglig via nätet och kunde ge oss en extrahint!
Tur hade vi med kommunikationen... och C-E kunde hitta det vi letade efter.


Trafikplats Gnosjö, var namnet på gömman.
Trafikljusfärger visade det surbärsbärande lilla trädet en bit från gömman.


Vid Gnosjö station finns en gömma av allra enklaste slag, vad det gäller placering och möjlighet att finna.  En ett-etta! En sådan gömma ska vara möjlig för personer som tar sig fram i rullstol, att finna. Skulle sannolikt funka här.


Gnosjö station och Grimsås station är tvilling-hus. Båda byggdes då järnvägen mellan Boråa och Alvesta öppnades under 1900-talets allra första år.
I Gnosjö station finns det  en liten stationslokal, en liten affärslokal för livsmedel  och på ovanvåningen tycktes det vara en bostadslägenhet.
Tvilling-stationen i Grimsås står helt öde. Under ett antal år användes den som samlingslokal för diverse event....även sådana tycks det vara slut med.


Färden gick vidare mot Stora Marebo. Tanten, kartläsaren, valde fel väg... hon är ju lite handikappad vad det gäller geocaching-utrustning, såväl materiellt som mentalt.
Det blev till att vända, försöka gena över Gnosjö kyrkbacke... men där var det stopp för trafik på fyra hjul... vända igen och ut på väg 604, innan vi fann den riktiga vägen.
Parkerade vid denna märkliga grillplats, med sina osynliga sittplatser. Gnosjö är ju ett innovativt samhälle, så det kunde mycket väl vara en ny produkt. Testade den inte... inte säkert den skulle hålla tung tant.


Det blev en fin liten promenad till den gamla husgrunden, där cachen var belägen. Far och mor och åtta barn var de sista invånarna i det lilla huset, vilket övergavs 1904.... nästan samtidigt som järnvägen kom till byn. Nu flyttade  torparfamiljen Karlsson åt andra hållet, till Häryds bruk.
Huset revs och flyttades till Smålandsgatan i Värnamo. Undrar om det fortfarande finns kvar? Apladalen...ligger det på Smålandgatan?


Sävbevuxen våtmark med spinkiga björkar... det är estetiskt tilltalande....


Rikligt med blåbär hängde kvar på de kvistar, vars bladverk hade glesnat. De var stora, saftiga och smakade fortfarande helt ok. Ett märkligt bär, som håller sig fräscht i flera månader.


Familjen Karlsson flyttade från Marebo till Häryds bruk. En sträcka på två-tre kilometer.
Vi tog bilen mellan dessa platser.

Vilket ställe! Vackra ruiner och fortfarande oförstörda byggnader från en verksamhet som innefattat järnframställning, tråddrageri och gjuteri från 1700-tal till en bra bit in på 1900-tal.


Gillar sådana här stora glasbefriade fönstergluggar.


Ett intressant sätt att iaktta omgivningen igenom.


Om jag förstått saken rätt, så drevs anläggningen med hjälp av kraft från Älge å.



Något som behövde kraft för att drivas var denna manick, som jag inte har något namn på....


...medan denna kraftsamlande anordning, i min tolkning av verkligheten, var behjälplig i genererande av energi.


Utsikt från samma bro åt två olika håll, gav två olikt vackra bilder.


Fortsatte till ytterligare En gömma i nära anslutning till ån.


Någon hade kastat sin handske vid avkörningsplatsen från väg 604. Undrar vad han/hon beslutat sig för att göra? Eller var den bara tappad....?  Borde jag ju veta hur lätt det är gjort, jag som är världsbäst på att tappa vantar ... och pennor.


Gömman var nästan två år äldre än min geocachingkarriär... inte så märkvärdig...man blir ju bortskämd av 1000sjöars finurliga gömmor ....men i bra skick.
Omgivningen bjöd på verklig höstfägring.


Precis vid den hintlösa gömman växte en koloni med bägarlav.


Älge Å fungerar inte bara som energigivare...den fungerar också som spegel.
Love water!


När vi återupptog resan, så uptäckte vi att vi redan befann oss nära Anderstorp. Men dit kom vi aldrig, för C-E valde att svänga av mot Nissafors.
- Finns det några cacher på denna vägen? Nää... jo, flera stycken. Vi valde att besöka en av Ardbegs10s jätteträdscacher.
Hamnade på en gårdsplan med flera hus.
Fin utsikt var det, vi var på en höjd.


Boken av jätteformat, stod fortfarande nästan helt grön. Den tycktes ha bestulit den närbelägna björken på all näring och allt vatten... för den var helt avlövad.
Letade en stund i de svårnedbrutna fjolårslöven innan burken visade sig.



Ett par av gården hästar gick i hagen bredvid jätteträdet. - Hej, sa vi. De sa inget. Men är det mor och barn... eller är det helsyskonhästar? Lika som två blåbär, är de iallafall.


Med sex burkar mer i statistiken och en fin eftermiddag med nya vyer och nya tankar bakom oss, begav vi oss hemåt.


Vid Algutstorpasjön, mittemot Hestraviken, sa jag åt C-E att stanna.Utsikten över sjön var helt hänförande.


Tog ett antal bilder under det att jag gick på  andraskördsavverkad åker och bland övergivna sommarhus.


En fin hösthelg har försvunnit in i mörkret. Härligt med de fina helgerna som varit denna fina höst,


Lär nog dröja tills jag skriver dubbla blogginlägg per dag igen. Medge att hösten är vacker och gör det svårt att misslyckas både för fotografer och för kameror.

4 kommentarer:

  1. Sant, hösten inbjuder fotografering! Resultaten blir vackra, även om jag inte kan säga att jag har fotograferat höstfärger i år!

    SvaraRadera
  2. Så fina bilder på bästa årstiden! Lustigt att man aldrig sluta fota och fascineras av trädens höstpalett.
    Tyckte jag var tvungen gömma burken i Töllstorp lite elakt. Rätt var det är börjar någon åkare undra vad folk gör vid stenen och går dit och kollar. Far själv i Dumme mosse, vackert där ock.

    SvaraRadera
  3. Roligt att läsa om era utfärder till välkända platser. Fantastiska bilder som vanligt! Jag märkte igår att höstfärgerna kommit mer och mer. I torsdags var det lite grönare längs E4;an, igår var det mest rött och gult. Vi får njuta av hösten så länge det går. Det kommer nog en del blogginlägg från mig. Jag har ju fyra dagar i Östergörland att berätta om, när jag hinner och orkar. Ha en bra vecka!

    SvaraRadera
  4. Vidgade horisonter g.m. GC. Fick idag reda på vad SST är. Samt läsa den för första gången, bra krönika "tant"!

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas