Härliga höst eller O-markens ode

Först en sammanfattning av veckan som gick:
Den var synnerligen turbulent. Flera oväntade saker hände på vår lilla arbetsplats.... något som gjorde mig riktigt arg, besviken och upprörd. För att inte riskera att få på moppe av någon som vill sätta tanten på plats, så vill jag understryka; ingen av denna besvikenhet eller arghet .. eller turbulens gäller eleverna.
Konstateras kan att en liten skola är väldigt sårbar.....

På fredagskvällen var vi bjudna på turkisk restaurang i Borås, av Helena och Roger. Gott med lamm... och speciellt färs. Får  ta en tur till nyöppnade Åsunden lamm, införskaffa lite färs ( och kanske lite kött)  och testa på att anrätta i vårt kök.

Efter restaurangbesöket besökte vi Carolines och Jonatans lägenhet, för första gången. Det var en imponerande trerummare - med ett helt rum inrett som walk-in.-closet. Träffade också Jonatans mamma och hennes sambo, som är  min brors gamla kompis. Världen är ofta ganska liten, tänker jag ofta!

Lördagsförmiddagen ägnades åt bakning, matlagning, klädgenomgång, klädvård... ja, man hinner mycket på några timmar om man bara är effektiv. Om jag får ge mig själv kredit för något, så är det väl just att vara effektiv.... lite för effektiv ibland t.o.m.

Det var ju dags att byta sommargarderob mot höst/vinterdito. Passade på att fylla en ordentlig påse med  kläder som jag vet att inte kommer att använda mer. Ska lägga dem i  en insamlingsbox i Hestra och hoppas på att kläderna kommer till användning i något afrikanskt land.

Efter lunch dök Johanna och Martin upp. Dök och dök.... de kom farandes med bil och besöket var planerat sedan någon dag tillbaka.
De hade tänkt sig ut i vår skog för att logga resterande eventscacher, utlagda av mej och C-E.
Jag nämnde för Helena att vi skulle ge oss ut på skogs och mosspromenad, bl.a. till Piggesten, och hon ville gärna hänga på
Kul!

Nu blir det mycket bild och lite text! ( Hoppas att jag kan bärga mig vad det gäller det sista)

Två glada herrar mötte vi i svängen från Kroken och ut mot skogen.
De hade varit ute i över fyra timmar för att leta eventscacher, och hade bara Piggestenscachen kvar.
Med tanke på mossens blöt-beskaffenhet, beslöt man sig för att ta den enklaste vägen till stenen, den från Lomåsen.

Vi andra körde ut till vändplatsen vid Rimåsen. Stora flyttblock ligger precis vid mosskanten, Här har nog den stora isen legat stilla ett antal år för mer än 10 000 år sedan.  Häftig plats, en trevlig ( tycker jag) geocachinggömmeplats

Helena är ingen geocachingmänniska.  Men skogen gillar hon.... inte konstigt, som barnbarnsbarn till den store skogsägaren Janne i Moghult, och med ett jobb, sedan mer än 30 år på Derome

Martin är stadskille - från metropolen Motala. Han tog den genaste vägen över mossen, ut till Piggesten,  den över den öppna mossen.
-Jag förstår varför Per Elofsson gillade att träna i mossar, var hans kommentar till sin 2 x 300 meter långa  ( och snabba) mossvandring.

Långsamma ( och lite felvägsväljande) tanten konstaterade att de unga var på plats, en relativt bra stund före henne. Tanten är synnerligen fascinerad av den stora stenen ... och av mossnaturen.... och det gäller året runt.
Om det är någon gång som jag uppskattar vintern, så är det då jag på mina gamla skidor, sakta tar mig fram igenom ett mosslandskap.  Nästan så att jag hoppas på lite snö, så möjlgheten ges.....

Men  vad nu då? Röster hörs på denna ensliga plats. Två välkända figurer kommer från en annan del av mossen!

 
Fru och herr Larsson-Friberg har sett gömman - som är superenkelt "inte gömd "- men väntar med loggning till alla har fått upptäcka den.

- Schyyst, tycker Ardbeg10  ( lättare att säga Stickan) att inte gömma svårt, då det redan varit  lte besvärligt att ta sig till sevärd plats.

Visst har man mycket att prata om, med den gemensamma hobbyn, geocaching.

Naturen kan man tala om, om inte annat!

Johanna tog en bild på sin mor.... och det  är en bild som jag egentligen gillar, med ett undantag; tuggummit som syns i den glappande munnen. Nästa lika fult som snusarna som visar sin delvis upplösta prilla... fast.. det är ännu fulare.
Nu är jag tuggummi-beroende.  Bättre att vara det, än att vara snusberoende... tycker jag!

Två proffs och en amatör - nästan.  Har en sak gemensam med Stickan... vi är båda ganska så anti FTF-jakt. Kul att ha en själsfrände i denna - ganska oviktiga  - fråga.
Hur det är med GSK-Nisse, det vet jag inte.....vet bara att han lägger ut väldigt omväxlade gömmor i trakten av Gislaved/Smålandstenar.

Helena och Greta  hade bra fart över mossen. Detta trots att Gretas ben hör till de kortare.

En Piggestens-mötes-bild, fick jag till.
Häftigt!

Sju personer och en hund vid denna mossbelägna plats, det hör inte till vanligheterna.
På den lilla mossön finns några vekefuror. Tjär-framställning á la 1700 -tal.
Inte så vanligt med sådana minnesmärken kvar... och klar superhäftigt!

Vattnet, som gick i dagen på många ställen, hade en hinna av något oljeliknade. Kan någon förklara? Mycket märkligt! Geologiskt betingat? Utsläpp.... men varifrån då.... ? Vi befinner oss på mil-avstånd från närmsta stora industri.

Hejdå till geocacharkollegorna, en sista titt bakåt på den stora stenen, och tillbaka. Tog en annan väg tillbaka.  Gick på  mer hårdmark... behövde inte gå i så mycket mossmark... MEN där vi passerade över denna, där var det ordentligt blött.

Bra träning för tant, att behöva ta kliven från tuva till tuva!



Tror att Greta sov gott efter sin lördagspromenad.

Jättestora blåbär...



....och TRANBÄR....  Några deciliter av det senare fick komma med till Hjälshammar..

Mossen och den mossnära vegetationen, den är fantastiskt fin och lite spännande. Nya upptäckter och nya aha-upplevelser, ja, det får man ofta när man är i slik terräng.

Nästa mål var kanten av Lövömossen. Tidigare hade vi gått på Piggestensmossen, så det blev en bit förflyttning med bil. Den gamla vägen ut till Lövö, var dagen till ära nygrusad. Bilvänlig..iallafall nästan...

Någon älg-jägare, det blir du nog inte Martin. Síktet är lite högt ställt..... Morkullor kanske skulle funka, de brukar flyga över mossmarker under sommaren.

 Har svårt att se mig mätt på det karga landskapet.

Men det var ju en geocache, som skulle letas upp.
Fadern har varit med och hängt upp den...dottern hittar den.
Hoppas att älgjägarna låter den vara i fred.... men, varför skulle de riva ner en liten stuga vid mosskanten?

Multin i naturresevatet, var den gömma som var kvar.
Mer folk ute i skogen? Geocachare?  Nä...det är faktiskt så att det finns andra som också är intresserade av den gamla urskogen.
Detta par hade varit på hantverksrunda... och tog en avstickare hit. För egen del så är jag inte så intresserad av hantverk... om man undantar det som kan göras på två eller fem stickor.... i övrigt är jag för dåligt hänter för sådant arbete.

Helena och Greta var med och kollade den naturliga förödelse som råder i naturreservatet.

Johanna  hittade två burkar.... den gamla som gömde sig för henne i våras... och som nu är arkiverad... och vårt lilla rör.  Gömde den gamla burken på ett säkert ställe. Den kanske kan komma till användning igen....

Valpen Agnes  fick ett besök av den som kan tala med både människor och djur, med "bönder" på deras språk... och med sina kollegor på grekiska och latin.
Vår svärson är en alldeles fantastisk kille!

Solen gjorde moghultsträden  till rena guldet.... iallafall vad det gäller ögonfröjd.

Hösten är härlig, och speciellt en småkylig solskensdag som den gårdagen var.
Denna söndag är mera gråkall. Får bli en liten runda i den härliga hösten i eftermiddag. Det gäller att fånga de dagar som är kvar...