Jilla jul?

Vännen Mia publicerade i eftermiddag ett intressant inlägg, som faktiskt kändes ganska så gott i tantens hjärta att läsa.  Hur kul är det med jul? undrar hon.

Det har jag också frågat mig år efter år efter år. Undrar om jag någonsin gillat själva företeelsen? När jag var barn, så mådde jag illa när det var jul. Av julmat, förväntningar, mors och fars ständiga julbråk. När jag själv blev vuxen, så grät jag varenda julaftonskväll. Jag hade lyckats med det som förväntats mig från egna föräldrar, svärföräldrar, barnen, släktingar... men var fullständigt slut.
På gamla dagar, med vuxna barn, så är ju det en sak som är kul med jul, och det är att döttrarna återvänder till sitt gamla hem för någon eller några dagar. I år blev det  dessutom så att vi inom loppet av dryga 30 timmar träffade alla de (få) personer som är mina närmast sörjande.

Och det är ju egentligen HELKNÄPPT...att det måste vara på julen man ska skynda från ett  umgänge till ett annat. Fast en sak är bra för alla, det är inte så ofta de träffar  Johanna och Karin ... speciellt inte Karin... och det vill man gärna göra.

Så här var vår jul:
23 dec Hjälshammar ... mötte upp Karin vid tågstopp Rörstorp... Martin kom hem från sitt jourpass, vi åt lutfisk och öppnade julklappar. Fick en sak som jag blev riktigt glad för: en frälsarkrans 
( armband) Vackert och meditativt.
Trevlig kväll i H-hammar, speciellt då Martin läste upp olika Black stories ( från sin julklapp) som vi skulle försöka hitta lösningen på.
24 dec Bror, svägerska med äldste son kom till förmiddagsfika. ( Hade med sig den fina buketten som visas ovan). Döttrarna anlände någon timme senare och då var det dags för jullunch. Trevligt att träffas... men ett aber... det myckna matfixandet och dåliga sittplatser gjorde ryggen KASS. En vädjan till de som kommer på besök,... jag har inte mer krav på er, mer än att ni hjälper till att duka bort på er egen matplats. Det sparar tantens gamla rygg en hel del, att få den saken fixad.
Gästerna tackade för sig vid femtidenoch då var det dags att dra igång lite mer matlagning... för nu skulle vi ha med ett halvt bord julmat ( traditionsenligt) då vi åt kvällsmaten hos C-Es syster och hennes familj.
Det var jättetrevligt... med mat och dryck och julklappsspel och sällskapsspel... men stolarna var inte nådiga mot tantryggen. Så det blev mycket jämmer från tanten även denna jul.

Slutade skolan för terminen i fredags, nästan för en vecka sedan. Skolavslutningsdagseftermiddagen ägnades åt bakning. Sen var det ledigt på lördag och söndag, det var långpromenad, julbord på Glasets hus, julkonsert I Tranemo, influensakänning och tokig geocaching i Varbergstrakten.
Men måndag, tisdag och onsdag har minsann julen stått för dörren och sett till att det bara varit den som fått all uppmärksamhet: t.ex. städning av hus, julpynt, gran, storhandling, julmat av olika slag som skulle förberedas/tillagas.  Det är väl så de flesta har det före jul, men det är den delen av julen som jag avskyr.. gillar ju egentligen inte ens julmaten speciellt mycket... är lite ( mentalt) tomteallergisk....

Vet inte hur man skulle göra i i stället.... Alla tar med sig någon mat.... och den får vara köpt om man vill??? Städa före jul, det behöver man ju egentligen inte... kan ju vänta till i januari....Julklappar kan vi helt skippa... det finns ju bara vuxna bland de näramst sörjande....tomtarna kan stanna kvar  i den gamla brudkistan, där de brukar tillbringa 50 veckor om året....
Jag tar väl på mig för mycket...och tänker ofta så här på jularna numera:Nästa år reser jag bort och tar in på ett hotell där inte det står några tunga (h)jul framför dörren....

Idag infann sig julefriden! Och lovkänslan. Härligt! Johanna hade bestämt att hon ( vi) skulle gå vår geocachingrunda i skogarna runt Hallåsen.

Bra initiativ! Helena och hundarna hennes ( Rogers?) var också på.
Trots regn och blåst så var det ljuvligt att få bli utsläppt i friheten igen!
Och faktiskt... solen visade sig mellan molnen några gånger på vår långpromenad.
.

 
Unghunden Agnes visade sig vara väldigt bra på att leta burkar av olika slag. Ett förslag till hennes husse är att hon blir cachinghund istället för jakthund.. En mycket mera behaglig tillvaro, tror vi... inte alls lika hetsig som den att rusa runt i skogen i hasorna på något oskyldigt djur,.....

 
Döttrarna hittade lätt våra gömmor. Det var ju meningen att de skulle vara lätta, hur kul är det att leta länge, då själva promenadrundan är ca 7 km.

 
De var också nöjda med rundan som sådan, och variationen mellan olika burkar.

 Hintarna tyckte de var lite töntiga och övertydliga. Jaja, tyckte tanten.... bättre det än inga alls.

- Du får inte lägga ut spoilerbilder, sa den som kan mer om geocaching än den andra.
- Jo, på min egen blogg får jag lägga ut vad jag vill, sa jag. Och det där med att det skulle vara fel att visa upp foton av platser och cacher, det förstår jag inte alls. Man fråntar ju inte någon den fysiska upplevelsen genom att visa lite bilder.
Jaja, det är mycket som jag inte förstår med den fritidssysselsättning som jag ägnat en del tid åt under de senaste åren. Men roligt är det... och det är huvudsaken.

 Fikaställe fanns alldeles vid grundstenarna till det gamla fattighuset. Fattar inte att man haft ett fattighus här  mitt ute i skogen. Beroende på att det inte finns några synliga rester av de torpställen som OCKSÅ fanns vid denna tid.
Vi tog fruktpaus!

Tiotalet svanar hade samlats i den översvämmande våtmarken vid Piskapung. ( Fråga mig inteom ursprunget till det tokiga namnet.... men visst skulle det vara intressant att få sig förklarat)

 
 Svårt att ta bra bilder på avstånd,,, försökte filma ... men det blev alldeles för skakigt.
Imponerande fåglar är det iallafall.

 Det är lite tungt att ta sig den sista en och en halv kilometern (ungefär) uppför Hallåsabackarna.
- Vore det inte smartare att ha lagt rundan åt andra  hållet, undrade Helena.
- Nä, tyckte jag, det blir jobbigare så här. Är det lätta gömmor, så får ju vägen bli utmaningen.

- Sök, sa Johanna till Agnes.
Det gjorde hon,och vi fann att hon redan var klar med sin utbildning till geocachinghund.

En härlig, livgivande, positivitetshöjande promenad blev det.
I morgon ska vi ta ut Karin på ytterligare en långpromenad på hennes gamla ridvägar. Faster hänger på.

Gilla jul? Ja, som den varit idag, absolut. Men som sagt... det som är runt omkring... det är inte riktigt min grej.

Johanna har åkt hem till sig, Karin stannar tills i morgon, åker då till bästisen Maja, kommer tillbaka på söndag och sedan åker vi till H-hammar ( och Vandalorum) på måndag.
På tisdag ska vi förhoppningsvis åka på event till Forsheda/Bredarydstrakten, på onsdag till Göteborg för att bl.a. se En fröjdefull jul på Stadsteatern, på nyårsafton är det traditionesenligt knytkalas i byn.

När det är helg igen så är det Stalledrängsjobb med en övernatting i H-hammar, och sedan hoppas jag att vi kan avsluta julhelgen med ett besök på julkonserten i Gällaryds kyrka. ( trettondagen)

Så gilla jullov, det går bra...  nu när de jobbigaste dagarna på året över för denna gång... ett helt år tills de är dags igen. Ljuset är på väg.... och våren är bara några månader bort. Gillas jättemycket!