Farväl femton

Nästan så jag borde skrivit farväl femfemman också.
Den självuppfyllande profetian via det tokiga namnet börjar infrias mer och mer.
Idag kunde inte tanten räkna 3-2. Hon fick det till 2. En geochecker skakade på innehållet sitt och visade på rött.
Nu, tanten, får du skärpa dej.
Men det blir nog inte så mycket bättre med ett annat bloggnamn!

Var inne en sväng på Twitter idag.
Kvinnan som fick mig att börja blogga, Marie Andersson i Visby, diskuterade det här med sociala mediers förändringar med några andra "högdjur" inom skolans bloggvärld.
Hon skrev att hon inte alls använder sin blogg längre, att hon t.o.m har glömt lösenordet för att komma in där. ( Det sista tror jag var en överdrift... annars är hon på väg att bli alldeles förvirrad hon också... vid ca 50 års ålder)
Twitter är väl lite kul att kolla på... man kan ju följa vem som helst där.
Mina inlägg där är få. och mest en plats för att gnälla ordentligt på mindre än 140 tecken. Fick sluta med det det, då jag hade en följare som brukade ( av snällhet) undra om något speciellt hänt.

För gnällt, det har tanten gjort ännu mer än tidigare år, under detta försvinnande 2015.
Lite geist har hon tappat till det mesta dessutom.
Insett att livet inte är ett dugg förutsägbart.... och lider av daglig dödsångest...
Samtidigt som hon anser att hon inte har så mycket att leva för....
Blir ju lite femfemaktigparadox det också.

Blir nog så när man blir gammal.
Även om det var ett tag sedan som tanten brände sitt ljus i bägge ändar, så känner hon sig lite sådan ändå.

Blev en liten geocachingrunda i närområdet idag.
Medan många andra i byn samlades för traditionell korvgrillning på ännu närmare håll.
Fanns flera skäl att byta korv mot plastburk:

Vi träffar nästan samma människor i kväll.
Kallt om rumpan, varmt i ansiktet. Om man inte vänder sig om.
Åt korv för två dagar sedan.  Är inte så förtjust i korv mä brö.
Min enda (ömsesidiga) hatperson kan dyka upp... Fixar inte tanken på det! Sextiotvåårig tant lider fortfarande väldigt illa av den stora utskällningen i S-remma den 6 dec 2003. INTE KLOKT VA! Femfemmigt så det förslår!

Nu blev det lite vinterpromenad bland roliga gömmor istället.
Hade hoppats på att kunna fika på orten med denna lilla stuga, men det sket sig, där var det stängt.
Fick åka till ICA i centralorten i stället.  Åt en kaka medans jag pratade med en bekant som jag inte träffat på flera år.
Så onödigt att äta kaka då man knappt känner vad den smakar.

Utanför ICA satt det obligatoriska tiggaren. ( Har faktiskt bytt personlighet/person sedan några veckor tillbaka)
C-E, som är en godhjärtad man, stack till honom en liten sedel.

GOD JUL! fick han som tack för det....

Femfemman utlyser en tävling: Hur många dagar tror ni att tanten kan avhålla sig från kakor och godis, nu när det är nytt år, nyårslöften och den årliga kampen mot sötsaker.
Vinnaren får ett presentkort på 100 kr på valfri ICA... för att kanske använda till godis!!!

Fick en souvenir för dagens vedermödor.  (Skulle var den isiga nedförsbacken som skulle ses som sådan...vedermöda, alltså). Tänker på den gång som någon hade skrivit att om man loggade en cache en viss  dag, så skulle man få en souvenir. Oj, vad jag väntade på den souveniren. Att den skulle dyka upp ( från Amerikat) med posten. Undrade vad jag skulle med den till, EGENTLIGEN, så mycket skräp som det gömmer sig i femfemmans ( med makes) gömmor.

Jaha, det här var året som gick. Enligt FB. Säger inte emot... för då blir det bara gnäll.

Nästa år önskar jag mig att jag kan sluta fred med såväl mig själv som med andra, att jag kan fokusera på det jag har i stället för det jag inte har, att några gamla vänner ska hitta tillbaka..... och att de som står mig allra närmast ska få må riktigt bra!

GOTT 2016 ALLA!