söndag 20 december 2015

Promenad i park de passé


Det var Martins idé från början.
Ett besök i en övergiven nöjespark (för barn) någonstans i väst-Sverige.
En myst.
En fem-femma.... eller var det fem-fyra och en halv?
Inget för en femfemma till tant att ge sig på iallafall.
Men visst lät det som en kul grej!

 Vad göra?
Jo, man kontaktar en proffs-vän.
Som i sin tur tog kontakt med en annan proffsig kompis.


Den 20 dec, det var ett datum som skulle passa alla.
Datum preliminärbokades för en månad sedan.
Men.... julveckan... skulle det vara väder till en parkpromenad då?

Jodå, tio grader på Celsiusskalan...
... julskinksjakten fick vänta...


... och färden gick till den gamla nöjesparken i Himle, där det fanns massor av roliga saker som väntade på oss.



- Klättra upp i snögubben, tyckte han som är sjövild.
Han trodde nog inte att tanten vågade. Men det gjorde hon...


 ... fast någon rutschande färd nerför därtill avsedd bana, det blev det inte.... trots att  den faktiskt hade bredd nog för en bredbakad tant.


Vi tog absolut längsta vägen till första gömman.... eller... nä... gömma var det inte... allt var fullt synligt, bara man såg det.
Vilket förstås tanten var superbra på att inte göra....


Jätten Himle vakade över oss under största delen av vår promenad på förbjudet/inhägnat område.

Jag trodde ju i min "inte tänka så långt-het" att det bara skulle vara att köra bilen rakt in på området....men dit fanns ingen väg... bara staket med hål i, som man fick smita in genom.

Min entré, den gjordes i form av ett fall, som ( enligt kvällsnyheterna) tydligen gjorde utslag på seismografen i Uppsala...


Nåja, efter en ordentlig runda på ett antal hundra meter, så nådde vi mål nummer ... ett... eller var det två eller tre. Tre egentligen... för utan de andra två delstegen hade vi inte vetat att det var hit vi skulle gå...

Fikapaus, det kunde behövas efter mer än en och en halv timmes bilfärd ... och en dryg halvtimmes velande för att hitta rätt till startplatsen.


Gethagens getter hade flyttat för ett antal år sedan.... Det var dock en bra plats för att dra sig tillbaka  om det var något som kändes extra påträngande...


Med äggmacka och lussebulle i magen, gick det lätt att ta sig vidare.Ingemar hittade den roliga gömman, en av de få burkar som var riktiga burkar. Sen blev det jobb för Inga, för det var hon som var såväl sekreterare som geochecker. Det gällde att hålla reda på alla plus och minus....


 Ingemar fotade för fullt. Lär nog finnas en mängd fina foton i hans logg på  A walk in the park.


Den evige yngligen, han roade sig  med mängder av roliga föremål, som bara hans vakna sinne kunde upptäcka.

Ska vi in här? Får ju kolla iallafall!  Massor av bråte.... och så småningom även ett delsteg.


Femtontalet delsteg var det på promenaden.... men knappast några burkar....Kändes väldigt konstigt att man skulle leta QR-koder, UV-text och taggar... och räkna en massa plus och minus. Det sista var mattelärarn fena på.

Vad jag gjorde? Ingen nytta ... men motion och frisk luft, det fick jag.


Kändes inte så hotfullt....


Martin var utvald att ta sig ett julveckodopp. Han bar på två par vadarstövlar/byxor. Ingemars passade bra... men var lite för korta för rådande vattenstånd.


Inga hade långbyxor... hur skulle dom passa?


 Lite trångt i tån ... men funktionella var dom!


På ön fanns en QR-kod, som var alldeles utsliten... men....


 ... som tur var, så dök hjälpare upp... kändisar från Limmared.


 - Kul det här, tyckte Johanna! Trots att Martin fyllde hennes ryggsäck med massor av roliga grejer, som han ville ta med hem.



Som tidigare skrivits, det var ett väldigt checkande och räknande.

Personligen tyckte jag väl att det var lite för mycket sådant, kände mig så här dags alldeles trött i huvudet, trots att det var Inga som hade hand om alla beräkningar.... assisterad av Johanna.


Trött tant äntrade westernbyn. Sheriffen såg allt annat än välkomnande ut.


Vi var nog lite skärrade utav hans bistra blick, för här begick vi dagens största misstag.
Trots allt räknande , så blev det fel.... och en extra staffrunda.... innan vi gick tillbaka och ställde allt tillrätta. Ja, utom då att klumpiga tanten råkade fälla en taggig kaktus över Inga. Som tur är, så är hon hårdhudad, den kvinnan och tycktes inte få några men av det hela.


Promenaden fortsatte, tanten piggnade till ... vi var på väg igen....det kändes tröstefullt...


 Gällde att inte trampa fel och trampa i plurret... det fanns gott om plurrmöjligheter.... både anlagda och naturliga. Och halt som atta var det på sina ställen.


Tillbaka till snögubben... insåg att jag gjorde mest nytta genom att hålla mig ur vägen...


Önskar att någon skulle kunna ha nytta av de här grejerna... men de har nog redan blivit för nedtuggade av tidens tand för att vara brukbara.




Lite kul var att upptäcka att det fanns gånger då tantens enkla gps var bättre på att hitta rätt, än vad proffsens finare saker var....


Fler cachare ute i parken...skönt att vi kommit en bra bit längre än de hade gjort.


Skymningen sågs komma smygande redan vid två-halv tre. Snart fyra timmars parklek.... kontrolltanten skulle gärna vilja veta hur långt det var kvar till MÅL...och en RIKTIG gömma.

Hade fått ringa en vän i från Limmared för att få lite glada tillrop just här. Han tipsade om en bakdörr.
( Nä inte det som syns på bilden.. men jag tyckte denna mittemotvyn var snyggare än  en spånskiva...)

Bakbred tant insåg att hon inte hade inne i det trånga utrymmet att göra.... och hon var ju inte heller till någon nytta.


Martin kom ut ur trångheten och undrade om någon hade en UV-lampa över.
Det hade Inga... förstås.


Efter ytterligare något delsteg, så var vi äntligen inne på den avslutande reflexslingan.
Eller nästan avslutande.

Och plötsligt så kunde jag bidra med något... jag fick span på några av reflexbitarna... FÖRST av alla!!! Yes, yes, yes.... jag hade inte bara varit ett påhäng.


 Vi hade funnit två nya vänner på vägen. Ett par från Göteborg, som var här för tredje gången, för att fullborda sin runda.
Nu var det inte riktigt klart här, trots att vi kommit till reflexbanans final. Det var en ny QR-kod som skulle läsas och nya koordinater som skulle ta oss ända upp till jättens fot.

¨
 -Haha, bullrade Himle. Ni  kommer inte åt loggremsan. Först måste ni ringa ett samtal till spöket från Canterbury.
Nu hjälpte det föga, jag ringde en  vän från Limmared, men han kunde inte hjälpa till mer än att heja på och säga att vi hört rätt.
Kvinnokraft från Västragötalandregionen löste problemet.


Nöjda och glada... Mission completed.... 5,25 timmars helgarbete fullbordat.



Tack för sällskapet, nya och gamla vänner... det var en lärorik, annorlunda och häftig dag.
Ärligen... så är jag inte som alla andra.... visst var detta kul... men en rolig runda eller en riktigt rolig gömma, den gör mig minst lika glad. Roligaste var göra något tillsammans med många... och det var ju en nödvändighet för mig... på egen hand ( även med rätt utrustning) så hade jag inte varit klar med alla stegen på denna sidan jul.

7 kommentarer:

  1. Tack för tipsen på plats. 😊
    Hälsningar från MANLUND som fastnade på en utav era bilder.
    Trevlig berättelse.

    SvaraRadera
  2. Tack för tipsen på plats. 😊
    Hälsningar från MANLUND som fastnade på en utav era bilder.
    Trevlig berättelse.

    SvaraRadera
  3. Roligt att läsa om våra äventyr ur ditt perspektiv. Tack för skjutsen och för den underbart goda hamburgaren! Ha en skön julhelg! Jag bloggar inte förrän imorgon.

    SvaraRadera
  4. Bra refererat, sista säsongen det var öppet var visst 2012. Vi var där nog i grevens tid, man forslar visst bort kvarvarande rekvisita pö om pö. Många av dinosaurerna hade nyss avlägsnats.
    Ägar´n tänker visst öppna något slags vågsurfingplejs här. F-n tro´t!
    Ett jättestort tack för bilskjutsen och den goooda hamburgaren. Var inne på Korv me mos Fb-sida och berömde. /Sr

    SvaraRadera
  5. Vilken spännande plats oavsett man letar gömmor, fotar eller bara är på upptäcktsfärd. Att göra saker tillsammans är gott även om det ibland också är gott vara ensam. Trots allt är vi rätt beroende av varandra på olika sätt. Ha en fin julhelg!

    SvaraRadera
  6. Jag förstår att det kan kännas som en seger att logga en sådan gömma, men inget jag kommer att ge mig på. ;-)

    God fortsättning på helgen!

    SvaraRadera
  7. Verkar spännande, fast kanske lite väl tidskrävande äventyr
    Bojip

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas