lördag 4 februari 2017

Förnamn

Britt Anna-Lena, det är jag det. Eller rättare sagt, mitt namn.  Anna-Lena, det är jag det. Britt har jag ett ganska så frostigt förhållande till.
Min pappa ville att jag skulle heta Britt, då när jag föddes för 63 år sedan. Mamma ville att jag skulle heta Anna-Lena. Flera år tidigare, hade hon läst en följetong i en veckotidning, om en flicka som "det var synd" - ja, hon uttryckte det så - som hette Anna-Lena.  Hon tyckte att namnet var så fint, att hon ville döpa sin dotter till det namnet. Medan jag ju kan tycka, att man skulle vilja döpa sitt barn efter någon som det gått bra för....
Som det så ofta blir, så blev det mamman som fick namnge den förstfödda.
Nåja, jag gillar mitt namn. Men Britt det gillar jag inte. Det låter som ett kastat spjut. Shit, det har nog hänt att jag levt upp till mitt andra namn. Flera gånger.

Min pappa fick ge min bror sitt namn, då han såg dagens ljus. Roger.  Min mamma fick stå för andra namnet Bo.

Roger var ett synnerligen vanligt namn på 50, början av 60-tal. Clas-Erik heter också så Roger. Bäste svåger, det är en Roger.
Roger är ett av de fulaste namn jag vet.... Tur att namnet inte har ett dugg med att göra, vad man tycker om dem som bär dem.

Fast .... det finns namn som kan bli fula, bara för att vissa människor bär dem.....



Dubbelnamn, det var populärt på 40-50-60-talen. Allra mest på 50-talet. I min lilla klass fanns såväl jag, Sven-Arne och Rose-Marie. Numera tror jag aldrig att barnen ges några dubbelnamn.   Ganska synd egentligen, kombinationer av namn känns mycket vackrare än vad de enskilda namnen gör.
Britt låter riktigt fint i kombinationen Britt-Marie, det mediokra namnet Lena klingar bra i dubbelnamn som Inga-Lena, Eva-Lena, Anna- Lena och det ganska tråkiga namnet Klas blir riktigt snyggt i kombination med Erik.... eller Håkan.
Däremot gillar jag namnet Per betydligt bättre som det fina enkelnamn det är, än i kombination med exempelvis Arne eller Erik.



Min mamma hette Lilly. Asta Lilly Margareta. Min pappa hette Ejnar. Ejnar Wilhelm.
Jag hade en faster som hette Alice.
Typiska namn från en tid för snart hundra år sedan. Amerikainfluerade.
Lilly och Alice är namn som är populära idag. Om jag hade en barnbarnstjej som hette Alice eller Lilly, vad tänker jag om det?
OK.... men jag tycker att det är mycket roligare med föräldrar som ger sina barn lite mer  ovanligt förekommande namn.
Margareta...det är inget bra namn... för enkelt att rimma taskigt på....Åtminstone enligt min mamma, som f.ö. kallades Asta i skolan. Det fanns en Lilly till i klassen. Asta Margareta - den tjocka och den......

Tänk, så många Linda som föddes på 70-80-talet, så många Wilma som kom på 90-00-talet...
Kändisars barn och TV-serie-namn påverkade


När jag hörde namnet Tuva första gången, så undrade jag vad det var för ett konstigt namn. Likadant med Tova. En tuva välter ju stora lass och en tova kan behöva redas ut i hår eller i garnnystan.
Pojknamn som Vidar och Alve kom bekantas barnbarn att döpas till..... men fy, sådan namn, tänkte jag.
Vid namndiskussion med en Tuva-farmor fick jag veta att ovan nämnda namn är riktigt gamla namn, kända från forntiden.
Men jag gillar dem ändå inte, däremot känner jag flera Tuva, som jag tycker är verkliga toppentjejer....



Johan, det är ett av mina favoritnamn. Liksom Johanna. 
Det var liksom klart, långt innan vårt barn nummer ett föddes; Det var en Johan eller en Johanna.
Anledningen till att jag föll så för namnet Johanna, var att när jag gjorde praktiktermin och hade en klass fyra i Gislaved, så fanns där en jättemysig tjej, en jätteduktig tjej dessutom, som hette Johanna. 

Till min glädje, så heter en av min brors två söner Johan. Så det blev en Johan i släkten ändå.

Karin, det namnet fick C-E, bestämma. Hade jag bestämt namn på första barnet, så skulle  han ju få bestämma namnet på barn nummer två. Jag hade inget att invända, Karin är ett fint namn, ett namn som funnits i den nära släkten. Karin fick det vackra tillnamnet Anna - min mormors namn.

Johanna, den förstfödda, fick såväl farmors som mormors namn.... Ingrid och Margareta.


Man kan ju verkligen fundera kring vitsen med det där med tillnamn, namn förutom tilltalsnamnet.
Jag tycker nog att det finns en vinst, och det är, som vi gjort med våra båda barn -  att "hedra" en tidigare generation  genom de extra namnen.


Namn är en smaksak. Definitivt. Och en känslosak. Jag gillar namn som håller genom tid. Johan, Johanna, Karin, Rickard, Niklas, Anna, Maria, Fredrik...........

Ganska vanliga namn, sådana som inte är modenamn.
Idag finns en massa konstiga namn - Liam, Lias, Tindra...... Barnnamn....knappast vuxennamn... tycker jag.
Ännu "värre " är namn som Solöga, Månstråle, Solörn, Stjärnljus...

Tänker mig en vuxentid.... direktör Månstråle Dunkehjälm....nej, det går inte....




Namn är en smaksak. En del människor har samma namn som djuren... en del djur har människonamn. En del människor har efternamn som förnamn, en del har har förnamn som efternamn.
Ljus katt heter f.ö. Fredrik, svart katt i fönster heter Fransson.


Den här lille killen heter Konrad Rikard Erik. Alldeles perfekt för honom, tycker hans mormor.


7 kommentarer:

  1. Det är inte helt lätt med namn. Är ganska nöjd med mina förnamn, Inga Maria, korta, enkla och har anor i släkten. Pojkarna fick också namn som hedrar äldre generationer. Dagens föräldrar hämtar sin inspiration från så många håll. Lille Konrad fick fina namn. Vilket fint foto på honom också.
    Ha en riktigt skön helg!

    SvaraRadera
  2. Inser att vi inte riktigt tycker lika om namn, framförallt de du dissar... tror jag gillar alla dem! Även namn jag inte gilar kan bli vackra namn för mig om jag lär känna en person om heter så... Tror det är så för de flesta

    Konrad Rikard Erik, vackra namn det också... fint foto på honom dessutom Har du träffat honom än? Det kanske är du som taigt fotot? Kan tillägga att jag som barn gillade namn Roger väldigt mycket och blev överlycklig när jag i sjuan blev klasskamrat med en sådan... :-) Jag tycker fortfarande om namnet.. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det intressant med namn. Även om man inte gillar namnet så kan msn tycka mycket om personen som bär det. Jo, jag tog bilden på Konrad i torsdags .Anna-Lena

      Radera
  3. Hos mig har Assar alldeles nyligen fått sitt namn. Han föddes för några veckor sedan. Fantastiskt fint namn, tycker jag. / Anna-Lena... eller Anna-Kaisa, om min mamma hade fått bestämma.

    SvaraRadera
  4. Namn är förstås en smaksak, men det går också mode i namn! Jag hette Anna när jag växte upp, men eftersom så många hette det fick jag heta "Anna B". Det namnet gillade jag inte... På min 12-årsdag bytte jag till mitt andranamn: Helena

    SvaraRadera
  5. Oftast är det ju så med namn, oavsett om man inte gillar dem från början så växer små personer in i sina namn, och man tänker inte så mycket mer på det. Mitt eget andranamn är Boel - min mammas namn och många i släkten före henne. Det har jag inte gillat innan nu. I skolan när kamrater frågade vad B stod för så var det vanliga svaret från mig - Birgitta. Men inget av mina barnbarn har fått namnet Boel - så det har väl mina barn inte heller tyckt om.
    Njut av lille Konrad - det är verkligen livets efterrätt❤ Kram

    SvaraRadera
  6. Trevligt att få läsa dina tankar när det gäller namn och jag nickar igenkännande på en del punkter! Bäraren av namnet spelar stor roll men det finns ändå några namn som jag direkt ogillar. Anna är ett väldigt vackert flicknamn. Vår äldsta dotter heter Johanna som tredjenamn.

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas